Är han opererad eller kemiskt kastrerad?
Funderar då på om det vore ett chip och det börjar gå ur så hormonerna inte är i balans.

Vad hade han för beteende som ung?

Ni har inte gjort några förändringar i hans tillvaro?

Vad för undersökningar är det han gjort?

Ang. avliva eller omplacera så känner jag väl att han borde vara värd en till chans, hos någon som känner sej "trygg" med en bitig iller.

Han har ett chip, vi har tagit en massa prover för och se hur värdena är och allt sånt, vi har gjort röntgen på honom för att se om något är förstorat eller om det fanns något som inte skulle finnas ja ta me fan allt. Börjar tappa hoppet nu. vi har inte ändrat nagot runt omkring eller sa heller. När han var ung var han valdigt bitig men det forsvann efter ca 6manader. Han har haft chipet i ca 7manader så tror inte det har med chipet att göra. Men som du säger är han värd en andra chans. Men just nu tänker vi valdigt mycket hur våran dam skulle må då.

Jag tycker ju i första hand att ni ska slå avlivning ur tankarna och ge honom en andra chans i ett annat hem.

Vissa illrar är tyvärr jobbigare än andra. Det kan bero på många saker. Jag har också en iller här hemma som kan bita helt oprovodcerat. Han tuggar på handleder och kan ta ett ordentligt bett när han kommer åt hud någon annanstans på kroppen också. Vi har fått lära oss hantera honom för att i största mån undvika situationer där han kan bita. Han har även bättre och sämre dagar. Ju mer han blir aktiverad desto trevligare är han. Jag håller mitt hopp till att bygga en utegård så fort vi har flyttat så att han får stimulans på ett annt plan än det vi kan ge honom inomhus, och på så vis blir han mer psykiskt utmattad och en trevligare iller :)

Men jag håller med, det är skitjobbigt när han är som värst. ett litet "fel" som att peta in en filt som åkt ut lite under soffan, resulterade här om veckan i ett djupt jack i fingret för att Vicente råkade sova där under.
Man måste vara på sin vakt helt enkelt och försöka hitta på bra sätt att stimulera dom på.. Och det är svårt. jag som bor mitt i stan har problem med att Vicente inte är speciellt bra på att gå i koppel när det händer för mycket runt omkring honom då han även är ganska nervös och lättskrämd. Man märker stor skillnad när man är ute på landet och han i lugn och ro kan undersöka omgivningarna.

Sena kvällspromenader löser mycket problem här hemma och olika aktiveringsleksaker så dom får klura lite innan dom hitta godiset. Våran nyaste iller Bamse bajsar utanför lådan mitt på golvet om han är undestimmulerad så det märks när vi hoppat över en promenad

Att avliva känns verkligen inte som nåt alternativ, utan säger som de andra han förtjärnar en chans i ett annat hem om ni inte känner att ni klarar av han.

Jag har också haft en riktig jobbig iller, som jag är säker på hade mentala problem(kom från en riktigt vass kull), det slog helt enkelt slint i huvet på han o han högg som besatt. Jag var på riktigt rädd för honom efter han huggit mig så illa att jag inte bokstavligen kunde röra tummen på en kvart samt att jag än idag har nervskador i handen o nedsatt känsel på ett ställe.  Men jag lärde mig läsa av honom och såg vilka situationer det skulle smälla i, och jag undvek dem, o sen dess kom vi överens. Vet inte vad som hände med vid 2-3 års ålder så blev han som ett lamm. Idag ärt han 6 år gamal och jag är så glad att jag orkade och lärde mig läsa honom, för han är världens snällaste, man kan ha han i ansiktet och gosa med honom hur mkt som helst. Jag förstår dock er frustration, många tårar har gått åt för att klara av Dollar när han var som värst.

Stimulering i form av promenader etc är nog kalas bra, Dollar blev mycket bättre snabbt(även om han visade klara förbättrningar sen innan) när han fick en han iller att leka med

#5 jag måste säga att jag är grymt imponerad av alla er som bitit ihop och hållt kvar i era illrar från den kullen! Det var verkligen många som hade problem med dem. Så skönt att höra att det vände :)

#6 Vilken kull var det?

jag hade verkligen stora problem med hugo i början. han hatade allt och alla verkligen. hög typ jämt utan anledning. till slut började jag köra varje gång han bet utan anlening satt jag in honom i buren i några minuter som straff. efter ett tag lärda han sig allt och sluta bita och vart jätte mysig nalle björn som alla älskar och får leka fritt i huset utan problem :) så det går att få de sluta bitas. krävs bara tålamod och jobb. den metoden funkade för mig alla fall. hoppas bara du hittar en bra mitod för din iller :)

#7 skickar pm :)

Låter tyvärr redan som ni har gett upp eftersom du undrar hur din andra iller kommer att ta det här.

Varför ge upp på ett djur bara för att det går igenom en svår fas? Ni stänger in dem på nätterna och det kan väl tyda på att han är understimulerad? Ni kan inte ha honom ute för att han river ner saker? han är en iller!

Jag läste om Alou som ni hade och henne gick de tinte heller så bra med vad jag förstår. http://iller.ifokus.se/discussions/4d7143e3b9cb462221059afd-alou-flyttar

Hur reagerar han på råttorna ni har tagit hem?? Han kanske blir stressad av dom?

#6 Jo den kullen blev känd, jag tog ju Dollar som omplacering när han var ca 7 månader, så hans första ägare ska ha cred med vilket jobb de som föstagångens illerägare la ner på han. Att ge upp han var aldrig på kartan, blev mest ledsen för det kändes personligt när han bet även om man visste att något inte stod rätt till i huvet på han :) Allt handla om att undvika han och situationerna när jag såg att han hade "crazy eyes" Men idag är han en glad välmående iller som inte huggit mig på flera år :D

Jag tycker du ska låta honom få ett annat hem istället för att hota med avlivning, att illern beter sig så annorlunda kan bland annat bero på att den är understimluerad och behöver mer aktivitet och känner sig otrygg på något sätt, alla är dom olika men se till att illerns nästa hem har stora erfarenheter av lite bitska illrar och är väl medvetna om situationer som kan uppstå.

#12 Hon hotar inte med avlivning isåfall vart i texten står det så..?

#13, Okei, Jag valde fel ordval, det nämns bara 2 gånger om att det eventuellt kommer bli avlivning om h*n inte finner någon lösning.

Nu är det så att frost har vart såhär först under hans första 8månader sen vart han lugn och sen vart han som han är nu och det har han varit sedan 5månader tillbax och ja det är pain in the ass inte fan är det roligt att ens behöva tänka på att omplacera min lilla prins eller att ens behöva tänka på att låta honom somna in,

Tyvärr kan jag meddela att hans syster är exakt likadan i beteende så det måste ha och göra med generna dom har.

Och ja det gör mig *** ledsen att ens behöva läsa här eftersom det alltid kommer någon *** som tror dom är bäst på allt.

Nu är det  så att vi stimulerar honom eller JAG stimulerar honom varenda dag vi leker flera timmar tills jag inte orkar leka då han bitit sönder ens hand, vi går även 1½ timmes promenader varje kväll innan dom ska in för natten och dom sitter inte i en liten bur utan ett rum på 15kvm så det handlar inte om att han inte kan röra sig eller leka själv.

#10 Nej JAG har inte gett upp hoppet eftersom jag inte vill omplacera honom men nu kan jag ju inte göra så mycket mer eftersom det ändå ingen som hjälper mig med tips, Islutändan får jag välja mellan min sambo och min lilla frost. tänker inte ens ta upp alou eftersom ingen vet vad som hände när hon kom hem till oss, inte ens vi om jag ska vara ärlig. Och råttorna gör honom inte stressad eftersom dom inte ens bor i samma hus som honom.

#12 det är inget hot, men eftersom jag vet att istuationen i slutändan inte komma vara håll bar och jag vill inte behöva välja mellan honom och min sambo vilket jag komma bli tvungen till då frost verkligen hatar min sambo just nu. Vi vet att det inte är lätt att hitta ett hem till honom heller eftersom han är så bitig och vi vet inte hur våran hona skulle reagaera av att bli ensam igen efter 2år:(

#15 Vet precis hur frustrerande det är att ha en iller hemma som när det passar hugger för kung och fosterland, så förstår att du börjat funderat på framtida alternativ.
Tror du redan förstått att vi inte tycker avlivning är ett lämpligt alternativ, nu. Så ingen behöver heller argumentera om det igen.

Om du väljer dela dem ifall det blir omplacering så kommer det med stor sannolikhet inte göra något gott för killens beteende och ja, tjejen kommer såklart sakna sin kompis.

Vet inte om det är en ny sambo men annars har han ju varit med på att du har illrar och ställer enligt mej dej i ett väldigt egoistiskt dilemma.

Han har alltså fått hjärnan undersökt? Även om det låter som att det inte ligger ett fysiskt fel bakom så vet jag alldeles för många djur som fått lida för att helt avfärda allt annat.

Tycker inte att ni borde ge upp efter ett par dåliga månader när han ändå kom till er som liten och jag antar att ni haft en bra relation där i mellan.
Kör på lite vanlig hanteringsträning, kanske samma som när han var ung eftersom det verkar ha fungerat då?

Sist men inte minst, tänk lite på språket förstår som sagt att du är frustrerad över situationen men vet också att du skrev här för stöd och tips så vet att du inte gett upp.

Kan dom inte vara understimulerade trots att dom har 15 kvm?
Våra 3 pälsar har hela lägenheten på 78 kvm att springa runt i, men vi måste ändå komma på nya sätt att aktivera eller få dem att busa med varandra för att inte få tex sänghajar på nätterna.

Försök med gamla hederliga positvt förstärkande grejer. Som att ge lite godis när han eller de beter sig bra :) Tex kelar utan att bitas.
Och när de blir bitiga (bortsett från lek) så sätt ner honom/de och gå därifrån.

Alla dessa grejer har fungerat ypperligt sedan vi fick hem våra pälsisar. Izzy var väldigt gnagfrisk ibland, men fattade väldigt snabbt att om hon uppförde sig fick hon både mycket kel, kli och godis.

Vem kan liksom tacka nej till det ;)

Lycka till!

#10 Vad har A´lou med Mr. Frost att göra? Kommer ihåg när allt kring henne hände och läste igenom både den länkade tråden och hennes minnestråd och tycker det var hjärtlöst att dra upp det här, helt i onödan.

Har själv tagit bort en iller av samma anledning.
Fick en iller lämnad hos mej för nåra år sedan och hon skulle vara "lite vass" och det var hon med råge. Högg efter allt, tuggade och tuggade, högg isär en led i ett finger, slet isär hud ock kött vid flertalet tillfällen. VARJE tillfälle vi var nära varandra slutade med rinnande blod - kan säga att ja aldrig varit med eller sett något liknande.
Redan första dagarna såg jag att det inte såg rätt ut över just bakdelen, hon gick ofta lite snett - då gick vi på undersökning efter undersökning vilket var allt annat än lätt med Saga som hon hette när vi tillslut gjorde en röntgen på ryggraden där de fann en gammal obehandlad fraktur.
Stackars Saga hade då gått i år och haft så ont att hon inte gick att hantera. Det gick bara att avliva, vilket såklart var rätt för henne men det gjorde så ont i mej och all bitterhet jag kände över att hon fått lida under så lång tid och att jag kämpat för den här tjejen och sen var det egentligen dömt från början att misslyckas..

Känner en person som hade världens underbaraste hund, väldigt social och pigg. En dag när hunden var runt tre så gjorde han utfall mot ägaren sen igen och igen. Ägaren åkte till veterinären men inget kunde konstateras.
Ägaren kämpade och tog sej an hjälp från alla håll, tiden gick och hunden började göra utfall mot andra helt oprovocerat.
Hunden fick göra en grundlig undersökning igen och då hittades en tumör i hjärnan, ägaren som älskar sin hund över allt annat letade över hela Sverige efter en vet som vill operera men då chanserna för att det skulle lyckas i samband med de faktiska kostnaderna gjorde absolut ingen ville.
Hunden fick då avlivas, världens finaste Rasmus.

Det jag vill säga med det här är att det inte alltid är så himla lätt, att allt inte kan behandlas och att det är otroligt respektlöst att beskylla någon för liknande.

Så ingen missförstår har det inget med Mr. Frost att göra då han troligtvis inte har något fysiskt fel eftersom allehanda undersökningar har gjorts och inte visat något.

#16 hjärnan är inte undersökt, då vi eller våran vetrinär inte tänkt på att det kan vara något fel där.

Just nu försöker vi och leka så mycket som möjligt med honom och han får väldigt mycket tid av oss men eftersom han har ändrat sig helt och typ gått tillbacka till valpstadiet igen är det väl bara att börja testa med uppfostran igen och se om det hjälper.

Min sambo och jag har varit tillsammans i 4½år så det är samma kille sedan vi köpte våran lilla mercedez, förstår att mercedez skulle bli väldigt ledsen och sakna honom och det är något vi tänkt på mycket, mercedez blir 4år och vi har pratat om att ha kvar mr.frost till mercedez går bort vilket kan vara om 2år eller mer och vi har då både jag och min sambo börjat prata om att skaffa barn inom en snar framtid så gör det här det ännu svårare för vi vet att mr.frost aldrig skulle fungera att ha med ett barn han fungerar vissiligen med äldre barn men inte med yngre.

Mr.frost är en iller som ska vara med överallt och det gör det svårt då han inte får springa fritt när vi inte är hemma pga fastighetsägarens krav. vi har testat med transportburen när han är bitig det fungerar inte och vi har testat säga till honom det tycker han bara är roligt sen fräser han åt en, och nackgreppet fungerar inte på honom då blir han vild så har inte försökt med det sen han var liten. Vi får se hur det fungerar men jag försöker just nu att övertala min sambo att han ska bo kvar hos oss tills mercedez går bort sen beror det på hur han är  efter det.

beväpna sambon med en tub vitaminpasta (även dig själv), vare gång Mr, frost söker kontakt (innan han biter om han alltid biter vid kontakt), ge honom några slick från tuben. Dv.s all kontakt som inte är bett = belöning (var snabb - pasan ska fram innan han biter). På så vis lär han sig att associera kontakt med er med något positivt.

Att dominera och bestraffa hjälper sällan till i uppfostran, speciellt inte med en osäker individ  eller som i illersn fall - ett solitärt djur. En bestraffning blir snarare en invit till en konflikt, vilket innebär att man bara spär på eventuell osäkerhet eller aggression.

Bättre att ändra hans sinnesträmning gentemot er genom att belöna allt önskvärt beteende och ignorera oönskade beteenden.

Vitaminpasta är guldvärt eftersom det bara krävs ett litet slick för att få en belöning, dessutom innebär det att man slipper ha händerna för nära hans tänder ;)

Klickerträning är något jag verkligen kan rekomendera - dels i träningssyfte men framförallt i aktiveringssyfte. Korta 3 minuters pass är ofta lika mentalt stimulerande som en timmes lek med en boll. Med klickerträning får illern nämligen nyttig hjärngympa vilket är långt mer uttröttande än enbart fysisk aktivitet. Man kan dessutom klickerträna en iller till att sluta bitas i olika situationer ;)

Sarae, svara på PM som jag skickade för någon vecka sedan. :)

TS; Bättre att ge honom en chans till och aktivera honom som de andra säger och fungerar inte det så ska du kanske omplacera honom..

#21 oj det har jag inte sett! hoppar in å kollar med en gång!

#19 Jag funderar på om verkligen hyresvärden kan ställa krav på att ni ska ha djuren instängda. Bor ni i hyreslägenhet? tex svenska bostäder?

Jag måste säga att jag blir smått mörkrädd när jag läser den här tråden. Är man sambos och verkligen älskar varandra och inte funderar på är detta verkligen rätt? Så reder man ut problem tillsammans. Mr Frost är inte ditt problem, det är erat problem. Att du då ska välja mellan din sambo och Mr Frost låter väldigt hårt. Att du sedan skriver att ni funderar på att skaffa barn. Hur blir det då om barnet skriker för mycket för din sambos tålamod är det ditt barn då? Och ska du då välja mellan barn och sambo? Visst man kan inte riktigt jämställa djur med människor, men ett sådant beteende låter skrämmande. Om han inte ens klarar av att lösa ett litet djur problem tillsammans utan ställer ulitmatum hur ska det då gå att lösa allvarliga barn problem tillsammans?
Sedan kan en iller vara understimulerad trots att du leker med honom i flera timmar, enformig lek till ex ger inte tillräcklig stimuland, att gå på promenad i samma område/samma slinga kan också ge under stimulans illrar är fruktansvärt nyfikna djur det bästa sättet att stimulera en iller på är att lära sig vad blir illern nyfiken av och uppmuntra den nyfikenheten

Jag tycker inte att man ska se ned på problem som kan uppstå mellan ett sambopar när det kommer till djuren i familjen. Jag har faktiskt förståelse för att vissa relationer inte fungerar och det även inräknat djur och människa.

Jag har alltid haft mina illrar. De har alltid varit mina. Jag har varit i 3 förhållanden under de snart 9 år jag haft iller. Första pojkvännen hatade min första iller. Han tyckte att den luktade och var fruktansvärd. Jag bodde inte tillsammans med honom och hade nog inte heller flyttat ihop med honom då han och jag inte hade samma djursyn.
Sedan bodde jag tillsammans med en annan kille. Under den tiden skaffade jag min 3e iller. Vi bodde ihop men det var ändå JAG som skaffade MIN 3e iller. Dom funkade inte alls ihop. Han hade gått med på att skaffa illern men ville ju inte lägga ned samma engagemang som jag vilket respekterade.
Vi diskuterade även omplacering under en period för min sambo blev så trakaserad av honom. Han fick ofta bett, jag fick aldrig bett.
Men det gick fram tills vi gick skilda vägar.
Min nuvarande sambo har jag varit tillsammans med i 4 år. Han blev ännu mer trackad av samma iller som killen innan. Han fick inte sova i fred och det tog ett helt år innan dom lyckades komma överrens. Men någonstans måste man ju respektera varandra.
Jag tog en gång in 4 hemlösa kattungar. Ena katten blev kvar. Min sambo och katten gick inte alls ihop! Det funkade inte helt enkelt. Nu fick vi en extra anledning till att ge bort katten till mina föräldrar och det var för den även började "mobba" illrarna som inte trivdes i sitt eget hem längre. Men det hade aldrig funkat. Jag hade tålamodet, det hade inte han. Jag hade tagit in kattungarna, inte han.
Även våra 2 nya illrar är det jag som köpt och tagit hand om. Han gör det han vill i stort sett, men jag gör allt som har med veterinärsresor, kostnader, rensa lådor, gå ut med dom för de är mina djur och mitt ansvar i första hand.

Problemet har inget med tålamod att göra för min sambo har mer tålamod än vad jag har, det är bara det att mr.forst trakasserar honom han hugger honom hela tiden får han busryck springer han och biter honom inte mig, Men min sambo har aldrig varit förtjust i mr frost i huvud taget så det är jag som har uppfostrat honom och det gick ju bra tills han ändrades nu igen åt helt fel håll, min sambo tycker vi har lagt ner så mycket pengar på honom att han helt enkelt har ledsnat, kan säga att vi har lagt ut mer än 40tusen på honom i undersökningar orkar inte hålla räkningen på hur ofta vi vart till vetrinären och hur ofta vi har låtit honom få lida hos vetrinären med alla stick och nålar och ja allt mr frost hatar verkligen vetrinären och det gör det jobbigt att ta honom dit, men när vi är där är han snäll mot mig för han tycker jag ska ta med honom därifrån antar jag, senast igår högg han igenom min nagel och skinnet på andra sidan innan jag hann få ut fingret det svåra är att få ut fingret.

men nu har jag och min sambo pratat om hur vi ska göra med Mr frost och vi kom fram till att försöka få honom bättre med bitandet och köra med belöning istället och min sambo ska hjälpa till med honom för jag själv känner att jag inte orkar ta det själv igen. vi gör det bästa av situationen och låter han få stanna hos oss sen får vi ser om han blir bättre eller om det blir så här resten av hans liv.

Jag tycker detta låter lite märkligt. Vilken vetrinär tror att undersökningar för 40 000 kr ska hitta problemet på varför han bits?

Nog för att vissa sjukdomar ger personlighetsförändringar men de flesta sådana sjukdomar hittar man vid en standrad undersökning dvs blodstatus, röntgen och allmäntillståndsparametrar och sådana prover kostar defenitivt inte 40 000. Utan all faka kan jag ju egentligen inte säga något men det känns lite märkligt, och det känns som denna vetrinär bara velat tjäna pengar och har hittat en kassa ko.

Sedan nämnde du i någt inlägg att han är chipkastrerad det lilla jag läst om chip så funkar det inte riktigt på alla illrar heller, precis som en vanlig kastrering inte alltid gör, fast de är tydligen en liten högre risk för chipkastrering. Ni kanske skulle överväga att ta ut chipet se hur han är då, och eventuellt göra en "vanlig" kastrering.  När han får dessa busryck och biter din sambo, har ni då testat med att din sambo gör ett lekfullt utfall mot honom? Han kanske helt enkelt ser din sambo som en rival om hans "hona" och om din sambo skulle sätta honom på plats på illervis dvs äga honom med rang och högrang beteende så kanske han lugnar ned sig.

För er som undrar hur det går kan jag uppdatera nu,

Mr.frost har blivit lite bättre han biter inte lika hårt nu men han gör fortfarande utfall mot en men inte lika ofta nu som innan vilket är ganska skönt=) Vi har börjat köra på att uppmuntra honom när han gör något bra=)sen när han gör något dumt ignorerar vi honom och det går framåt=)

Et litt mer alternativt forslag her. Hva med å prøve dyretolk. Rett og slett få tatt en samtale og høre om han har noe å fortelle.

Skal være den første til å innrømme at dette kanskje er litt spesiellt og som evig skeptiker kostet det meg mye å gå til det skrittet å bestille en samtale, men har selv hatt bedring på min ilder etter en samtale. Hun var rett og slett nervøs og redd for at jeg skulle omplassere henne. Hun ble bedre når hun bare fikk bekreftelse på at hun skulle fortsette å bo sammen med meg.

#29 du får ursäkta mig men är inte så bra på att läsa haha är det norska eller danska?

#30 "tolkar" åt dig bäst jag kan =)

"lite mera förslag för killen. prova med djurtolk. för att mer eller mindre höra om han har något att säga.

Är den första att medge att detta kanske är ett litet speciellt sätt men har själv fått bättring på min iller efter detta. hon var välldigt nervös och  rädd för att jag skulle  omplacera henne. Hon blev bättre när hon fick bekräftelse på att hon skulle få fortsätta att bo tillsammans med mig"

#29 gjorde en tolkning av ditt inlägg, hoppas detta är ok. skrev dock inte ordagrant men jag hoppas poängen kom fram endå=)

#31 tack för hjälpen=)

Okej kanske lite annorlunda men kanske något att testa=),

Kan iallafall säga att han var jätte snäll söndagen och måndagen=)

Hade en kompis över hos oss som han inte gillar så värst han brukar alltid springa och bita honom, men han bet ingen under varken söndagen eller måndagen=) Var även ute med honom i söndags i 30min och han vart jätte lugn av det så nu vill han ut hela tiden hehe

Hur har det gått med Mr.Frost?

#33 Mr.frost har blivit lite bättre, men tyvärr är han väldigt på mercedez och biter henne och så, senast var imorse då han bet henne på nosen så hon började blöda. Vi har fortfarande ingen anning vad vi ska göra med honom.

Jag vill inte ta bort honom då det är min iller men eftersom han fortfarande håller på och hugger oss  utan anledning och nu har börjat vara dum mot mercedez så vet jag faktist inte längre.

Vi ska testa att ha dom delade och se om han blir bättre när han är ensam och får all uppmärksamhet,

Tyvärr har i märkt av att han har blivit räddare för minsta lilla nu efter vi flyttade han springer så fort man kommer gående eller om man öppnar en dörr eller micron låter det har han aldrig reagerat på tidigare sen fräser han hela tiden oavsett om man sakt något eller gosar med honom.