http://youtube.com/watch?v=sdkEivFwBAU 

Kika in här, kanske du får en liten hum om hur tama dom blir =)

hehe min illrar ger mig tungkyssar å sover på magen, de e lika tama som vilken hund eller katt som helst :P

#1 Innedjur är snälla när man har godis =P

#2 Jag får hoppas på det, jag är grymt sugen på att skaffa en när jag flyttar hemmifrån

#3 illrar kan iofs bitas också.. rätt illa.. och blir inte fostran (som kan va riktigt jobbig) rätt får du en bitig iller..

En del kan vara väldigt snälla som unga samtidigt som en del kan vara riktigt vildsinta av sig, så ska man skaffa en så måste man vara berädd på att lägga ner mycke tid o tålamod!

En del kan nog bli väldigt tama medans en del kan vara lite svåra!

Som vår Egon, vår första iller, i 2år höll vi på med honom innan han blev bra!

Han bet så det blev rent ut sagt farligt o sedan bajjade han överallt, det tog tid med honom kan jag säga! Idag é han 5år o skulle aldrig lägga en bajj utanför lådan, biter ibland på skoj men han vet direkt var gränsen går, fast vi kan inte låta andra än husse o matte hålla honom då biter han främlingen direkt, så man får hålla koll på honom hela tiden om man é ute så ingen kommer fram till honom!

Han har en stor plats i våra hjärtan idag pgr av all tid o energi man fått lägga ner på honom!

Det är som med vilket annat djur som helst, umgås du och uppfostrar ditt djur så blir det i regel ett trevligt sällskapsdjur. Men ingen regel utan undantag :) Och vissa tar mer tid på sig än andra också..

Kan nog räkna med att det tar ca 1 år innan du börjar få en tam iller som inte bits så hårt och som inte har såååå många hyss för sig. De blir så tama som man fostrar dem till, ungefär som med en hund. Sätter man en hund i en hundgård där man aldrig umgås med den så blir det antaglgein en farlig och bitig hund. Precis samma sak gäller iller.

Sen är det åxå olika från idivid till individ, vissa blir tamare och snällare än andra. Vissa är väldigt självständiga  medans andra är jättemammiga/pappiga. :-) det är det som är charmen med illrar!

Som sagt var…en iller är en iller o som jag ser så går det inte att jämföra med något annat djur. Klart man kan dra paralleller med katt-går på lådan osv. Sen tycker jag inte ens man kan mäta en iller med en annan. O det är väl lite det som är det fina i kråksången. De är individer. man kan få en kelig en…eller en som inte gosar. Det händer så mycket runt iller. Som min söta Monster-Marw som inte är kastrerad (ska bli på måndag). Han har alltid varit gosig o pussig…dock inte kelen. Han älskar mig…o nu så han inte vet hur han ska bete sig. Har inte nafsat hårt…o nu är han slick, slick, slick …HUGG. Senaste dumheten är att hoppa upp o hugga mig i huvudet när man sitter i fotöljen. Inte alls så kul. men han är ÄNDÅ mattes älskling. Man förlåter dem ALLT. Tror på att han kommer tillbaka efter kastreringen.

Hmm, ok. Hade ju inte tänkt börja med en valp då jag inte är illervan. Skulle ju på "studiebesök" hos någon iller ägare men ingen har haft tid.
Men hur som hellst, efter min första iller vill jag nog ha en till troligen och då vill jag nog ha en valp. Hur säger man ifrån när det bits på bästa sätt, hur lådtränar man dom?

Låter bra med ett studiebesök, eller flera först, innan du bestämmer dig helt 100. Finns massa trådar om bitträning samt om lådträning.  Kolla under undermenyerna eller använd sökfunktionen. Finns även en del trådar under artiklar. :-)

Sen finns det 100 metoder om bit och lådträning. Man får prova sig fram på bästa sätt. Och vara envisare än illern. Sen är mitt tips att inte skaffa dina 2 illrar med för tätt mellanrum, så att du hinner lära dig lite om din nya iller, innan du skaffar en till. de har en tendens att kopiera varandras dåliga och bra sidor. Så om den ena går på lådan och den nya inte gör det, så har du kanske snart 2 illrar som inte går på lådan… hehehe… hopplöst ibland. :)

#10 Jag hade nog bara tänkt mig en iller i taget, en som går ihop med min katt. Lådträning hoppas jag att jag kommer att slippa då jag inte vill ha en valp, uppfostran i huvudtaget. Tycker att det är bättre att börja med en iller som "redan är klar" så man får erfarenheter innan man ger sig in på svårare nivåer.

#11> Tror du ja, hahaha. Jag skaffade en omplacering, Stiffler, som är 3,5 år. Hos sin husse var han snudd på 100% lådtränad, men bodde han i ett stort illerrum. Nu har stiffler fått flytta till en villa med massor av rum. Av den anledningen har vi åxå massor av lådor. Går han på låda? NEJ! Han har väl gått på låda max 10 ggr frivilligt de senaste 4 månaderna. Han bajsar 1 dm framför lådan istället, det tycker han är mycket trevligare, oavsett vilka lådlösningar jag gör. Har testat små lådor, stora lådor, många lådor, få lådor, olika kattsant osv osv. Han är helt enkelt som en valp på nytt, om inte ännu svårare att lära iom att han är vuxen. *suck* Så du kan nog glömma det där med att de är fördiguppfostrade. Samma sak gäller bitning. De kanske inte är fullt lika vilda som en valp är, men de flesta nya illrar (gamla som unga) testar sin nya ägare och bits om de kan. Om inte nya ägaren har rätt uppfostringsmetoder så fortsätter de bitas, även om de en gång varit bitfria. Stiffler börjar bli bitfri men då och då får han spatt och bits påtok för hårt, fast han vet att han inte får. hehehe…

Illrar är inte beräkneliga, varken stora eller små. Man kan bara ge sig fan på att de gör allt de om möjligt kan hitta på, och testar matte 100 ggr om det går att göra igen. Lycka till! :-)

#12 Jo, men förutsättningarna bliur ju bättre om jag tar en iller som någon har hållt på med innan än att jag tar en valp och får g´öra allt själv, då jag inte har någon erfarenhet av illrar.. Eller? Vad tycker du är bäst? Vuxen eller valp`?

#13, Det kanske kan hjälpa en del att illern en gång lärt sig hur man leker/umgås med människor, men det säger inte att illern kommer att låta bli att testa DIG. Illrar testar människor genom att bitas, för att avgöra vem som är högre i rangordningen och alltså bestämmer. En omplacering kanske har lärt sig att förra ägaren var högre i rang, men den kommer att testa dig också för att se hur er relation blir. Det finns kanske undantag då vissa omplaceringar varit heeeelt lugna och duktiga, men det är nog inte ofta..

En valp som kommer från en seriös och duktig uppfödare kommer att vara hanterad, så det är ju inte första gången den stöter på en människa. I princip blir det samma sak varesig du skaffar en vuxen eller en valp, uppfostringsperioden och "testandet" kommer mest troligt att finnas där i båda fallen!

#14> Du tog orden ur min mun! :-)

#13> Jag vet inte vad man kan rekommendera. Skulle väl kanske säga att en omplacering är "lättare". Men det är ingen garanti. Får man tag på en bra omplacering, vilket jag fick, så är det ju perfekt. men även min braiga omplacering har sina problem, som du ju läst om. Sen är det ju oftast så att en omplacering ofta kommer från ett dåligt hem där den kanske inte har tagits väl omhand om, eller där husse varit rädd för illern och inte uppfostrat den bra, då får man ju en större utmaning, minst lika stor som med en valp. Så deet är svårt det där, och man måste nog ha lite tur med vilken individ man får. Vissa är envisa, andra är envisare! hehe…

Går inte överlag att säga vad som är bäst. Man kan ha tur med en omplacering. Om man tittar på grabbarna som bor här tillfälligt. De skulle kunna placeras om till en barnfamilj utan illervana. Men efter att ha haft dem kan man inte heller säga sig ha illervana. de är menslöst snälla. ;-)
Men det är olika. Inte mnga är som dessa grabbar kan jag säga.
En valp som fått lära sig från uppfödaren hur man beter sig kan vara lättare. Men man kan ju köpa valp som inte blivit tillräckligt hanterad så då blir det problem i alla fall.

Överlag så försöker jag tänka så här. De flesta illrar testar en ny ägare. Det gör dock mindre ont med en valp än med en vuxen. ;-)

Hmm, jo, jag vet att de testar, men det är ju inte samma sak som att inte vet? Hur som helst, måste vänta minst ett år till iaf, så jag har lång tid på mig att tänka över vad som skulle vara lämpligast. Men igentligen. om man ej har stor erfarenhet är det väl kanske lite lättare med en iller som testar iställer för att inte veta?