Vad tråkigt att höra att det blev slagsmål:(

Tänkte på Oliwers sår där, är det bandagerat på nåt sätt, eller med kompress eller hur har de gjort?

Undrar bara för när jag var inne med Molles sår i nacken nu så la de en blå tunn blöt massa som hette Sorbact gel på såret och sen en kompress över. Det var en bakteriabsorberande gelkompress.

Efter fyra dagar hade såret dragit ihop sig massor, och läkte jättefint. Vet inte om det berodde på just det, men det funkade bra här iallafall.

Hoppas dina pojkar läker snabbt!!

Hoppas de läker fort, men dte går så himla snabbt, komme rihåg hurt fort det givk då suzy gick berserk påmin hand efter för våldsam lek under skendräktighet. Man vill ju dem bara väl men man inser ibland inte hur dumt det kan bli.

#1 Helt öppet, han får vara kvar i tranporten tills han visar att han vill ut sen kommer han få vara i sovrummet där det är som minst möjligheter att klättra och utan sällskap så hoppas jag att det räcker. Tack för tipset, om jag får åka in imorgon igen ska jag fråga om det du skriver om!

#2 Har varit på sjukan två ggr för Aylinh så med vår mjuka hud vet jag hur fort det kan gå, framförallt hur ont det kan göra;)
Har dock varken hört eller varit med om att det gått så snett mellan två illrar som kunnat bryta sin bråk i tid tidigare, inte heller att det gått som det gjort idag när man har dom under uppsikt. Dom till skillnad mot oss har ju supersegt skinn.

Jag känner en stor skräck för hur det kommer bli i framtiden och jag vet inte vad jag ska göra..

OT, dom hade montrar med föremål dom opererat ut från hundar som jag inte lagt märke till förut. Det var allt möjligt; koppel, strumpor, badanka, leksaksfruktfat, kasettbandsband, synålar, plastmurgröna osv..

Men oj! Verkligen ett bra exempel på att om det vill sig illa så.. Ja, kan det gå åt skogen.

Håller tummarna för en snabb läkning!

#3 Här var vet rädd att det skulle komma smuts och damm in i såret om det var helt öppet så därav omläggningen. 
Men Sorbact gel var tydligen nåt nytt det börjat använda.

Inte kul att höra. Vi hade en iller Göran som omplacering men Hobbe och han slogs något fruktansvärt  dom ville döda varandraså dom fick vara separerade tills Göran kunde omplaceras. Det var fruktansvärt jag fick ont i magen och mådde dåligt av hela situationen man blir orolig och kan inte slappna av. Sista bråket dom hade var mitt fel jag lyckades släppa ut Göran och där stog Hobbe och som du säger det är jättesvårt att separera dem jag blev biten flera gånger men fick tillslut tag i båda illrarna i svansen och lyckades dra/fösa in Hobbe i sovrummet och Göran i köket. Jag gick in till dom båda för att kolla efter skador men det var "bara" 2 klor som gått av på  "bra" ställen men glömmer aldrig när jag kom in till Hobbe i sovrummet och det var blodspår på golvet fy jag fixade inte att vara med om något sånt här en enda gång till. Jag skulle aldrig fixa att ha illrar i två läger inomhus den oron var fruktansvärd att jag igen skulle orsaka bråk. Om du känner som jag gjorde då  tycker jag att du ska fundera på att omplacera Totte. Hobbe mådde dåligt och var hela tiden på spänn under den månaden Göran var här när vi åkt och lämnat Göran somnade Hobbe hängandes på Andreas axel och han har aldrg somnat på oss förut, han var helt slut.

Ja, kan inte göra annat än hålla tummarna för att allt kommer läka fint på dom 2 grabbarna.. Hoppas så att de skärper sig och blir vänner istället!

#5 Tack! Var det inte du som hade en iller som blev illa biten under lek?

#6 Jag fick storstäda en redan välstädad lägenhet när jag kom hem och byta ut allt som gick mot rena saker, han får inte vara med tjejerna heller, jag hoppas det hjälper till lite!

#7 Avskyr när det är osämja mellan djuren, ångrar mej varje gång för att jag är den som orsakat det men det brukar ju ge med sej även om det tar tid ibland..

Angående att omplacera Totte så var det min första tanke, redan när det hände. Då hade det gått över gränsen för mej..
Jag vet för att det ska finnas en framtid för alla här så måste de en dag gå ihop. Tills han är helt läkt flyttar han inte en centimeter och jag ska ta hela den tiden på mej att fundera på alternativen.
På sin korta tid här han hunnit flytta rakt in i mitt hjärta och jag måste för hans och min skull ta mej tid att fatta det här beslutet.
Han är perfekt på alla vis.. Han trivs dessutom väldigt bra här när han inte är med dom andra, det är full rull mest hela tiden när han inte har knähäng.
Så även om det inte blir svårt att hitta ett nytt hem till honom är jag inte beredd att ge upp utan eftertanke..

#9 Njao, Aviendha är ju numer enögd. Mest troligt pga bett från Phoenix, som då var i brunst. Han släpade på henne någon gång ibland men poppade och pungade som mest varför de fick fortsätta att vara tillsammans. Det var inget våldsamt i det hela, han gick helt sonika fram och tog lugnt ett tag i nacken och drog iväg henne en bit och släppte henne, därför var jag inte mer orolig än att jag höll uppsikt och var beredd att dela på dem om det skulle behövas, något jag gärna ville slippa eftersom de var/är så fästa vid varanda.

Men så en dag så kom hon och kisade och då hade hon fått en (perforerande) skada på ögat och det gick inte att rädda. Min gissning är att han skulle släpa henne men att det gick snett på något vis.

Men fy då så otrevligt! Stackare! Sitter faktiskt i en liknande situation just nu utan de stora skadorna dock. Jag tog för lite mer än en månad sen hem en omplacering som sällskap till min Razz. Det funkar inte alls så nu är de separerade och den nya ska dessvärre omplaceras även om det skär i hjärtat nåt så enormt! Det är bäst för dem bägge jag vågar inte ens släppa ihop dem längre för Razz ska gå in för att döda Diablo o med raz styrka vet jag att han skulle lyckats. Jag förstår det otroligt dåliga samvete man känner att man satt dem i den situationen där ingen mår bra, razz har blivit aggresiv mot allautom sin gamle kumpan Dollar, jag har fått några rejäla bett när jag kommut för nära det han anser är hans, även min gamla illertant fick sig ett rejält jack i benet. Så jag har fått inse de facto att för alla även Diablo som är ung o lekfull o förtjärnar en rolig illerkompis att det måste bli omplacering. Men självklart ska jag göra allt i min makt för att se till att Diablo får ett toppen hem, med lite tur har jag redan ett på G. Långt blev det nu, ville mest säga att jag förstår och lider med dig man fäster sig vid dem så fort o börjar älska dem sirekt!

Jag tycker ju inte att det är fel att omplacera av rätt anledning och här ser jag rätt anledning om det inte mot förmodan löser sig på annat vis.

Att skaffa iller utan att tänka efter och sedan omplacera är en helt annan sak än att skaffa en iller som det i slutändan faktiskt inte funkar med.

Jag förstår också själva känslan då jag plötsligt hamnade i situationen att jag hade fått hem en iller som annars skulle avlivas.. Både jag och sambon fäste oss direkt och ville behålla pojken! Nu var inte problemet mina andra illrar för där hade jag fått det till att fungera med lite tålamod, problemet var att jag, dagen innan jag hämtade illern, fick veta att jag var med barn och efter en vecka med en brunstig pojke hemma så förknippade jag mitt illamående med illern så pass mycket att jag ens knappt kunde prata om honom utan att få kväljningar..
Jag tvingade mig själv till promenader och gos med honom men det var otroligt tufft! Det som började så bra och jag som beslutat mig för att behålla honom kunde inte leva med honom längre.
Trots att han inte ens var ett planerat tillskott men fastnade så hos oss var det sjukt svårt att ändå besluta sig för att omplacera honom. Men det blev en otroligt bra omplacering! En kompis som tog honom och jag har träffat honom några gånger sedan omplaceringen. Jag mår inte heller illa över honom nu så ibland tänker man "tänk om jag hade tvingat mig att stå ut", men just i det läget fanns inte det alternativet då det var så illa.

Är ju väldigt förtjust i både Totte och Oliwer och hade gärna tagit hand om Totte om möjlighet funnits, men läget är sämsta tänkbara.. :( Jag hoppas först och främst att det löser sig på plats för jag vet ju att Veronica inte vill släppa iväg sin lilla pojke egentligen!

Hoppas killarna mår bättre idag!!

#8 Tack Jossan för vägbeskrivningar och annat, framförallt att du lyssnar på mej när jag är hysterisk och helt osammanhängande!

Förstår inte varför jag ska balla ur helt varje gång det är något med djuren, i andra nödsituationer är jag ju den som är har kontroll och blir väldigt praktisk..
Att helt plötsligt inte hitta till Valla var ju bara knäppt..

#10 Ja förstår, också en sån sak men verkligen inte räknar med!

#11 Vad tråkigt för er! Det är ju det där med kroppstorlekarna som skrämmer mej med killarna med, båda är små dunderklumpar och starka därefter.
Nu är jag inte rädd för att bryta men jag tror sjutton att om jag skulle lyckas få handen i kläm när dom satt igång så skulle något ryka..
Båda är som små lamm mot människor men igår när de hade ont högg Oliwer veterinären flera grr och det var inte så fint..Stackars vet!
Innan jag gör något drastiskt ska jag testa lite bonding utan direkt konfrontation mellan dom och ser hur det går, jag (vill) tro att gårdagen just var en olycka då dessa tendenser inte funnits tidigare.
Jag tror helt enkelt Totte är så jäkla rädd att han tror att han måste slåss för sitt liv.
Hoppas du hittar ett fint hem!

#12 Jag tror det går åt rätt håll, pratade nyss med Valla om att få ge mer smärstillande till Totte eftersom han inte vill äta när det börjar gå ur vilket jag fick.

Totte är fortfarande väldigt medtagen och skunkar mest hela tiden när han är vaken, gör nog väldigt ont i munnen:(
Han har blivit lite uttorkad nu också men har fått i han lite a/d iaf och hoppas han äter och dricker själv när smärtstillandet verkar.

Oliwer är oförskämt pigg, inte som vanligt men har busat till några gånger vilket han inte får. Såret har åtminstone börjat dra ihop sej men det är lååång väg kvar. Man får absolut inte röra honom vilket också är förståeligt. Han både äter och dricker, något mindre än vanligt men ändå helt okej.

Båda medicinerna uppskattas och kan nog kalla dom höjdpunkter, vilket är skönt… Mina små missbrukar;)

Tjejerna är deprimerade utan deras kompis och det känns hemskt, dessutom förstår dom var han är och kraffsar frenetiskt på avspärrningen.

Usch vad hämskt, läskigt att det går så himla fort också :( hoppas killarna piggnar på sig och blir bättre snart!