Fördomen i största allmänhet är väl att det bits, är aggressiva och att de är vilddjur. De mest frekvent ställda frågan är går det att ha en sån hemma? är inte de liksom vilda?:P

^That! #1
Haft henne i två veckor och redan fått 1000 frågor om hon bits och är vild osv…

Den varsta fordommen jag hort i holland ar av en veterinar som forklarar for mig att illrar inte kan bo fritt i hela hemmet for de blir olyckliga av det och ser till att hela hemmet blir fyllt med parasiter av olika slag.

Av farmor att illern skulle hoppa upp i sangen och slita strupen ur mig for skojsskull for illrar ar sanna djur.

Saklart det vanliga som att de bits(vilket de igentligen gor i olika skalor), ar vilddjur och det vanligare samt att katterna skulle bli uppatna av honom for de ar sa blodtorstiga 

Juste, att de maste ha en bur som man kan lasa in dom i annars kommer dom aldrig kanna sig trygga i ditt hem.

fast jag förstår inte riktigt varför tar ni illa upp om folk frågar om illrar bits - det är ju väl inga fördomar? ja, illrar bits - det är ett faktum. Hundar bits, katter bits tom hamstrar och möss kan ta sig en tjuvnypp ibland - varför är det så illa då att illrar bits? det är ju kanske bättre att erkänna - ja dom kan bitas så att folk ska inte sticka in fingrar? en gång min Gunnar bet blodigt en hantverkare som kom till oss, annan gång bet han blodigt en tjej som kom på besök till oss, Bertil bits fötter och ansikte - så ja, illrar bits kanske inte alla och alltid och inte blodigt heller men vi vet aldrig vem vi träffar och vilken tollerans på ont dom har. Inte heller kan vi lova att våra djur inte bits bara för att dom biter inte oss.

En fördom däremot som jag hörde ganska ofta är att dom kastar sig till halsen och dödar människor. En fördom som gäller både illrar och andra djur som barfas är att dom blir agressiva av att äta kött.

Fast fördomen är ju just att illrar bits. När man går på stan med en hund säg labbe så är ju intte första frågan bits den?

Och jag skulle säga att en iller som bits under andra former än lek är ouppfostrad på precis samma sätt som en hund är ouppfostrad när den bits under annat än lek. Så fördomen är ju att alla illrar bits oavsett vad du gör med dem, att det inte går att uppfostra illrar till att vara bitfria. Jag har nu haft två illrar så jag har oerhört lite erfarenhet men mina två har aldrig bitit när folk har hälsat/klappat/ varit hemma hos oss. Och jag vill gärna tro att största majoriteten av illrar kan bli sådana precis som en majoritet hundar är bitfria.

Jag har nog hört en hel del, men härron veckan blev jag uppläxad av en äldfre man att jag faktiskt inte skulle plocka upp illern för den var fruktansvärt farlig och den skulle tugga sönder min fingrar.
Jag förklara att hon var mitt husdjur och inte bitits under dom 3 åren jag haft henne, någonsin.
Han påpeka då att hon visst bets för dom åt faktiskt kräftor och han ifrågasatte om jag sett en illers tänder.

#5 varför en iller som biter någon den inte känner skulle vara oupfostrad? hur annars ska den visa att den är inte komfortabel med att nån främling petar på den? har du hört om *gula bandet*? för hundar som behöver mer utrymme än andra? är dom också oupfostrade? hur skulle du känna dig om det kom än främling hem till dig och började peta på dig? eller om nån skulle stoppa dig på gatan bara för att köra upp sina smutsiga fingrar till nosen på dig?

Jag skulle inte säga att det är en fördom att illrar bits däremot så konfronterade jag det ofta med att säga att jag hade blivit värre biten av katter än illrar, men det var innan jag köpte vicente ;) men nog bits illrar på ett annat vis än hundar och katter, det räcker med att se procentdelen här inne i trådar som handlar om just detta. Jag skulle inte heller säga att lukten är obefogad men däremot måste det inte lukta djur hos en illerägare. De flesta fördomar jag hört är: * får de blodsmak släpper de inte. * de biter i strupen om de ser pulsen. * äter de rått kött blir de aggressiva. * att de inte går att ha hemma som husdjur. Det roligaste var nog när jag (och min första iller dexter) krossade en engelsams fördomar om illrar. Han hade släktingar som hade iller och enda sättet att lyfta dessa var tydligen i svansen.. han blev eld och lågor när jag kom med dexter i koppel, han hade aldrig sett på maken! Sedan kröp dexter upp i hans knä och la sig tillrätta och engelsmannen stack in ett finger i munnen på honom när han gäspade och dexter tyckte förstås att det var äckligt och vände bara bort huvudet :) Nästa gång jag träffade på honom sa han att han berättat för sin far om dexter och att han haft ett finger i en mun på en iller utan att den bet :)