Svartsjuka?
Ville kolla om andra har haft samma problem förut, skulle vara intressant och höra era historier.
Frysa har bott här i två veckor nu. Hon har alltså bott två veckor sammanlagt med mig, men bara en vecka med min sambo eftersom han flyttade hit en vecka senare.
Frysa tyr sig väldigt mycket till mig nu och hon funkar bra med alla i min familj. Utom min sambo 
Under den här veckan har han gett henne utrymme att vänja sig vid hans närvaro, samt att han är lite kinkig för illerbett.. Men igår ville han prova och hålla henne, då tyckte jag det var bäst att han bara började med att ge henne godis. Första försöket såg det mest ut som en olycka, för han höll godisen mellan fingrarna och när hon skulle ta den så ryckte han av ren reflex handen bakåt, varav hon hugger tag i tummen och biter sig fast. Det blev alltså väldigt blodigt.. Senare ville han försöka igen, och höll den gången handen helt öppen med godis, varav hon rusar fram och biter honom i handen (godis är det bästa hon vet, men nu ignorerade hon det).
Flera i min familj har allstå redan suttit med henne, gett godis och lyft henne. Till och med min 8-åriga systerdotter (som har en naturtalang för djurhantering). Hon har alltså inget emot människor generellt, utan det verkar vara något med min sambo.
Min fundering är om illrar har tendens att bli svartsjuka? Jag visar ju en helt annan ömhet gentemot sambon än andra människor, som hon då kan ha uppfattat.
Nu blir det massa träning här så man kan få ihop sambo och Frysa, vill ju att de ska tycka om varandra och ha samma förhållande som han har med Lyssa
Jadu, ibland tror jag det krockar i personligheterna… Skaffade Skit (Triton) med min förra sambo och dom kom aldrig överrens. Skit bet min sambo bara för att känns det som. Hade han inte bitit honom på flera dagar var det som att han kom på "just ja, jag har ju helt glömt bort att bita husse!", så då kunde han helt sonika hoppa upp i soffan, bita honom i benet och springa där ifrån. Dom hade dock sina bra dagar.
Skit och pappa däremot har aldrig kommit överrens. Under 5,5 års tid har Skit alltid bitit pappa om han kommit åt!
När min nuvarande pojkvän kom in i bilden hade jag, Skit och de andra illrarna levt ensamma i ett halvår. Kalle blev inte populär. Det var precis om du beskriver- han hoppade upp i sängen enbart för att bita honom i benet och sedan springa iväg igen.
Och för Kalle och Skit tog det ett år att komma till den punkt då de kunde vara avslappnade i varandras sällskap.. Det slutade med att Skit bet Kalle så hårt att Kalle bet tillbaka ;)
Det gav förstås en väldigt upprörd iller, men efter det blev dom faktiskt vänner och Skit blev Kalles favoritiller.
Sajtvärd på Iller.ifokus
min gamla hane var otroligt svartsjuk när han var valp, när min dåvarande kille kom hem till mig gick angel till attack (på allvar) och fräste och försökte bita honom allt han kunde, dom två gick verkligen inte ihop! önskar dock jag kunde ha en bra lösning till dig men tyvär..min lösning på problemet var att dumpa killen ;) och angel återgick till att vara världens myspropp igen.
#1 Ja så illa är iaf inte situationen just nu, får hoppas det blir bättre och inte sämre!
#2 Haha, kan inte dumpa killen, vi ska ha barn i Mars ;) Men så illa är det inte att de inte kan vara i samma rum, de går runt varandra och undviker kontakt. Men vill ju att även sambon ska kunna gulla med Frysa, så som han gör med Lyssa.
Om jag kunde omvända Lyssa från en mördariller som skulle hugga ihjäl alla till en iller som älskar människor, så kan jag nog få ihop dessa två. Krävs bara att amor skjuter en av sina pilar för dem ;)
Haha, Kalle och Skit gick på tå runt varandra och stressade upp varandra.. Utifårn mitt perspektiv såg det ganska komiskt ut ;)
Sajtvärd på Iller.ifokus
#3 haha sorry, ska inte be dig dumpa killen, lovar! =) tror mer att angels beteende berodde på killen själv, angel var nog bara en bra människokännare, för min nuvarande kille och angel hade aldrig några problem alls ;) men kan du inte prova att börja om från ruta ett: be killen ständigt gå runt med vitaminpasta i handen och så fort frysa kommer fram till honom låter han henne slicka lite på tuben och går därifrån? till slut inser hon att det är honom man ska gå till för att få godis..hopefully =)
Har ingen vitaminpasta, men får väl åka och köpa det då :) Tror inte han har lust att ge något direkt från handen just nu, så en tub låter inte så tokigt!
hehe förstår honom, vitaminpasta har gjort mig vänner med illrar några gånger ;) är inte direkt supersugen på att bli biten och tuben låter det vara lite mellanrum mellan mig o illern så att säga =)
Det händer att illrar visar svartsjuk. Frysa har ju dessutom varit med om en del. När hennes förra matte och husse fick en ny familjemedlem som de visade massa uppmärksamhet så fick ju Frysa vara instängd och sen flytta. Så det kan nog vara lite känsligt för henne när det kommer in nya i familjen som matte visar mycket ömhet och uppmärksamhet.
Det är ändå bra om han kan ägna ganska mycket tid åt henne och att han gör positiva saker med henne. T.ex. att han ger henne godis och vitaminpasta, att det är han som fyller på och ger mat osv. Se också till att han pratar mycket med henne och ger henne sådan uppmärksamhet, även då han inte tar i henne. Vi har haft en dam som blev sur om hon blev ignorerad och då räckte det att vi pratade med henne, även om vi inte just då kunde vara med henne eller ta upp henne.
#8 Bra idé, ska be honom fylla på maten nästa gång :) I morse lät han henne lukta lite på hans hand medan hon gosade i mitt knä, han ville att hon skulle få en lite positiv upplevelse av hans lukt.
För mig och Frysa går det jättebra, igår la hon sig och sov i mitt knä :D
Starta ny diskussion