Kom gärna med tips om uppfödare eller skriv till oss ifall ni har ett par ynglingar som behöver ett hem. Vi tar helst emot 2 honor eftersom hanar verkar lukta ganska starkt vid brunst. Och honor är livligare!
Dessutom jobbar vi båda två så vi vill inte att den ska bli ensam på dagarna.

(Det gick inte att skriva allt i ett inlägg)
Mvh Johannes & Laura

Finns ju en omplacering annons på 2 damer som omplaceras i sundsvall=)

En kastrerad iller luktar ingenting särskilt, hona som hane. Så om det bara är det som gör att ni enbart är intresserade av honor så häng inte upp er på det.

Kan bli dyrt att köpa två valpar på samma gång, uppfödare tar ju ca 3000kr. sen med försäkring och allt kan det bli en del att punga ut med på en gång.

Norrskenet och Fireflames uppfödningar finns i övre delen av landet. Sen brukar Midnattssolen åka dit också en del.

Annars så brukar en iller, valp som vuxen inte ha så ont av att åka en bit. En bra transportbur, mat och vatten och möjlighet att sträcka på tassarna under resans gång så brukar det gå bra.

Jag finns i Ånge och har fireflame ferrets men planerar ingen kull förrän nästa sommar och det blir då en pastell kull.

Hanar luktar väldigt starkt vid brunst men precis som honor (som du måste ta ut löp för att de ska överleva, förslagsvis genom kastrering) så bör dom kastreras för att då lukta i stort sett lika mycket (eller lite) som en hona. Men visst blir det lätt att man fastnar för ett visst kön! Jag är en han- älskare och har haft 5 hanar och nyligen skaffat mig 2 omplaceringshonor. Honorna är betydligt mindre, ibland halva vikten av en hane, och ofta lite mer viga och skuttiga medan hanar ofta är lite lugnare och klumpigare.. Men inga regler utan undantag :P har just nu 2 av varje kön och skulle väl nästan påstå att hanarna faktiskt har större behov och mer go i kroppen än vad mina 2 honor har. Samtidigt har jag en av varje som är lite opålitlig och en av varje som är lite mer kelig. Jag föredrar nog hanar pga att de är större och lite mer att "ta i". Sålänge man inreder transportburen med toalett, mat och vatten och ett bra sovställe så klarar sig illrarna ganska långa resor utan större problem. Att ta 2 valpar från samma kull kan som sagt bli ganska dyrt, men även lite jobbigt då de kan ty sig mer till varandra än till ägaren. Ett bra tips är att skaffa en illervalp och sedan ta en omplacering i samma ålder framåt hösten/vintern eller helt enkelt vänta till nästa sommar och köpa en valp till då. Man gör förstås som man själv vill, men det är mitt bästa tips :)

Tack för alla snabba svar! Det var nog en smart idé att ta en åt gången så dom får vänja sig med mänsklig kontakt eller vad man ska säga. 

Men jag har också hört att dom ska lite som hundvalpar och inte helst ska vara ensamma. Det var mest därför som jag tänkte ta två, så att den inte blir ensam, eller har man hakat upp sig för mycket där också?

Jag har en kastrerad hane hemma som både jag och min sambo tycker luktar GOTT! Alla som besökt oss tycker att det inte luktar något speciellt, förutom sambons föräldrar som tycker att han luktar äckligt :0 Så vad det är för kön borde väl kanske inte väljas pga doften! :) Hoppas dock att ni hittar vad ni söker oavsett vad ni än väljer! :)

Beror väl mycket på hur man tänker vara hemma i början. Jobbar man långa dagar och valpen behöver vara ensam så kanske det inte är en bra idè. Men även annat djur typ katt kan fungera som sällskap.

Jag är kluven där för jag skulle inte sälja en valp till att vara ensam-valp, men jag skulle inte vilja sälja två valpar till någon som inte haft iller förut heller.
Medans i Danmark så säljer man gärna två valpar tillsammans.
Som sagt…kluven.

Jag skaffade min första valp ensam och sen två månader senare så skaffade jag en omplaceringsiller som sällskap.
Då hade jag "känt på" hur det var att ha iller och var redo för en till. Trodde att jag bara ville ha en, men när jag var på min första illerträff och såg hur min kille lekte med de andra så började jag söka efter en kompis direkt. De har så himla roligt ihop när de är två. Eller flera:)

Jo det är ju klart. Jag jobbar som plåtnisse och är därför borta 06.30 till 16.00 men är hemma på lunch en timma. Och sen har jag ju min tjej som går skola så hon har ju lite mildare tider! Plus en bror som är inneboende, hehe så de första halvåret är det nog inte så ensamt. Och att ta två direkt kanske kan bli svårt för mig som nybörjare, även fast jag har hjälp ifrån folk jag känner som kan illrar. Och jo, jag tänker kastrera dom/den kemisk väg, inte kirurgisk, eftersom det verkar finnas lite komplikationer där. 

Men jag kommer inte att impulsköpa någon iller fören jag träffat någon som äger en, och får se hur dom har det lite. Men förmodligen så kommer man väl bara bli ännu mer förtjust när man ser dom!

Hur förtjust i illrar man blir beror nog jättemycket på hur första mötet är. Jag var helt inställd på Att skaffa iller för väldans massa år sedan. Mitt första illermöte resulterade i fem stygn i handen och en pojkvän som vägrade allt vad djur hette.
Tog 6 år innan jag vågade hälsa på en iller igen. Då var mötet nästan likadant men då var jag envisare och inte så mesig:)

Efter det illerköpet så lärde jag mig skillnaden på illeruppfödare och "illeruppfödare" om man säger så.
Så återigen gjorde jag ett misstag. Men det var ok, för det blev 7 års kärlek utav det misstaget ändå:)

Men det var innan alla forum och sånt fanns. Var ju ingen man kunde fråga och ingen som tipsade en om vad man skulle titta efter eller hur man skulle söka efter uppfödare.
Då satt man där uppflugen på toa-stolen med fötterna inunder sig och pep hjälp medans en superglad iller "poppade" loss på golvet och hade skitroligt. Medans jag var helt övertygad om att han skulle äta upp mig. Börja med fötterna och arbeta sig uppåt.

Tur att man lärt sig nåt på vägen;)

Jag som tog omplacerings illrar varav ena i duon var fortfarande valp trotsig rekommenderar vuxna omplacering som första gångs illrar, fick testa på båda samtidigt som nybörjare.

Dom två honorna i Sundsvall är snälla och lugna töser, jag har själv träffat dem. :)

Jag har uppfödningen Norrskenets illeruppfödning i Timrå (strax utanför Sundsvall) och planerar kull i år på min egen uppfödda hona och nästa år planeras det 2st kullar.

Uppfödarsida: www.norrskenets.com (Under uppbyggnad)

Jo att ta en omplacering är väl lättare men vi tar hellre en nykläckt. 
Även fast det säkert är mer jobb och slit så vill jag på något vis ha en ifrån början. Så jag är nog endast ute efter uppfödare och inga omplaceringar just nu iallafall.

#12 Vet du ungefär vilken månad/kvartal ni planerar kull detta år?

#13 om omplacering eller valp är lättast är så individuellt! Min första iller var en perfekt omplacering. Rumsren, bitfri, älskade promenader och bus- perfekt förstagångsiller :) har även akuthämtat omplaceringar som varit ohanterade och osäkra. Har haft både och gällande valpar också. För 3 år sedan hämtade jag Marcllo från norrskenets (är systern till Marcello som ska paras i år där) och han har aldrig krävt lådträning eller varit bitit! Han har varit lika enkel som min första omplacering.

Jo som sagt så vill jag ju helst ha 2 illrar, men jag ska börja med en.

Då kanske det är smart att ta en omplacering som första och sen en valp? Så man har lite erfarenhet när man ska ha en olärd krabat.

Åldersskillnaden gör väl ingen större skillnad, dom flesta funkar väl ihop?

Jag får nog hålla ögonen öppna ifall det dyker upp någon omplacering också! :)

#14 sant, hade en omplacering som tyvärr är död sen ett år tillbaka, henne fick jag kämpa med i ett år innan man ens kunde ta i henne, men henne tog jag på nåder så jag kollade inte in vad hon var för typ innan hon drällde in.

#15 Beror mycket på vad för typ av omplacering det är. Omplaceringar kan ju vara bökigare än valpar, och sedan om du skaffar en valp efteråt så kan vuxna illrar ibland vara väldigt taskiga mot valpar. 

Jag skulle nog börja med en valp ha den ett år sedan introducera en ny iller, valp eller omplacering för då är valpen lite äldre och har lite stake, samtidigt som illern är såpass ung att den inte borde vara alltför kaxig mot en ny valp.