Skönt att det finns veterinären som engagerar sig! Jag är själv väldigt skeptisk mot alla veterinärer.. tror alltid att de ska göra något fel osv.

Hoppas tjejen mår bättre nu efter andra kastreringen. Jättebra att du skrev det här, jag hade ingen aning om att detta kunde hända..

Nej, jag hade heller ingen aning förrän det hände just mig. Det är inte rättvist mot någon när en veterinär slarvar med våra djur på det här viset.

Nu verkar det ju trots allt sluta bra och hon hann bli räddad innan fler hämska saker hunnit inträffa. Matte blev några tusenlappar fattigare men vad gör väl det så länge min kära fyrfotade vän får leva och må bra

Skönt att det "bara" var rester och inte en tumör. Tråkigt däremot att ni ska behöva betala för en kastration 2 ggr + de extra undersökningarna. Men nu vet ni ju att hon är frisk.

Kanske skulle vara bra att söka upp den veterinär som utförde den första kastreringen och påpeka vad som har hänt. Bara för att få honom/henne att tänka sig för nästa gång. För den förra kastreringen var för mindre än ett år sedan, eller?

detta har jag hört flera exempel på.. det kan gå riktigt illa ja som alla förstår.. Alla veterinärer vet tydligen inte vikten av att få bort verkligen allt… Hörde när vi skaffade vår första illetjej att det var en god ide att göra det hos roslagstull pga att de tar bort de sista cellresterna med laser, stämmer det?

Något sånt hade jag aldrig tolererat, tycker du ska kräva pengarna tillbaka för den misslyckade kastreringen. Hade jag varit som du hade jag även övervägt att anmäla.

#1 Tråkigt att du känner så, själv har jag en helt underbar veterinär som jag litar totalt på. Tror det hade funnits mycket färre dåliga veterinärer ifall bara fler hade anmält felbehandlingar.

OJ! stackars tösen. men va skönt att ni fick så bra hjälp i Uppsala!

Problemet med att kräva pengarna tillbaka är bara att kliniken som gjorde den första kastreringen har gått i konkurs, typiskt eller vad?

Annars så hade mest självklara varit att gå tillbaka dit och krävt pengarna tillbaka. Nu måste jag gå genom kronofogden och iom att det är konkurs så har dom säkert höga skulder hos banken som förmodligen vill ha sina pengar först, innan jag kan få några.

Har även pratat med Agria om det går att få ut något på försäkringen men dom blåvägrar ge mig några pengar. Dom anser att detta är komplikationer som uppkommit efter ett "icke-försäkringsberättigat" ingrepp (får ju inga pengar av agria för en kastrering)

Men lyckas jag med kronofogdens hjälp kunna få tag min gamla journal på Chiquita så jag kan se vem det var som kastrerade så kommer en anmälan att göras.

Detta hände Havanna det var en del av äggstock kvar upptäcktes i samband med en annan operation. sen vet vi en till iller som det var äggstocks vävnad kvar på så de fick kastrera henne igen, ägarna tyckte det var konstigt när deras kastrerade iller började löpa igen!

Du är säker på att det sades till om en kastrering på henne då så det inte gjordes en sterilisering. Vid en sterilisering så blir det just så här.
Många illerägare har sagt fel mig veterligen. och många veterinärer tror att man ara kastrerar hanar. Så kolla upp detta.

Att veterinären i Gävle inte har de apparaterna på en liten djurklinik tycker jag faktiskt inte är så konstigt.

Hoppas hon mår bra nu i alla fall.

Mvh Åsa

Vad skönt att du äntligen har fått svar på vad det var för något.

Men jag trodde redan i helgen att hon var brunstig. Men skönt när man får det svart på vitt.

ännu skönare var att du kunde kastrera henne på en gång så du slapp åka i onödan. =)))

Vi tänker på lilla Chiquita. =)

Mvh mullrarna med familj.

Våran tös Berit hennes första kastrering lät som det hos er men här hade dom som vi märkte när vi tog henne till en annan vet som fick öppna henne att dom hade bannimej lämnart hela livmodern kvar där inne så massa cyster hade hon fått.

Jjävla veterenär, dom hade alltså bara öppnat henne o sen sytt igen!

I 2 års tid hade vi stora problem med hennes hormoner, o det blev ett antal vet. besök! Tyvärr dog hon vid 3års ålder då dom åter igen fick öppna henne, hon dog av att 5dagar efter sprack såret upp o inälver o allt hade jag i min hand, det gick inte att rädda henne!

Anser att detta var en följd ifrån första vet. besöket, om man ändå hade gått till en vet som var ansvarsfull!

O det var en kastrering dom skulle ha gjort i början, hon som öppnade henne 2a gången undrade vad dom hade sysslat med o tog även kontakt med den vet för att fråga vad dom pysslat med.

Hoppas din tös mår bättre snart!

Stackars er, här skrämmer jag upp er!

#12> Vilken hemsk historia! Fy fan vilken bitterhet jag skulle känna… stackars djur.

#0> Även jag är stammis på Ultuna. Jag brukar sätta veterinärstudenterna i studier och be dem kolla extra i sina böcker samt på nätet efter illervårdsinfo…hehehehe. De är oftast väldigt intresserade av att lära sig mer om illrar. Smådjursveterinären (gråhårig äldre dam) gillar jag åxå jättebra. Hon är duktig. Har även haft några andra bra veterinärer där…

Hon som gjorde ultraljudet, var hon engelsktalande? hade en sån en gång som tydligen var specialist på smådjur och hjärtan tex.

Hur som helst håller jag med, det kan vara värt resan och även den extra tid det tar att besöka ett sånt stort sjukhus som ultuna. Men så fort något allvarligare misstänks så åker jag dit, för jag vet att de har all expertis och alla hjälpmedel, däremot är inte alla proffs på illrar, men har en tillräcklig kunskap att kunna lösa det mesta. Lite misstänksam får man alltid vara och kolla upp vad de egentligen vet om just illrar. Det är trots allt vi illerägare som är illerproffsen.

Skönt att det verkade lösa sig med din flicka. Hittade de det kvarlämnade "skiten när de öppnade upp henne?

#10 Jag nämnde sterilisering för veterinären både här i Gävle och på Ultuna men fick till svar att alla djur, både hanor och honor, numera blir kastrerade. Sterilisering verkar inte förekomma längre så första veterinären borde inte kunna ha missuppfattat något. Dessutom står det kastering på kvittot från kliniken.

#11 Tack Madde =)

#13 Veteriären vi hade hette Ann Pettersson och var gråhårig =) Hon som gjorde ultraljudet var svensk men hon kallade på hjälp för att vara säker på vad det kunde vara hon såg och då kom det in en engelsktalande tjej, kommer inte ihåg vad hon hette. Men dom var superbra båda två. Iom att dom såg på ultraljuet var resterna satt så hittade dom det snabbt vid operationen. Nu ska förhoppningsvis allt vara bortplockat så min lilla snutta slipper fler besök hos veterinären.

Är det så att det är svårt att kastrera en illertjej? Typ svårare än katthona? Eller var bara veterinären extremt inkompetent?

Slarvig skulle jag vilj kalla det. Nog för att alla säger att det är så smått och lätt att missa att ta bort allt men då borde man väl vara exta noga med att kolla så inget finns kvar innan man syr ihop igen.

Strumpans första kastrering blev misslyckad precis på samma sätt som du beskriver, elin_n.

Första veterinären var allt för försiktig vid ingreppet och äggstocksrester blev kvar. Tydligen sitter äggstockscellerna väldigt nära ryggmärgen och tillsammans med mycket fettvävnad.

Jag gick sedan till en annan veterinär med mer erfarenhet av kastrering av illertikar och han avlägsnade de äggstocksrester som var kvar och som då hade hunnit växa sig större (han kunde se att de hade växt sedan ingreppet eftersom det hade utvecklat sig till en cysta eller något sådant). Den andra och mer erfarna veterinären berättade att kastrering av illertikar är ett mycket mer komplicerat ingrepp än kastrering av katthonor pga att äggstockscellerna ligger så nära ryggmärgen och med så mycket fettvävnad. Han berättade också att det inte är helt ovanligt med felaktiga kastreringar på detta sätt när det gäller illertikar. Han sa också att det ibland även den bästa veterinären kan ha svårt att få bort alla äggstocksceller och allt måste bort.

Andra kastreringen ägde rum för cirka ett år sedan. Sedan dess har Strumpan mått fin fint.

Jag kan verkligen rekommendera den veterinär jag anlita vid andra ingreppet: C-G Siwertsson på Växjö Djursjukhus. Han har även egna illrar.

#15: Ja det är ett mycket svårare ingrepp på iller honor än på katthonor.
Så de behöver inte vara inkompetenta bara ovana med detta djurslag.
Under veterinärutbildningens alla år läggs en dag på iller sammanlagt så då förstår man att det inte är såmånga veterinärer som blir illervana heller. Hoppas detta ska ändra sig dock.

Nu har den svällda vulvan på Chiquita börjat gå ner. Det känns så skönt för det betyder ju att dom borde fått bort alla rester nu vid andra operationen.

Nu är det bara stygnen kvar som ska tas bort på torsdag =)

#19 vad skönt :)