Nog finns det säkert fall där det funkat utmärkt, och man inte behöver ha nån koll alls, men jag skulle absolut ha full uppsikt om jag hade bebis och iller/illrar på golvet i samma rum. Det gäller nog alla djur, att man alltid bör ha uppsikt. Även om man har världens snällaste iller kan den ju få för sig att provsmaka vad det där är för nåt, eller bara försöka busa.. Och då kan det bli olyckligt!

Jag skulle aldrig någonsin lämna en bebis med ett djur. Oavsett vad det är för djur. Sedan får man lära både djur och barn succesivt hur man beter sig. För småbarn kan vara hårdhänta innan de lär sig hur man ska bete sig.

Det kanske är bebisen som tar sig en smakbit på illern.

#3, det också :P

Jag läser allas inlägg om att det går utmärkt ha iller med barn. Jag valde dock efter mycket tårar att omplacera min gamla herre fast han aldrig bitit eller gjort något dumt. Jag hade inte kunnat leva med mej själv om ..OM han hade råkat bita till..det räcker med minsta nafs för att skada en bebis.

Sen beror det väl på ifall man har en bur eller ett rum där man kan stänga in illern under natten eller så..Min var dock van att vara helt lös..så jag skulle inte kunnat stänga in han nånstans..skulle känts fel.

In i det sista ville jag inte..men tror det var att jag hittade ett perfekt hem åt han som avgjorde. Tror inte jag hade kunnat bara lämna iväg min 6år gamla herre nånstans. Jag lära känna en kille som hade en lika gammal kille som oxå var lite lat av sej. Så från börjar var det menat dom bara skulle ha sällskap av varann..iomed ingen av dom var så urpigg längre. Men då jag såg hur han drivdes där..Hela den lägenheten var inredd efter illerns behov. Det gick rör och annat skoj längs hela lägenheten. VAr nog just det som avgjorde att jag kunde låta han leva sina sista år i en aktivare miljö med en jämn gammal kompis. Även om beslutet kändes i härtat så gjorde jag rätt.

Det är så inviduellt…OM man tvekar och känner oro…så måste man följa den känslan…Man kan inte gå hemma med ständig oro..och börja stänga in en livklig varelse som är van få vara helt lös..då kanske den kopplar det till bebisen och råkar nafsa till bara för det. Dom kan känna svartsjuka som alla andra. Och vi vet att dom kan bita väldigt hårt då dom verkligen gör det.

Jag har vänner som har och har haft illrar med både små bebisar och lite större barn. Allt hänger på hur du uppfostrar båda sorterna så att säga. Det gäller att både djur och barn(även om det är svårt att lära riktigt små bebisar) att dom ska respektera varandra. Inte nypas eller bära i pälsen på dom. Så jag tror att det går att få ihop både små bebisar och barn med iller, man får hålla dom under uppsyn så att inget händer.

En undring jag har är under graviditeten. När det gäller katter är det ju dåligt att som gravid beblanda sig med kattens avföring, tex rensa lådorna. Vad beror det på?

Gäller samma fara för illerbajs under graviditeten?

Jag har hört att själva kattsanden också kan vara farlig att andas in damm från när man är gravid, vet inte om det är sant..

HIttade detta på gravid.ifokus kanske svarar på lite frågor iaf..

vad hittade du finns ingen länk??:(

#10 Gå in på Gravid.ifokus, så hittar du nog tråden. :-)

Nämen kom inte länken med.. underligt försöker igen

http://gravid.ifokus.se/Forum/Read.aspx?ThreadId=a151380b-f240-4c48-bdae-3ac2fc33a82a

Hur troligt är det att de på gravid-i-fokus känner till något om illrar? Vet att det finns en tråd om katter där… emn inte om illrar… hehehe…

 hehe ne tänkte kanske mest på #8 och hur de kom sig varför man inte skulle hålla på och rensa kattlådor.. Kanske fanns det någon gemensam nämnare med illerar.. hann inte läsa artikeln så ja satte in länken direkt..

Det är ammoniak i kattkiss och det är inte lämpligt att inandas under graviditet.

#7haha förr i tiden när min gammelmormor och dom var små så gick ju dom gravida runt kor katter och möss  och vad jag vet så var inte det farligt. så det är väl sånt dom forskar i i brist på annat. :) 

låt inte barnen leva för rent ;)

Om man är gravid så bör man undvika att tömma lådor efter både katt och iller eftersom de båda är köttätande djur.

Anledningen:
Man kan bli smittad med toxoplasmos detta gör inte så stor skada om man inte är gravid, men kan ställa till allvarliga fel på fostret.

Lite fördjupningsinformation kommer här. Liksom lite mer utförligt:-)

toxoplasmos [-mo:´s] (nylatin toxoplasmo´sis), sjukdom orsakad av den parasitiska protozoarten Toxopla´sma go´ndii. Smittan överförs vanligen till människa via rått kött som innehåller mikroskopiskt små vävnadscystor, en vilofas i parasitens utvecklingscykel. Smitta via oocystor som utsöndras i katters avföring och finns i deras närmiljö förekommer också. Symtomen vid toxoplasmos hos människa varierar. Flertalet infektioner ger inga specifika symtom. Om en gravid kvinna smittas kan infektionen emellertid överföras till fostret och orsaka allvarliga fosterskador, t.ex. hydrocefalus (vattenskalle) eller näthinneinflammation; den sistnämnda kan ligga latent och flamma upp senare under livet. Encefalit (hjärninflammation) orsakad av T. gondii är vanlig hos aidssjuka och andra personer med nedsatt immunförsvar. Sjukdomen behandlas med antibiotika.

Toxoplasmos är en betydelsefull orsak till abort hos får och get i många delar av världen. I Skandinavien är toxoplasmos en viktig dödsorsak hos harar. I Sverige är ca 20 % av den vuxna befolkningen infekterad med T. gondii, vilket gör organismen till vår viktigaste zoonotiska (djuröverförda) parasit. Får och svin är de djurarter som oftast bär T. gondii i sina vävnader och som därmed innebär en smittorisk för människa vid förtäring av kött som inte varit tillräckligt upphettat.

#18> Mycket intressant. Tackar för den infon.

#16> Det är ju åxå ett bakåtsträvande sätt att se på livet. Allt som våra förfäder gjort måste vara bra iom att de överlevde. Alla våra föräldrar här (mer eller mndre) rökte när de fick oss, det är inte en anledning för oss att röka under graviditeten, eftersom vi nu VET bättre. hehe… Faktum är att barnadödligheten och missfallen i sverige minskat rejält pga det vi vet idag mot på "gammelmormors" tid. :)

Men om man skulle vara ensamstående i sin graviditet då… Skulle man be och få hemtjänst för detta ändamål då att tömma illerlådorna? Hur pass allvarligt är detta? Är de sanden eller urinet i sig? Och hur allvarlig är risken att bli drabbad då? Ja menar man kan ju gå o vara gravid en längre tid utan att veta om de och ska de då vara risk att bli drabbad av detta?

#20: Om man är ensamstående så måste man självklart tömma lådorna. Det som rekomenderas då är att använda ngångshandskar när man städar lådorna.
Det är inte den rena sanden som är problemet utan det är avföringen som kan smitta.
Så att fylla på lådan med ren sand det går bra. Men man ska inte göra rent dem.
Hur vanligt? Ja tillräckligt vanligt i alla fall för att alla mödravårdscentraler varnar för det. Nu är det inte så många barn som smittas längre eftersom man som mamma får så stark information när man väntar barn.

#20: Jag var gravid och ensamstående, använde plasthandskar när jag var gravid och god handhygien,det sa de räckte.

Vad jag fick veta då var att toxoplasmos bara fanns i torkad avföring som legat ett tag, oftast gör man ju rent i lådorna varje dag. Har man haft det en gång så är man immun,så risken att man redan haft det när man blir gravid är ju ganska stor, man räknar med att 75% redan har haft det. men man skall endå vara försiktig.

Det var vad de sa till mig ang katt.

göran är ju en buse och brukar nafsa lite försiktigt när vi busar men är det ett barn som leker med honnom eller en gammal person så nafsar han inte alls..

Hej alla…
Till mina erfarenheter:
Jag har som sagt haft iller sen 1993 och min dotter föddes 1997 OCH jag var ensamstående. Jag tror på att du kan ha illrar,hundar och katter som husdjur om du har barn… MEN du måste alltid vara konsekvent. Har barnet gjort något fel så ska det bli straffad och tvärtom. Min dotter har fått sina törnar men hon är också hundra gånger mer erfaren hur man behandlar djur. Hon har lärt sig att respektera och älska djur ovillkorligt…. När de är riktigt små så måste man ju se till att barnet/ djuret är övervakade då både djuret och barnet kan skads. Man får använda lite sunt förnuft….

# 17
När jag blev gravid med min älsta son fick jag göra ett test som visade om man hade antikroppar mot toxoplasma.
De hade jag. Så tydligen om man redan haft de en gång så kan man inte få de igen. Skönt att veta då de blir en del rensande efter djuren :)

Fö. har jag iller och barn och de går utmärkt.
Som #24 säger så bra så får man använda sitt sunda förnuft.
Jag är mer rädd att barnen ska göra illrarna något än tvärs om. Inte för mina barn inte är djur säkra, men en olycka händer så lätt.
Jag fick min första iller 1995. 98 fick jag min älsta son. D U M som jag var omplacerade jag mina ÄLSKLINGAR då pga att jag va för mesig och lyssnade på allt skitsnack.
2000 skaffade jag 2 nya vuxna illrar och de slutade med en sönder tuggad läpp på min son. De va bara en olycklig olycka. Han låg och sov och hade en napp i munnen och den va lilla oliver sugen på. Jag omplacerade dom och dom kom till en snäll kille. 04 skaffade vi iller igen och nu för att stanna :) Skaffade en valpis och sen dess har de rullat på :D
Jag har gjort mina misstag pga barnen, men nu vet jag som väl va bättre :D Ska juh ha bebis nu i årsskiftet och de blir inga flyttade illrar för de inte. Som sagt man får hålla koll men så är de juh med alla djur. Katter kan lägga sig på bebisarna, hundarna välta om kulöl osv osv ;)

På bilden är min lilla Jacob, Tyson och Lillen :D
Säng busar

#19

Jag tror det är rätt vanligt att man inför sitt första barn är mer orolig och rädd än vad man annars skulle vara.  Under 9 månader som man känner livet inom sej växa..då man väl släpper det ifrån sej så kan man inte riskera att något händer..Då är allt så nytt. ALLT känns skrämmande. Iallafall kändes det så för mej.

Idag skulle jag inte välja omplacera då jag vet mer om barn och skulle kunna hantera allt på helt annat sätt. Man har möjligheten att läsa på och vara i kontakt med andra i liknande situation. Visst att jag hade dator och internet redan då..men sånt här fanns inte än….tyvärr.

Jag köpte min illervalp strax innan min son fyllde 2 år,hade noga övervägt hur jag skulle göra och hantera situationen och hade både plan A-B-C-D i åtanke innan Mimmi kom hem.

Dock har det gått över förväntan,Mimmi försökte naffsa honom i byxbenen när hon var jättebusig någon gång,annars är hon jättego mot honom och följer gärna efter honom vart han än går (de har ju samma hobby dessutom att busa och riva ner hemmet samt dra ut saker =)

Givetvis får man ha STENKOLL,en olycka händer så lätt och min son är liten och har inte alltid koll på sina fötter och sedan finns klämrisken så man får verkligen passa deras "umgänge" noga,men det går verkligen  kalasbra.

Dessutom kör jag den mesta leken med Mimmi när sonen sover så hon är oftast ganska trött eller sover när han är vaken.

Så visst fungerar det…dock får man vara noga med att aldrig aldrig lämna små barn och djur ensamna för bådas skull,men det gäller ju alla djur.

Har även funderat på om Mimmi är mer försiktig när det gäller sonen,för mig kan hon leka med ganska hårdhänt,men det gör hon inte med min son.