Uppfödarfråga
En fråga som har gått och gnagt mig är: Varför måste man sluta avla på en illertik "bara" för att den har fått en valp med något form av fel? Kan det inte vara en ren tillfällighet? Jag menar, te.x om en tik har fött en valp som har blivt döv, men alla andra har varit fullt friska. Jag vet inte riktigt hur jag ska formulera min tanke, men jag hoppas att ni förstår vad jag menar. Detta är en ren nyfikenhet.
Denna tanke började i och med att Ixid var tvungen (?) att sluta avla på Mini för att hon hade fött en döv valp.
Mvh Jenny

Självklart kan det vara en tillfällighet och en mutation som inte har med arvsmassan att göra. Men ändå vill man inte ta risken. För att få så friska valpar som möjligt är det bäst att ta föräldrarna ur avel om någon av valparna får något "fel". Det bevisar ju bara att föräldrarna kan ha anlagen att skapa just den mutationen som leder till det felet. Så varför chansa igen?
Jag är inte riktigt den som tänker långsiktigt, men jag jämför med te.x människor. Om en man och en kvinna råkar få ett barn med något form av handikapp, ska de stanna där och inte skaffa fler barn för det? Som sagt, det kan ju vara en tillfällighet, och min tanke är nog mer än något dum, men å andra sidan så är jag inte uppfödare och det kanske är tur det…
Det som jag tycker är tråkigt med att Ixid har slutat med sin uppfödning är att dessa pälsar blir så otroligt underbara…
Mvh Jenny
Självklart så är det ju precis som ni alla säger, att man vill föda upp en stark och frisk illerstam utan defekter. Det är ju faktiskt det viktigaste! Men nyfikenheten finns ju =)
Mvh Jenny
I Ixids kullar handlade det inte bara om dövhet utan fanns andra defekter hos valparna också. Just dövhet är nästan alltid medärvd. Illrar från kullar med döva illrar har större risker för sjukdommar och missbildningar än de i kullar utan dövhet i släkten. Då det gäller illrarna är dessa defekter starkt kopplade till olika teckningar. Vissa teckningar har betydligt större risker för dövhet och sjukdommar än andra. Hos oss människor är det likadant. Det finns människor som har vita markeringar på kroppen som visar att de har ökade risker för att vara döva, få cancer och föra dessa gener vidare. De här genetiska defekterna tros ursprungligen vara en effekt av inavel. Det är betydligt vanligare med inavel bland djur där man aktivt försöker få fram en önskad färg än bland människor.
I andra länder har de tekningar det varnas för i sverige en dövhet på över 50% av illrarna. Utöver dövhet har dessa illrar en kort livslängd till följd av andra defekter som sitter på samma gener som de som orsakar dövhet men påverkar helt andra funktioner än just hörseln. Fortsätter man att avla på gener med dövhet så kan dövhet finnas varannan iller i framtiden lite hårddraget. Det är helkt enkelt inte rätt mot djuren att avla på kännda defekter.
#4 mycket bra Falo!!!!
#0 saken med illrarna är ju också den att det finns ändå så pass få illrar att om man fortsätter avla på "tvivelaktiga" avelsdjur så gör man lätt mer ont än gott för stammen. Har man inget att tillföra varför avla på just de djuren?
Är så sorgligt när det egoistiska tänkandet tar över och uppfödaren hellre tar en kull för att "det är kul" eller för att honan "är söt" än för att få fram illrar med bättre hälsa och längre livslängd (att dö vid 4-5 år är inte pga av ålderdom på en iller!!). Det är inte uppfödaren eller illerägaren som är förloraren i spelet- det är illrarna som får lida…
Sajtvärd på Iller.ifokus
#4 Ok. Men vad är det mer för fel på Ixids illrar? Innan jag köpte Athlaz frågade jag om det fanns någon form av sjukdomar i släkten och hon sa att det inte har funnits någonting som hon visste om…. Är det något som jag borde vara orolig för?? Nu är ju Athlaz kastrerad så det kommer ju inte föras något vidare.
Mvh Jenny
#2 o en liten sak till… hade inte du jätteproblem med att Athlaz bet som en tok när han var liten?? Jag har själv en ixid iller som är högst tvivelaktig att kalla för en bitfri iller. han biter inte mig och jag har inga som helst problem med att ha honom i ansiktet eller så men han biter min pojkvän oprovocerat och han har visat liknande tendenser när det gäller min far. Han kan inte ens köra fram handen förrän han blöder… Men visst älskar jag honom massor och skulle aldrig byta ut min päls, men han är som sakt lite labil…
Sajtvärd på Iller.ifokus
#5 som sagt, jag tänker inte direkt långsiktigt… Och ni har rätt det är inte schysst att fortsätta på den linjen men jag bara funderade på tillfälligheter… men ni har rätt
Mvh Jenny
#6 problem med trånga luftvägar och inåtväxta ögonfransar om man går efter illrarna som är syskon med våra pälsar…
finns en tråd som ixid själv skapat där du kan läsa allt detta!
Sajtvärd på Iller.ifokus
#7 Jo han bet ordentligt när han var liten, men Athlaz är min första iller så jag antog att det var ett valpbeteende. Nu som vuxen är han helt underbar (mot mig, pojkvännen mobbas fortfarande)
Mvh Jenny
#9 Oj, det visste inte jag! Men finns det något idag som man ska vara orolig för, ngt som kan visa sig senare menar jag??
Mvh Jenny
#10 nej, athlaz hade nog inte ett vanligt valpbeteende… han verkade lite åt det extrema hållet.. är bara glad att han blivit så underbar som han är nu!
#11 jag kan inget säga till 100% då jag "legat av mig" lite gällande släktforskningen på alla illrar hehe..
Sajtvärd på Iller.ifokus
#11: Dumt att oroa sig för något som kan hända i framtiden. Blir en iller sjuk så blir den det, det kan vilken iller som helst bli oavsett gener. Så länge man ger sin iller bra foder, bra boendemiljö och mycket kärlek så ska man inte gå omkring och oroa sig.
#12 Triton, är han från samma kull (6/8-06), var han oxå extrem när han var liten?
Mvh Jenny

Vi var på genetikdagen i Skövde och då pratade vi om detta, om avelshonan & avelshanen får defekta valpar ska man ta ur både honan och hanen ur avel. Men sedan kan man ju spekulera, men det är väl onödigt när det finns annat avelsmaterial att tillgå.
Det är väl dumt att utmana ödet. Som JossanH sa, det är inte vi som får lida utan det är ju illrarna.
Mvh Jenny
#15 nä, skiten är från den tidiga kullen 27/4. Han var lägst i rang av kullsyskonen o sprang utmed väggarna med sin tjocka svans när vi skulle hämta honom, medans dom andra valparna var nyfikna.
Han har inte varit speciellt jobbig mot mig, men han har ett lite labilt psyke och han är extremt rädd i vissa situationer. Han klarar inte av ett möte även om pratar lugnt med honom för då springer han o gömmer sig.. Problemet är ju att han biter endel människor som han har bestämt sig för att inte tycka om..
Sajtvärd på Iller.ifokus