hare vs illrar
Igår satt jag i ett stenröse i min trädgårnd och rastade iller. Njöt av vårsolen… Stiffler höll för fullan sky på att rensa ut jord under stenröset medans tråk-alba låg och sov i min famn.
Efter 10 minuters rastande (stiffler hade nu ledsnat på att gräva och låg nu och sov i jorden, med jord/lera hängandes från mun, nos och ögon) så kommer en hare hoppandes rakt förbi oss. bara 3 meter från oss så stannar haren, spanar på mig. Jag sitter blixtstilla och tittar förvånat. Slöfockarna har inte sett/hört/vädrat något utan sover vidare. Haren sitter så och tittar på mig i ca 1,5 minuter, vilket kändes som en evighet. Sedan skakar alba på sig och bjällran som sitter på hennes sele plingar. Haren far iväg som en pil… Men det var nog det närmaste jag varit en levande hare. (påkörda harar gills inte)
Senare på dagen satt jag inne och såg hare skutta fram och tillbaka på vår gård inte mindre än 7 ggr. Några ggr skuttade den mitt framför våra panoramafönster, kanske 5 meter ifrån dem… Misstänkt nog så skuttar han alltid till/från mina tulpaner så vi får väl se hur länge de får stå… hehehe…
vad häftigt =) men att illrarna inte la märke till den =O…..
jag kan tänka mej hur det såg ut när Stiffler låg där med jord i hela ansiktet :P *fniss*
Ett med naturen :o)
Rätt lustigt egentligen. Här bor man nära skog o grönt o man ser olika små djur mest hela tiden. O ändå så blir man så lycklig när man möter hare, igelkott…ja till o med skatorna gillar jag :o)
Är det inte de gula tulpanerna som inte rådjur o harar gillar? Har för mig något sånt.
Skojigt när de kommer så där nära.
Cave quid dicis, quando, et cui
Audiatur et altera pars
#2> haha, jo även jag är sådär barnsligt förtjust varje gång jag studerar djur på nära håll. Skatorna älskar jag, har en "familj" som boar i min nya trädgård nu som jag gladeligen matar då och då.
Måste få dra en lite komisk historia som hände när jag bodde i stan och var ute och sprang i ett elljusspår (mitt i stan). Vid slutet av spåret ser jag hela 5-7 rådjur (minns inte exakt). De står bara 20-30 meter från mig och står och tvekar på att springa över den vältrafikerade vägen i närheten. Jag är jättefashinerad över att få stå så nära och står och tittar på dem i säkert 5 minuter. Jag ser även att de sakta sakta smyger sig närmre vägen och blir lite rädd iom all trafik. Så jag kutar ut till stora vägen och gör mig beredd på att vinka till bilarna när rådjuren väl kommer springandes. *hjälte?* Men de står fortfarande i skogsbrynet och tvekar, men man ser att de är på G. Upprymd som jag är eftersom jag är så nära, så går jag fram till 1 tjej som står vid busshållsplatsen och säger "Om du vänder dig om så får du se 7 rådjur bara 10 meter härifrån". Tjejen/stadsbon blir inte ett smack imponerad utan tittar på mig som om jag vore störd eftersom jag tilltalade henne. Hon vänder inte ens på huvudet och tittar istället bort från mig. Blev skitsnopen av att hon inte ens var intresserad när jag själv vart det, och jag är ändå lantis som alltid sett massor med rådjur, bara inte på så nära håll. Så plötsligt blir rådjuren rädda för något och springer in i skogen igen… Själv sprang jag därifrån och var arg på alla dumma stadsbor som inte uppskattar naturen. *flin*
Starta ny diskussion