Gud vad hemskt. Men vid vilken avel är det risk för det? Jag menar avel är väl avel, de parar sig och får valpar. Så går det ju till i naturen också.

Bra att du skriver om det här!

Ökad risk för döva illrar finns hos alla illrar med vitt ovanpå huvud eller i nacke samt de som har dessa teckningar i sin stam. Det dyker ofta upp bilder på döva illrar på forumet och på andra forum. Trots att otecknade viltfärgade är de vanligaste illrarna i våra hem så dyker det alldrug upp bilder på någon sådan som är döv. Tycker bara det borde vara ett tydligt tecken för vem som helst att vi bör tänka efter mer hur vi avlar.

Tack Falo!

finns något i det du säger.. Bra skrivet!

visst är det så. jag tror inte att en iller LIDER av att vara döv men jag tror den går miste av en stor del gällande språk och kommunikation mellan andra illrar.. sen löper den ju även större risk att dödas eller skadas ute.

Att vi människor, genom hård avel på iller har fått bort dess naturliga skarpa lynne är ju något som gynnar människan för att det ska kunna gå att hålla iller som husdjur, men psyket är inte det enda vi ändrat på om man jämför tam och vildiller.
Tamillern har även en betydligt sämre syn än Vildillern och är i regel ganska närsynt. Sätter man då ihop ett och ett så innebär ju det här att de döva illrarna även har ganska så kass syn. De döva individerna har därför ingen möjlighet att kompensera sin dåliga syn med sin hörsel.

Jag tror inte att det måste vara speciellt stor skillnad mellan att äga en hörande och en döv iller men jag tror på att alla illrar ska ha rätt till alla sina sinnen. det är vi människor som bestämmer vilka djur som ska paras med vilka och det är vi som måste sluta vara egoistiska i de här valen. En iller är inte lyckligare om den är vit än om den är svart, men matte eller husse kanske är det. Sluta vara egoistisk och tänk på djuren som individer före nöjet över färger, teckningar och storlekar på djuren!

mycket bra rikki! tack för de orden!

Ja…när skall vi egentligen börja ta ansvar? Världen är så utssende fixaerad idag…man ska vara smal, man ska ha silikon, man ska ha märkes prylar, fina bilar, adressen man bor på är vikitig….ska nu oxå färgen på våra djur vara lika viktig? Är man häftigare om man har en iller som är prickig med röda ränder? för det är där vi kommer att sluta. När skall våran utseende fixering ta slut? När det dessutom påverkar djur som vi säger oss älska…är det vare sig humant eller kärleksfullt av oss att ta en sådan risk bara får att få en iller som är tillräckligt söt/vacker/snygg för vårat eget höga nöjes skul? En iller bryr sig inte om vilken färg de har..däremot bryr de sig om hur de mår. Alla djur har rätt att få en chans att födas sunda och friska….problem så som dövhet på ett djur kan inte åtgärdas med hörapparat etc som på människa…. så återigen, varför skall djuren få lida för våran egoisms skull?l

Våran Crystal är döv, men jag tror inte att hon lider av det. Hon känner av vibrationerna när man går på golvet eller öppnar ytterdörren, så hon är nästan framme först av alla. Naturligtvis ska man inte avla på en döv iller eller om det finns en risk att den kan bli det (teckning/arv mm) och därför har vi självklart kastrerat vår tjej och även mamman blev kastrerad när vi var säkra på att Crystal var döv. Sen finns det ju alltid en risk att nån blir döv av en slump precis som med människor, men att öka på den risken med flit för att få "häftiga" färgteckningar är ju helt enkelt dumt!

Mycket bra att det här tas upp! Det är så hemskt att inte djurens bästa hamnar i första rummet, jag kan för allt i världen inte förstå det.

i frankrike tex. har de flesta uppfödare en klausul i sitt kontrakt där de står att illrar som har blaze, panda, osymetrisk tomte, badger, harlequin (alltså vita fläckar på huvudet) mycket väl kan vara döva, och därför kan köparen inte "reklamera" dessa illrar eller få några pengar tillbaka. Vilket de kan göra om tex en viltfärgade etc skulle visa sig vara döv….

så det e inte bara vi i sverige som känner till det där om riskteckningar

Jag har också en döv iller… men jag känner faktiskt inte igen mig i din beskrivning. När hon var mindre kunde hon bli rädd ifall man dök upp bakifrån och hon inte var beredd, men det är nog drygt ett år sen vid det här laget.

Och allt där man tycker hon skulle behöva hörsel så tycks hon ändå oftast förstå vad som händer utan att höra. Dock kan man ju inte locka på henne med ljud, bara om hon kan se en eller godiset så funkar det.

 
Men givetvis tycker jag det är korkat och oansvarigt att avla på risken att få döva valpar.

Mina vänner har en döv iller och jag tror inte han lider ett dugg av det. Han är mycket trygg i sig själv och blir aldrig rädd av att någon t.ex. dyker upp plötsligt nära honom. Han är så trygg att mina vänner till och med låter sina syskonbarn plocka upp honom när de vill.

Han märker nästan alltid när någon kommer innanför dörren (skakar i väggar och golv) utom när han sover alldeles för djupt (men så är ju hörande illrar också). Han vet också alltid när kylskåpsdörren öpnnas :P (vinddraget?). Så det finns illrar som klarar sig bra med syn, känser och doft.

Men jag tycker ändå inte att man ska avla då det finns risk för dövhet! Jag ville bara poängtera att alla illrar som är döva inte har det eländigt.

eländigt vill jag inte påstå att de har det…men de lever inte ett riktigt lika rikt liv som hörande illrar anser jag. Tänk bara ute i naturen. Döva djur blir inte många veckor gamla. Våra döva illrar överlever för att vi tar hand om dem. I naturen hade de inte gjort det. Just för att naturen sållar bort dem som anses vara "defekta".

En döv iller missar mycket i komunikationen mellan artfränder, och det kommer man inte i från. Även om man inte kan säga att de lider av det i ordets egentliga betydelse.

Fast jag tycker inte riktigt att man kan jämföra våra tamillrar med vilda illrar heller. Jag tror inte att någon av våra små pälsar skulle klara sig så länge ute i naturen heller… Men jag fattar ditt argument :)

Det enda negativa jag kan se för mina vänners döva iller är att han inte hör när andra illrar säger ifrån att han tar i för hårt när de leker osv. Det är tur att han är så snäll som han är för han är väldigt stark.

Som jag skrev innan; jag tycker absolut att man ska jobba för att får bort dövhet som ett typiskt "fel" på illrar. Men jag ville bara inflika att en döv iller ABSOLUT kan ha ett rikt och underbart liv.

Jag har själv en döv iller jag med, han heter Lilleman, men han märker nästan för det mesta alltid när jag kommer hem. Han tar sina intryck från sina illerkompisar, dom ända gångerna han inte kommer fram är när han sover illersömn. Jag har aldrig haft några som helst problem med att påkalla hans uppmärksamhet hellre. Det räcker att jag har ögonkontakt med honom och visar med samma tecken som man visar en döv person att komma. Och hitills (snart 5½ år) så har han kommit på inkall, han är många gånger bättre på detta än sina hörande kompisar, vilka kan låtsas att dom inte hör när jag kallar på dom. Så man ska nog akta sig för att dra alla döva illrar över en kam så att säga, många lär sig att komma på komando, trots att dom inte hör att du kallar på dom, men väl ser det.

Vill också säga att jag har ALDRIG använt Lilleman i avel, så snart jag tyckte att han var gammal nog att kastreras (gjordes när han var ca 1½ år), så gjorde jag detta. Ville inte föra vidare något som jag visste redan var döv i avel. Många ville att jag skulle avla på honom ändå, men då bara på bruna tikar, men jag sa nej, han kommer att kastreras när den tiden kommer. Att jag upptäckte att han var döv var då jag råkade tappa en kastrull med lock, dom andra 3 sprang bort från köket med Lilleman stod kvar och drack vatten i godan ro. Testade sen med pipdjur, inte hellre detta reagerade han på och gör inte än den dag som idag är. Kan väl säga att även veterinären misstänker att han är döv, men det ända för att vara 100 på detta är att genomföra samma test man gör på en dalmatiner. Men då testet inte ger 100% säkerhet på iller (tror det var ungefär 50/50, så har jag inte gjort detta test. Tycker att det var bara slöseri med pengar då det inte gav mer än 50/50 på båda hållen.

Men om de är i fara och har ryggen emot dig så kan de inte se att du kallar på dem.

Vill absolut inte starta något bråk eller någon, men villa bara kolla en sak med er. har inte heller läst allt.Men är det mer "onaturligt" att en iller är döv än att en människa är det? En människa blir oxå rädd när det kommer någon bakifrån, hör inte när man kommer hem osv. Jag vill absolut inte pointera att det varken är rätt eller fel med döva illrar, men som många skriver, det är ju igentligen fel att man avlar då men vet att det är risk att detta kan uppstå.

Hoppas ni inte hugger skallen av mig, ville bara ge er en annan insyns vinkel

#16 som nämnt ovan kan en männsika som är döv/hörselskadad få hjälp. antingen via operation, hörapparater, eller assistenter.

En iller är redan till 100% beroende av sin ägare för sin överlevnad…för en döv iller är det ännu viktigare.

Döva illrar kommer alltid att födas…men om risken för dövhet är 75% i kullen om man parar vissa teckningar, varför göra det?

#14 nämen guu, är han döv ?! :O det märkte jag inte ens när jag var hos er :)

#17 Hmm, ja, kanske det, men ville ändå införa nya tankar och funderingar i diskutionen. Nej, det var det jag menade, att det var onödigt att avla om risken är stor att dom blir döva, kanske inte lät så men det var iaf menat så ;)

Min Mio hör väldigt dåligt, han är inte helt döv men nära på..
Jag upplever det precis som rikki förklarar.
Det jobbigaste med det är att man aldrig kan ropa på honom lr locka på honom genom att skaka godispåsar.
Om han skulle springa bort så skulle jag aldrig kunna locka på honom och ända chansen att hitta honom är att han kommer fram till en men problemet då är att han måste se mej när jag går runt och letar om han tex. sover så skulle han aldrig märka mej =(..
Jag ser också ett problem mellan honom och mina andra illrar, om de överaskar honom så hugger han direkt. Det är inte så roligt att de kommer överräns ena sekunden och det blir fullt slagsmål i nästa.

Här märker man ju dessutom att det faktiskt finns ett x antal illrar som är döva. Visst förstår jag att det kanske inte i alla lägen är avel som har ett finger med i det… Allt som allt, det är dags för oss alla att aktivt förstå, börja tänka men framförallt handla för friska, välmående och lyckliga illrar. Ska vi "leka gud" vid avel måste vi ha mer respekt för kommande valpar och hela illerstammen.

Måste bara säga att det finns viltfärgade döva också… Våra kompisar här i stan har "Daisy" som är döv, viltfärgad.

Mio är viltfärgad, men jag vet att han har nära släktingar i andra färger..

Har ni tänkt på en sak i den här tråden?
Det verkar vara ganska vanligt förekommande med döva illrar idag. Så vem kan idag påstå att dem bara avlar med helt friska linjer? ;)

#24 Precis!

Finns det någon som vet en hona och en hane som båda två har helt friska linjer bakåt som skulle kunna ge helt friska kommande valpar? Någon?

#25 Det finns många sånna linjer ;) Fråga vilken uppfödare som helst!

Förlåt, men jag kunde inte låta bli :)

Man är väl aldrig 100% säker på hur hela linjen ser ut, men jag hoppas ju i alla fall att den kombinationen vi valt ska ge friska valpar.

#25 Jag kan säga att jag har så långt dokumenterat bakåt att jag vet att ingen bakåt har konsiga teckningar eller dövhet.

#22 Min döva iller är viltfärgad. Men jag är ganska säker på att hon har en del andra färger i stamtavlan.

vad hesmkt, jag förstår att du också lider, skulkle jag ocksp göra !