Jobbigt, känner med dig. Gruvar själv över att den tiden kommer allt närmare även om vi i.a.f. kan hoppas på några år till.

Usch stor kram! vet exakt hur du känner går knappt en dag utan att jag tänker samma tankar, sitter med 2st 7 åringar samt en 6 åring som alla har haft eller har nånform av sjukdom. Det är inte lätt men du kommer göra rätt beslut för Groggie för att du känner honom bäst

Jag vet inte hur jag ska ta mig igenom detta, det gör så ont!!!

Jag vet ju vilken separationsångest du har till dina djur och jag har inga ord som på något vis kan hjälpa dig. Mitt mål med mina sjuka djur har alltid varit att hellre ta beslutet lite "för tidigt" än lite för sent. De ska inte behöva be mig om att få somna in för att de mår så dåligt… Men det är svårt att veta när. Hur vet man? Du får försöka läsa av groggie och se till de små förändringar som sker hos honom. Skämma bort honom? Ge honom det du vet att han vill ha och låt honom ha lite extra kul, kanske få riva i en stängd garderob? Kanske få gräva ur en kruka? Stor kram till dig! Och skrollan kommer säkert ta det bättre än du tror.

#0 När du låter Groggie somna in så låt Skrollan vara med. På det sättet får hon ta adjö och vara med. På mina har det underlättat sorgearbete…..ja, jag vet att det låter flummigt, men jag har heller aldrig haft någon som gått och letat och varit ledsen en längre tid.

Nu när jag har så många så har jag börjat med att ta hem den döda illern, lagt den på golvet och låtit dom andra få snosa och ta adjö. Sedan har den blivit begravd i trädgården.

Oftast vet illrar långt i förväg att det är dags att ta adjö……

Till dig själv, låt dig sörja, gråt, skriv om det underlättar och kom ihåg alla dom fina minnen du har av honom. Försök att komma ihåg att vi har dom alla till låns. Själv tänder jag ett ljus i en speciell lykta lite då och då, sitter och minns alla dom som inte finns kvar längre.

Styrkekramar till dig……

Jag känner verkligen med dej men har heller inga magiska ord.
Vet hur mycket djuren betyder för dej och är säker på att du kommer se när det är dags. Lita på dej själv, du känner som sagt vad Groggie bäst!
Själv försöker jag gå efter när sjukdommen tar över, när medicinen inte längre fungerar önskat och de är mer sjuka än friska.
Enligt mej har det gått för långt när matglädjen försvinner och busrycken är borta.

Önskar att det fanns mer man kunde göra för varandra i dessa situationer.

Har läst era inlägg flera gånger under dagen men kunde inte svara. Tårarna tycks aldrig ta slut. Jag är livrädd, jag vill inte att han ska lida men samtidigt är jag rädd att ta honom för tidigt! Dem är mina allt. Jag har äntligen fått ett heltidsjobb som börjar i oktober, efter 3 år som arbetslös. Men nu skrämmer det mig att börja jobba, jag kan inte glädjas åt det som jag borde. Tänk om jag hittar honom livlös efter jobbet? Tänk om jag inte ser dem dära små tecknen som jag måste se för hans lill Puttes skull? Jag är så fruktansvärt rädd! Hur hemsk är jag inte då mot skrollan? Tyvärr blir det inte fler illrar hos oss som det ser ut nu, är jag dum mot skrollan då? Jag skulle kunna ta med henne inför den hemska dagen, kanske är som du skriver Nettan, skönt för skrollan att slippa leta sedan. Tänk om det är vinter? Kärle i marken? Vad gör jag då? Är jag hemsk som inte klarar av att hålla mitt allt hos veterinären? Utan att sambon får göra det? Åh jag önskar precis som dig Veronica att det fanns mer att göra. Just nu känner jag mig så ensam. Groggie har problem med sina njurar, värderna blir bara sämre och helt plötsligt lite bättre. Marianne blir inte klok på provsvaren. Putte väger endast 875 gram och är så dålig i pälsen att den ser fettig ut. Vattnet rinner rakt igenom så jag hjälper honom på toa när han vaknar och skurar golvet dagarna i enda. För trots allt det dåliga hos min älskling så är han fortfarande min energi knippe. Han vill varav med i köket, leka på verandan, tigga godis & kela. Han är fruktansvärt envis och tycker matte är dum som endast ger honom Njurfoder numera. Önskar ju så att jag kunde göra mera för honom, känner mig så in i helvete maktlös just nu!! :-(

Tack snälla för era svar! Känns lite bättre att skriva om det och få tips i allt elände! Kram

Jag lider med dig.. Man vill ju underlätta allt man kan när djuren blir sjuka; om det så är med operationer, mediciner eller hjälpa dom att slippa jordelivet. Oavsett vad som händer så kommer du ha gjort ditt yttersta. Oavsett om groggies hjärta skulle sluta slå mitt i ett steg så har du inte kunnat göra mer för honom. Det är inte lätt. Skulle du inte klara av att hålla honom så var inte ledsen för det, då slipper groggie känna din rädsla, din sorg inför vad som ska hända. Skrollan kanske inte kommer sörja honom, så oroa dig inte för det redan nu. Mina illrar har aldrig sörjt varandra så att jag har märkt det. Är du orolig för kärle så förbered ett hål redan nu så du slipper oroa dig. Förbereda kan också vara ett sätt att hantera det.

Tack för dina ord Jossan. Jag tror jag bearbetar sorgen redan genom att skriva, förbereder mig genom tänkandet. Att gräva i förväg var en bra ide, men jag blir livrädd att då händer det bara för att jag började gräva. Likadant som jag är livrädd att det ska hända honom något nu bara för att jag skriver detta inlägg som jag så länge velat pga rädsla men samtidigt inte vågat. Skriver jag, ja då händer det. Känns det som.. Jag ska göra allt för skrollan! Hon ska inte känna sig ensam. Jag hoppas att hon genom mig och sambon inte kommer bli ensam. Som ni säger, hon kanske förstår. Redan nu har hon ett extra öga på groggie. Hon bäddar om honom och puttsar honom så fint. Som ni säger, hon förstår mer än vad jag tror.

Min älskade, finaste lilla Putte gick ner från 965 g till 700 g på 7 dagar. För att nu återigen vara uppe på 950 gram! Älskade vän vad du för matte orolig! Men med den dyraste Njurfoder maten som finns har vi äntligen fått dig att vilja äta igen. Och alla pengar i världen är du värd!! Förra veckan trodde jag att jag skulle förlora dig vilken dag som helst, men du väde det min fina kille. Du har haft änglavakt med tre rymningsförsök, hoppat från ett fönster på andra våningen, opererat binnjurarna, opererat för misstänkt hårboll och tog samtidigt bort mjälten. Tömt analsäckar X antal gånger. Jag är så glad om du hänger med mig länge till! Från att pratat om hembesök inför den hemska dagen samt hur kremering går till, till att vi nu tar dagen som den kommer och gör det bästa av det. Jag är evigt tacksam för varje dag som går tillsammans ned dig och Skrollan! Jag säger det flera gånger varje dag: ni är mattes allt

Vad roligt att höra, håller tummarna för att han håller samma stil lång tid framöver!