För två år sedan gick min sambo med på att kanske skaffa en till iller. I samma veva hade vår uppfödare fått tillbaka en iller. Det var Katlas syster Etna (Yzma).
Hon hade bitit pappan i den förra familjen och därför kommit tillbaka.

Jag, sambo och Katla begav oss till vår första illerutställning och kom tillbaka med två illrar. Första natten bet hon mig blodig på armar och ben. Jag antar att hon var stressad, trött eller frustrerad över att bli placerad i ett kök det första som hände efter att ha kommit till främlingar mitt i natten.
På morgonen gick jag in i köket med vetegroddsolja och hon nafsade lite gran men inget blodvite.

Hon fick bo i en illerhage i köket den första tiden av två anledningar - att husse skulle slippa riskera blodvite på morgnarna samt för att hon skulle kunna bekanta sig på nytt med syrran som hon inte hade träffat på ett år. Vi tog dock ut henne under uppsikt under tiden i resten av lägenheten.
Efter 12 dagar slapp hon ur sitt "fängelse" och släpptes fri i hela lägenheten och vi fick tillbaks vårt kök.

Hur gick introduktionen? Katla verkade väldigt glad i att få sällskap. Hon viftade på svansen när hon kände doften av en annan under barngrinden och poppade när hon väl fick tillfälle att leka. Etna var väldigt på men skunkade och lät som en pipleksak. Det tog några månader innan de faktiskt la sig och sov tillsammans men numer hittar man dem ofta sovandes tillsammans.

Etna kan fortfarande vara lite nafsig (inget blodvite) men hon är även den som kan ligga i knäet i timmar och mysa medans Katla (som inte ens biter vid bus) bara kan vara still om man bär henne :)