Det finns två sätt att se på saken tycker jag.

Illrar verkar oftast ha roligare om de är två. De busar och leker på ett helt annat sätt med en kompis än med människor. Så rakt av skulle jag vilja säga att två illrar har roligare än en. Min egna åsikt då:)

Men sen så tycker jag det beror lite på hur länge man har haft iller. Har man precis skaffat sin första så kanske man ska vänta lite med att skaffa nr.2. Finns så otroligt många omplaceringshistorier där de just blir omplacerade strax efter nr.2 kommer in i huset.

Mer bajs, mer bus, mer saker som ramlar i golvet osv.

Så är man inte riktigt säker på att man ska fortsätta vara illerägare så tycker jag man ska vänta ett tag och se hur det funkar först.

Men har man haft en ensam iller hemma i nåt år, allt funkar bra och man funderar på utökning så tycker jag väl man ska köra på och skaffa en kompis:)

Okeej tack så mycket för svaret! Vi har ju inte haft henne alls länge men det var bara en tanke som slog mig ! Men jag tänkte vänta ett tag och se hur hon trivs och så vidare! 

Jag tycker det beror helt på vilken personlighet illern har, vissa illrar trivs ju bäst med att vara ensamiller medan andra knappt klarar sig utan sina lek och sov kamrater. Har också läst om en del illrar som inte alls kan med varandra så man måste ha dom åtskilda så låt er iller umgås ett par dagar med andra och se hur det fungerar. Lycka till hur ni än väljer.

Hon verkar inte må dåligt utav att vara ensam hon leker med oss jätte mkt och busar och har sig :D men tänkte ändå fråga ! Vill ju hennes bästa så 

Tack för svaren!

Jag skulle tro att de flesta föredrar en kompis, medans det förstås alltid finns undantag. Innan de lär känna varandra kan de verka väldigt sura och inte alls nöjda, men ger man det lite tid brukar det oftast bli bra. Har en vän som skaffade en kompis till sin iller men varken ägare eller iller klickade med nya tillskottet och efter ca 6 veckor bestämde de sig för att lämna tillbaka illern och plötsligt var första illern sig själv igen och ville äntligen bus med sin ägare igen :) Vissa illrar bör verkligen vara fler medan andra föredrar att vara ensam.

Det finns nog bara ett fåtal illrar som är rena ensamillrar, tror faktiskt inte jag kan komma på någon som aldrig gått bra ihop med någon annan iller.
Däremot trivs säkerligen en iller som är van att vara ensam alldeles utmärkt med engagerade ägare.
Som förstagångsägare tror jag att det är bra att lära känna sin första iller före man skaffar nästa, relationen mellan iller och ägare hinner byggas upp och man blir bättre på att läsa av varrandra.
Att ta in en ny iller är inte alltid lätt, det är nog vanligare med lite bråk än att det blir bästa vänner vid första ögonkast.
Tycker personligen då att det är bra om man har lite vana.
Skillnaden med en till två illrar är faktiskt ganska stor. Först kan man bli tvungen att uthärda veckor eller månader med skunk, slagsmål och skrik vilket faktiskt är rätt tärande. De tar fysiskt mer plats, kan hitta på mer bus för illrar är riktigt duktiga på att sammarbeta, mer städning och mer utgifter.
Sen något jag har sett hände vid flera tillfällen är att den första illern har varit lugn och lätt att ha i sitt hem men sen kommer nästa och tänjer på alla gränser och att ägare då tyckt det blivit alldeles för mkt.

Tack så mkt för svaren ska tänka på allt ni skrivit ! :D

Kan helt ärligt säga att jag trodde att ensam-illern var en myt. En vandringssägen helt enkelt:)

Beror nog mycket på att alla mina alltid har älskat andra illrar och lekt med precis allt.

Men sen kom Nolita! Har aldrig någonsin sett en iller mer ointresserad av annat illersällskap. Matte var bäst, enbart matte, och jämt!! Katter-jättekul och varmt och skönt att sova med. Och varför inte en igelkott.

Men illrar….vad skulle de läskiga varelserna vara bra för.

Men hon var tagen för tidigt från mamman och hon hade aldrig träffat någon annan iller under de 6 månaderna hon bodde hos förra ägaren, så jag tror på att det var det som var boven i dramat.

Nolita var den underbaraste tös man någonsin kunde önska sig, men iller fattade hon nog aldrig att hon var:)

Ne men då är det inte så lätt för henne att gilla andra illrar om hon adrig träffat en innan :) Men har du ihop henne med andra nu eller?

Jag vet då att min iller går jätte bra ihop med andra och hon är väldigt busig och springer runt och lever livet haha men det blir en annan lek med en annan iller än vad det blir med oss kanske? Men vill absolut att inget ska hända henne om man skulle släppa ihop henne och en annan iller men hon är verkligen jätte snäll och tam!

Det kan vara stor skillnad mellan hur de är mot människor och mot illrar. Oftast är det värt lite tjafs i början för när de väl blir vänner brukar de bli otroligt tajta :) Vissa illrar slåss lite i början och det är viktigt att man låter det ha sin gång så illrarna kan göra upp för att sedan bli vänner.

#9 Nolita är död nu, men hon gick aldrig ihop med de vuxna illrarna. Däremot när min tös Molly fick valpar så älskade hon dem. Och de var tydligen inte riktiga illrar enligt henne och gick bra att leka med:)