Mycket text men lite fakta: borde kanske tillägga att vi bor i Stockholm, tjejerna är kastrerade, vaccinerade (även om det var några år sen sist), och försäkrade.

skulle själv säga att det är svårt att få en iller omplacerad i huvud taget. speciellt om dom inte är valp längre. dina måste vara omkring 7år så det är nog ännu svårare att få dom omplacerade då med tanke på att oftast kommer sjukdomarna när dom är äldre.. men förstår din situvation med inte allt för kul och lämna dom heller.

Vilken trist situation du har hamnat i. Hur mycket är du villig att fortsätta ge illrarna? Om de omplaceras, kan du tänka dig att fortsätta betala veterinärsundersökningar? Jag tror de är svåra att omplacera utan speciellt kontrakt då de är så pass gamla att de under snar framtid kommer kräva veterinärvård och undersökningar. Skriver man in i kontraktet att du betalar alla veterinärskostnader (om du godkänner dessa innan de undersöks) så tror jag det blir betydligt lättare. Alla djur är värda en andra chans oavsett om de är unga eller gamla. Du kan börja med en ordentlig besiktning av dem och även ta blodprov för att konstatera att de är friska innan de flytta.

Mycket tråkigt att behöva omplacera äldre illrar när dom är vana vid dig och sin trygghet, det kan blir en stor omställning för dom och klarar dom den stress det kan innebära ?

Jag hade nog istället försökt skaffa en lägenhet i närheten av din pojkvän/sambo och bett om att ni tillbringar mest tid hos illrarna den korta tid dom har kvar.

Tack för så snabba och kloka svar.

Tyvärr finns ingen möjlighet i dagsläget eller inom det närmaste året att leta nytt boende.. Att bo hemma med pappa vid 28 års ålder är förstås inte helt kul, men rent ekonomiskt finns ingen annan lösning.

Men bra tips ang. det där med veterinärräkningar. Att fortsätta betala på försäkringarna skulle kännas riktigt bra, att ha ett fortsatt ansvar. På ett sätt är dom ju gamla och har levt ett bra liv, så om dom blev riktigt sjuka nu skulle jag nog ta beslutet att låta som somna in i lugn och ro. Men kostnad för fasttällande av diagnos och provtagning mm skulle jag aldrig dra mig för att betala, oavsett om dom bodde hos mig eller omplacerades.

Och dom är absolut präglade av mig (och jag av dom). Om man försöker väga stressen mellan ett nytt hem mot situationen som den är nu, att dom får vara mycket själva, är det kanske trots allt bäst att låta det fortsätta som det är?

Sån sorg över tanken att skiljas från dom, men känner samtidigt sån skuld över att jag inte riktigt räcker till just nu.

Vissa illrar är ju väldigt känsliga när det kommer till omställningar men många verkar ta det mycket bra. Det är lätt att man ser sig själv som oumbärlig när det kanske inte alls behöver vara så. Du känner dina tjejer bäst. Ha det så som det är nu eller försöka få till en förändring? Vad tråkigt att det strular till sig såhär nu när dom är så gamla.. känns som att man gärna skulle ta hand om dom om jag inte redan hade 2 revirmedvetna pojkar, snart ska flytta och ha barn.. Önskar dig all lycka till med damerna.

#0 Här har jag två gamlingar på livstidslån. Vi har skrivit kontrakt på vad som gäller angående veterinärbesök, vaccinationer osv. Förra ägaren står för försäkring och hen betalar också en liten summa varje månad som går till strö och mat. Funkar superbra för oss.

Till saken hör också att jag känner förra ägaren väldigt väl och då kan det nog vara lättare att komma överrens. Hade jag inte haft fullt upp härhemma så hade töserna varit välkomna.

#7 tycker det är en fantastiskt bra deal ni har gjort upp för allas trevnad :)

#8

Hej igen alla,

Först tack för råd och kloka funderingar där för ett halvår sen. Trots knepig situation med två hem och allmänt livspusslande bestämde jag mig tillslut för att inte omplacera tjejerna; kommentaren om stress kring omplacering avskräckte och försökte istället se till att spendera så mycket tid som möjligt med pälsdjuren.

Nu i veckan somnade den äldsta av de två, Nikita, in här i hemmet. Hon hade tappat mycket i vikt under sommaren (men var ändå pigg och glad) så tog med henne till Roslagstulls djurklinik för blodprov och undersökning lite precis för en månad sen. Resultatet var att allt såg bra ut, men att hon helt enkelt var gammal. När jag tog dit henne tänkte jag så smått att man måste vara galen som lägger ut så mycket pengar på ett veterinärbesök med en iller som är glad, pigg och gammal, men såhär i efterhand känns det jättebra att veta att hon iaf var frisk in i det sista.

Milla som nu är ensamiller tar allting rätt bra, men hon går runt och letar en del och ligger mycket och sover. Skulle verkligen önska att hon kunde omplaceras till ett hem med lekkamrat och äventyr, men igen tar tanken på stress emot (för att inte tala om saknaden. Det är helt enormt tomt här hemma utan Nikita, har snart gråtit ögonen torra känns det som).

Hur som, ville bara uppdatera alla om hur det gick, och igen tacka för råd senast. Nikita blev 8.5 år och var som sagt pigg in i det sista, jag försöker vara glad för det även om allt i övrigt känns rätt tungt.

Mvh /My

Har varit borta från illervärlden lite för länge verkar det som, hade helt missat feritage.

http://www.feritage.no/vis_ilder?dbnr=2593 var det som gick bort. Blev kontaktad av dåvarande ägaren via illersverige (som inte finns mer?) och hade aldrig kontakt med uppfödaren, men skulle såklart gärna meddela båda om hur långlivad hon blev och vilken fantastisk iller hon var. Kanske någon från Merry Maker's illeruppfödning finns här på forumet och har kontaktuppgifter till den ursprungliga matten?

Min Milla är http://www.feritage.no/vis_ilder?dbnr=569 , skulle väldigt gärna vilja få tag på kvarkarande kullsyskon om såna finns.

Mvh /My

Saijins barn och barnbarn :). Jag hade kontaktuppgifter till en del av ägarna som hade valpar efter Snöflinga, men tror tyvärr inte jag har det kvar. Har för mig att jag dessutom bara hade till dem som hade hanar.

Att kontakta hon som hade Marry Makers (finns ej kvar) är nog lönlöst, men kanske Johannah som hade Marry Makers Brenda vet något? Kan vara värt ett försök.

Är illrarna registrerade i någon förening? I så fall kan det ju vara en idé att kontakta den föreningen för att se om de kan hjälpa.

Det är få förunnat att få ha kvar sina illrar så länge som du ändå fått och vad skönt att det löste sig så bra att du slapp omplacera, men beklagar förlusten av Nikita :'(

TS, har skickat dig PM.

Beklagar verkligen. Jag hade en syster till Nikita, Bonny M eller Tjejen som hon hette här. Så fantastisk iller, hon rymde för drygt två år sedan och jag saknar henne innerligt varje dag. En annan syster är även hon död (Brenda tror jag, det var Wilma som ett tag bodde hos Johannah), resten har jag dålig koll på nu. Murgrönans här inne har haft en bror, men jag vet inte om han är kvar.

Uppfödaren har jag dock inget gott att säga om och hon var inte till ngn som helst hjälp efter man hämtat hem illern.

Jag hade Snöflinga och hennes syster Virvelvind tills jag fick ta bort dom 2010. Deras bror Isbjörn bodde här oxå, det får inte glömmas bort  Det var riktigt roliga illrar, saknar dom massor