En "flytande" rangordning
Det är intressant att sitta och titta på samspelet mellan illrarna i Admiralens gäng. Admiralen struntar i dom andra, så länge dom inte besvärar honom. Jesse leker kung och bestämmer över alla, med ett undantag. Hade jag inte sett hur Jesse och dom andra uppför sig mot Admiralen, hade jag nog ansett att Jesse var den dominante hanen i gänget.
Men när Admiralen kommer förändras hela rangskalan, det är ingen som bråkar med honom. Skulle någon vara dum nog att försöka markera mot honom t.ex. vid matskålen, då blänger han och "syndaren" drar snabbt iväg till en annan matskål. Likadant är det om någon försöker busa med honom, då stannar han bara upp och tittar, dom andra lägger av direkt och riktar sin energi mot någon annan iller.
Att Admiralen var den dominante innan han kastrerades är inte så underligt, men han har aldrig behövt försvara sin position efter kastrationen. Detta trots att Jesse tar alla chanser han får att visa sig "störst, bäst och duktigast", men Admiralen försöker han inte ens med.
Den enda som får göra precis som hon vill och som Admiralen flyttar sig för är Sweetie.
Ja, visst är sådant härligt. Men oftast behöver man sitta och titta på dem en längre stund innan man inser vilken fördelning som egentligen är mellan våra busar.
Här hemma är det Kiara som är högsta hönset. Och precis som Admiralen behöver hon inte slåss om sin position. Hon är störst av de fyrbenta.
Cave quid dicis, quando, et cui
Audiatur et altera pars
Något jag tycker verkar lite underligt, är att Sweetie, som är den klart dominanta i hela gruppen, kan få försvara sin position mot dom andra tjejerna. Ändå försöker inte tjejerna dominera Admiralen, som är lägre än Sweetie.
Vi blev tvugna att flytta om illrarna idag, eftersom "stallmonstret" valt att ha en entre inne hos Admiralens gäng. Med en ny box (miljö), försökte sig Jesse på att ta över från Admiralen. Det misslyckades totalt, hann varken bli bråkigt eller en massa jagande. Admiralen tog bara ett stadigt tag i Jesses nackskinn och tryckte ner honom i golvet, sedan var ordningen återställd!
Att de inte gör processen kort med detta monster. Våra illrar ska ju vara så fruktansvärt blodtörstiga. Hmm, om man lyssnar på icke illermänniskor alltså.
Cave quid dicis, quando, et cui
Audiatur et altera pars
Den blodtörsten verkar mest finnas i fantasiernas värld. Visst kan en del illrar vara tuffa, men det är skillnad mellan tuffhet och blodtörst. Det är nog många faktorer som spelar in.
Dom två tjejer som följde med hem efter Yran, skulle ju vara hemska på att bitas. Silla hade bytt hem minst 4-5 gånger och Que hade gått loss som en furie, på tjejen som skulle hämta henne helgen efter att Veronica hämtat Lego (första gången Que använde tänderna, till annat än att äta med).
Ingen av dom har ens försökt att bitas, dom bara springer omkring härinne och är gulliga. Silla går inte att ha med andra illrar, för hon är fruktansvärt rädd för dom, så tjejerna alternerar på gemensamma ytor. Silla bor i Carolas rum och Que i mitt. Jag har Que lös även om nätterna, hon kommer upp och kollar att jag lagt mig, sedan går hon ner igen.
Starta ny diskussion