Uschvilken obehaglig upplevelse! Känner igen det där så väl. Max låter precis som min Buffy. Hon funkar oftast väldigt bra med illermänniskor, men alla andra hugger hon direkt. Så det finns inte en chans att hon får hälsa på icke iller frälsta människor, för hon biter direkt och oredntligt hårt.

Japp, brukar inte låta Max göra så heller, men jag var inte beredd… Ungen är ca 8-9 år gammal och säger man till honom att inte gå nära så tror man automatiskt att de fattar… men icke sa nicke… undra vad det kan bero på att Max är sådan, kan det ha varit hans barndom eller är han bara sådan? Han var en djävul när jag fick honom, men nu är han mitt charmtroll och jag älskar honom som om han vore min egen bebbe (vilket han är :)  men varför är han inte så mot andra… han ger dem inte ens en chans innan han biter dem…

#2 jag har själv funderat över detta otaliga gånger. Buffy var oxå en djävul som liten..eller snarare fram tills hon var 1,5 år….nu är hon jätte go, men oerhört tillbaka dragen och håller sig helst för sig själv. men så fort det kommer nya människor så hugger hon för glatta livet. Jag har het enkelt accepterat att hon e sån. Det är svårt att hitta villiga kandidater som vill träningshälsa på buffy ;)

#3 jag gjorde ju det… men hon somnade ju bara=)

Ja men du var inte heller rädd! oftast så är folk på stan etc som aldrig förr träffat en iller, rädda när de hälsar, eller iaf tveksamma. Det är då hon biter. Men visar man inte rädsla eller så, och är bestämd mot henne så brukar det vara lugnt

Har samma problem här, Max har skrämt alla så ingen vågar hälsa på honom… i deras ögon och andras som hört historier så är han ett elakt monster, och det gör mig så ledsen… att bara ett fåtal personer får se hur änglalik han egentligen är… Ingen som inte vet kan fatta hur mkt jag älskar honom, vilket oxå kan bli ett problem ibland…Många säger, han är bara ett djur och han klarar sig utan dig i ett dygn tillexempel…

Avskyr frasen "Det är ju bara ett djur". Blir lika arg varje gång nån säger så till mig.

japp, de har nog aldrig haft ett djur som älskat dem så innerligt… och de har nog aldrig haft några sådana känslor för honom/henne heller…

#1 Vilket passande namn till din tös ;)

#9 ooh ja…det namnet passar henne perfekt! "Buffy-liten och ettrig"  "Buffy the bitch" ja kärt barn har bara ett namn ;)

#0 känner verkligen med dig!! Har det precis likadant med min smeagol och nu har ju frallan oxså börjat att bita =( Hur dålig matte kan man va?? Bara en enda ond cirkel eller??

Jag vet känslan, min Max bet en kompis till mig i näsan och vääägrade att släppa, fy fan vad dåligt jag mådde

Japp, det är riktigt hemskt… Man vill ju att de ska få chansen att klappa pälsarna, för i bland kan de vara snälla, men man känner sig tvingad att säg Nej, eftersom de kan bitas (och det är jättehårt). När det gäller mer ovanliga djur som man inte träffar så ofta så blir de liksom stämplade om det händer att de biter…