När jag köpte min första illervalp hade jag inte så stor koll utan jag köpte en jaktillervalp. De hade förvisso blivit hanterade och verkade ha det bra, jag bokade inte över telefon utan åkte dit o hälsade på och vi bestämde oss när vi var där. Dock kan jag säga att det var ingen dans på rosor att uppfostra honom men det gick med envishet och hjälp från en äldre iller som vi skaffade oss ett tag efteråt genom omplacering. Tyvärr så såle vi ju senare de illrarna efter en olycka som hände.

Nu bor vi i hus och ska skaffa iller igen, detta är ingen impulshandling utan något som vi har funderat mycket på. Men den här gången köper vi en valp från en uppfödare. Jag skulle inte köpa en jaktvalp igen och farmariller skulle jag inte heller köpa. jag tycker det enda rätta är att stödja bra och seriösa uppfödare. Visst var jag intresserad av en viss färg och gärna ett visst kön när jag letade valp, men vi åkte 20 mil enkel resa o hälsade på för att se vilken valp av de fyra som vi ville ha. Han kommer vara chippad, veterinärbesiktigad och vaccinerad när vi får hem honom. De var mycket väl hanterade och kelade med, väldigt duktiga på att gå på lådan och allting stämde så det känns jätterätt. Jag har lite koll på vad det är för föräldrar på valparna och jag är medveten om vad riskteckning innebär då det är en pastelltomte jag ska köpa. Han kommer kastreras sen när han är redo för den, jag har absolut inget intresse av illeravel.

 Det var lite om vårt illerkköp.

Har själv uppfödning sedan ca 5 år tillbaka, och jag har aldrig avlat på en speciell färg. Jag anser att det är MYCKET viktigare att valparna är friska och utan sjukdomar. Att jag i år dock fick bara pastell, pastelltomte och albino beror mer att jag till den ena kulle fick låna en pastell hane och till den andra en albino hane. Och då båda mammorna är pasteller, så blev kullarna som dom blev färgmässigt. Men jag skulle aldrig medvetet gå inför att avla fram t.ex pasteller eller någon annan färg för den sakens skull, utan det blir dom färgerna som kompinationen ger, inget annat.

• Vad som finns i stamtavlan? Försöker att ha minst 3 led bakåt.

• Kända sjukdomar? På dom 2 tikarna jag har i år finns inget i sjukdomar bakåt, inte hellre på hanarna.

• Farm illrar? Undviker jag helst

• Riskteckningar & färger? Är väl isåfall dom som min Lilleman som har (hade då den inte syns mer) bläs. Var meningen att han skulle gå i avel, men han visade sig vara döv, så han kastrerades utan att ha fått valpar.

• Hur gammal en valp får vara när den flyttar från sin mamma? Jag lämnar mina valpar när dom är ca 10 - 10½ vecka gammla.

• Vad har den fått för foder? Valparn här hemma får en plandning på RC och en foder som heter Frankies Pro Gold som har hög halt av både fett och protein, lite högre än Hills och RC tom.

• Har den blivit hanterad & lådtränad? Alla mina valpar tränas på låda och dom handteras dagligen från det att dom är ca 2 veckor gammla.

Så här har jag min uppfödning, men jag rek. aldrig en som har en tik för första gången att börja avla.

1: för att det kräver mycket av ägaren.
2: det är inte billigt att föda upp valpar, dom kan råka ut för mycket även som små små valpar. T.ex med min allra första kull 2002 så var där en valp (Rigel/Örjan) som fick inflammation i ett öga när han bara var lite dryga 3 veckor gammal. Fick ta honom till veterinär där dom tvångsöppnade ögat, och jag fick betala 350:- för det. Sen 2-3 dagar senara så hade 2 valpar till fått en inflammation i ögonen. Och då jag fick öppna dessa på jourtid, så fick punga ut med nästan 800:-. Så man måsta var beredd på att man kan få gå till veterinären även med små valpar.
3: Till detta kommer sen maten, tiken äter nästan dubbelt så fö mycket som normalt för att kunna produsera den mjölken som valparna behöver i minst 5-6 veckor. Och från ca 4 veckors ålder ska sen valparna avvänjas från att dia, detta gör jag med välling för kattungar och utblött torrfoder. Detta får dom sen tills dom kan äta torrfoder själv, detta brukar dom kunna någon gång mellan 6-8 veckors ålder.

Jag kan också tycka det är tråkigt om många eftersöker risktecknade illrar. Tyvärr tror jag det är svårt att få bort det… De flesta av oss tycker ju om det som är speciellt och vackert. Jag tycker själv det är väldigt roligt att vår Frenja-bäbis har så mörk nos, för det är ovanligt och jag tycker hon är så otroligt söt och vacker.

Många faller nog för illrar med ovanliga och vackra färger precis som man automatiskt kan tycka om vackra och ovanliga människor.

Men jag tycker det är viktigt att diskutera dett så som du gör och att sprida buskapet om att det är väldigt viktigt med den här kunskapen. Både för köpare och uppfödare.

Otroligt bra inlägg cecilia! som att läsa mina egna tankar! Man kan ju alltid hoppas att man får någon att tänka till en extra gång. Jag vet ju ialla fall vad jag kommer att pyssla med i höst. Tror nästan jag får skaffa större lägenhet så man får plats med alla omplaceringar.

#2, om du medvetet avlar med pasteller och albino. Vad trodde du att du skulle få för färger? Lila med gröna prickar? Ärligt talat.

Du har ju medvetet avlat för att få fram dessa illrar med riskteckningar. Det säger sig själv.

Bra inlägg. Men angående det där med omlaceringar, mena du att de som skaffat valpen omlacerar för att de ej orkar?

#6: Ja otroligt många av de som skaffar valp blir till hösten allergiska, får ont om tid, byter jobb eller ja liknande saker. Ytterst få skriver ut att tyvärr detta var mer än vad jag klarade av. Även om de finns de med.

#6 otroligt många skaffar iller/valp utan att veta vad de ger sig in på. Valpar är jäte söta, men folk är oftast inte beredda på hur mycket jobb det är. man kan nästan jämnställa det med att uppfostra en stor hund (dobbermann, rottweiler). Många är dessutom inte pålästa och har därför ingen aning om hur man skall uppfostra det lilla bitmonstret och efter några veckor/månader ger de upp. Jag tror att minst 50% av alla valpar som säljs under ett år omplaceras, om inte fler.

#7 #8 Hmm, jag ska ju skaffa iller om någon månad, vet ej ifall det blir en valp eller omplacering. Jag tycker att jag har läst på mycket, allt jag kan hitta rättare sagt och frågar mycket. Har även varit och hälsat på en som har illrar. Jag tycker jag har försökt att förberett mig jättemycket om inte lit för mycket. Tänk om jag efter ett halvår inser att jag kanske inte fixade det eller inte har tid helt plötsligt. Blir många arga på mig då? Som ni blir med dom som vill omplacera sinna illrar efter en stund?

självklart finns det saker i ens liv som ändras, sådant kan man inte förutspå. man kan inte rå för om man verkligen blir så allergisk att man inte kan ha kvar illern. Mna kanske flyttar osv osv. men den biten man noga bör tänka igenom är om man klarar av att uppsfostra en iller. Kan man leva med att bli biten  så att blodet sprutar? orkar man med en iler som inte går på lådan? sådant anser jag man bör ha klart för sig innan man skaffar en iller. Det handlar inte om att bli arg på dem som omplacerar, det handlar om att djuren tar skada, vilket många inte tror. inget djur mår bra av att flytta runt. därför bör man verkligen ha funderat igenom sitt beslut noga och vara helt hundra på att man ska klara av det. Yttre omständigheter kan man som sagt inte påverka. En iller lever mellan ca 5-10 år , därför bör man ha någonlunda koll på vad man gör under de åren. kommer man flytta? kan man då ta med illern? Kanke blir man kär å flyttar ihop, vad händer med illern då? För mig är det ett ställningstagande. Mina illrar kommer alltid först. skulle jag träffa någon som inte gillar dem, ja då byter jag karl eller så får han lära sig. Dyker det upp andra djur som inte går ihop med illern? Ja, då är det först in sist ut som gäller här hemma. Man måste veta hur man skall prioritera. även om en iller är liten i storlek så innebär den samma ansvar som en hund. Och oftast så är hundköp noga planerade, och knappast impulsköp.

#9 En iller är ett väldigt speciellt husdjur som kräver ett stort engagemang. Det finns många sätt att välja på när man skaffar och/eller gör sig av med sin iller. Sätter man djuret i fokus och gör det hela på ett seriöst sätt så finns det ingenting att klaga på eller gå emot. Du har förberett dig på alla sättochvis och kan inte göra mer än att sätta dina planer till verket. Skulle det inte funka, så gör det inte det. Men du har varit seriös, läst på, träffat andra illrar, du håller dig aktiv och läser illervardagsmattjafs!

 Man får absolut inte glömma att alla djur passar inte alla människor, så är det bara. Men det är vanligt att folk som inte kan skaffa hund köper en liten söt iller istället. Men eftersom den här illern aldrig kan bli en hund så blir kombinationen helt fel i slutändan! Många köper illrar av helt fel anledning, ännu värre är att så många köper fler än 1 iller. Och när det uppdagas att "Oj" nu kan jag inte ha kvar dem, så är det helt plöstligt fler illrar som behöver ett nytt hem.

Tyvärr finns det dem som inte förstår allvaret i att köpa ett djur. Många tänker inte mer än vad näsan räcker och förstår inte vilket engagemang dem måste lägga ned på dessa djur. En iller är ett häftigt, och annorlunda djur som är såååå coooooolt att ha på axeln och visa polarna. Men sen när dem inser att "den här hamstern kräver lite?!" så är det inte roligt längre. För det är inte en guldfisk som man bara matar och släcker och tänder lampan till. Sen när den där lilla söta dunbollen helt plöstligt blir stor och biter ännu hårdare så omplacerar de sina djur. Dessutom har de mage att ta betalt också!!!!!!

#10 #11 Ok, jag formulerade mig lite fel. Jag menade mer såhär, jag har läst och tagit till mig det mesta. Men man kan ju inte riktigt veta till 100% att man vill ha en iller förens man fått hem en.
Jag tänker absolut inte köpa en iller för att det är frän, söt eller något annat sådant tokigt och inte heller blir det något impulsköp, tänker ta den tid det tar att hitta den illern jag vill ha och som passar mig. Jag tänker skaffa iller just för att jag har så lite att göra om dagarna mer än att sitta vid datorn och plugga. Jag har tänkt över hur min "framtid" kommer att se ut, och jag flyttar antagligen (om jag får som jag vill) inom ett år, men helst nu! Och jag är säker på att jag kan ta med mig den nu, och som #10 sa, att ifall hon hittar en kärlek som inte gillar illern så väljer hon illern, och det tänbker jag oxå göra. Min kille tycker det ska bli kul att jag ska skaffa en iller.
Ekonomin klarar jag nog med säkerhet då jag har besparingar, och oxå ganska lätt att få jobb, iallafall för tillfället. 

När jag tänker på allt som kommer att hända osv i framtiden så ser jag inte att jag omplacerar illern ifall inget oväntat händer. Det ända jag inte "kan" är det praktiska, tycker jag är tillräckligt haj på det teoretiska, och ifall jag undrar något så har jag ju alltid dessa alltid underbara iller iFokus männsikor =)

#9: Men du har ju faktiskt verkligen satt dig in i det du kan utan att ha en hemma. Om man sedan ändå måste omplkacera är det bättre att vara rak och ärlig, inte skylla på en påhittad allergi. sedan så har du full uppbackning här inne. Och om det trotts det inte fungerar så får vi hjälpas åt till slutet. Så är det. Och vi blir inte arga på de som verkligen försökt. Men vi blir ledsen och besviken på de som gör tvärsemot det man försöker lära dem. Att tänka först.

gillar den här tråden! det är så det här helt enkelt! Det som skrämmer mig mest för tillfället är hur många det är som frågar om man ska köpa farmarillrar, får många anledningar varför man INTE ska göra det till svar och åker raka vägen och köper en liten iller. som dessutom är alldeles för ung för att lämna sin mamma!

Så otroligt bra skrivet Ceciliaolucifer! Kan inte mer än att nicka instämmande och sucka över situationen. Blir så frustrerad! Jättebra att du tar upp det!

#13 Jo, jag vet att jag alltid kommer att ha er till hjälp om det var något i mitt läsande jag inte registrerat/missat. Otroligt skönt att denna sight finns, snälla människor och man lär sig mycket!
Vad bra, vill inte att någon ska bli ledsen, arg eller besviken ifall det visar sig en tid framöver när jag skaffar illern att det kanske inte va min grej.

Håller med om att det var bra skrivet, då kanske många får sig en tankeställare =) Jag är ju nybörjare på området iller, men jag har ändå försökt så gott jag kan att ta reda på så mkt som möjligt om iller och det mesta jag har undrat över har jag frågat uppfödaren eller hittat svaret själv. Jag vet att en iller är krävande, men det är ju hundar också, vilket jag har, så jag vet ju vilket stort ansvar man drar på sig och jag är beredd på att ta det ansvaret. Iller är ett speciellt djur och går ju självklart inte att jämföra med en hund, men jag vet åtminstone hur jobbigt det kan vara ibland.
Dessutom är jag envis och har fått bra tålamod efter alla hundar jag har fått uppfostra och träna :P

Jag längtar efter min första iller och jag hoppas att inget förstår det =) Ang. färgval på iller så kan jag hålla med om att många är "färginriktade" eller vad jag ska kalla det. Visst ville jag själv ha en pastell för att jag tycker de är fina, men jag har aldrig haft det som ett krav, utan jag har känt hela tiden att det får bli vad det än blir och även om jag inte får en pastell just nu så kan jag alltid skaffa en senare =) Om jag nu vill ha fler än en, vilket jag misstänker att jag vill :P För mig är inte färgen det viktigaste, utan själva individen och dens personlighet =) Vill ju inte ha en iller i pastell om den inte passar mig.. För mig är alla färger lika fina, även om pastellen kanske är lite av en favorit :P Men när jag tittar på era illrar oavsett färg så tycker jag att alla är lika fina och otroligt söta hela bunten =)

Jag är nöjd bara jag får en iller som passar mig =)

Bra tråd!!!! Tycker oxå att det har varit riktigt illa i år. Totalt oseriöst på många håll. Dessutom alla dessa valpar som tvingats flytta från mamman när de fortfarande är för unga. Mycket sorgligt då ett forum som detta verkligen upplyser om hur man bör gå till väga. Ändå gör så många tvärtom. Precis som Jossan säger, dessutom farmillrar!!!!! Det är skamligt.

Jag hade hoppats på lite respons ifrån säsongens valpköpare?
Undrar varför ingen skriver ngt?

#19: Därför att de är rädda för påhopp från de gamla rävarna här inne. Då är det inte lätt att våga säga något.

Då får jag vell ge mig till känna! :P

Jag har tingat en valp från klarsferrets i år, en albinotjej..
Det blev inte riktigt som jag tänkt mig. ville helst ha en kille, men det blev en tjej. Ville ha en pastell lr vilt men blev en albino. Men det viktigaste var för mig att det känns bra mellan mig och illern och inte att jag valde pga av färgen.. Personligheten avgör helt klart.

Stamtavla med alla släktingar, som ALLA varit friska och levt ett långt liv spelade oxå in såklart..

21# Minst sagt intressant, vad är det för stam?

Jeg er både enig og uenig med deg Cecilia.

Jeg får min del har plukket ut noen få oppdrettere som jeg ønsker å kjøpe valp fra og som jeg ser på som seriøse oppdrettere som har gode dyr og avle på. Får meg er det ikke viktig hvordan ilderen ser ut, det viktiske er at den har forfedre med god helsemessig bakgrunn. Ingen kreft eller sykdommer. Jeg kan godt komme med ønsker: om du skulle få en valp med den og den fargen kan jeg få kjøpe den da?

Å avle på albinoer er ikke "farlig". Ja det er en gen feil. De mangler det genet som gir pigmenter. Denne mangelen gir ikke en farig defekt. Ingen sykdommer som det kan gjør ved å avle p f.eks angora.

De linkene du hennviser til tar jeg ikke så fryktelig tungt av den grunn til at det ikke er noen med tyngde som skriver der. Mange kommer med fine ord og uttrykk med spørr du dem nærmere klarer dem ikke å forklare det slik at jeg forstår det.

Jeg mener at de fleste og jeg gjentar de fleste oppdrettere i Norge, Sverige og Danmark har alt for dårlige dyr til å avle på. De kan man se på ale de rare tegningene som finnes og all den sykdommen som finnes på ilder. 90% av alle ildere dør av kreft. Og det sier at det er noen galt i blodlinjene. En oppdretter jeg kjenner i england har ganske mange ildere og har en gjennomsnitts alder på 10 år eller mer, og når ilderene hennes dør så sovner de stille inn. Hun har aldri hatt kreft på sine linjer og den familien har drivi med oppdrett i flere genrasjoner. Det viser hvordan ett oppdrett kan være. Hadde vi fått til det her i skandinavia (hvor de fleste av oss sitter med det jeg kaller får søppledyr), hadde jo livet blitt herlig :)

Jeg kommer ikke i nær framtid til å drive avl og ha tispa, jeg kan godt ha en avls hanne, men ikke tispa. dette pga at det er så vanskelig å skaffe gde hjem. Mange blir lei etter noen år og skal omplasere dyra sine. Jeg blir så lei meg. en ilder jeg jenner godt har vært omplasert 5 ganger og er nå i sitt 6 hjem og han har fått ett helt vidunderlig hjem. En annen valp har jeg selv måttet ta til meg pga at folk skal omplasere dem. Det værste er de grunnen de kommer med. "Har ikke tid, Har blitt alergisk (akkurat som om dem ikke viste det fra før av…) og mange mange fler.

Dette ble kanskje ett "surt" innlegg, men jeg tenker ikke på noen spesielle folk eller oppdrettere, og jeg håper jeg ikke hr tråkket noen på tærne, det var ikke min mening.

Trine

#5# det behöver inte bli pastell och albino bara för att du para dessa två färger. Lite beror på vad som ligger bakåt i båda föräldrarna. I tikens stamtavla finns det mörk viltfärgad, pastell, pastelltomte och silver tomte. I hanens stamtavla finns det mörk viltfärgad,  brun, albino och brun tomte. Så där kunde bli vad som helst i den kullen, då inte är alltid som en albino lämnar färg. Rätta mig om jag har fel dom som vet.

Jag kan återkomma på det när jag har den framför mig! :)
Om det passar! Annars är det bara till att fråga Anna-Carin!

Vet jag att släkten är frisk och de lever länge så tycker jag absolut inte det är något fel i att köpa albinos eller pasteller.. De har vell även dem rätt till att få ett bra hem.. Och har de dessutom bättre stamtavla och har levt längre så är vell det bara bra att det finns sånna.

Då tycker jag det är värre när man köper en iller utan stamtavla från en oseriös uppfödare. (oavsett färg) De vill jag absolut inte stöda.

#25 ja, återkom gärna med det! Finns få linjer i sverige som har långa stamtavlor med hälsostatestik!

#2 så måste även jag få fråga… visst var det väl du som undrade över en angora pastell från norge som du sett bilder på och ville ha till avel om han gick okastrerad? (det var ett tag sen) det måste ju ändå ha berott på färg och håranlag för stamtavla och bakgrund fanns inte att ses på de bilderna…

Jag har redan skrivit här en gång, men kan väl göra det igen då ;) Jag är inte rädd för påhopp och i stort sett så får ni andra tycka vad ni vill om att jag ev. tar en albinovalp eller en tomte.. Det är ju mitt val och så länge det känns bra mellan mig och uppfödaren + att det känns bra med valpen, så skiter jag faktiskt fullständigt i vad det är för färg på den lille krabaten!=) Som sagt får det bli vad det blir och jag är jättenöjd med Camilla, då hon inte har varit annat än ärlig mot mig hela tiden och svarat på alla mina frågor som man behöver få veta som nybörjare =) Och förhoppningsvis känner väl hon att jag är en bra köpare ;)
Nästa vecka ska jag få hälsa på valparna, vilket ska bli jättekul, då ser jag ju vilken jag faller för :D Säkert allihop, men det är ju bara 2 jag ska välja mellan :P Få se hur det ska gå =)

Jag hade också gärna haft en pastell, då jag tycker om färgen, men jag trivs ju lika mkt med min iller även om den är en annan färg =) Man kan alltid få en pastell en annan gång.. Färgen är ju som sagt inte det viktigaste utan att man får en iller som är välmående och som man trivs med!=)

#27 jag håller med om mycket du skriver!
Självklart är kontakt mellan säljare/köpare mycket viktig och att man trivs med sin iller!
Och köper man riskttecknade illrar eller illrar som har risktecknade syskon så tycker iaf jag att man ska tänka igenom vad det är man stödjer, precis på samma sätt som när man väljer att äta eller inte äta kött eller köpa eller inte köpa mattor som är resultat av barnarbete eller köper eller inte köper en buruppfödd iller. Man stödjer alltid en produktion i slutändan och är man medveten om vad för slagt produktion (eller uppfödning) man stödjer så är ju valet sedan köparens. eftersfrågan är det som styr. 
Är man medveten om att avel på risktecknade illrar kan resultera i döva valpar eller valpar med problem med inre organ och man tycker det är okej, så visst- då kan man stödja den uppfödningen genom att köpa en valp. Bara man är insatt i vad det kan göra mot andra illrar (och mot sin egen som även den kan bära på dessa anlag) så är det bara att att ta ställning.

#28 Jo, men eftersom att de har stamtavla så vet man ju en hel del =) Valparnas morfar är albino och ingen av föräldrarna är albino (om jag inte minns helt fel :P).  Ändå blev 6 st albino och 2 st tomtar. Jag vet ju vad jag gör och är medveten om "riskerna". Jag anser att uppfödaren har seriös avel, även om det blev albino och tomte bebisar. Man kan ju inte veta i förväg exakt vad det blir, man kan ju bara chansa, då det inte bara är föräldrarna som spelar in, utan resten av generna också (vad jag vet iaf). Camillas illrar är friska och det är viktigare för mig än att gå omkring och oroa mig för att min iller kommer vara en riskfärg/teckning, då blir det ju bara jobbigt om man ska vara "rädd" när man köper iller.. Äh, det där lät fel, men du kanske förstår hur jag menar :P Svårt att förklara =)

Men visst är det sant det du skriver också =)

#29 En liten upplysning då jag har valparnas morfar. Sist jag kollade var han inte albino utan en viltfärgad tomte. Däremot så är Isis (valparnas mamma) morfar albino. Isis mamma pastell, dvs valparnas mormor. Isis mormor pastell.

#30 Haha, jaha, då fattade jag fel :P Eller så har jag hört fel =) Antog att det var deras morfar som var albino, men då har jag hört helt fel när jag har pratat med henne =)

#28 Jag är medveten om att riskteckningar kopplas ihop med problem även i inre organ, men det jag undrar över är om det är fastställt att det hänt på iller. Har den dåliga illeravelns riskteckningar gått så långt? Eller, är det något som hänt andra arter och man sedan antagit att det kommer att hända även med iller? Lite som att man talar om en muterad magsjuka som kan komma att hända, men inte gjort det.

#23+29 Problemet med att avla på albino är ju bland annat att du inte kan se om de har riskteckningar eller inte…

#2 "Att jag i år dock fick bara pastell, pastelltomte och albino beror mer att jag till den ena kulle fick låna en pastell hane och till den andra en albino hane."

Är hannarna valda på grund av deras friska stamtavlor eller för att de var de hannar du fick tag på? Inte menat som ett påhopp, utan jag tycker att det är väldigt intressant. Själv har jag valt att inte ta en kull i år då jag inte tyckt att jag hittat en bra hanne som skulle passa min tös. Tog en förra året då jag tyckte det. Men, jag vill ha vilt i min avel.

Vad menas med riskteckningar?

#33

Är hannarna valda på grund av deras friska stamtavlor eller för att de var de hannar du fick tag på? Inte menat som ett påhopp, utan jag tycker att det är väldigt intressant. Själv har jag valt att inte ta en kull i år då jag inte tyckt att jag hittat en bra hanne som skulle passa min tös. Tog en förra året då jag tyckte det. Men, jag vill ha vilt i min avel.

Dere som driver med avl og som har tispa, har dere tenkt på det at det overhode ikke er bra og ha ett kull vært år? Beinbygningen eller skjellettet er under  forandring når de går drektige og det tar ca ett år før det blir tilbake som normalt. Desuten er det en stor påkjenning får den lille ilder kroppen å gå drektig og det å ha ett kull. Dette er svært slitsomt får ilderen. Jeg syns det å a flere enn to kull på ilderen og å a kull vært år nesten er litt dyreplageri.

De fargene som er dominante farger er hviltfarget eller brun og albino. Det dere sier tilsvarer jo at en ikke kan avle å noe annet enn disse fargene. Jeg har aldri hørt om at noen ildere har risktegninger. Om en ilder er blaze, har den stripen på hodet, så kan de være døve. Jeg tror ikke det er "FARLIG" å avle på noen farger. Det man må se på er hvordan ilderens slekt er i forhold til sykdommer, hvordan sykdoms historien er på ilderene som brukes i avl selv og hvordan det er med historien til forfedrene.

Hvorfår vil du ha vilt i dine linjer? Det kan være veldig skummelt. De ville ilderene som lever i skandinavia er stort sett ikke vill ilder. Det er ildere som har rømt fra eiere, stikki av, eller blitt slept ut fra farmer. Du vet ikke hva slags sykdoms historie du har på dyrene du bruker i avl da og du kan jo også risikere og få "vanskelige" ildere. Ildere som er vanskeligere å håndtere enn ilder uten noe vilt i seg.

Trine

undrar samma som #34 vad menas med riskteckningar ??

#34 #36 en riskteckning är när illrarna har oreglbunda vita fläckar på kroppen och framförallt vita markeringar på huvudet/nacken eller helvitt huvud. de vita markeringarna på huvudet kan nämligen medföra dövhet och andra problem. Sedan är de också väldigt hårt avlade..

#35 Jeg har aldri hørt om at noen ildere har risktegninger. Om en ilder er blaze, har den stripen på hodet, så kan de være døve. Jeg tror ikke det er "FARLIG" å avle på noen farger. Det man må se på er hvordan ilderens slekt er i forhold til sykdommer, hvordan sykdoms historien er på ilderene som brukes i avl selv og hvordan det er med historien til forfedrene.

Men blackselfen (som vi inte sett mycket av här i sverige) härstammar ju alla från en hårt inavlad grund som, om jag inte mins helt fel bär på flera olika problem med tex hjärtat..
Där kan man väl ändå säga att färgen är "farlig" att avla på då alla har dåliga släktingar bara ett fåtal generationer bakåt.

De ville ilderene som lever i skandinavia er stort sett ikke vill ilder. Det er ildere som har rømt fra eiere, stikki av, eller blitt slept ut fra farmer. Du vet ikke hva slags sykdoms historie du har på dyrene du bruker i avl da og du kan jo også risikere og få "vanskelige" ildere.

Visst är det ett risktagande att avla på vildiller, men naturen måste ju ändå ha sållat bättre än vi människor genom att "den starke överlever".. Vi människor se till att även de svagaste överlever- djur som modernatur hade dömt ut för länge sedan, och som det i vissa fall avlas vidare på..
Men jag håller med om att det är läskigt när man tänker på det vassa temperamentet som kan medfölja.. Man ska vara väl påläst om den vilda illern för att själv avla fram hybrider!

Ställer samma fråga som i 32 igen…

Vill ha vilt i aveln eftersom jag tror benhårt på att de inte har samma risk att bära på de sjukdomar som vår sönderavlade stam bär på.

#35 i naturen kan honorna få två kullar om året. Även en uppfödare här fick två på en sommar. Kanske kan man tycka att det är lite mycket, men det var veterinären som sa att det var helt ok. Jag tycker def inte att det är djurplågeri att ta en kull om året. Min hona jag funderar på har inte haft en kull tidigare.

#38 oj missade din fråga! Vet bara att marie skrivit om en uppfödare som hade väldigt stor utbredning av riskteckningar i sin avel och att dessa även hade problem med blodomlopp och inre organ.. tror det står på illersverige.se under "avel" och under "vita fläckar/ depigmentering".

#39 går det att undvika att para fler gånger per år så ska man till varje pris göra det tycker jag.
Det är svårt att jämföra den tama illern med den vilda- de har helt andra förutsättningar. bara det att de lever på helt andra villkor med helt annan kost än de flesta av våra tamillrar gör ju att deras liv förmodligen är mer illeranpassat än tamillerns liv.
Att ta en kull om året är väl nästan enda vägen för de som tänkt para sin hona fler än en gång med tanke på alla risker som p-sprutor och sådant för med sig..

Ok, trodde nästan att det var lite som den "eventuellt muterade magsjukan" ska läsa den tråden igen.

Jag håller med om att det kan vara lite myclet med två kullar på ett år, men att kalla det djurplågeri att ta en om året är väl lite magstarkt (se 35)?

#41: Att ta två kullar på ett år är något jag kallar djurplgeri i alla fall. Det finns olika sorters djurplågeri och det är ett av dem. Det tar otroligt lång tid för en hona att återhämta sig efter en kull, även om kullen varit liten. Får honan dessutom en stor kull så är det större djurplågeri att ta en kull till.
Men djurplågeri anser jag att det är oavsett om man fått en liten eller en stor kull, bara lite skillnad i graden på plågeriet.