Har en 5 månaders och 4 illrar. Jag har helt enkelt fått anpassa mitt sätt att ha iller efter hur jag har barnet så både iller och barn bor i en säker miljö. Förr hade jag illrarna löst i hela hemmet men när jag blev gravid visste jag att det inte längre skulle vara möjligt. Hade då en jättesnäll iller (som ibland får nosa lite på dottern) men som bits i fötter på andra än mig och sambon, och en iller som vi själva inte helt litar på då han bits i handleder och ibland i händerna (riktigt hårt) och det får ju absolut inte hända. 2 illrar är relativt nya och det blev så pga att de verkligen behövde ett nytt hem. Vi har 1 illerrum där vi har 2 illrar och så har vi köket där vi har 2 då de inte går ihop än.. De har även en utegård att rastas i under dagen och kvällen och ibland busar vi i ett av dom andra rummen. Jag skulle inte våga ha iller och barn ihop om det inte var en iller jag kände sedan länge, både för iller och barnets skull.

Okej. Det låter som ni har fullt upp där hemma :). Men som du säger så krävs det ju mycket för att man ska våga släppa ihop dom. Max litade jag till 100 % på. Det var värre med min son nästan, jag var mer rädd Att han skulle göra illa Max om han skulle lyckats nån gång kommit åt nått gömställe.. Fast igentligen har jag ju hela livet på mig att bli med iller! Och mitt hem kommer nog bara ta emot omplaceringar, för det gör så ont att se när någon behöver ett nytt hem akut, valparna går ju lättare att bli av med..

Vi har en 10 månaders bebis och två illrar. I början höll vi illrarna i ett illerrum som var i anslutning till vardagsrummet, så när bebisen sov i sitt rum fick de komma ut och umgås med oss. Men ju äldre barnet blev desto färre och kortare sovstunder blev det och det kändes inte rättvist mot illrarna, så vi skapade ett större illerrum i garaget. Nu har de större yta och vi umgås med dem dagligen, dock inte så länge som jag skulle vilja. Men jag hoppas att detta vänder när dottern blir lite äldre. Ena illern kan man lita på med barn, men jag är ändå väldigt försiktig. Den andra var väldigt bitig när vi fick henne, hon biter inte mig iaf, men nu är det ingen annan som vågar ta i henne längre så jag vet inte om det bara gäller mig eller om hon lugnat sig i allmänhet.

Att ha iller och barn var inte så lätt som jag trott, men jag vill inte vara utan mina små pälsar! Det är inte att illrarna är jobbiga, men just att barn tar upp så stor del av ens tid :/

#3 kan inte annat än att hålla med dig, man önskar ofta att man hade mer tid för illrarna men det är nog bara att inse att det kommer dröja många år tills man kan ge illrarna så mycket som man önskar..

#4 Ändå vill man ju inte leva utan dem. Jag brukar ge en stund till illrarna på kvällen när mannen kommer hem och på helgen, när han kan ta våran dotter :)

#5 nej, absolut inte! Då jag är ensam några dagar i veckan så finns inte jättemycket tid för illrarna men ser iaf till att de får någon form av aktivering varje dag och så brukar vi ha en liten busstund på kvällarna också. Vill bara flytta ut på landet så man kan erbjuda ännu mer aktivering!