Nikita in action
Japp, så var det dags för min självmordsbenägna iller igen. Ännu en gång har hon förkortat mitt liv med ett par år, och gett mig några gråa hår. Finns ingen som kan skrämmas som hon.
I dag försvann hon. Puts veck borta. Då det gäller de andra töserna behöver detta inte betyda något nämnvärt. Man vet att man hittar dem till slut, liggandes och sover någonstans. Men då Nikita försvinner bli man onekligen lite mer orolig. Hon kan ju ha hittat på något farligt igen.
I dag höll hon på att testa bugyjump, utan gummiband kan tilläggas. Okej, inte från någon hög bro eller ett berg, men ändå. Från en loftsäng. Det är högt nog för en sådan liten pälsmask.
Jag lyckas hitta på henne i Mattias rum, kommer in precis när den tokan kastar sig rätt ut från sängen. Lyckas kasta mig fram (som värsta fotbollsmålvakten) och få tag på henne strax innan hon slår i golv. Hysteriska jäkla iller, så blir hon sur på mig för att jag räddar henne dessutom.
Någon har när hjärnorna delades ut misskött sitt jobb, för jag börjar allvarligt misstänka att hon saknar den delen i sin kropp. Illrar ska ju vara höjdrädda ju. Vem i hela fridens namn klättrar upp för en hal trästege, två meter upp i luften och kastar sig ner därifrån när man är en skit hög?
Jo, min Nikita gör det.
Ett under att denna iller lever.
Cave quid dicis, quando, et cui
Audiatur et altera pars
Ja Åsa är det någon som får mig att skratta så är det du (eller kanske rättare sägt Nikita) 
Din historia hade ju visserligen kunnat sluta illa men sättet du berättar det hela på är så fantastiskt!!!
Hmm, kul att någon uppskattar damens eskapader. Här hemma ligger hon på minus igen. 
Cave quid dicis, quando, et cui
Audiatur et altera pars
Åsa: Undra om Nikitas uppfödare vet vem som glömde ge Nikita hjärnan
Du har inte frågat henne (uppfödaren) om detta?
Vilken iller du har, måste säga att jag inte är avundsjuk ;)
Nikita kan verkligen förkorta livet på dig, med sina infall. Fast jag håller med elin_n, ditt sätt att beskriva gör att man skrattar åt den otäcka situationen.
Eftersom Nikita förkortat ditt liv, så skulle vi här inne behöva hitta på något, så vi får dig att skratta lite extra. Så jämnar ju åren ut sig.
#3 Jag har tyvärr ingen kontakt med Nikitas uppfödare. Men jag har mina misstankar om vem som glömt det. Om han nu finns så är det ju han som fixar allt sådant. Så vi skyller allt på honom. (han=overthere)
#4: Nej, inte mycket att vara avundsjuk på faktiskt. Hon kan skrämma livet ur vem som helst. Hon har ju hållit sig lugn ett tag så i min enfald trodde jag att det var slut på dåliga överraskningar när det gäller henne. Men man ska inte ropa hej förns man passerat bäcken (kan ju trilla i).
#5: Ja, visst kan hon. Men ni hjälper verkligen till att förlänga mitt liv. Jag skrattar ofta för mig själv här vid datorn när jag läser era inlägg.
Såå många här inne som skriver roligheter.
Cave quid dicis, quando, et cui
Audiatur et altera pars
Oj. Nu har jag lästs om nikitas bravad. Man kan ju inte göra annat än och skratta åt det. Men det är ju tack vare dig åsa som skriver så bra.
Hjälp vad gör man med en sådan iller??? Våra tycker jag är busiga. Dem hoppar upp på bordet och så. Men det är ju inte högre än 50 cm.
Ja, inte är jag avundsjuk på dig åsa. Hoppas hon försöker hålla sig i skinnet nu ett tag framöver så du slipper oroa dig över att något ska hända. Men det är nog svårt att släppa dem tankarna.
Medarbetare på Iller.ifokus och Sajtvärd på vin.ifokus.
Ja, hon håller en alert den fröken. Slappna av törs jag aldrig när hon är lös i hela över våningen. Man lyssnar alltid efter konstiga ljud. Det kan ju vara Nikita som försöker ta livet av sig. Konstigt att hon överlevt så länge som hon har faktiskt. Hon är ju 5 år i år den galna tösen. hihi
Cave quid dicis, quando, et cui
Audiatur et altera pars
Starta ny diskussion