Iller iFokus

Iller

Etikettersjukdomarhälsa
Läst 828 ggr
Ceciliaolucifer
0

Min älskade Lus - Läs & lär.

Bild 1. Klicka för att öppna i full storlek.

Lucifer, min älskade Lus. På morgonen den 7/5 gick jag in till killarna och såg på en gång att det var något med Lus som inte stämmde, jag lyfte upp honom och kände inte igen den lilla varelesen jag höll i mina händer Jag ringde Roslagstull och en timme senare var vi där.

Luicfer hade fått sin dödsdom, iallafall kändes det så.
Veterinären hörde av sig senare på dagen och kunde bekräfta att röntgen visade en klart förstorad mjälte och att hans blodvärden inte riktigt såg ut som dem skulle. För lågt glycosvärde bland annat. Insulinom var ett frågetecken.

Jag är en jävel på att känna på mig saker och jag visste att det här skulle ske. Om någon av mina killar blir sjuk så är det Lucifer, och då är det allvarligt. Så sa jag för 2 månader sedan.

En operation var ett faktum och den 14/5 öppnades han. Men under veckan som gick blev han sämre och sämre och på fredagen den 11/5 så fick jag kortison utskrivet. Men blev lovad att få komma in under lördagen om det behövdes. Lördag morgon åkte vi in akut men det fanns inte så mkt dem kunde göra, han fick dropp och b-vitamin. Tyvärr kunde jag inte åka in med honom, utan det fick min pappa göra. Jag skrev ett brev som pappa fick ge till veterinären. Jag bad om en kontraströntgen men fick hem Lus utan att en kontrast var gjord.

Det var med tårar i ögonen jag lämnade ifrån mig honom på måndag morgon. Det skulle inte komma något gott ur det här, det här är illa.

Hela dagen gick så långsamt att det var en ren plåga att bara vara vaken. Operationen hade dragit ut på tiden och Lucifer var svårt medtagen och fick inte komma hem. Dem kunde inte lova något men om allt gick bra så fick han komma hem imorgon på tisdagen.
Marianne hade tagit bort mjälten och hittat en stor "hårboll" på 200 gram högt upp i tunntarmen. När jag lämnade in Lus så vägde han knappt 1000 gram och den lilla lilla späda kroppen var så liten att jag knappt vågade hålla i honom. Det var en stor operation och han blev sprättad från snoppen och högt upp över magen.

Det gjorde ont i hjärtat när Marianne berättade att Gunnel tyckte att hon hade sett något på röntgen vid första besöket. Varför gjordes ingen kontraströntgen då om man misstänkte att något satt i tarmarna? Det sved lite extra av att jag hade bett om en kontrast på lördagen också. Det kunde ha sparat så mycket kraft och energi, speciellt hopp om att han skulle överleva.

Jag tog hem hnm och skulle tvångsmata hnm med speciell a/d mat som köps hos veterinärer, 5 gånger per dag 5-10/ml åt gången var ordineringen. Jag tyckte att det lät väldigt lite men eftersom han var så pass sydd i tarmarna så fick trycket inte vara för stort. Om 10 dagar kommert svare på analysen av mjälten.

Det sved så i hjärta och själ att behöva se honom gå igenom det här. Det här var något som bara inte fick hända, det här var något så overkligt och ofattbart. På fredags morgonen såg jag att något inte stämmde. Han var spänd i hela kroppen och försökte kräkas, hans blick var tom och min första tanke var att han behövde sitt kortison - det här var insulinom tänkte jag. Oavsett var det var så behövde vi åka in nu, när jag slänger in hnm i transporten så ser jag en strumpa som är halvt söndertuggad. Hela min värld rasade samman, nu var det kört. Han var så sargad inombords av operationen och påfrestningen av det tryck mjälten och hårbollen hade åstakommit på alla övriga organ, hur mkt mer skulle kroppen klara? Nu lämnade vi in.

Väl framme så var frågan vad vi skulle göra,vad klarade kroppen av? Vi röntgade först och insåg att det här var allvarligt. Vi gick vidare med en kontraströngten för att han skulle inte klara av en öppning till. Klockan var mkt och Roslagstull skulle snart stänga. Nya plåtar visade att det fanns kvar tyg i tarmarna, och frågan var nu vad jag ville göra. Lämna kvar honom eller ta hem honom. Jag tog beslutet att ta hem honom, så jag kunde tvångsmata och hålla koll på honom hela natten.Vi fick en tid på lördag morgon. När det är dags att åka in så hittar jag Lus i hans sovtröja, han tuggar febrilt på det. Tårarna bara rann och nu var ovisheten ännu större. Lördagen blev en repetition utav gårdagen.

I efter hand förstår jag att det är hans frustation och hunger som gör att han tuggar/tuggade på tyg. Han fick flytta in i badrummet utan en endaste tygbit. Det gör ont att ha honom instängd där. Han får vara ute några timmar om dagen, men jag går efter honom hela tiden.

Nu har det här helvetet pågått i snart tre veckor och det känns som att jag hela tiden går i en tjock dimma. Efter varje litet framsteg så kommer ett bakslag men jag vågar inte ge upp. Jag kan inte ge upp, för att han är mitt hjärta och min själ.

Jag märkte under en längre tid att det var något med Lucifer som inte stämde. Symptomen kom växelvis och jag insåg inte sambandet. Den förstorade mjälten behöver inte ha något med hårbollen att göra men jag kan inte annat än att hoppas på att det är så. Lus var trött under en längre tid, några bra dagar och några dåliga dagar. Lite snorig ibland, feber en dag men allt kom inte samtidigt. Något jag reagerade på var att jag tyckte att han såg illamående ut och att hans avföring var väldigt begränsad och smal. När han började kräkas slem på söndagsnatt så fick det vara nog.

Det jag vill att alla illermänniskor ska komma ihåg är att stå på sig när ni åker till veterinären. Jag skulle ha krävt en kontrast röntgen redan vi första besöket. Men med den informationen jag fick så uteslöt jag främmande föremål, för min Lucifer tuggar inte på något.
Men en kontraströngten är en billig livförsäkring och något ni aldrig kan göra i onödan om eran iller blir sjuk.

Idag har varit en väldigt jobbig dag, igår började han kräkas men jag har läget under kontroll. Jag väntar på ett samtal från Roslagstull för att få reda på vad analysen av mjälten säger. Det här känns väldigt avgörande för hur det hela kommer att sluta.

Lucifer betyder så oerhört mycket för mig, men någonstanns i allt det här så måste det finnas en gräns för vad man kan utsätta dem för. Jag älskar honom inte mer bara för att jag kämpar på hans bekostnad. Det finaste man kan göra är att befria dem från sina plågor om det ändå inte finns något ljus i tunneln. Men vi är inte där ännu. Han är allt!

Tänkte skriva ett till inlägg i den här tråden och ta upp kostnaderna kring den här resan. Jag är övertygad om att det kommer att bli en väckarklocka för många.

/Cecilia

emoflickan
0
#1

Cilla, jag är så ledsen för din och Lucifers skull! Du ska veta att jag tänkt på er båda och jag hoppas så innerligt att det kommer lösa sig. Jag vet lite hur det känns i och med albin men inte ens han har ju varit så här dålig. Om du behöver prata så har du mitt nummer.

*Kramar*

illernettan
0
#2

Det enda jag kan skriva är att kämpa på. Du märker den dagen han inte längre eller orkar. Jag har inga tröstens ord utan kan bara känna med dig och Lucifer.

Jag har själv en liten kille som ännu inte vill lämna in. Han är mager som en skrika, äter dåligt och vill inte lägga på sig. Har varit på väg att låta honom somna in, men det känns inte heller rätt. Jag vet att när dagen är kommen så talar han om det för mig.

Vi skickar all världens kramar och illerpussar från oss alla, Anette, Wanda, H Lurventufs, H Fizzelia, Popp Off och Estrella.

Hillbiörns illrar finns på Facebook.

shintaida
0
#3

*Kramar* och hoppas verkligen att allt går bra!!

Blev himla tagen av din berättelse… har själv marsvin….man gör ALLT för sina älskade små vänner.

Sitter här med tårar i ögonen…håller tummarna!!

Kram // Shintaida

AlbaStiffler
0
#4

Även jag blev tårögd… vad gör man inte för sina bäbbar… Förstår din frustration. Svårt att inte kämpa sig vettlös. Lycka till, verkligen!

JossanH
0
#5

Fruktansvärt! Det du nu har skrivit är min mardröm.. Hoppas innerligt att det löser sig för er och att Lusen får må bra igen. Om Tigern lyckades ta sig igenom sitt helvete så kan även Lusen!
Tänker på er!

Sajtvärd på Iller.ifokus

NoraDede
0
#6

usch börjar ju grina *tjuter för fullt* detta är mycket bra och strakt gjort av dig som skriver detta. det är bra att alla andra kan läsa och vakna upp lite. då har man detta i bakhuvudet om man sj hamnar i samma sitts

Sara
0
#7

Vet att det inte hjälper men vill bara säga att jag tänker på er!

Sara

Ceciliaolucifer
0
#8

När jag äntligen såg en förnimmelse av hopp så kom den största flodvågen och dränkte mitt hjärta. Något så ynkligt som ett telefonsamtal kan förändra hela ens liv. Jag önskar att jag aldrig hade svarat men det var oundvikligt. Men innerst inne visste jag det här. Något så sorgligt, ofattbart och hemskt har drabbat den jag älskar mest i hela världen - och det enda jag kan göra är att befria honom. Det är en gåva att kunna avsluta hans plågor, men en makt jag önskar att jag aldrig ens behövt tänka på.

Allt är krossat och spillrorna är för små för att plockas upp.
Vad gör man den dagen då verkligheten känns overklig? Den dagen då lågan sakta kvävs? Det skulle aldrig bli såhär, våra drömmar slutade annorlunda. Varför?

Jag var så dum och inbillade mig att det här skulle fixa sig bara vi kom över den här tröskeln. Trappstegen är för många - så vi kommer aldrig dit.

Gunnel berättade att Lucifer har lymfom. Det kunde inte bli värre än såhär. Jag hade bestämt att han skulle bli 10 år och den tiden vi har kvar är inte tillräcklig. Han fyller 4 år på midsommar.

Det här är lymfom: (kopierat ifrån illersverige.se)

Lymfom är en tumörsjukdom som kan ha mycket varierande symtom, beroende på vilken/vilka organ den ingripit (t.ex. lumfknutor, lever, mjälte, magsäck, lungor mm.). Det är en svår tumörsjukdom, som kan drabba illrar i alla åldrar, dock är det vanligare ju längre upp i åldrar man kommer. För illrar som är äldre när dom drabbas, är kvarvarande levnadstiden oftast mer än två månader och för dom som är yngre är det oftast mindre än 2 månader. Lymfom angriper lymfocyter, som finns i blodet och transporteras på det sättet genom alla organ där dom sedan kan "fastna" och bilda tumörer. I lymfkörtlarna finns det störst samling av lymfocyter, och därför är det ofta där det lättast bildas tumörer.

JossanH
0
#9

Så fruktansvärt! beklagar sorgen.Gråter

Sajtvärd på Iller.ifokus

trollet85
0
#10

Vet inte va jag ska säga… Tänker på er! Önskar att det fanns något jag kunde göra. kram

Sara
0
#11

Känner din smärta! Gråter

Sara

Ceciliaolucifer
0
#12

7/5:    Poliklinik, röntgen,blodprover 2235 kr
12/5:  Poliklinik , dropp, vitaminer    1023 kr
15/5:  Operation                             9220 kr
18/5:  Poliklinik, röntgen, kontrast    3490 kr
19/5:  Samma som ovan                 3490 kr

Summa: 19458 kr
Agria ersätter 10 000 kr

Jag skulle göra allt för att få honom frisk, men jag kan inte.

Trots försäkring så har kostnaderna spårat ut. Jag hoppas att alla ni som har era illrar oförsäkrade får er en tankeställare.

Nettan
0
#13

Ta väl vara på den med honom. Han är värd all världens gos. Krama om honom ordentligt. Han finns i mångas hjärtan ska du veta.

Smeagol
0
#14

Sörjer med dig. blev verkligen tag av det. :(

UlrikaD
0
#15

Beklagar!! Så tragiskt när han är så ung.

Gilla
0
#16

är här med dig. Känner smärtan.  Det är  minsann inte lätt att leva. Bara att låta honom ha de så gott han kan. O du….du är en hjälte :o) bara så att du vet de :o)

illernettan
0
#17

Vi vill skicka mängder av tröstkramar från oss alla här i Skövde. Vi vet att du har gjort allt du har kunnat………och lite till. Du har kämpat in i det längsta men till slut kommer det en gräns då det inte finns mer att göra.

Kramar och illerpussar från oss Anette, Wanda, H Lurventufs, H Fizzelia, Popp Off och Estrella.

Hillbiörns illrar finns på Facebook.

Ceciliaolucifer
0
#18

Tack för allt stöd, alla sms, pm och inlägg.
Det lindrar inte, men det värmer. kram

Sarah
0
#19

Kram gumman. Tänker på dig.

shintaida
0
#20

Namnlös sorg….

// Shintaida

sofie
0
#21

Vi tänker på er! Kram på dig

 Sitter själv just nu och ska in med en tös till akuten. Så ni får hålla tummarna för henne. Det är ingen av våra illrar.

Thyne
0
#22

Jag kan inget annat säga än att jag beklagar så. Detta är sånt som inte ska hända, men tyvärr gör det. Började gråta när jag läste vad du skrivit, det är så orättvist.

Jag tänker på er och skickar kramar till er.

Soffi
0
#23

Blir även jag tårögd när jag läser vad du skrivit, och min orosklump i magen blir större för min älskade tjej. Fick idag veta att hon har förstorad mjälte och jag är rädd att hon möjligtvis kan följa din Lucifers spår.

Skickar massa tröstkramar härifrån!

Nea
0
#24

 Tänker på dig Cilla, och lilla Lucifer också. Många kramar.

Faxlin
0
#25

Jag är så ledsen över att lusen bebisen är sjuk. Och all sorg som du får gå igenom i detta.
Att lusen ska behöva må¨så dåligt.

Tänker på er massor. Och jag finns här oavsett när du behöver mig.

Kram Åsa

Cave quid dicis, quando, et cui
Audiatur et altera pars

Ceciliaolucifer
0
Ceciliaolucifer
0
monicany
0
#28

Förstår din sorg. känner så med dej har ju gått igenom en del jag   med, men för våra små pälsbollar kan man inte lägga ut för lite pengar. Nanna var ju sjuk förra påsken och jag la ut nästan 10. 000 trots att jag hadde försäkring hos  Agriga. De är oersättliga……  gråter med dej.Gråter

TanjaS
0
#29

Lider med dig vet hur de är stora omtänksamma kramar från oss… R.I.P Lilla Nora 4/4

-eM-
0
#30

Blir så ledsen Cilla.. Vi tänker mycket på er, många kramar från Emelie, Burton, Malolo & Tadashi.

Madde
0
#31

Jag förstår verkligen hur du känner, man är så maktlös. (startar en ny tråd om det) usch, man blir så ledsen så det gör ont. Håller tummarna.

kramar madde med mullrar

Medarbetare på Iller.ifokus och Sajtvärd på vin.ifokus.

Ceciliaolucifer
0
#32

Det är så svårt att bearbeta all information och alla känslor kring Lucifer. Det känns så orättvist, så ofattbart. Att inte veta hur lång tid vi har kvar gör så oerhört ont i hjärta och själ. Det kommer inte finnas en sekund då jag funderar på om jag verkligen gör det bästa för honom just då.

För en vecka sedan när jag fick hem hnm så vägde han knappt 850 gram men har gått upp till 1030 gram idag. Det är stora framsteg men jag är så rädd för alla bakslag. Det märks att han blir piggare och piggare men av självklara skäl så finns en orsak till att han är som han är.  

I allt det här så är jag ändå tacksam för att jag fick reda på hur det stod till med honom. Utan hårbollen så hade vi kanske aldrig öpnnat honom och mjälten hade fått växa sig större. Eftersom övriga organ såg fina ut så hoppas vi på att mjälten var det första angripna organet. 

Jag satte ihop alla 4 igår för att Lucifer ska få en push framåt. Jag vill inte att Lucifer ska behöva bo i badrummet längre pga att han tuggar tyg. Nu får han obegränsat med mat och 3 kompisar som håller honom sysselsatt. Det är en stor chansning men nu ska vi ta tillvara på all tid som finns. Det märks så tydligt vilka band mina killar har till varandra. Inatt vaknade jag flera gånger och såg hur Lucifer putsade en efter en. Så vacker syn!

Jag skulle vilja ha kontakt med andra som har illrar med Lymfom. Eller som har haft :(

/Cecilia, Lucifer, Hugo, Tigern & Bernard

shintaida
0
#33

Hur går det för er, Cecilia?

En undrande Shintaida

[Falo]
0
#34

nej vad tråkig läsning, Lucifer är så go.Ledsen

kramar från min grabb och tjejerna.

Flisa
0
#35

du är en hjälte, du, det ska du veta!
hoppas verkligen han blir bra. massa tröstkramar från mig och min Lucifer

Gilla
0
#36

Hoppas verkligen allt går väl :S

Härifrån kramas vi till tröst KyssGråter

Ceciliaolucifer
0
Bild 1. Klicka för att öppna i full storlek.
#37

Lucifer gör stora framsteg i mina ögon. Han äter mer eller mindre själv nu, han orkar vara uppe och leka en stund med Hugo, Tigern & Bernard. Det gör mig SÅ lycklig!  Glad

Det är en svår tid vi går igenom nu och den kommer inte bli lättare med tiden. Men jag får glädjas åt det faktum att vi fann den här hemska sjukdomen i ett relativt tidigt skede. Den här dimman är en mardröm men helvetet skulle varit om jag åkt in med honom senare och fått en dödsom här och nu.

Så länge Lucifer är lycklig kommer jag att vara lycklig. Jag kommer att göra allt för hans skull. Den tid som finns kvar kommer aldrig att vara tillräcklig men jag kommer att ta till vara på den och leva på den när allt är över.

Tack för allt stöd!
Bilden är det absolut första kortet vi tog när vi hämtade hem honom som valp.

NoraDede
0
#38

hur går det för han?

Madde
0
#39

#37: vad skönt att det börjar gå till det bättre. =)) blir så glad för dig och lucifer.

Medarbetare på Iller.ifokus och Sajtvärd på vin.ifokus.

AlbaStiffler
0
#40

Små små pyttesteg… Så länge han mår bra så kan man själv må hyfsat bra…

sarae
0
#41

Nämen stackars lille Lus! Det var inga glada nyheter….men du får njuta av de små framteg han gör. STor kram till er båda från mig och brorsan.

Faxlin
0
#42

Jag vill bara än en gång säga att jag är så ledsen för din och Lucifers skull.
Glöm inte att jag finns här för er om ni behöver mig.

Kram Åsa

Cave quid dicis, quando, et cui
Audiatur et altera pars

AlbaStiffler
0
#43

Hur har helgen framflutit med Lucifer? :)

Ceciliaolucifer
0
#44

#43  Lucifer gick upp till 1060 gram men dagen efter hade han rasat till 1020gram. Dagen efter det gick han upp 10 gram och har stannat där. Jag ser helst att han går upp till 1200 -1300g, för det är ungefär vad han brukar ligga på annars. Men jag kan ju fortsätta drömma.

Jag har haft en känsla av att jag har märkt en förändring hos honom de senaste dagarna. Han sover mer nu, och är i mina ögon en aning orkeslös. Jag pratade med Veterinären som informerade om att det kunde ta ett par veckor innan man kan urskilja resultatet av operationen och hans sjukdomsförlopp. Vad som är vad helt enkelt. Men han får några dagar på sig, sen åker vi in. Tyvärr Gråter

Jag har fortfarande så svårt att förstå att han är allvarligt sjuk, att han har den där hemska sjukdomen. Vi vandrar i  mörkret just nu.

/C & Lus…

AlbaStiffler
0
#45

Svårt att var stark ibland, men man får försöka ta vara på den tid man får med sina älsklingar. :)