Till minne av våra illrar
När Towa gick bort hann vi aldrig säga hej då! De var stor sorg och saknad… Skapade dock en minneslund utanför huset med tända ljus och zoo apor och vita be…
När Tussana gick bort hann vi säga hej då! Den sista tiden var så fylld av kärlek och omsorg och aktiviteter och vid stunden då hon fick sin spruta pussade jag henne och jag sa vi ses i himlen…
I samband med Lilla Noras död nu 4/4 så hann vi precis komma och säga hej då och hon kämpade för att vi skulle kunna säga farväl. En 3,5 år liten vän och de var bara under kvällen jag packade ihop sånt som skulle vara med i Kremeringsburken..
Se gärna in mitt fotoalbum … Varnas för känsliga tittare!
Starka bilder, verkligen.. Vad fint det var. Hur reagerade de andra snosarna?
Beklagar sorgen än en gång.
Tack för din omtanke! I samband med Towas död då vi inte hann säga hej då så letade Tussana ett bra tag och det var hjärtskärande och jag klarade ej av att bo kvar i den lägenheten länge till på grund av henne hastiga bortgång. Dog dock på sjukhus
I samband med Tussanas bortgång letade ej Svea då de fick säga hej då och sen lukta på henne som död sen…
I samband med Lilla Noras bortgång 4/4 så fick de säga hej då och lukta på henne som död med… Hon somnade in strax efter att hennes bästa lekkamrat Tessie kramat om henne… De var starkt! Svea försökte tvätta henne och bet tag i hennes päls.
Nu efteråt märker man stor saknad speciellt på Tessie. En mycket märklig sak var att vi åkte till min pojkvän i Vetlanda efter Lilla Noras insomnande. När vi kom hem sprang Tessie runt mycket vid dörren där Lilla Nora ofta lekte… Sen hoppade hon runt precis som hon busade med Lilla Nora… Jag satt och grät i en fåtölj men så kom Tessie och jag plockade upp henne och hon slickade mina tårar… Kände sådan skuld om jag kunde gjort något… De var som att Tessie sa att de är inte ditt fel! Lilla Nora ha de bra nu…Svårt att förklara men de var så starkt!
I samband med Towas död där vi inte hann säga hej då så hade vi ett minnesljus på gården vid Flemmingsberg… Tände de ofta och hade grävt ner Lite godisar och så på Tredje dagen rörde de sig faktiskt under jorden. Man kan förklara de rent vetenskapligt i och med ljusets värme så rörde sig marken (var i november så) eller att ett djur åt upp godisarna som var nedgrävda men för mig var de som ett tecken att Towa sa hej då! …. STARKA MINNEN!
Förstår att detta är mycket starka minnen för dej. Starkt av dej att orka berätta!
Det låter som om att illrarna hade lättare att "acceptera" illerns bortgång när de själva fick första och se med egna ögon vad som hände.
Fasar för den dagen som mina snosar kommer att gå bort.. Det är ju det värsta med nya familjemedlemmar.. :/
*flyttar upp*
Oj! Tårarna bara började rinna av ditt fotoalbum!!! Jättefint verkligen!! Men gu va jobbigt! :S
*flytta upp*
Starta ny diskussion