Exempel på Larvens slemavföring.

Den andra illern.

Men jisses, nu får det väl vara nog med dessa sjukdomar.. :( bra att du delar med dig! Håller tummarna för att larven ska bli frisk snart igen… eller ja, symptomfri.

Håller tummarna att dom kryar på sig snabbt. otroligt bra att gå ut med detta. Får man alltså hem denna sjukdom så skulle jag nog inte våga låta dom träffa andra alls senare =( Nog så man får göra för att hålla sjukdommen under någerlunda kontroll.

Men stackars Larven, inte nu igen:( Hoppas resten av gänget får hålla sig friska och krya nu så att det inte går åt h-vete igen.

#4 Skulle alla som haft magsjukan i någon form hemma aldrig träffa andra illrar igen så skulle till att börja med alla illerutställningar ställas in tror jag. Magsjukan är ju vanligare än man tror och många har ju träffat illrar som haft eller bär på magsjukan.

Jag har ju inte vågat ha hem någon iller på besök sedan magsjukan här i december. Har ju dock fått hem nya efter det nu det sista, men de har inte blivit dåliga alls. Så jag hoppas ju att mina inte bär på det något mer. Men säker vågar jag nog aldrig bli mer.

Hoppas Larven och den andra illern tillfrisknar snart :-(

En fråga, det är 15 månader sedan sjukdomsutbrottet hos dina illrar. Minns du när det upphörde? Antagligen mer än 8 månader sedan, men jag frågar iaf. Min tanke är att karrenstiden kanske skulle räknas från den dag samtliga illrar i hushållet är symtomfria.

Helt mållös!

Håller tummarna för att Larven kryar på sig fort och att han klarar sig igenom det här. Hoppas även att den andra illern klarar sig lika fint.

Stor kram.

#5 jo men träffar och utställningar skulle då jag kunna offra om det fanns en chans att mina bar på det. Då skulle jag åka utan iller för att hindra från att ge andra illrar denna sjukdom som mer ofta verkar ha dödlig utgång =(

#8 Men det jag menar är att det åker ju folk på utställningar som har haft magsjuka hemma. Och kanske inte haft sina i karantän. Så man gör ju en stor chansning genom att åka på utställning och träffar redan som det är.

Har man otur får man med sig någonting som kanske inte bryter ut på ens egna illrar men på någon annan iller som ens egna illrar träffar.

#9 Jag låter inte mina träffa andra illrar under utställningar och spritar ytor innan och efter. Åker inte på träffar ända min illrar fåt träffa och busa med är Emmas illrar men henne litar jag på till 100% oxå. hon skulle aldrig ljuga för mig om hennes illrar haft det eller inte

#10 Jag tror chansen är väldigt liten att få magsjuka på en utställning ändå.

Men det jag menar är att en iller kan bära på magsjukan utan att bli sjuk själv. Då vet man ju inte om det.

#11 Nej det kan dom så klart göra. Men nu skrev ju jag hur jag skulle ha gjort ifall jag visste att mina bar på det, sedan är det ju upp till andra hur dom gör.

#12 Jo, men det förutsätter ju då att man vet att ens illrar bär på det.

#13 jo det gör ju de. tyvärr får många magsjuka hemma men så snart deras illrar är bra dras dom iväg till andra =(

#6 Pga av sjukdomens variabla förlopp och potentiellt långvariga efterverkningar till följd virusskador brukar man räkna från sjukdomsutbrottets start.

Som ex kan jag nämna att Larvens symptomatiska period på viruset startade den 21 augusti och var över den 24 augusti. Liksom alla mina illrar har han sedan dess haft en känslig, lätt inflammatorisk mage/tarm.

Tindra, en annan av mina hårdast drabbade illrar, blev sjuk den 26 augusti (vilket var sista smittdatumet här) och hade en virus-symptomatisk period på ungefär en vecka. Hon med flera av mina andra äldre illrar har därefter utvecklat ett tillstånd av IBD.

Det skulle kanske vara bra med en lite mer detaljerad förklaring över hur ECE fungerar men just nu känner jag inte riktigt att jag har tid och ork. Längre fram kanske.

Både Larven och den andra illern har blivit bättre idag! Men den andra illern är fortfarande påtagligt allmänpåverkad. Båda får symptomatisk vård. Håll tummarna för att de inte kraschar igen!

Usch :(

Typiskt att du som har isolerat dina illrar från omvärlden har blir så hårt drabbad. Kan deras motståndskraft ha blivit påverkad av att dom hållts i den slutna miljö som du har? Syftar då på att du inte åker på utställningar, träffar andra illrar osv. Bara en amatörmässig tanke.

Vad ger du för symptomatisk vård?

Håller alla tummar och tår!

Ja man kan lugnt säga att jag är innerligt less på detta :(

Samtliga av mina illrar utom Larven har/hade alltså redan haft ECE en gång. Det var 2004 när jag fick in smittan med en ny valp. Då var mina illrar i åldrarna valp till 3 år. När jag fick in smittan förra året var dessa illrar 6-9 år och i god vigör (Mitzys hälsohistoria känner jag inte till). Kulan hade dock en kvarstående tarmskada från förra gången och kanske var det därför hon dog den här gången (gastrointestinala blödningar).

Men de hade uppenbarligen ingen (kvarvarande) förvärvad motståndskraft mot den, betydligt mer aggressiva, variant som jag fick in andra gången.

Tindra tror jag inte det råder något tvivel om att hon fick den jobbigaste resan pga att hon var i senare skedet av sin dräktighet och födde valparna kort efter att hon blivit sjuk.

Man skulle kunna argumentera att det kan vara en fördel att kontinuerligt utbyta smitta för att försöka hålla sig på en hög moståndskraftig nivå. Men på köpet följer alla ev komplikationer, kroniska problem och diverse följdverkningar man istället kan ådra sig efter en ECE-infektion. När jag diskuterade detta med Dr. Williams vid ett tillfälle var han inte i favör av en sådan strategi och det är jag personligen inte heller. Mycket mer kan sägas om detta, men… det får kanske bli någon annan gång ;).

Den symptomatiska vården varierar från fall till fall, men inkluderar t ex vätskebehandling, oralt med elektrolytblandning eller subkutant vid behov. Kan krävas mycket offensiv vätskebehandling. Stödmatning (tvångsmatning) med lämplig lättsmält mat (måste sättas in relativt fort, vissa illrar kan matvägra under mycket lång tid). Medicinskt kan man t ex ge profylaktisk antibiotika för att förhindra sekundära infektioner, prednisolon för att öka aptiten och dämpa inflammationen, sukralfat vid risk för gastrointestinala blödningar, smärtstillande mot svåra koliksmärtor mm.

#15 Tackar för infot. Jo, man brukar ju vanligtvis räkna från insjukningsdatum, men det var en tanke som slog mig.

Hoppas Larven och den andra illern tillfrisknar utan att få återfall.

:( så ledsamt att höra att du måste gå igenom det här igen. Håller tummarna att det blir lindrigt och att de mår bättre snart!

Nu tycks faran vara över för både Larven och den andra illern :) Känns otroligt skönt! Det var lite nära ögat ett tag för den andra, men med smärtstillande och en hel natts frekvent uppvätskning och näringstillförsel så vände det till slut. Larven fick ett mildare sjukdomsförlopp men hans stackars mage fick väl ytterligare en törn nu som vi helst hade varit utan. Tycker ändå att det går bra just nu så länge jag anpassar maten efter vad han tål bäst.

Idag har han fått vara ute i gården igen vilket innebär att mina övriga blir exponerade, men jag kommer att ta det i "turordning" med bara två i taget tills jag gått igenom alla. De kommer att få låg exponering och jag tar de känsligaste sist vilket blir längre fram. Jag är ju tyvärr så illa tvungen att exponera dem, men den nya variant som kommit in verkar vara relativt mild och jag hoppas att det ska finnas lite immunitet mot den nu när de varit sjuka så nyligen.

Tack alla för att ni hållt tummarna för oss :)

#21 Skönt att det är bättre med båda två :-)

Läste tråden om Larven i utegården innan den här.

Woho! :)

Lägger upp bild på Larv här med :)

-

gud vilken nallebjörn på de där bilderna :)

Puttar upp denna tråd

#27 Tack

Puttar igen pga Ece diskussioner

Bra att påminna sig, hur ska man våga ta med sina illrar någonstans igen. Larven är otroligt vacker vilken sötnos :)