Vad du ska göra, när det har gått för långt och vad som är bäst för henne.. Ja, det är frågor bara du kan besvara då du lever med henne och ser henne varje dag.

Hur mår hon tycker du? Att hon blir rädd och springer i panik, väger det högre än hur hon annars beter sig? Känner du att hon mår dåligt?

Det är bara du som vet svaren på frågorna

Är hon hybrid?

Det måste vara väldigt ohållbart för att det i mina ögon ska ha gått för långt, att man anser att djuret har det bättre att få somna in än att leva.

Det finns väldigt många illrar som faktiskt är som din iller till sättet. Många illrar med väldigt mycket vildiller i sig eller illrar som helt enkelt bara är "lite speciella". Jag har ju Skit tex. Inte vildiller i honom utan han är bara "speciell".
En väldigt nervös iller som inte är som alla andra.. Han är osäker och måste hela tiden försäkra sig om sin ställning med människor han inte känner. pappa biter han tex varje gång han är närmre än 1 dm.. Pappa har aldrig direkt sagt ifrån till honom utan dom ogillar bara varandra och är osäkra i varandras sällskap.
Ibland har Skit perioder av överdriven hmmm… vad ska jag kalla det… rädsla..?
Han kan vid dessa tillfällen hoppa högt bara av att lukta på saker. Han rycker till vid minsta lilla ljud och ser de flesta lukter som mycket skrämmande. Han rycker till när han nosar på saker om ingenting händer runt om- skulle där emot ett ljud komma så hoppar han högt.
Han klarar inte av att bli mött av någon utan då sticker han och gömmer sig på 2 sek. Jag tala hur lugnande som helst när jag närmar mig honom men han litar ändå inte på mig förrän han är i tryggt förvar och därifrån kunna bedömma situationen.

Skit har alltid haft problem med mina pojkvänner. När jag träffade min nuvarande sambo hoppade Skit ofta upp i sängen och kröp under täcket för att bita honom i benen. Dom var ett tag hopplösa i varandras sällskap då Kalle gjorde Skit nervös och Skit gjorde Kalle nervös.
Nu funkar dom jättebra tillsammans och det tog väl "bara" runt 1,5-2 år att komma till den punkten

Varje gång jag besöker mina föräldrar så är Marcello väldigt framåt och nyfiken på allt medan Skit smyger runt under byråer och längs väggarna. Han har ofta tjock svans och är väldigt nervös och osäker.

Skit har alltid haft lite problem med att resa i transportburen där han gräver väldigt mycket gallret. Även där ett nervöst beteende.
Det här är en iller som har bott hos mig sedan han var valp. Han var väldigt nervös när jag hämtade honom. alla andra valparna var framme och hälsade medan Skit smög runt som en skugga utmed väggarna och hade en tjock svans och kutad rygg. Nu fyller han 5 år i maj.

Så länge illern har en trygg plats där den kan gömma sig när den blir rädd så tror jag man har kommit en lång bit. Tror även att du jämför lite för mycket med hennes syster. Saker tar olika lång tid för olika individer och en del har helt enkelt ett annat psyke än andra.

Sedan får man ju säga att det är dumt att jämföra illerbeteenden med hundbeteenden.. om en hund hugger så avlivar man den om en iller hugger så är den "bara iller". Om en hund är nervös kan den vara en fara för folk runt omkring om en iller är nervös så utgör den ingen fara- du måste inte tvinga ut henne utanför sin trygga zoon.
…. Sedan har jag ju mina åsikter om att avliva nervösa eller "aggresiva" hundar också…. Ofta ger man upp för fort känner jag.

Oj vad långt det blev ;)

Var dit Jossan säger jag ville komma med min fråga. Hybrider reagerar ofta med att gömma sig först och sen kolla vad som händer. Tvärtemot tamillrar som kastar sig huvudstupa in i situationer. Hybrider är mer konflikträdda är min erfarenhet och helt enkelt mer försiktiga.

#1 Jag känner helt klart att hon inte mår bra då hon blir rädd, om det vore för andra människor än mej skulle det åtminstone finnas mer att arbeta med.
Men det är för alla människor inklusive mej, varje gång jag går i närheten så flyger hon panikslaget iväg.
Hon har inte på tio månader kommit fram till mej på eget bevåg en endaste gång.

#2,3,5 Har egentligen absolut ingen aning om vad som finns i dem, gissningsvis burupfödda.
Men av övrigt beteende att bedömma känns det inte som en hybrid.
De är som natt och dag, tror faktiskt inte det finns en likhet i varken utseende eller beteende.
Jo finns trygga sovplatser i alla rum.  finns även fem flaskor vetegroddsolja utspritt så att varje gång hon är i närheten så får hon lite på fingret.

Är helt säker på att det inte var av den anledningen hon tog upp hund utan snarare att de har gemensamt att de båda är husdjur som vi människor har ansvaret över att de mår bra.

Jo även jag anser att människor är för snabba att avliva, eller rättare sagt avsluta ett problem som vi själva skapat.
Av alla problemdjur jag haft akut så har en tyvärr varit tvungen att avlivas, fast i det fallet hittade veterinären en skada på en ryggkota som gjorde att hon med största sannolikhet hade ont.

#1 Jag känner helt klart att hon inte mår bra då hon blir rädd, om det vore för andra människor än mej skulle det åtminstone finnas mer att arbeta med.
Men det är för alla människor inklusive mej, varje gång jag går i närheten så flyger hon panikslaget iväg.
Hon har inte på tio månader kommit fram till mej på eget bevåg en endaste gång.

#2,3,5 Har egentligen absolut ingen aning om vad som finns i dem, gissningsvis burupfödda.
Men av övrigt beteende att bedömma känns det inte som en hybrid.
De är som natt och dag, tror faktiskt inte det finns en likhet i varken utseende eller beteende.
Jo finns trygga sovplatser i alla rum.  finns även fem flaskor vetegroddsolja utspritt så att varje gång hon är i närheten så får hon lite på fingret.

Är helt säker på att det inte var av den anledningen hon tog upp hund utan snarare att de har gemensamt att de båda är husdjur som vi människor har ansvaret över att de mår bra.

Jo även jag anser att människor är för snabba att avliva, eller rättare sagt avsluta ett problem som vi själva skapat.
Av alla problemdjur jag haft akut så har en tyvärr varit tvungen att avlivas, fast i det fallet hittade veterinären en skada på en ryggkota som gjorde att hon med största sannolikhet hade ont.

Tror som PernillaM säger,

Det är bara du som avgör vad som blir bäst för henne och hur långt man är beredd på att gå.

Mår hon ej bra så måste det till någon förändring men vad, är det bara du som kan svara på, du känner henne bäst och vad andra tycker är inte viktigt.

#6 Jag ser det även som något positivt att hon faktiskt är ute i lägenheten med dig. När Skit har haft sina sämsta perioder (när vi hade en katt som han var rädd för) har han inte ens visat sig i resten av lägenheten utan hållt sig under sängen där han har ett rör han känner sig trygg i..
på vilket sätt märker du att hon inte mår bra?
Hur gör du när hon blir rädd?
Är det vildiller i henne så är beteendet ännu mer förståligt. Beteendet kan ibland ärvas ned väldigt ojämnt i en kull där vissa är väldigt lättanpassade och inte är speciellt nervösa medan andra har ett beteende som låter som din iller.
Med tanke på att du redan säger att systrarna är som natt och dag så får man nog försöka bortse från systern och inte bara jämföra med henne.
Jag vet flera som haft problem med sina illrar pga att dom är buruppfödda eller att dom är lite instabila psykiskt. Många kommer förr eller senare till den punkt då dom resonerar som du gör nu men det är få som har "gett upp" (om man får uttrycka det så) utan bitit ihop ett tag till. Det har varit illrar som tuggat hysteriskt varje gång dom blir upplyfta, illrar som är skygga och illrar som har svårt att slappna av och lita på sin ägare.. inte helt ovanligt så har det faktiskt tagit ett drygt år- ett och ett halvt år innan illern ändrat sitt beteende och inte helt ovanligt- gjort en total omvändning!

#8 Ofta kan det kännas väldigt bra att veta vad andra tycker i frågan..

Jossan "9,

I slutändan är det ändå upp till honom/henne vad man väljer att göra, helt okej med åsikter men ingen ska styra det förutom trådstartaren själv, det var bara det som menades med mitt inlägg.

Anledningen till att jag skrev här är just att jag inte har någon erfarenhet av just "skygga" illrar och min stora oro är att jag plågar Aylinh, vi gör fortfarande framsteg och det är den dagen det slutar jag oroar mej för att detta beteende inte förändrats.

Dom har ju faktiskt varit med om alldeles för mycket och jag anser inte beteende på något vis är obefogat.
Jag ser att hon inte mår bra av det då det är så panikartat, hon skakar som ett asplöv, hela hennes kroppsspråk.
Jag pratar hela tiden med henne även före hon blir rädd, jag sätter mej där jag var när hon blev rädd och lockar fram henne med vetegroddsolja, om jag av någon anledning inte har tid (typ akut kissnödig) så går jag bara vidare. Jag går aldrig fram till henne eller pressar henne på något sätt.

Sen är det ju inte hundra att dom faktiskt är systrar, vet bara att dom kommer från samma ställe och om det är buruppfödning så är det ju inte ovanligt med flera kullar samtidigt.

Att jag inte tror att det är vilthybrid beror nog mest på deras fysik, de är väldigt små men de tjockaste honor jag sett, ganska osmidiga. Sen är båda väldigt ljusa.
Nu vet jag att det här inte betyder att det inte skulle kunna vara så men förutom hennes skygghet så finns det inget som helt klart tyder på det.

Många farmare har vilt i sina linjer.

Som det står ovan, det kan slå väldigt olika. Ur min första kull hade jag en hona som var otroligt lugn och trevlig och en hanne som var supernervig. Man kan inte se på honom att han har vilt i sig, en liten räka, men det som finns har verkligen slagit igenom på hans beteende.

ge henne lite tid :) ofta lugnar de ner sig efter två års ålder.

Ja idag var det två killar här från Luftkontroll och som jag märkt tidigare så stressas tjejerna av främmande dofter, Var tvungen att ha dom i hallen pga av att de skulle vara i både badrummet och köket.
Så när de skulle gå och jag lyfte upp dem så högg båda tag samtidigt men båda jag och tjejerna tittade bara chockat på varrandra sen skulle jag försöka förklara att illrar är oftast snälla bara inte två av mina tre..öhh..he..he.

Tidigare idag var jag borta några timmar och när jag sen kom tillbaka hade de haft storröj hemma, var inte riktigt säker på om jag verkligen kommit rätt.
Men det känns iaf bra att hon passar på när jag är borta och det syns att tjejerna varit riktigt igång, Zebben kommer inte åt hälften av platserna och Nailia följer bara Aylinh.

Ska jag säga mitt så tycker jag inte det låter som något som måste ske med panik nu för hon lider och plågas.. Hon låter ju uppenbarligen stressad och nervig, men som sagt innan- ligg lite lågt ett tag och ge henne lite mer tid är mitt råd :)

Ja nu lite komiskt faktiskt, nästan så jag kan tro på högre makter, kom Chili och påverkade Aylinh mycket positivt.

Hon är knappt nervös alls när jag lyfter henne och verkar tom. trivas uppe i famnen, slickar mej överallt hon kommer åt (fuskar inte med vetegroddsolja haha).

Hon kommer inte fram till mej utan fjäsk men får inte heller panik av min existens längre.

#15 Vad roligt att höra! :)

#15 Man får ju bara gratulera stort :D

Ja det är superskönt, det kunde inte hända lägligare heller, precis när jag börjar bli orolig för att hon mår dåligt och att det inte ska bli bättre.

Oj, vilken gammal tråd - känns det som åtminstone.
När jag skrev den här visste jag varken in eller ut, vad jag än tänkte eller gjorde fick jag dåligt samvete.
Roligt att jag snubblade över den här när allt är som det är med Totte, i nya lägenheten gick det inte bättre men däremot finns det bättre möjligheter till en schysst avdelning.

Aylinh lever och är lika knäpp som alltid :)

Idag gömmer hon sej inte för mej om jag inte håller på med något knasigt som låter, biter mej inte regelbundet längre heller.

Däremot har jag läst mer om vilttypad exteriör mer och det är inte alls omöjligt att det är åtminstone mix.