visst är det så!

Bra skrivet sara

Jag håller med dig.. Men jag tänkte på en sak "Illrar paras till höger och vänster utan minsta tanke på om de har stamtavla eller inte". Vad spelar det för roll om de har stamtavla eller ej? Ja, jag tycker att man ska kolla upp mamman och pappan, hur de är och så innan man köper och evt kolla upp andra släktingar.
Jag har inget behov att ha stamtavla på något av minna djur men jag har behov utav att veta att förutsättningarna är att det blir ett långlivat och friskt djur.

Men annars, ett bra inlägg

Wiiiii!!!!! Vad spelar det för roll om de har stamtavla eller ej?????

Jag måste nog återkomma till den här diskussionen efter en promenad tror jag. Lämnar över ordet till Sara igen….

superbra skrivet sarae!

#3, "Jag har inget behov att ha stamtavla på något av minna djur men jag har behov utav att veta att förutsättningarna är att det blir ett långlivat och friskt djur."

Hur ska du kunna veta förutsättningarna att det blir ett långlivat och friskt djur, utan att veta något om illerns släktingar? en stamtavla är inte till för "skryt" eller vad du nu kopplar det till, utan just för att veta att det inte blir inavel samt att friska djur använts i aveln i leden bakåt. stamtavlor är extremt viktigt i avelhänseende.

#3 för att kunna ta reda på sjukdomshistoriken är en stamtavla eller liknande i princip nödvändigt. Spelar ingen roll om det är en riktig stamtavla, eller en servett där släktingar står nedskrivet på. Men någon form av dokumentation där släktingar finns angivet tycker jag är oerhört viktigt. Sedan ser jag gärna att man vet mer än vilka mamman och pappan är på illrarna. Att endast ha upplysningar om mor och far är enligt mig långt ifrån tillräckligt. Valparna ärver även sjukdomar/defekter etc från släktingar längre bak än föräldrarna. Så att bara veta att mamman heter si och pappan heter så, utan ytterligare information, är enligt mig oseriös avel.

#5 #6 Man behöver väl ingen stamtavla för att veta något om deras släktingar? Och ibland så är det inte heller så himla lätt att få reda på så mycket om släktingar, eller?

#7, ja visst kan du väl ha informationen i huvudet också om det känns bra för dig, men hur ska då nästa generation som kanske väljer att avla vidare på din valp (om du inte har avelsförbud, vilket kan vara en idé) kunna veta något om sin valps historia?

sen i din andra fråga;man kanske ska överväga om det är så bra att avla på en iller man inte vet och inte kan ta reda på bakgrunden till.

#8 Hmm, ja.. Jag vill ju inte ha en stammtavla bara för att det är fint, jag har djur som minna kompisar och inte för att ställa ut. Och vadför ska avelsförbud vara en bra idee? Har aldrig enns funderat på att avla, jag har inte enns skaffat min första iller än.

Nej, det kanske inte är så bra, och jag har aldrig heller sagt att man ska avla på en iller med okänd bakgrund. Jag bara spekulerade i hur det KUNDE vara

Jag tror Gasoline tänker på att hos andra djur är själva pappret stamtavla en statusgrej. Hos illrarna har ju själva pappret ingen betydelse för utställningar utan stamtavlan är ju ett sätt att veta vilka illrar som är släkt och inte.

Jag tror jag förstår hur hon menar.
Att man har stamtavla är ju inte något som talar om att linjen är bra. Huvudsaken är ju inte att man kan vifta med ett papper utan att man verkligen vet saker om släktingarna.

Jag har stamtavla på Ior. Men vad som står på den stamtavlan är inte mycket att hänga i julgranen.

Jag fattade inlägget som att man inte ska lyssna på folk som säger "jag har stamtavla på hanen/honan". En stamtavla måste ju börja någonstans och det kanske inte är så matnyttig info på den. Man måste använda huvudet också. Vilket många faktiskt inte gör. Snackar vitt och brett om stamtavlor som faktiskt inte existerar eller är bristfälliga.

Bra skrivet sarae. I och med att valpköpare ställer högre krav på vart de köper valp kommer det kunna bli en ändring. Men inte innan dess tror jag.
På något sätt måste man få alla upfödare att förstå att det inte räker med två söta, snälla illrar. Det behövs mer.
En iller börjar användas i avel otroligt tidigt i sitt liv och slutar tidigt. Det innebär att man har hunnit satt många djur in i världen innan en defekt framkommer.
Därför är det otroligt viktigt att uppfödarna tar sitt ansvar. Tyvärr kommer det alltid finnas de som avlar på att djuren är söta och snälla utan att ha mer kunskap om dem än så. Allt på grund av att de får dem sålda. En uppfödare som avlar efter dessa principer anser sig seriös för att de har kontrakt eller för att djuren veterinärbesiktas (i bästa fall).
Nya illerköpare går på detta och anser att de får en bra iller från en seriös uppfödare.
Så är det inte. Våga som valpköpare ställa krav på din uppfödare. Om uppfödaren verkligen är seriös ses era frågor som bra och ett beis på att ni som köpare är seriös.
Men rusa inte iväg och köp en valp för att ni inte hittar en seriös uppfödare, vänta tills ni hittar rätt.
Då först kommer kraven å uppfödarna att lära sig mer, att tänka mer att bli ett måste.

# 0 Vilka är dina krav på bra avelsarbete?

Hur många led tillbaka skall 2 illrar vara helt obesläktade för att kunna paras? 

Ska avelsillern inte ha några vita tecken utom en perfekt symetrisk tomtemask?

#13 Jag är rätt känslig och hård vad gäller mina avelskrav. Inavel är ju inte det största problemet, men självklart skall inte djuren vara besläktade. Själv, vore jag uppfödare, skulle jag aldrig para annat än viltfärgade illrar, alltså inga risktecknade illrar eller illrar med depigmenteringar. Sedan skall släkten vara fri från cancer och andra genetiska defekter. En så hög medel livs längd som möjligt skall även kunna påvisas i släkten. Sjukdomshistorik över så många led bakåt  som möjligt skall även finnas.Uppfödaren skall kunna berätta om avelsdjurens släktingar och ge en klar bild över hur gamla de är/blev och hur de avled och vilka hälsoproblem de haft under sin livstid. Finns defekter så som te.x dövhet eller blindhet i släkten, skulle jag väla att inte avla på just det djuret. Skulle heller aldrig vilja avla på djur med dansk härstammning (ferpharm), även vissa norska samt tyska illrar (även från övriga europa) skulle jag se upp med. Sedan är inte heller alla viltfärgade illrar friska, många är framavlade just för sitt utseende, och dem bör man även undvika. Sedan skulle jag undvika att avla på hårt avlade stammar/illrar. Vissa hanar går te.x till avel med upp till 5 - 15 olika honor varje år! det blir rätt många besläktade illrar det. Sedan skulle jag även se fler restriktioner på valpkullarna, avtal där te.x max en eller två får gå vidare till avel. Vi behöver inte fler besläktade illrar, med dåliga gener som förstör de ytterst få "bra" stammarna vi kan tänkas ha kvar.

# 14 Nu är inte jag så vansinnigt insatt i avel men aveln som du vill ha den kommer bara att hända i en perfekt värld och tyvärr tror jag att det aldrig kommer att bli så även om jag och många andra oxå vill ha det så.

Vad är viktigast att få bort? Alltså vad ska man börja med att försöka få bort i illeraveln och då räknas inte de här "nybörjaravlarna" som tar en kull för söthetens skull med. 

Någonstans måste man ju börja. Är det vita tecken? Inaveln? Cancer?

#15 exakt ;) så kanske bör vi sluta helt med tam iller aveln. Det är ju ändå åt det hållet vi är på väg skulle jag vilja säga

Ja, vart skall man börja? Jo, med att folk tar sitt ansvar. Att folk hellre avstår från att avla på en specifik iller när de får kännedom om något som kan komma att inverka negativt på avkommorna. Tycker inte att man kan rikta in sig på en speciell grej att undvika. Man får hitta det bästa man kan helt enkelt. Försöka att undvika illrar med mycket cancer i släkten, inte avla på illrar med deprigmenteringar eller riskteckningar, och forska så gott man kan i dess släkt. Det är ingen omöjlighet, och det krävs ingen perfekt värld för att man skall kunna göra detta. Däremot kan man som uppfödare råka ut för attt få tar djur ur avel, tänka om avels kombinationer, och jobba mycket mycket  hårdare med att hitta avels material etc…men är man verkligen iller människa och djurvän så bör det beslutet och merarbetet inte vara så svårt? eller hur? För vem vill ha på sitt samvete att man medvetet har ytterligare försämrat iller stammen?

Målsättningen bör vara att få fram så friska illrar som möjligt, med så lång livslängd det bara går. Tror man inte att man kan bidra med något positivt till stammen via sin avel, tycker jag att man som människa bör ta sitt ansvar och avstå från att avla. Vi har som sagt inte rätt att leka gud, även om många gör ett försök.

Jag ser just det här med att man inte räknar med nybörjaravlarna som ta en kull för att de är söta som ett stort problem. Deras avkommor sprids också. Och deras avkommor får avkommor som sedan får avkommor. Så visst räknas alla dessa nybörjare. Lika mycket som någon annan. Oavsett hur länge eller kort tid man avlat har man samma ansvar anser jag.

Som valpköpare gäller det att ställa krav, enbart då kan man få dem som inte vill ge sin avel tid att göra efterforskningar möjligheten att inse att deras stil inte fungerar. Att man måste lägga oerhörd tid på sin avel, med planering och efterforskning.

I en perfekt värld vore stammen så stor och frisk så detta inte behövdes de närmaste 60 åren. Men så är det itne. Alla måste börja tänka, köpare och uppfödare.

Håller med er till fullo men tror att det kommer att ta mååånga illergenerationer att få fram någorlunda friska djur om vi någonsin kommer att klara det.

För hur många kan visa upp en viltfärgad okastrerad iller utan inavel i släkten, utan vita tecken och flera generationer utan cancer eller hjärtfel? De allra flesta viltfärgade illrar har någon form av vita tecken.

Det är jättebra att ställa krav på uppfödarna men idagsläget så finns det nästan ingen uppfödare som klarar av de här kraven. Så ja vill man inte börja med att arbeta bort ett problem i taget så då kommer tamillerstammen dö ut.

Lite vita tecken på en viltfärgad tror jag inte man behöver vara rädd för. Däremot finns ju vissa vita markeringar som är sämre, ex på tass, knä eller nacke.. Däremot en markering på halsen behöver nog inte vara farligt. Woodo har en liten fläck på halsen exempelvis. Mitlon däremot har en stor vit rand över halsen, en framtand som ligger utanpå, en vit fläck på en baktass och en vit fläck på baksidan av ena bakbenet.

Av de viltfärgade illrar jag har haft (11 st) har inte en enda varit fri från vita tecken. Det har varit bl a oregelbundna haklappar och vitt under tassarna.

#20 jag har en styck helt viltfärgad iller, utan vita tecken, fläckar osv. ej heller några kända sjukdomar i släkten så vitt jag vet..dessvärre e han kastrerad ;)

Men en bra början är väl att ställa krav på stamtavlor så att man åtminstone har något att gåefter. namn att kolla upp så mn kan välja det friskaste alternativen.
Bara för att det är jäkligt dåligt nu betyder det inte att man kan fortsätta strunta i detta. Man måste börja ta sitt ansvar, allihopa.
annars kan vi aldrig få en ändring.

# 21 Han är ju dessutom störtskön! Fast det här med fetma anser ju en del vara en sjukdom.

#23 sant, men han går ner det till våren..annars hade jag varit oroad :)

Men som sagt, jag kommer i alla fall att fortsätta ställa krav på de uppfödare jag väljer att vända mig till för valp i framtiden. Jag ser det som vår skyldighet att göra det absolut bästa vi kan av situationen. Man kan ju börja med att som uppfödare ställa krav på sig själv och enbart använda illrar med känd bakgrund (alltså inte bara mor och far), så friska som de kan vara, och inte avla på döva illrar, eller tex blaze, panda och likvärdiga teckningar. Och sedan ställa krav på valpköparna, och inte bara släppa valparna vind för våg, utan medverka i valparnas uppväxt, inte tillåta att alla valparna går till avel och så vidare. Och sedan även kräva att köparna håller kontakt med uppfödaren och meddelar om illern skulle drabbas av sjukdom etc. Den informationen är nödvändig för att uppfödaren skall veta om just den avels kombinationen var bra eller inte…. (kan fortsätta i timmar men nu e det middag ;))

Göris har inga vita fläckar och hon är pigg som en liten valp och frisk som en nöt. Men tyvärr vet vi inget alls om henne :( Och så är hon kastrerad.

haha, det där med kastrerad ställer ju till en hel del. ;-)

En mycket bra tråd får jag börja med att säga!

Det handlar om utbud och efterfrågan så självklart har vi som konsumenter ett stort ansvar som sarae säger. Tyvärr är det få som är tillräkligt insatta för att kunna veta vilka uppfödare som levererar vad. De konsumenter som är medvetna om problemen som finns hos många uppfödare är bara en liten andel av de som köper valpar och därför har vi svårt att förändra något.

Vi kan gå ut och informera om vilka krav som bör ställas på uppfödare. Problemet är bara att alla uppfödare naturligtvis uppfyller våra krav i sina presentationer.

Jag tror jag kommer att vilja ha en valp igen om några år men frågan är om jag tycker det kommer att kännas rätt att köpa en då? De valpar jag är intresserad av hör hemma hos de som planerar att avla med tanke på hur utsatt tamillerstammen är.

Att sätta avelsförbud tror jag bara är en bra lösning då det handlar om illrar som tillkommit genom "olyckor" eller hanar som det avlats mycket på. Uppfödare klagar på att det inte finns okastrerade hanar till sina honor men har de själv okastrerade hanar att låna ut till andras honor? Annars är enda lösningen att uppfödare tänker efter mer vad de avlar på. Är avkomman inte lämplig att avla vidare på så är de inte lämpliga att föda upp och sälja.

när vi pratar om inavel. Menar vi då vad som medicinskt räknas som innavel eller. även då det ligger något längre ifrån varandra?

jag har en hona som är kastrerad men haft kull. Hon är viltfärgad utan vita tecken eller haklapp. Hon har förälldrar vars stamtavlor korsas men jag tycker inte det är ett problem då stammarna inte korsas alltför nära.

Jag fick med stamtavla när vi köpte våran första iller Zahara, egentligen då till ingen nytta för jag hade ändå ingen aning om vilka illrarna var som stod med på stamtavlan… försökte fråga runt, men ingen ville riktigt svara.. och då är frågan vad man ska med den stamtavlan till som förstagångsköpare??!! Man vet ju i alla fall inget mer om sin iller i fråga om livslängd eller sjukdomar i släkten…

#27 bra skrivet!

Jag tror ändå på ett visst avels förbud, men inte för att avkomman skulle vara dålig att avla vidare på, utan för att begränsa en viss stams spridning, i slutändan leder ju detta som bekant till ett mycket stort antal besläktade illrar.

För att få  ordning på aveln, tror jag nästan att vi bör minska ner aveln till ett minimum. Stoppa vissa stammar och linjer, för att sedan börja om på "nytt". Drastiskt? självklart, men jag tror knappast vi kommer till rätta med iller situationen på annat vis. Även om ett par uppfödare verkligen tar sitt ansvar och avlar seriöst, blir deras arbete i princip tillintet gjort när andra uppfödare, nya som gamla och även köpare inte tar sitt ansvar. Vi står och trampar på samma fläck och kommer ingen vart.

#27: Mycket bra skrivet först och främst.

Sedan kan jag bara hålla med om att uppfödare över lag måste bli bättre på att hålla avelshanar. annars blir allt jättesvårt.
Men sedan måste man också om man har en avleshane inse att den inte får användas för mycket den heller. Allt är en balans. Och det är av största vikt att vi försöker hitta en bra sådan balans i detta.

#31 Jag tror ändå på ett visst avels förbud, men inte för att avkomman skulle vara dålig att avla vidare på, utan för att begränsa en viss stams spridning, i slutändan leder ju detta som bekant till ett mycket stort antal besläktade illrar.

precis vad jag också tycker!

#30 Din iller kanske blir sjuk (hjärtfel tex) och så kommer du i kontakt med en uppfödare som, du upptäcker, avlar på en släkting till din iller. Tur att ni hade stamtavla så att den linjen kunde avslutas!… bara ett exempel…

Hmm, jag tror att några här inne fattade vadför jag inte tyckte att stamtavla var viktigt och några fattade nog inte det. Jag är helt klart intresserad av min illers släktingars problem osv men behöver ingen stamtavla för de.

Och angående avelsförbud. Finns inte det, eller iaf avels krav? Tycker att det borde finnas på alla djur, vad man än vill ta kull på.

#34 vi har inga som helsta krav på hur iller avel skall gå till i dagsläget, det är därför det ser ut som det gör i iller världen. Stamtavla på iller har ingen prestige, eller betydelse för vare sig utställning eller illerns status. Stamtavla på iller fungerar enbart som ett redskap för att kunna söka information om djurets släktingar. Ett papper med föräldrar och förföräldrars namn och födelsedatum, som används som grund för att söka ytterligare information.

#35 Hmm, ja, det är väl kanske svårt att hålla kolla på vad privata illerägare gör men de som har illeruppfödningar borde kollas.
Hmm, jo, jag har fattat det med stamtavla, men har ändå inget behov av det. Det räcker väl med att jag kan se mammans och pappans papper för att avgöra om illern kommer att få det bra eller ej?
Men jag har en fråga, någon sa att innom några år skulle inte illerns medel livslängd bli så hög. Hur gammal blev illern i från begynnelsen?

36, nej det räcker inte med att veta vem mamman och pappan är för att veta om illern är "bra" eller ej. Som illerägare, utan planer på att avla kan man väl se det som att stamtavlan inte spelar roll. Men jag vill i alla fall försöka köpa så friska djur som möjligt, och med mina krav som köpare hoppas jag kanske kunna påverka uppfödare och få dem att ta större ansvar. Jag skulle aldrig köpa en valp utan att veta hur dess bakgrund ser ut. Förr vet jag att illrar kunde bli så gamla som 15 år… i dagsläget (och nu e det ändå lite bättre än vad det var för ett tag sen) blir de flesta inte mer än 5-6 år….vid 7 år räknas illern som riktigt gamal.

#37 "Det räcker väl med att jag kan se mammans och pappans papper för att avgöra om illern kommer att få det bra eller ej?" Och som du skrev så räckte det inte med att bara träffa mamma och pappan. Nej, det vet väl jag oxå =P Men genom att kolla på deras papper så ser jag ju även min egen illers bakgrund, ellerhur?
Har inte skaffat min första iller ännu, som jag skrev tidigare, men jag vill att minna djur ska vara friska och ha ett bra temprament och ska göra mitt bästa för att hitta en bra iller.
Oj, ja, det var ju en ganska drastisk förändring. men det har väl mycket med aveln vi hade när det andvändes som jägare att göra, det vart ju lixom mass avel då?!

#38: Den avel som bedrevs av jägare verkar ha varit ganska bra iaf om man jämför med hur den ser ut hos privatuppfödare. Jägarna var enbart intresserade av friska djur som de kunde träna upp för att använda inom jakten. Det är aveln av illrar som husdjur som har gått snett då uppfödare medvetet avlat fram defekter hos illrarna.

#39 exakt! Om en jägare har en mycket bra jakthund vill han ogärna behöva byta ut den hunden tex vart 3 dje år. På samma vis funkar det med jaktillrar. Jägare som jagar med iller vill ogärna behöva byta ut en bra jaktiller för att de får hälso problem vart annat vart tredje år. Därför är jag övertygad att hälsan har varit prioriteten i den aveln. Men då illern blev allt mer populär som husdjur gav sig även farmare på att föda upp illrar till husdjur, och då prioriterades inte hälsan på samma vis. Man försökte istället mätta den ständigt växande marknaden genom att ha valpar tillgängliga för försäljning under merparten av året.

#38 jag menade inte träffa, utan jag menade att veta vilka föräldrarna var ;) Och som du säger, visst räcker det med att titta på föräldrarnas stamtavla för att veta hur din illers bakgrund ser ut..men vad händer  sen ? när alla valpar säljs utan stamtavla, omplaceras eller sprids vind för våg? Någon av dessa valpar kommer förr eller senare gå till avel, och då utan stamtavla eftersom den enbart fanns på föräldrarna. Informationen som fanns i föräldrarnas stamtavla bör även följa med valparnas, under hela dess livstid.

#33 Eftersom vi då inte visste någonting om illrarna i stamtavlan så valde vi att kastrera Zahara på en gång. Nu har vi ju lite mer hum om illrarna i detta avlånga land, så vi är glada att vi tog det beslutet.

#39 Vadför avlar uppfödare medvetet fram defektier? För att få fler illrar sålda?

#40 Hmm, ja, kanske det..

#42 nej dom avlar inte medvetet fram defekter men många färger och teckningar är starkt sammankopplade med endel defekter. Vissa färger säljer bättre än andra och de stora farmerna (som föder för husdjurshållning ej jakt) har avlat hårt för att få ut så mycket pengar som möjligt för sina valpar= nya fancy färger/teckningar.
Det är recis som med hund och kattavel när det gäller raser. Vissa raser kommer med vissa defkter eller problem. En del uppfödare tar stor hänsyn till dessa problem och försöker avla bort dom medans andra inte prioriterar hälsa framför utseende tex.. Med illrarna gäller samma saker men här är det inte problem som följer vissa raser utan här handlar det om problem som följer vissa utseenden framförallt gällande färg och teckning. sen så finns det även vissa linjer man bör undvika där det förekommit hjärtfel bla.

#41 lägger man bara ner många timmars tid och tålamod kan man få fram vilka illrarna i stamtavlan är/var. bara genom att kontakta andra upfödare kan man få mycket hjälp med vilka illrar stamtavlan gäller… Så ett JA till stamtavla med alla valpar som säljs!

Jag tycker det är bra med stamtavla. Tycker bara att det vore toppen med ett slags register där man kan kolla vilka illrarna är och vad dom haft för sjukdomar osv. Vad jag fattar som så är detta på G nu och det är jättebra i så fall!

#43.. #39 skrev: Det är aveln av illrar som husdjur som har gått snett då uppfödare medvetet avlat fram defekter hos illrarna.

#44 Det låter ju som en bra idee, men det kommer väl bli ganska svårt att få privata uppfödare eller sådanna som bara får en kull att registrera? Och i sådant fall kommer de väl att kosta?

Tror en registrering kosta 20:- hos Stif om uppfödaren inte är medlem.

#45 Medvetet och medvetet, men genom att avla fram illrar med fancy teckningar har man på så vis fört vidare de defekter dessa färgvarianter/riskteckningar bär på. Och då ser jag det som ett medvetet val. Utseendet har varit viktigare än hälsan.

Det finns i dagsläget möjlighet att registrera sina valpkullar hos både stif och siv, och via dem få stamtavla. men den infon ligger inte öppet för allmänheten. som medlem gör man det gratis, som icke medlem kostar det kankse 20 kr per valp eller något.

#45 var bara min åsikt.. tror inte de avlar fram defekter medvetet utan snarare väljer att bortse från vissa fakta gällande defekterna och dess samband med teckningar och färger…

#44 du har ju feritage som en norsk tjej har startat. det kostar inget att registrera och man kan hitta mycket intressant där inne. Visst är denna sidan inte helt perfekt men är ändå mycket bra! Det är som sagt gratis att regestrera sin iller och du bär själv ansvar för att ange rätt fakta och fylla i eventuella sjukdomar och dödsorsaker så att andra som tänkt avla på släktingar kan få hjälp av det!
http://baltikum.dyndns.org/~fuglemat/index.cgi/sok

#45: Det jag menade vara att genetiska avikelser uppstår och avlas vidare på för att många uppfödare tycker färger och andra utvändiga avvikelser är viktigare än illrarnas hälsa. Typexemplet är dövhet. Det finns avelslinjer där över 50% av illrarna blir döva men där man fortsätter att avla för att teckningen är vacker.

#49 som tur är har vi få sådana exempel i sverige, men det går snabbt åt ett sånt håll när köparna inte är medvetna om detta och bara köper efter "söta djur".

I norge och danmark finns många sådana exempel du beskriver, och där är illrarna inte alls lika långlivade som våra..

(jag vet att du Falo är medveten om detta, vill bara skriva ut det så fler kan läsa)

Men om man begränsar illerstammen ytterligare så blir ju avelsmaterialet mindre och vi kommer iaf att ha illrar ifrån samma linjer. Och det finns ju inga helt rena linjer, allting har sina för och nackdelar.

Klart att man ska se till individens hälsa och inte människans fåfängdhet. Men jag tror inte på en begränsad avel..

Färre djur, färre blodslinjer. Alla svenska illrar kommer få samma problem och samma svakheter. Och varför inte använda illrar ifrån andra blodslinjer? Det är väl i regel ingenting som säger att en dansk iller är sämre en en svensk iller.
Tycker att vi svenskar i regel ska ta och sluta klappa oss själva på axeln och säga att vi är så jävla bra på allt vi gör, det finns en hel hop med möjligheter där ute som är minst lika bra som de som finns här i Sverige..

danska linjer ÄR inte bra. De flesta härstammar från Ferpharm, gör de inte det så har de en himlans massa fancy teckningar (riskteckningar) i släkten. De har mer cancer och kortare livlängd, mer dövhet osv. Kika in på något av de danska forumet å se själv hur illrarna ser ut. Så nej, att ta in danska illrar skulle enligt mig vara en katastrof…men att kolla vidare i övriga europa e inte fel…vissa länder bör undvikas av samma anledning som danmark, men visst finns det länder med helt ok stammar….men det räcker inte med att ta in 2 st…det kommer att behövas så oerhört många. Däremot tycker jag inte att det är fel att låta våra dåliga linjer avslutas/dö ut, att fortsätta avla på linjer med kända defekter och problem är oerhört fel. Och nej, vi är inte duktiga i sverige, det har jag absolut inte sagt. Men vi har haft tur, för trots oansvarig avel, har vi fortfarande relativt hög livslängd jämfört med övriga europa.

vem bestämmer vilka linjer/stammar som skall dö ut eftersom det inte finns en enda stam i sverige som är "frisk"?

det finns det ingen som gör….jag ventilerar bara mina egna åsikter. Men det finns stammar i sverige som är friskare än andra, nackdelen är väl att så fort en bra stam upptäcks så avlas det så hårt på just den stammen, vilket gör att de tillslut alla är släkt. Man borde begränsa antalet kullar varje hona och hane skall få, likaväl med valparna

personligen så är jag i den tron att vissa förändringar i genetiken kan vara bra för en art. Även kallat evolution..

Blanda in nytt blod, vildiller, utrikes.. Nytt blod och vi bevarar, inte bara den svenska, utan alla stammar!

självklart behövs nytt blod, men då får det vara bra blod…att ta in nytt blod som är sämre än det vi redan har hjälper inte någon. Så självklart bör vi göra vad vi kan för att hitta nytt friskt blod, men det får inte bli avelshysteri på dem….vi kommer inte kunna förbättra stammen på några år…och om vi löper amok och avlar hej vilt på det nya blodet står vi i samma situation igen om några år. Aveln borde regleras på något vis, och sveriges uppfödare borde samarbeta för att förbättra stammen

Det var väl inte det jag sa heller.

Om du släpper din lilla teori i 5 minuter så får du kanske bättre insikt i hur jag menar.
Mycket nytt blod, kanske rent av en ny stam.. Eller att vi blir bättre på att dela med oss av vårt avelsmaterial. Dvs att vi bräddar vår avel istället för att begränsa den till ett fåtal djur här i sverige. Och ju mer utrikes vi går desto mindre är chansen att vi får djur som är släkt med varandra. eller?

vilka uppfödare skall få äran av att avla vidare? ta in nytt blod? vilka skall få avelsförbud? gäller det alla eller bara några få?

kan du nämna minst en stam i sverige som håller måttet på en bra stam, enligt dig?!

Gasoline, du säger att stamtavla inte behövs och att du kan kolla i pappren på mamman o pappan för o få veta om illern är bra. Då säger du ju emot dig själv, för då är det ju viktigt att föräldrarna har stamtavla eller hur? Om de inte haft det så hade du kanske inte haft en aning om var din iller kommit ifrån. Alltså utan några stamtavlor alls blir det ingen bakgrundsinformation. Det måste finnas ett register som talar om vem din iller är- anser jag. Det skulle bli otroligt mycket inavel annars och sjukdomar säkerligen.

Jag är inte insatt i illeravel men jag förstår ju att det måste vara svårt att korsa de "fina" färgerna utan att råka få tag på någon som är släkting då. Jag är chinchillauppfödare och jag hade aldrig kunnat va det utan stamtavlor, mina hade vart inavlade nu då eftersom att jag avlar bl a på violett, och det finns en violett chinchilla som gick bort för några år sedan som är vääääldigt använd, likaså hans barn. I Norge och Sverige är det nästan omöjligt att få tag i någon violett som inte på något sätt härstammar från honom. Och det jag menar är att det måste finnas likande cenarier inom illeraveln som man gärna vill undvika och det är omöjligt utan register. Det är för uppfödarnas skull som det finns register och stamtavlor. Sen att det finns vissa spån som ser stamtavla som en prestigegrej- ja det får väl stå för dem då.

Jag sa inte att det var det du sa heller ;) Jag sa rent generellt vad jag tyckte, då fler förhoppningsvis läser denna intressanta diskussion….

Jag har heller ingen specifik teori, men jag tycker att vi bör fundera på olika möjligheter. Och jag har aldrig sagt att vi inte bör ta in nytt blod. det tycker jag definitivt att vi behöver! men det måste vara bra! Och hittils har vi inte hittat något riktigt bra, så vitt jag vet. Men jag vet att folk letar, lite här och var i europa, inklusive mig själv.

Vad jag menar med avels förbud är inte att förbjuda uppfödare från att avla, men att kanske sälja alla valpar utom kanske 2 ur varje kull med avelsförbud, just för att vi inte skall avla sönder en viss stam. Ju fler som väljer att ta in nytt friskt blod desstå bättre tycker jag. Men samtidigt tycker jag att vi kan begränsa aveln på de stammar som är väldigt utspridda i sverige, och även förknippas med häloproblem under senare år.

Visst är inavel ett problem, men inte det största. Att importera en iller med eventuellt dålig bakgrund löser problemet med inavel, men vi står då fortfarande med en "sjuk" stam.

Vi har nog ingen "perfekt" stam i sverige, längre (om vi nu nånsin haft det), men vi har stammar som är bättre än många jag sett utomlands, därför bör vi vara försiktiga när vi tar in nytt blod, och se till att om det inte är bättre än vad vi har, så bör det åtmisntonne vara lika bra.

Att införa avelsförbud som begränsar tillgången på avelsmaterial, men inte införa restriktioner på hur avel får bedrivas, tar ju inte bort problemet. Det minskar antalet individer åt båda håll, och på så sätt kan inte stammen återbilda sig heller.

Dessutom återkommer frågan om vilka av valparna som skall anses vara friska för avel, skall de alls säljas till andra än uppfödare, och hur blir det om uppfödare säljer sina valpar till varandra?

Om avelförbud skall införas kan bara ett fåtal uppfödare  vara verkningssamma och vem är det som bestämmer vilka dessa är?

Vi vet heller inte idag vilka sjukdomar eller vilken påverkan våra rengöringsmedel gör på de små liven. Tyvärr bedrivs det alldeles för lite forskning på illrar för att kunna fastställa att alla sjukdomar är arvsbetingade. Att dessutom kräva att en avelsiller skall kunna uppvisa en ålder på 8 år eller mer bakåt i stamtavlan, gör också urvalet betydligt mindre.

Uppfödarna har också sitt ansvar genom att inte använda sig av samma hane som en annan uppfödare.

Vilka är stammarna i sverige idag som är friskare än andra? På vilket sätt avgörs det och vem är det som avgör det?

Jag förodrar verkligen inte att det skall börja avla till höger och vänster, men innan man betänker ett delvis avelsförbud,  skall man nog tänka igenom det riktigt noga. Istället kan man öka förståelsen för illrarna, kräva att enbart uppfödaren av illern får avla, dvs alla sålda valpar blir belagda med avelsförbud. På så sätt kan man minska valpar som kan avlas på av gemene man, men samtidigt öka möjligheten till kontrollerad avel. Dock tror inte jag det är rätt väg att gå.

MAn kan ju även vara så drastisk att varje uppfödare får använda sig av en hane till max två honor, och vill man ha fler kullar då skall det finnas tillgång till ett par till om tre st illrar. Dessa får aldrig korsparas eller delas med andra uppfödare, dvs alla uppfödare får stå med sitt egna avelsmaterial.

Detta tror jag inte heller är rimligt.

Sedan är jag också nyfiken på vilka belägg som finns för att illrar i danmark, norge, finland etc har sämre stam än vår? eller resterande europa?

Då det gäller de norska illrarna kan du prata med de som avlr i norge så får du direkt höra vad som är fel där.
De danska illrarna talar för sig själv. Och de i finland är ofta danska de i frankrike är ofta danska osv. De danska är överallt. Inte bra. De har mycket fancy uppfödning i danmark som gör att det avlats fram illrar med massor med defekter. Såsom dövhet och kort livslängd.
Detta ör inget vi vill ha in i Sverige. Vi vill väl att våra illrar ska bli friskare och leva längre?
Åtminstone hoppades jag att alla ville ha kvar sina pälsar längre än 2-3 år.
Men jag kan ju ha fel. Kanske vill man byta djur ofta.
Eller så kanske man anser att det är värt en döv iller bara den har en häftig teckning eller färg eller päls.
Jag anser inte det i alla fall. Jag vill ha mina pälsar hos mig lääänge.

Att få bättre koll på aveln är allas ansvar som väljer att avla anser jag.
Att få en bättre stam är aven alla valpköpares ansvar anser jag.
Som uppfödare måste man skaffa sig kunskap men det måste man även som köpare.
Man måste som uppfödare skaffa sig avelsmaterials kunskap och genetik kunskap. Som köpare måste man skaffa sig kunskap om vilka krav man måste ställa på uppfödaren.

Som uppfödare lär man också bli bättre på att hålla okastrerade hanar. Själv är jag dålig på det. Har bara en. Men ska åtgärda detta.
Men vi alla måste ta vårat ansvar. det går inte att konstatera att allt är så dåligt nu att vi lika gärna kan skita i det. För det är redan dåligt. Med en sådan inställning hur ska det då bli bra någon gång igen?

Om en uppfödare första året väljer att avla på mentalitet, andra året på hälsa och tredje året på päls. Är det seriöst? Kommer vi någonstans då?
Nej knappast. Hälsa och menatlitet borde alltid vara prio ett.
Utseende har väl ingen betydelse egentligen. Huvudsaken är att vi får friskare stam någon gång. Men för att få det måste vi alla kämpa mot samma mål. det går inte att folk tar sina oooups kullar och skiter i allt.
det går inte att uppfödare använder illrar med dålig stam eller tvivelaktig stam och sedan försvarar sig med att det är ju redan så dåligt. Eller vi behöver fler pasteller, eller fler blaze tecknade illrar i Sverige för folk vill ha dem.
Vi kan inte gå på färger och teckningar eller pälsar. Vi måste gå efter friskheten.

Sorry om detta vart svamligt nu.

Nu vet inte jag om det är mitt inlägg du svarar på Åsa, eller om det är rent generellt på tråden, men ingenstans står det väl skrivet att man skall skita i allt och avla på, då vi redan ha så skadade stammar?

Isf har jag missuppfattat grovt.

Anledningen till att man hör så mycket illa om de danska illrarna etc skall vara att man där enbart har avlat på färg efter efterfrågan. Har alla uppfödare i danmark gjort detta? Eller finns det bara en uppfödare? Jag betvivlar inte att det finns de stammar som är sönderavlade, men gäller detta varje enskild individ som hästammar från danmark?  

Min poäng är att när en person har fått veta något och det sprids via mun till mun, blir det lätt uppförstorat, därmed inte sagt att det är så i detta fallet. Men själv ifrågasätter jag allt som skrivs som inte kan styrkas, oavsett vem som skriver det. Att säga att "de danska illrarna talar för sig själv" är inte att ge ett belägg för vad som är dåligt med dem, inte heller att hänvisa till de norska uppfödarna. De dåliga generna är fortfarande inte styrkta.

När det gäller avel är det uppfödaren som har största ansvaret, utan en uppfödare finns det ingen avel. Men köparen har också ansvar genom att informera sig om vad det faktiskt handlar om.

Men återigen, vilken stam i sverige anses vara friskast och vem bedömer detta?

 "det går inte att uppfödare använder illrar med dålig stam eller tvivelaktig stam…"

på så sätt går det ju inte bedriva avel alls isverige eftersom det inte finns en helt bra stam

om jag har missat detta vill jag gärna veta om det finns det och var.

Jag tycker inte om när man  talar om stammar som "heaven or hell".

Vi lever på 2000-talet. Drömm stammen kommer aldrig att infinna sig, thats it. Och om den mot all förmodan skulle komma så kommer den vara sönderavlad på två röda.

Med tanke på all denna kärlek till kontrolerad avel, hur många här inne var det inte som spydde galla över aveln på katter som gick på TV3? Var det enbart ett sellektivt urval gjort av moder natur? Visst, de körde på utseendet och kroppsdelar, men det är i min mening vad som alltid kommer bli resultatet om ett gäng uppfödare helt plötsligt anser sig ha monopol på avelsmaterialet.

Och om man nu skulle se till att bara illrar över 8 år fick gå i avel? Hur tusan skulle de gå till? Se om de överlevde såpass länge? De går ju knappast att få valpar från en 7 årig hona? Och det tar ju som sagt minst 15 år innan du får reda på om du har gott avelsmaterial. Kan du då verkligen innan du haft din uppfödning i dryga decenniet verkligen stå för att du har gott avelsmaterial? Och hur ska man få reda på det om man inte avlar på djuren? Svårt att komma vidare med en linje då va?

Visst visst! Hälsa och mentalitet framför allt.. Självklart! Det är väl ingen här inne som vill ha en bitsk iller som dör i förtid? Men Åsa, helt krasst.. Visst tycker du att du har den bästa linjen i landet. Du har de finaste och mest bedårande illrarna i hela världen?! Vilken illerägare har inte det? Om jag nu har en superiller (jag har två, kastrater) med super temprament och har aldrig varit sjuka i hela sina liv, är de då sämre än dina? För att jag inte har en aning om hur länge deras föräldrar kommer att leva? 

Jag vill se den uppfödaren som helt ärligt och opartiskt kan beskriva sina illrar och sin uppfödning.

Och för en gångs skull så vill jag veta,  vilka som kan tala om för mig vilka linjer som är de "bättre"?
Sluta mygla och hålla varandra bakom ryggen. Vuxna människor.. Ge ett rakt och ärligt svar för en gång skull. Jag vill veta vilka linjer som är de bästa i Sverige och vilka ni har dömt ut för längesedan..

Sedan får ni Pma varandra och bolma cigaretter hela natten i ren förtvivlan över min okunskap och rena och skära dumhet mellan varanda, det rör mig inte i ryggen!

Tack!

Jag tycker självklart att alla mina illrar är de mest underbara och mest bedårande illrar av allas. De är ju mina. Självklart tycker jag det.
Ändå står jag med en nyinköpt avelshona som i mina ögon är helt underbar. Hon är vacker, snäll, söt och heeelt bedårande. Men redan urtagen ur aveln innan hon började användas.
Gör det henne mindre bedårande i mina ögon? Nej inte alls. Hon är i alla fall min bebis.
Jag har en 6 åring här hemma som skulle använts i avel, men hon plockades snabbt ur då jag fick vetskap om släkt längre tillbaka som inte är bra. Och då talar vi låååångt tillbaka. Men i alla fall. Jag vill inte chansa där. Ansåg att riskerna var för stora.
Är hon mindre underbar? Nej självklart inte. Hon är också min bebis, men ingen av dem lämpar sig till avel om man följer mina riktilijer.

Mitt förra inlägg var inte riktad till någon, utan mer en reflektion över det vanmakt man står inför som uppfödare.
Den perfeka stammen finns inte. Men den eftersöks med ljus och lykta. Åtminstone härifrån.
Och nej, jag vet inte hur gamla mina valpars mamma och pappa blir än på några år. Men jag kan kolla på släktingar längre bak i leden och söka information om dödsålder och sjukdommar. Utan stamtavla kan man inte det. Vad ska man om man inte har stamtavla söka på?

I dagens läge känns det som om vi har alternativen i stammar att välja mellan som är dålig, sämre, sämst och skit. Och tyvärr så väljer många att blanda dåligt och skit och resultatet blir skitdåligt.

Att hålla varandra bakom ryggen tror jag inte att vi gör. Inte jag i alla fall. Jag väljer dock att inte hänga ut folk här inne. Inte för att de är mina vänner utan för att jag inte vill hänga ut folk. Därför jag uppmuntarar folk att fråga sina uppfödare om det de undrar över. Vad de har för förklaringar till att de valt just det material de valt.

Jag ska sätta mig och söka efter de länkar som varit framme förrut om de danska illrarna. Så vi kan få fram dem i alla fall. ;-)
Personligen söker jag konstant efter möjligheter att förbättra stammarna. Inte bara min, utan alla illrars. Men man kan inte jobba ensam.
Jag vet att fler liksom mig hålelr på med undersökningar i andra länder efter nya linjer och nya möjligheter. Och jag bara hoppas att vi får napp. Men det gäller att tänka längre än vad näsan räcker då med.

Att mygla med min uppfödning kan ni i alla fall inte säga att jag gör. Jag har gett mig in i varenda uppfödartråd i varenda diskussion och skrivit ut om min avel och mina naledningar. Så mygla kan ni inte säga att jag gör. Att ni inte hålelr med mig, det kan ni säga, att jag väljer fel det kan ni säga. Men inte att jag myglar.
Detta sägs av en bolmande Åsa (vad nu rökandet har med saken att göra)

NEj Åsa, du myglar inte med din uppfödning, det kan man inte anklaga dig för. Att du är en av få som väljer att emöta som uppfödare gör att du tyvärr ofta får ta mycket som inte är riktat till dig i egenskap av uppfödare.

Däremot håller jag inte med om att du inte hänger ut folk här inne, det har vi nog alla läst att du gjort, även om det inte är i denna tråden.

Dock frågar jag igen, vilken stam i sverige anses vara den som är mest frisk och vem har avgjort detta?

Att som uppfödare inte anse sina avesldjur vara bättre än andras, är förmodligen ofrånkomligt, annars skulle det inte finnas någon idé att avla.

Men vem är det som säger att den ena uppfödaren har mer rätt till sin avel än andra? JAg vet en uppfödare som avlar på sk riskteckning, men som inte har någora sjukdomar eller trillar av pinn vid två års ålder. Dessa är alltså friska individer med släkt långt tillbaka som kan spåras och det finns inga sjukdomar långt tillbaka.

Jag nämner inga namn eftersom det skulle vara fel av mig, uppfödaren i fråga får själv välja att delge information eller inte, det är inte min sak.

Dessa individer är alltså inte sämre ur avelssynpunkt än vilfärgade. Enda skillnaden är att den viltfärgade har en godkänd avelsfärg, vilket den andra inte har.

Hr gör man då i dess lägen?

#65: Jag har hängt ut en som inte bör få iller igen. Sedan en person som jag inte tycker om. Detta står jag för. Fortfaradne:-)
Annars anser jag faktiskt överlag inte att man ska hänga ut folk. Och inte folks linjer heller. Detta gör det oerhört svårt då vissa linjer kan härröras till vissa uppfödare. Om jag skriver dessa linjer hänger jag ju ut uppfödare. Känns inte snällt. Även om man egentligen inte ska tänka på det i avels sammanhang. men ärligt talat så finns det så mycket skitsnack i avelsvärden oavsett vad man väljer för djur. Även om just iller inte står högst upp på skitsnackarlistan. men jag vill heller inte få den dit, vill inte hjälpa den dit.

Jag kan inte svara för andra varken i denna tråd eller andra. jag kan bara svara för mig själv. Hoppas ni förstår det.
Min personliga åsikt är att det inte hänger på färgen eller teckningen utan på hur friska de är bakåt. Om man har en frisk silver tomte, men använd då den om hans/hennes linjer är så pass friska som man över huvudtaget kan räkna med i dagens läge. Man kan inte räkna med 100% friska linjer. men man får försöka begränsa skadan.

har man en pastell som man har kollat upp och det är lika som ovan, men varför inte.

jag personligen sätter inte krav på att det ska vara mörkt viltfärgade utan tecken. Jag sätter det högst att man har så man kan kontrollera vad det är man använder.
Vad mig anbelangar så kan någon hitta en rosa iller med lila prickar som uppvisar en frisk stam så använd den.

Jaja, okej, lite överdrift. men bara så ni förstår vart jag står.

Som vanligt, är det något ni undrar, så fråga. jag svarar alltid i den mån jag kan.

Även om det finns inavel eller "dålig" stam många generationer bak i en stamtavla så behöver det faktiskt inte betyda att det är en dålig avelsiller.

Har en iller en ferpharmiller långt tillbaka i stamtavlan så anser jag inte att denna iller är automatiskt dålig som avelsmaterial.

"67, jag håller med dig, jag tycker inte att det skall bli en hysteri av det hela.

Självklart skall man se till att man har bra material att avla på, men att gå så långt tillbaka som man bara kan för att leta minsta fel förminskar ju antalet individer att avla på. Hur bra blir det?

I en perfekt värld skulle det inte finnas oansvariga uppfödare/köpare. I en perfekt värld kan man kontrollera allt.

Det bästa man kan göra nu är att de seriösa uppfödarna tar sitt ansvar, kontrollerar sin uppfödning och att på något sätt kontrollerar att de som används i avel inte kommer från oseriösa. Därmed inte sagt att individen skulle vara sjuk, men just för att uppmuntra seriös avel inriktad på att stärka stammen, inte för att avla fram färger.

JAg skulle gärna se att de uppfödare som finns måste genomgå olika test och kontrolleras av myndigheter årligen.

här går det hett till! ;)

Vill bara inflika till #51 att det första jag fick höra om svenska stammen var inte att den var bra! jag har hela tiden fått höra hur extremt urdålig illerstammen är i sverige, så då tänkte jag- men vad sjutton! plocka in illrar utifrån då! Men vad hittade jag då- jo illrar med kortare livslängd och med mer sjukdomar.. Och det var då jag upptäckte att vår skitdåliga stam i sverige var bättre än många andra (med både bättre o sämre djur förstås).

kan säga att det som gör att jag förlitar mig mer till de svenska illrarna än de i övriga europa är att vi har bedrivit kaninjakt med iller här i många många år. Det har resulterat i illrar som ej är framavlade för sitt yttre utan för att bli så bra jaktillrar som möjligt. våran stam är väl förhållandevis gammal om man ser sig omkring, eller har jag fel?

många stammar i flera andra länder i europa har hela illerpopulationen vilandes på farmade illrar från tex ferpharm (danmark).
dessa illrar är väl avlade på psyke och påminner ofta om kattrasen ragdoll- för snäll(dum) för att säga ifrån och är ofta lite tröga också.. Det är väl inget fel på dum/snälla djur men det största problemet ligger i att dessa farmer tjänar stora pengar på illrar med udda utseende!
Dom har faktiskt haft vita illrar med gröna ögon till salu för den nätta summan av 10 000:-.
De är ju även kände för sina angoraillrar och har alla tänkbara teckningar på illrarna.. visst kan ferpharm ha långlivade individer men många blir sjuka och dör tidigt.. tyvärr.. och det känns som en dum risk att då välja att ta in dessa illrar för att förbättra den svenska stammen.
ja, det kan säkert finnas bra linjer i danmark, men personligen skulle jag inte chansa. har sett både det ena och det andra gällande ferpharms illrar..

#66 tycker du har skrivit många bra saker i denna tråden men återigen gör du mig förvirrad om vad som egentligen är tillåtet här och vilka personer det gäller..? saken är att du skriver att man inte bör "hänga ut" specifika linjer etc.. men i en annan tråd ifrågasatte jag att du skrev ut namnet på vissa illrar som borde undvikas i stamtavlan, men det var tydligen okej då.. är inte detta samma sak?

Oj oj oj, hoppas ingen skrev något viktigt till mig, alla har skrivit så himla mycket och jag är en ganska lat läsare.. Orkar inte =(

#69 Instämmer helt! 

det var när du med flera drog upp PUL i samband med att Åsa namngav ett par illrar vi beslutade att inte nämna illrars namn, eftersom de på så vis kan härledas bakåt till uppfödaren. För min del skulle jag gärna se att illrar namngavs, allt för att vi skall få bättre koll på stammen, och bättre kunskap om vilka illrar vi bör undvika. Men eftersom folk anser att det strider mot PUL har vi valt att inte göra det längre. Inte mitt beslut. Utan ert.

#70 läs inlägg #58- det är till dig..

Vad jag ifrågasätter Åsa, är att denna tråden från början handlade om köparens ansvar att välja en bra linje, men jag tycker att det försvåras  då ni vågrar tala om vilken linje som är bra. Hur tusan ska man då komma till rätta med saker och ting?

Pherfarm sålde väl mestadels kastrerade djur för att de inte ville att någon annan skulle kunna avla vidare på deras illrar? Rätta mig om jag har fel! Om så är fallet så låter det väldigt otroligt att hela europas stam härstammar ifrån danmark.
Men jag vet att Usa´s angoror kommer ifrån Danmark.

Jag vill bara ha korten på borden. Är alla uppfödare så hederliga som de utger sig för att vara? Har ni aldrig bortsett från en tvivelaktig stam om ni hittar ett rikigt vackert djur? Är det de som tar en kull för att de ville testa som är bovarna i dramat, eller de en mer avancerad avel som ligger bakom? Och visst kan alla göra fel, men att skylla ifrån sig allting på alla andra och dessutom  på pherfarm är ju rent ut sagt FEGT!

Och vart kommer nu alla dessa WILDCards in?

Berätta!

#69: De två illrar jag nämnde då går oerhört långt tillbaka i stamtavlorna. Inget som de som har illrar i dagsläget har med i sina stamtavlor.
Jag ser en viss skillnad på att nämna två illernamn vars liv slutat för länge, länge sedan, som ingen kommer ihåg vem som ägde dem. Och ingen kan sätta någons namn i samband med dessa namn heller. Ingen uppfödare som blir utpekad av dessa.
en viss skillnad tycker jag det är om jag skulle säga:

Ett exempel här:
Jag tycker att stammen med Hakuna Matatas Stitch är dålig och råder alla som har den hanen i sina stammar att omedelbart avsluta sin avel med de linjerna.

Här har vi ett uppfödarnamn som klart kan hänvisa till en uppfödare.
Vi har också en ägare som vi klart kan utpeka med hjälp av namnet.
Då blir det genast lite stingsligare anser jag.
Då hänger man ut någon.
Detta är min definiering. Och jag vet inte kanske har jag fel. Vore inte första gången ;-) Och säkert inte sista heller :-)

Nu vill jag bara för säkerhets skull klargöra för dem som inte vet. Att Hakuna Matatas är min uppfödning, därför tog jag den som exempel. Hakuna Matatas Stitch är saraes iller och är en kastrerad kille som aldrig gått i avel heller.
Jag valde detta namn som exempel för att ingen annan än jag eller sarae ska kunna komma och känna sig påhoppad av mitt inlägg. Eller misstolka det som att jag verkligen tycker illa om en specifik iller.
Om sarae tar illa vid sig, då får hon ta det med mig. Antingen här eller privat.
Genom detta inlägg hoppas jag att jag har klargjort hur reglerna är satta inne på sajten.  

Jag hoppas även få se en fortsatt intressant diskussion här inne och ber er alla att tänka på att inte hänga ut någon uppfödare eller linje utan prata generellt.

Mvh ÅsaF sajtvärd

Ge mig bra linjer då.. Jag ville inte ha dåliga linjer!

Om jag som en ny illerägare skulle komma å fråga

"Är detta verkligen en bra stam"
"Ja"

Vad har man att sätta emot? det är ju ni uppfödare som sitter på informationen. Vi vanliga dödliga har ju tydligen ingen som helst rätt att få ta del av er superhemligheter.

Då tycker jag inte att man kan lägga ansvaret på köparen att försöka leta rätt på en bra stam. För jag antar att varje uppfödare anser sig ha de bästa illrarna, det är inte så konstigt. Annars så skulle ju hela verksamheten falla eller hur?

"Är dina linjer bra?"
"Nää, egentligen inte. Hos den och den är de faktiskt bättre avelsmaterial"

Har jag fel?

Tack för hjälpen JossanH! =)

#58 Ok, ja, lite motsägelse är det kanske. Jag vill veta att illern jag köper har goda förutsättningar i livet. Och då är det ju bra med en stamtavla. Men bara för att dens föräldrar har betyder det inte att jag har något behov av att ta med mig den hem, förstår du vad jag menar? Att jag tänker inte avla på min första iller, ska bara ha den som sällskap, troligen restan av denns liv. Och ifall jag då vet att det gått bra för hans släkt så behöver jag ju inte med mig någon stamtavla hem. Hänger du med?

#75, läs inlägg 71 + 69 så ser du varför vi inte kan skriva ut några stammar eller liknande här. Det finns inga superhemligheter så vitt jag vet, jag har i alla fall inga ;). Jag är precis lika kunskapstörstande som du, men man får luska helt enkelt. Prata med folk, läsa gamla trådar på olika forum, ta kontakt med uppfödare eller ägare till olika illrar…lite detektiv arbete. Tyvärr är det så. Kolla på feritage, och luska i stamtavlorna som finns där. det finns ingen i iller världen som vet allt. Oftast vet uppfödarna det de behöver veta om de stammar de avlar på. Och ja, hur skall vi, som köpare veta vad som är bra eller inte? Jag frågar….frågar frågar och frågar och ställer en halv miljon frågor. Jag kräver att få se stamtavlor, veta namnen på släktingar, se hur länge de levt och vad de dött av. Ja, jag vill veta allt jag kan om en iller innan jag köper den. Och då inte bara av den uppfödaren. sedan bestämmer jag själv, utav den infon om jag anser att den stammen e ok elelr inte.

jag blir så trött på er. Ni säger en sak så gör ni en annan.

Ni ber oss om en sak, så gör vi som ni säger och då är de inte heller bra.

Att tala om vad som är bra är väl inte att hänga ut någon? Iså fall borde "Dagens ros" förbjudas.

Lägg ner och erkänn bara att ni inte vågar för ni vill inte hamna i luven på de ni inte nämner och på så vis riskera att bli svartmålade själva, det kanske är enda sättet att få reda på sanningen, vad vet jag!

#78 I så fall kan jag säga att jag tycker stammen min stitch kommer ifrån är bra. I alla fall vad jag sett hittils. Men som sagt han är kastrerad, så det kommer vi inte långt på. ******, där har du en bra ille tex. Men det har avlats mycket på hans stam (sorry *****!)

Varför har du riktat in dig på just mig och Åsa? det finns fler uppfödre om du inte visste det. Förövrigt är jag inte ens uppfödare, så jag sitter i samma situation som dig. Jag vill också veta.

Detta inlägg är redigerat av mig som Sajtvärd då det skrivits namn på illrar som fortfarande kan hänvisas till levande personer och stammar. Mvh ÅsaF sajtvärd

I min migrändimma här läser jag att Sarae:s Stitch är både bra och dålig. Förvirrad, förklara…..

Försöker förstå hur den här tråden har utformat sig nu… Begriper ingenting nu :S

#80 Åsas tråd var bara ett exempel ;)

#81 du är inte ensam

Tack! Nu blev migrän-dimman betydligt klarare. Undrade vad jag hade missat hela tiden. Och jag håller med Holtz.

Att först nämna namn och hänga ut personer, för att sedan vända på steken och inte nämna några namn, är höjden av dubbelmoral.

_______________________

Det finns många tankar om vilka linjer som är dåliga att avla på, många färger nämns och eftersom illervärlden inte är så stor, är det inte svårt att lista ut vilka det kan röra sig om. Vad är det då som gör det så svårt att nämna vilka dessa bättre linjer anses vara?

Personligen så vet jag inte, men i egenskap av köpare så vill jag veta. Jag anser mig ha rätt till den informationen innan ett ev köp.

Att lägga huvudansvaret på en ev köpare utan att delge väsentlig information bäddar för dåliga köp. Eller skall man anta att alla linjer i sverige är lika bra eller dåliga? Isf, varför finns denhär diskussionen?

Som jag sagt tidigare, huvudansvaret för aveln och stammen idag, ligger på uppfödarna. Först när de inte tillhandahåller dessa exotiska och begärliga färgerna, kommer köparen inte längre kunna välja dessa. Tas utbudet bort, försvinner efterfrågan av sig själv.

JAg efterlyser återigen årliga kontroller och tester av befintliga uppfödare. Att kalla sig seriös på sin hemsida, är inte lika med att vara seriös. Lilla Emma på nio år i Värmlands skogar som vill avla på sin tös, och gör det, kan ses som lika seriös som en känd uppfödare med känt uppfödarnamn.

Att begära att uppfödaren har vissa kriterier att följa skapar en annan inställning till aveln och kommer på sikt gynna den svenska stammen. Som uppfödare har man ju ett intresse i att namnet inte kopplas samman med negativ kritik, därför borde det inte finnas någon uppfödare som motsätter sig olika kontroller etc.

För att ha möjlighet att registrera sina valpar krävs det te x att uppfödningen uppfyller vissa kriterier, bl a krav på chipmärkning, avelsförbud, som även nämns vid registreringen osv. Chipmärkning skall då göras innan valpen hämtas, och varje valp lämnas enbart med skrivet kontrakt i fler ex med bevittnat.

Omständligt kan tyckas, men lite omak med papper etc är väl inget mot att få en bra stam?

Inga namn är nämnda, men man vänder sig ofta till TS och de som svarar, är det inte så? De man anser att man vill ha mer eller bättre svar från.

Måste bara få påpeka till er alla att i den här tråden handlar det om personers åsikter. Har för mig att ingen av oss är professionella genetik eller illerforskare.

Man måste inte göra som andra vill. Man kan ta till sig vad de skriver och fundera på om man håller med om det men det här är inget som är ren och skär sanning. Tyvärr, för hade det funnits mer forskning bakom illersjukdomar så hade vi haft mycket bättre underlag att diskutera kring.

Sen så tycker jag att det är väldigt svårt som privatperson att kolla upp många generationer i en stamtavla när man ska köpa valp, om man inte är inne i avelssvängen och har lite koll på stammarna.

#84:
Citerar:

Att först nämna namn och hänga ut personer, för att sedan vända på steken och inte nämna några namn, är höjden av dubbelmoral.

Du får gärna förklara mer ingående vad du menar med detta. så kan jag kanske förklara så du förstår.
Mvh ÅsaF sajtvärd

#78:
Citerar:

Lägg ner och erkänn bara att ni inte vågar för ni vill inte hamna i luven på de ni inte nämner och på så vis riskera att bli svartmålade själva, det kanske är enda sättet att få reda på sanningen, vad vet jag!

Jag hänvisar till den lag ni tidigare starkt förespråkat tidigare här inne. Nämligen PUL.
Mvh ÅsaF sajtvärd

Genom att skriva ut de bra stammarna så märks ju genast vilka de dåliga stammarna anses vara. De är de som inte skrivs upp.

Som sagt det är bara människors åsikter det här och det finns inget som är bevisat en dålig stam för att en eller flera illrar skulle finnas generationer bakåt i stamtavlan.

I mina ögon är det inte frågan om dubbelmoral. I mina ögon är det frågan om att sist ett namn sades blev det uppror för detta, så efter uppror kring det väljer väl alla att inte nämna namn längre? Det kan alltså ses som en "förbättring", eller?

MimmiM: Vad som är tillåtet att skriva bestäms av moderatorerna. Nu har dom lagt strikta linjer för vad som är tillåtet eller ej, det är inte tillåtet att gå ut med namn på andra uppfödare eller namn på linjer som kan kopplas till en uppfödare. Att skriva något posetivt om en linje skulle inte vara fel i mina ögon, men det svåra är att en linje som en person tycker är bra…den tycker någon annan är dålig och tvärs om.

Seriös eller oseriös uppfödare, kan både den som tar en kull och den som föder upp kullar flera år vara, allt beror i mina ögon på varför parningen gjorts. Är det för att "min iller är så söt / klart min tjej måste få en kull innan hon kastreras", då tycker jag inte det är seriöst. Tar man däremot sin första kull och har försökt välja vad man tror är bra avelsdjur och sedan inser att man inte klarar upp allt arbete som det innebär, så har man ändock haft en seriös utgångspunkt och kanske t.o.m. lyckats tillföra stammen något.

De uppfödare som avlar flera år, är oftast intresserade att få fram friska valpar och givetvis tror man på den linje man använder sig av…tror man inte på sin linje, är det ju ingen vits att hålla på. Problemet är ju att alla inte tycker lika.

Medans jag skrivit denna kommentar, har det kommit många nya…så det går undan i denna tråd…hinner ni läsa och tänka efter vad ni skriver innan ni publicerar era inlägg…

Mvh /Ammi

Vill passa på att påminna alla skribenter om att hålla en trevlig ton här inne så att alla känner sig välkomna in i diskussionen utan att vara rädd för påhopp.
Försök tänka efter och läs igenom det ni skriver en extra gång och kolla så ni undviker missförstånd. Ni som läser inläggen, försök att läsa alla inlägg som om de skrivs vänligt, så minskar riskerna för missförstånd.

Sist men inte minst, respektera våra Skrivregler. De är för allas trevnad.
Mvh ÅsaF Sajtvärd.

Detta inlägg är redigerat av mig på grund av personangrepp.

Mvh ÅsaF sajtvärd

Åter igen redigerat av mig på grund av att det är direkt otrevligt inlägg här. Jag pmar dig samwise om anledningarna till varför. Var vänlig att läs dina pm.

Mvh ÅsaF sajtvärd

Påminner samwise om påhopp där va..
Jag säger bara vad jag tycker, gillar du det inte så kan du låta bli att läsa mina inlägg.

Och Sarae, jag har aldrig sagt att du är uppfödare eller antytt det. Och klart son tusan att jag vet att det finns fler uppfödare, men jag tar inte in någon i en diskussion som inte självmant vill delta. Jag vill inte tvinga någon att ta ställning.

Och för övrigt, hur var det med den trevliga tonen? Efterlevs den av samtliga som hänvisar till PUL? Är det bara jag och Illeripilleri som är bovar helt plötsligt?
Modigt att ni vågar stå för era åsikter och inte luta er tillbaka och vända kappan efter vinden.. Jag ventilerar enbart mina åsikter och det ska erkännas att jag inte är fullt så berest inom genetiken. Men att hävda att alla danska, norska, finska o. franska illrar inte är bra material är att generalsera. Och DET tycker jag inte om.

Sarae sa ju att hon gladeligen hade sett alla dåliga stammar dö ut, jag finner inte detta uttalande speciellt trevligt, så det är väl kanske inte enbart jag som ska tänka igenom vad jag säger. Det gäller väl även de som har bestämt reglerna i form av moderatorer? Eller har de lite fria händer kanske? Vad vet jag, jag vet inte hur ni styr det här forumet. 
På sistonde så har jag sett det brytas både här och där i regelverket, och då även utav moderatorer. Vi är alla människor, vi gör alla fel. Men kom inte och peka på andras fel och brister om du inte vågar erkänna dina egna *Pekar inte på någon speciell, om de är någon som känner sig träffad så är de upp till er själva, jag har inte nämnt några namn*

#95: Vill påminna dig om trivseln här inne och att det inte hör till god ton att be någon dra.
Var vänlig att omformulera ditt inlägg lite så slipper jag gå in och ta bort detta.

Mvh ÅsaF sajtvärd

Har inte heller påstått att du antytt att jag är uppfödare. Jag bara poängterar det.

Sade inte heller att jag gladeligen skull se de dåliga stammarna dö ut, jag sa att jag inte ser något fel idet. Och med det menar jag inte att svliva hela högen. Utan bara att sluta avla på dem. Det är inte ett påhopp, utan bara ett förslag om hur man kanske skulle kunna förbättra stammen. Lägg inte ord i min mun är du vänlig. Och sluta smutskasta precis allt jag säger, du tar dig en vad jag anser otrevlig ton mot mig specifikt och det känner jag mig kränkt av. Även om jag är Medarbetare är jag också en människa, tro det eller ej. Och många av dina kommentarer anser jag vara onödigt hårda och syrliga. Varför kan vi inte disskutera detta i en lugn ton, utan antydningar och diverse påhopp? Diskussionen var mycket intressant, men sen tog den en otrevlig vändning, vilket har gjort att många dragit sig ur den.

Jag har inte namngivit någon stam, ej heller någon specifik iller eller uppfödare, alltså har jag inte brutit mot pul. Ej heller har jag gjort något påhopp.

Så #95 får redigera sitt själv, men mina blir redigerade. Varför?

Jag tänker alltså finns jag! Jag säger vad jag tycker, och tusan vad jag känner mig levande!

#99 varför får nu helt plötlsigt du säga vad du tycker när vi andra uppenbarligen inte får det? Gör vi det så är vi partiska, eller håller varandra bakom ryggen, eller så missköter vi vårat jobb som moderatorer. Kan du förklara?

#97: Försök att läsa alla inlägg med trevlig framtoning. Det kanske går bättre då. Inte meningen att någon ska känna sig kränkt här inne. varken medlemmar eller Medarbetare.
Jag hoppas att det snart känns bättre.

#98: Snälla läs ditt pm så förstår du nog. Man kan inte skriva ett helt inlägg där det är otrevligt och få det kvar. Då går jag in direkt. Gör man mindre snesteg får man en chans att själv fixa till et först. Annars går jag in även där.

Snälla alla försök nu att följa våra Skrivregler.
Mvh ÅsaF sajtvärd

Självklart får alla säga vad de tycker här inne. Men vi måste hålla oss till skrivreglerna och till Pul, jag ber er alla att respektera detta ännu en gång.
Om detta inte fungerar kommer jag känna mig tvingad att låsa tråden.

Mvh ÅsaF sajtvärd

Nu är jag förvirrad.

Nu vet jag att inläggen är borttagna, men yttrandefriheten gäller inte alla?

Har man åsikter om hur ett forum skall drivas skall man bara gå? Dvs, medlemmars åsikter är inte intressanta såtillvida man inte stryker ev Medarbetare och sajtvärdar medhårs?

För övrigt handlar det inte om hur ett forum drivs, utan om avel. Mig veterligen har jag inte skrivit något om forumets bedrivande i denna tråden, men det kanske är jag som helt missar det jag skriver? Förutom detta inlägg då.

JAg anser mig fortfarande inte ha fått svar på frågorna jag ställt, vilka gäller tillvägagången på hur aveln skall bedrivas. Det har inte bemötts alls, däremot har man lagt energi på att vara otrevliga.

Om tråden nu skall handla om avel etc, kanske ni kan svara också, och inte bara sänka nivån.

Jag har i flera inlägg gett ett par ex på vad jag tror kan ge resultat, men det har helt passerat förbi.

Ingen som har någon respons?

Åsa, den diskussionen tar vi inte här.

#99: Jag andas alltså lever jag med. Det innebär att jag också får säga vad jag tycker?

Ja, så har jag ännu en gång redigerat. Ber verkligen dig att gå på en promenad med illrarna eller något en stund innan du skriver ett inlägg. Detta då det inte blir bättre stämning här inne av sådana här inlägg.
Mvh ÅsaF sajtvärd

#104, det där var väl ändå bra onödigt?

Man kan säga vad man tycker utan att vara grov i mun.

Du behöver inte alls hålla med mig Sara! Men du kan inte heller tala om för mig vad jag ska tycka, lika lite som jag kan säga vad du ska tycka.

Jag kan inte stå för att du känner dig påhoppad. Jag ber om ursäkt om du tagit illa vid dig, men jag har aldrig sagt att du vill slakta alla illrar som inte är bra avelsmaterial, det är inte det som menas med att låta dåliga linjer "dö ut"? Eller är det så du tolkar det? Det är upp till dig. Det var iaf inte mitt syfte.
Så vänligen sluta sönder analysera allt jag säger för att kunna vända det emot mig.. Okey!

Jag tänker inte alls tala om för dig vad jag menar med att vissa håller varandra bakom ryggen, för jag vill inte hänga ut någon. Och jo visst, du hände ut en iller eller två (?) i "79, så du har dagens stjärna ;)

#106 yup min alldeles egna Stitch, i samrådan med hans uppfödare. Att jag nämnde den andre illern, var ju för att du diskuterade så att du blev blå om att det inte var fel att namnge något positivt, och vore det fel ansåg du att vi borde ta bort dagens ros.

Tack för att denna tråd nu blivit en diskussion om hur forumet hanteras. Mycket trevligt ;)

För att en diskussion ska uppstå så måste minst en till vara inblandad. Så du kan glatt ta åt dig äran du också! Grattis :)

Och fortfarande ingen som har en åsikt om det tråden eg handlar om?

Mina förslag har alltså fullständigt gått förbi?

Vad var trådens syfte då?

Nu tycker jag att vi alla lyssnar på #109 och låter tråden återgå till sitt ämne. Om detta tjaffsande fortsätter här kommer jag låsa tråden.

Mvh ÅsaF sajtvärd

#107, att bete sig ordentligt och själv inte besvara med syrlig ton, gäller dig också.

För övrigt, finns det ingen som vill diskutera trådens egentliga ämne?

#109 Jag håller full å fast med dig i att vi borde ha någon typ av regler för avel, och årliga kontroller för uppfödare. Har man ett grund läggande regelverk eller rekomendationer om hur avel åtminstonne borde bedrivas för att kallas seriös har uppfödare något att gå på. Rekommendationer, förslagsvis seminarium etc där genetik och avels kunskap diskuteras är något jag gärna skulle vilja se. Skapa tillfällen där uppfödare kan träffas och gemensamt dikutera avel och hur man bör bäst gå till väga hade enligt mig varit ypperligt. Låta uppfödare gemensamt planera parningar, ge dem tillfälle att "byta" avelshanar med varann osv. Och eventuellt kartlägga den svenska stammen på något vis. Ingen kommer ensam klara av att förbättra stammen, det måste ske en gemensam satsning för att komma någon vart. Kanske jobba gemensamt för att finna och importera nytt blod, elelr gräva fram "oanvända" stammar. Kort sagt: samarbete.

Samarbete är en mycket bra grund att stå på, en förutsättning för att vi ska komma någon vart alls.

Men jag tror att det är minst lika viktigt att även vi andra illerägare får en bredare inblick i vad det hela handlar om. Jag tror fortfarande att det är farligt med att en liten klick håller sig med all information. Vi andra är också intresserade av vad som händer och sker. Vi vill ju alla att våra djur ska vara så friska och leva så länge som möjligt, inget snack om saken.
Men att monopolisera saker och ting leder sällan till någonting gott i slutändan, varesig det handlar om avel eller någonting annat!

Personligen tror jag att ett allt för nära samarbete melan uppfödare inte skulle fungera i realiteten.

Åsikterna och tillvägagångssätten är för olika från person till person och jag tror det enbart skulle leda till slitningar som skulle omintetgöra syftet.

Däremot tror jag att de olika föreningarna skulle tjäna på ett samarbete inom avel, dvs information och möjligtvis info-träffar som skulle ge varje uppfödare som deltar, möjligheten att registrera sin uppfödning.

Dessutom tror jag att genom att belägga alla sålda valpar med avelförbud, bör följas upp med att valparnas sterlisation/kastrering skall kunna styrkas inom ett x antal månader. Nu är jag medveten om att olika individer tar olika lång tid på sig, men en gräns kan ändå sättas anser jag.

På detta sätt kan man även kontrollera att valparna förblir utanför aveln. Styrkningen skulle gå till på det sättet att en kopia på kvittot på utförd kastrering/sterelisering, tillsammans med chip-numret, skall skickas till uppfödaren av valpen.

En annan åtgärd kan vara att höja priset ytterligare. En köpare som är intresserad av en iller av rätt skäl, ser inte priset som ett problem.

#114:

* Dessutom tror jag att genom att belägga alla sålda valpar med avelförbud, bör följas upp med att valparnas sterlisation/kastrering skall kunna styrkas inom ett x antal månader. Nu är jag medveten om att olika individer tar olika lång tid på sig, men en gräns kan ändå sättas anser jag.

- Många uppfödare skriver redan in avelsförbud i sina stamtavlor och att kvitto på utförd kastrering ska sändas till uppfödaren. Att sätta en tidsgräns för när kastrationen ska ske, börjar jag bli lite tveksam till. Detta eftersom flera sjukdommar verkar ha en koppling till tidig kastration. Har man möjlighet, skulle det kanske vara bra om alla illrar fick gå okastrerade så länge som möjligt. Jag är medveten om att detta tyvärr är svårt att genomföra, för det stora flertalet av illerägare.

* På detta sätt kan man även kontrollera att valparna förblir utanför aveln. Styrkningen skulle gå till på det sättet att en kopia på kvittot på utförd kastrering/sterelisering, tillsammans med chip-numret, skall skickas till uppfödaren av valpen.

- Tyvärr kan stamtavlan lätt förkomma, när en iller omplaceras eller rymmer och det har (iaf tidigare, tror det är på gång nu) inte noterats vid registrering av valpar, huruvida dessa är för avel eller sällskap.
Jag har försökt lösa detta för min egen del, när jag gjorde om layouten på mina egna stamtavlor förra året. Nu har samtliga stamtavlor för den aktuella kullen, notering om huruvida aktuell valp och syskon sålts för avel eller sällskap, samt uppgift om resp. valps chipnummer. Uppgiften bifogas när valparna registreras.

* En annan åtgärd kan vara att höja priset ytterligare. En köpare som är intresserad av en iller av rätt skäl, ser inte priset som ett problem.

- Visst kan man höja, men det skrivs mycket om att uppfödarna tar för mycket betalt för sina valpar. Vad tycker du valppriset ska vara?
Redan när jag började föda upp år 2000 fick jag höra att jag tog för mycket betalt för valparna (av andra uppfödare!), samma år hade jag en valpköpare som ansåg att jag tog för lite (!) för mina valpar, priset då var 2000:-. Höjde några år senare till 2500:- och kommer i år att ta 3000:- för valparna. Vilket jag redan fått höra är för dyrt för en iller…

Mvh /Ammi

#115> Jag är väl en av de få som tycker man ska ta en rejäl sudd för illrarna. Ja menar, kan man betala 5000-15 000 för en hund och katt med stamtavla så kan man väl betala 3000-5000 för en iller. Gott och väl!

Jag tror själv det avskräcker oseriösa från att köpa iller, och är man en given illerälskare så ser man till att skaffa de pengarna. det handlar inte om förtjänst på något sätt alls, utan vad ett djurs liv är värt. Illern lever ju många år, kanske tom 10år, och då ska de minsann vara värda en del med. Till skillnad från en gnagare eller kanin tex.

#116 jag håller med dig! Lägre pris på valpar gör de mer lätt tilgängliga för "vem som helst". Ett högre pris ger man oftast inte om man inte är seriöst intresserad. Många kan hosta fram en 500 lapp och snabbt köpa en iller…men när vi hamnar på priser som 3000 - 4000 kräver det oftast lite mer eftertanke. Men med det vill jag inte säga att alla som köper "billiga" valpar är oseriösa, absolut inte! Men som ALbastifler säger, så kan det avskräcka de mindre seriösa.

Att andra uppfödare anser att du tog för mycket betalt är förmodligen pga konkurrens.

Om 2500 idag är något som inte är såpass kännbart utan mer ses som en summa som man kan skrapa ihop på någon månad, kan man höja priset till det dubbla.

Personligen tycker inte jag att 3000 är för mycket för en valp. Med tanke på vilket djur illern är, så krävs det att köparen är insatt och som sagt en seriös köpare ser inte till priset i första hand.

En annan tanke, som förmodligen inte skulle fungera i realiteten, vore att enbart avla på lista. Allt för att minska chansen att valparna kommer till köpare som eg inte skulle vara godkända, men att uppfödaren känner att de måste säljas.

Jag säger inte att det finns de uppfödarna som gör så, utan tänker mer på att eliminera chansen till det.

Att hoppas att felr och fler uppfödare örjar följa ditt ex på att lämna information ang ev avel etc på stamtavlan, skulle vara jättebra. Javisst, en stamtavla kan lätt förkomma, men har inte uppfödarna egna kopior? Att det finns oärliga människor kan man aldrig komma ifrån, men jag tror att med mer kontroll och krav på både köpare och uppfödare, kan chanserna till att illrar försvinner, minska.

Sedan är det också önskvärt att varje uppfödare skall se papper på varje hane/hona de avlar på, som inte är deras egna. Där minskar också chansen att avla på en linje som har avelsförbud. Då kanske man kan slippa de tidiga styrkningarna på kastrering/sterelisering, utan de kan vänta och därigenom minska risken för ev sjukdomar. Ev skall varje parning regleras med kontrakt för att bli "giltig" dvs ha möjligheten att få registrerade valpar, vilket jag tycker skall vara ett villkor för att få bedriva seriös avel. Huruvida det skal ske betalning eller ej, är upp till var och en, men någon form av skriftlig överresnkommelse som kan styrka att båda individerna är godkända för avel anser jag bör finnas.

Jag anser forfarande att uppfödare har det övergripande ansvaret, eftersom det är dem som tilhandahåller den eftertraktade varan, men köparen har ett eget ansvar. Att själv informera sig om vad som krävs och vad det är för något han eg köper.

Samtidigt måste uppfödaren informera om vad som gäller ang låd- coh bitträning för vad jag förstår så är det många köpare som helt missar den biten. Sedan ligger det på köparens ansvar att faktiskt engagera sig i djuret, nu har köparen ansvaret för att individen skal formas till ett trevligt sällskapsdjur.

#118

* En annan tanke, som förmodligen inte skulle fungera i realiteten, vore att enbart avla på lista. Allt för att minska chansen att valparna kommer till köpare som eg inte skulle vara godkända, men att uppfödaren känner att de måste säljas.

- förstår inte riktigt hur du menar när du skriver "avla på lista"…en gemensam lista med valpköpare för alla uppfödare? Hoppas jag missförstått, eftersom jag vill välja ut hemmen till mina valpar själv.

* Javisst, en stamtavla kan lätt förkomma, men har inte uppfödarna egna kopior?

- De flesta chipmärker och chipregistrerar sina valpar innan leverans, och då går dom att spåra. I annat fall är uppgifterna förlorade och illern kan registreras i nytt namn. Man får inte heller springa omkring och kolla chipmärkning på andras illrar, om inte ägaren godkänner det. Oavsett om man tror att det är en valp man själv fött upp, som registrerats under annat namn. Alla ägare är inte intreserade av vad deras kastrerade sällskapsiller egentligen heter/har för bakgrund.
Att illrar registreras under olika namn i olika föreningar förekommer, t.ex. om den nya ägaren eller den som tagit en omplacering är medlem i en annan förening än illern är reggad i som valp, anger många gånger tilltalsnamnet istället för valpens redan registrerade namn. Det finns många illrar i vårt avlånga land som har dubbla stamtavlor, nackdelen med flera olika register.

* någon form av skriftlig överresnkommelse som kan styrka att båda individerna är godkända för avel anser jag bör finnas.

- Vem avgör om ett djur är godkänt för avel? Är det enbart en registrerad stamtavla som avgör…då sitter vi fast i våra registrerade linjer med sjukdomar som vi vill försöka få bort.
Det är dyrt att (laglift) importera djur från andra länder. Skulle man vilja hämta från länder som inte är i vårt närområde, då talar vi om mycket stora pengar. Det är inte bara djurets pris, tillkommer gör veterinärkostnader (utöver de normala) och frakten.

/Ammi

#116 och #117. Söker ni lite bland trådarna, så finns det många som ger uttryck för att 2500-3000 är för dyrt.

/Ammi

#119 jo 2500 - 3000 anses vara dyrt för en omplacering. Men de flesta är villiga att betala den summan och mer för en valp direkt från uppfödaren, förutsatt att den är chippad, vaccinerad (om möjligt) har stamtavla, vet. besiktigad osv…

Anser egentligen inte att 2000-3000:- är dyrt för en illervalp. MEN att jämföra med en hund är fel för bl a så ger hundens stamtavla dig rätt att gå på utställningar, tävla osv. Sen har jag aldrig hört om en hund som har stamtavla och är frisk att den beläggs med avelsförbud.

Dessutom har uppfödaren till hunden ett ansvar på 2 år? att om hunden har dolda fel så står uppfödaren för kostnaderna eller betalar tillbaka köpesumman till dig. Vilken illeruppfödare har det?

Sen tycker jag det är synd att avgöra om en köpare är seriös genom att den ska kunna betala flera tusen.

Jag själv lever på existensminimum pga skulder hos kronofogden men jag ser mig som en mycket seriös illerägare även om att det skulle ta mig flera år att kunna spara ihop till en illervalp och de kostnader som är första året.

Med seriös så menar jag att jag alltid ger bra illermat, toalådepellets, veterinärbesök, aktiviteter, försäkring, vaccinationer m.m.

Tror faktiskt inte det finns någon som känner mig som skulle tro att jag var oseriös på något vis även om jag på mååånga år inte skulle kunna betala 2000-3000:- för en illervalp.

#120 Jag har redan fått höra (från fastlänningar) att 3000:- även 2500:-, är överpris för illervalpar. Samtalet handlade om vad jag skulle ha för mina planerade valpar och det du skriver + osv… ingår.

Men tråden handlar om så mycket mer, så jag konstaterar att mellan 3000-5000:- är helt OK för valpar  :-)

/Ammi

#121

* Sen har jag aldrig hört om en hund som har stamtavla och är frisk att den beläggs med avelsförbud.

- det förekommer. För att få registrera valpar efter BC, måste båda föräldrarna förutom stamtavla och sundhet, ha Godkänt Vallhundsprov.
Liknande (anpassade) regler finns för en del andra hundraser.

/Ammi

#121, du är inte mindre seriös än någon annan, poängen är bara att visa på möjligheter att försämra för icke seriösa till valpköp. Tyvärr är det pengar som styr i många fall och därför blir det lätt att referera till just pengar.

#119, min tanke med lista är att varje enskild uppfödare går på lista, alltså inte gemensamt. Det jag tänker är att om man har en lista på potentiella valpköpare, minskar risken att det blir oseriösa ägare. Jag tänker då på att personerna ifråga visar ett längre intresse än bara någon vecka innan valpning. (Heter det så?)

JAg vet att många anser 3000 vara dyrt, även för omplacering. Vad det gäller valp anser jag det som sagt inte alls vara för dyrt. Däremot är jag kluven vad det gäller omplaceringar.

Ett förslag jag nämnt tidigare om att chippning skall vara ett krav för att få registrera uppfödning, skulle då ta bort problemet med illrar som byter namn? Har jag då förstått rätt?

Om en chippning innebär en sk godkänd avel, då har de uppfödarna koll på sin avkomma. Vad det gäller vem som skall beluta vilket avelsmaterial som är godkänt är upp till varje uppfödare. Jag efterfrågar bara regler/förordningar där uppfödning regleras på ett mer klart sätt där alla uppfödare har samma regler att rätta sig efter, för att få möjlighet att få en godkänd avel. Allt i en tanke att försöka få bukt med stammens nedgång vad det gäller hälsan.

För att stammen skall bli så bra som möjligt tror jag det krävs ett regelverk att rätta sig efter, och där de mer seriösa som syftar på att stärka stammen, får ett godkännande så att man som köpare lättare kan se vad man väljer.

Ni får inte glömma att det alltid kommer att finnas osäriösa uppfödare. Så hur mycket man än vill att den svenska stammen ska bli mer ok än vad den är nu så kommer det alltid att finnas rötägg som kommer avla på vadfan som hälst för att käna en extra slant….

#124

* #119, min tanke med lista är att varje enskild uppfödare går på lista, alltså inte gemensamt. Det jag tänker är att om man har en lista på potentiella valpköpare, minskar risken att det blir oseriösa ägare. Jag tänker då på att personerna ifråga visar ett längre intresse än bara någon vecka innan valpning. (Heter det så?)

- OK då förstår jag.

* Ett förslag jag nämnt tidigare om att chippning skall vara ett krav för att få registrera uppfödning, skulle då ta bort problemet med illrar som byter namn? Har jag då förstått rätt?

- Ja, om man för in chipnummret i den nya stamtavlan, då finns möjlighet att spåra illerns bakgrund/uppfödare, även om namnbyte gjorts vid nyregistrering.

En annan sak som kan underlätta identifiering, är om chipnummer även noteras på alla djur i stamtavlan. Många djur har samma namn, det finns även namn som används på både honor och hanar.

/Ammi

#125 Helt riktigt, rötägg finns inom all avel och det är något vi aldrig kommer ifrån. Men någonstans måste man börja, annars kan ingen förändring ske. Uppfödarna som kan påverka genom val av avelsdjur och köparna genom val av säljare.

 /Ammi

#126, alla kända namn som är chippade i en stamtavla skall då föras in så alla chippnummer fungerar som ID, även vid en nyregistrering som du säger.

Det svåra blir att adminstrera detta, men att börja i liten skala är bättre än ingenting. Nu har du ju börjat med att lägga in mer relevant information i dina stamtavlor, förhoppningsvis är det fler som följer. Allteftersom blir det lättare att följa enskilda linjer och följa utvecklingen av stammens som helhet.

#127 Givetvis börjar allt i liten skala. Det är lite mycket begärt att registratorer ska gå in och komplitera redan befintliga registreringar.

/Ammi

#121> Du skriver att en hunduppfödare har ett ansvar på 2 år. Är det enligt lagen eller är det bara en policy som många seriösa uppfödare kör på? Har själv aldrig hört något om en sådan lag, men jag kan ju ha fel… Finns ju däremot många illeruppfödare som kräver att illern återlämnas till uppfödaren OM den ska omplaceras.

Alla> Jag tror inte att man kan tokhöja priset, men en lite snabbare höjning av priset än index skule kunna funka så att priset på en iller höjs till några fler tusen inom några år. När jag köpte mina första illrar kostade de runt en 1000-lapp (7år sen) och med en ovanligare teckning KANSKE 1500, vad jag minns. Så nog har priset redan nu höjts en del och fördubblats på bara några år. Det tycker iaf jag är på rätt väg! :-)

#129: Som hunduppfödare är det ingen lag att man ger garanti i två år. Dock så kan hunduppfödare teckna en speciell "dolda fel försäkring" den går då in om något händer. Den försäkringen varade i tv år. Men vissa försäkringsbolag har i dag höjt den till tre år. detta gör att det blir enklare för en uppfödare att ge tre års dolda fel garanti.
Sedan har många uppfödare möjlighet att fylla i på det färdig tryckta köpeavtalet ifrån agria då det gäller återköp av valp med procentförluster upp till sex månader (var det när jag tog sista kullen).
En dolda fel försäkring går inte att teckna för iller i dagsläget då försäkringsbolaget fortfarande jämför våra illrar med gnagare istället för med hund och katt. Lite tragiskt då de annars liknar hunden och katten mer. Men så är läget i dag.
något som jag anser är värt att man kämpar för är en möjlighet att även för iller uppfödare ge denna service till sina valpköpare. En bit på vägen dit är att få vårat försäkringsbolag att inse att illern har samma värde som en hund eller en katt. De ska på detta sätt även erbjudas samma förmåner som en hund eller katt.
Jag personligen har 4 veckor vid allergi och ett år på dolda fel i mitt köpeavtal.
Mycket möjligt att det nya köpeavtalet för i år kommer ändras lite, det vet jag inte än. Men jag sitter och slipar på ett bättre köpeavtal. Och de ändringarna är ännu inte riktigt bestämda. Men på mina gamla kontrakt har jag haft dessa tider. 
Så visst finns det de som redan har detta i sina kontrakt. Även om jag personligen inte är uppe i två år ännu. Men kanske kommer jag dit.

Att ha en kontroll på uppfödarna i stil med den kontroll som finns om man är registrerad uppfödare för SKK ser jag som något positivt. Där kommer det kontrollanter hem och kollar så att man har bra förutsättningar för en bra djurhållning under valpperioden. Att det är väl förberett för att djuren ska må bra.
Drömmen vore något liknande för iller uppfödare.

# 129 Det finns nog ingen lag på det, men skulle jag köpa en hund för 8000-12000:- så skulle jag nog kräva det.

#130> Intressant Åsa. Låter som om dina kontrakt är mycket bra och genomtänkta!

Själv måste jag säga att det där med dolda fel i 2 år är lite underligt ändå. Har svårt att se den person som "reklamerar" sin hund/katt/iller för att den blivit sjuk. Visst, lite rabatt kanske man kan få, men jag skulle nog aldrig sälja ett djur till någon som jag visste har reklamerat ett annat djur. Känns inte vidare kärleksfullt. Köper man ett djur så tar man det ju "for better or worse", precis som man gör när man skaffar barn. Man kan ju inte direkt lämna tillbaka ett barn för att man upptäcker att det finns dåliga gener i barnet när det är 2 år…*skrattar lite åt tanken* Sjukt… Är det däremot så att säljaren medvetet gömt något uppenbart från köparen, tex att alla släktingar har höftledsproblem, då är det kanske en annan sak, speciellt om du köpt djuret för att själv avla. Men antagligen är det omedvetna saker som garantin ska täcka in, och då känns det mer fel, handlar mer om slumpen då. Hmmm, knepigt det där, svårt med vad som är moraliskt rätt.

# 132 Tror den här dolda fel garantin gör att du slipper ta veterinärkostnaden för att åtgärdadet dolda felen.

#132: Kan nog hålla med dig där. Låter kanske inte så seriöst att man kan lämna tillbaka hunden. ;-)
Men man har möjligheten i alla fall. Det finns ju de som avlar och lever på det och bara tänker på att få bra avelsmaterial. Sedan att de säljer sina avelsdjur när de inte kan gå i avel mer. Men dessa är tack och lov inte så många i alla fall.

Men, men detta var ett sidospår. Förlåt-

#21 citat: " jag har en styck helt viltfärgad iller, utan vita tecken, fläckar osv. ej heller några kända sjukdomar i släkten så vitt jag vet..dessvärre e han kastrerad ;)"

Jag räknade ut att du menar Stitch här. Att påstå att han inte har några kända sjukdomar i släkten är tyvärr felaktigt. Linjen på hans pappas sida är välkänd för många som en linje med många fall av cancer. Jag antar att du inte har blivit informerat om det, så jag skriver det här:

Min Emblas farmor är samma iller som din hanes farmor. Hon dog i cancer vid 4 års ålder. Bror till din hanes pappa blev sjuk i lymfom precis när han fyllde 2. 2 valpar till din hanes halvbror blev sjuka i cancer vid 2 års ålder. Alla dessa illrar härstammar från samma hona.

Din hanes mormor var riktig skruttig vid 5 årsålder och avlivades, kommer dock inte ihåg om hon obducerades, eller vad hon hade för fel. Och i alla fall en av syskonen till din hanes pappa var fancyfärgad, vet inte om det var fel på hörseln dock.

Flera av de andra släktingarna har dessutom haft problem i beteendet, antagligen pga. Vildillern i nära släkt.    

Ville bara rätta till felaktigheter, inte hoppa på någon.

#135: Är du säkra på de uppgifterna?
Enligt uppfödaren/ägaren till mormordern har inte gett några sjukdomsbilder som ska vara ärftliga eller på annat sätt inverka på aveln av dessa linjer.

På Emblas och Nalas sida av släktet vet jag dock att många var vassa och hade tempraments problem mycket på grund av Vildillern och att uppfödaren hade två kullar samtidigt och dessutom studerade till veterinär. Tiden fanns inte riktigt där då för två kullar.

Då det gäller pappans kullsyskon vore det trevligt om du pmade mig om vilka illrar det gäller då jag inte fått samma information av uppfödaren. och de jag har lyckats lokalisera själv mår bra liksom pappan gör. Vill gärna få veta allt nämligen.

Mvh Åsa

#135: Ps. Se vad bra att jag inte tog bort ditt konto som du bad om. hihi
Då hade jag missat detta. ;-)

Jag vet inte när du har fått informationen, men det var när jag berättade om pappans bror och Emblas bror till uppfödaren som jag fick veta att även "mormodern" hade dött i cancer och var bara 4. Och att hon trodde därför att alla dessa fall av cancer kommer just därifrån.

Beteendet kan inte bara bero på att det var 2 kullar samtidigt. En iller som kommer till illervant hem ska man klara av någorlunda, inte så att just den illern (när alla andra har varit snälla alltid) blir ohanterbar. Ägarna till en av bröderna fick gå in till honom med stövlar på till slut och kunde inte hantera honom. Trots att dom före det ahft många illrar och efter det klarat av att uppfostra 4 valpar.

 Det andra hemmet som jag vet väl hade också problem med bitandet och de hade också 3 illrar sedan förut som dom kunde lita på för fullt.

En av syskonen som uppfödaren behöll själv från början (pga. att hon var omöjlig att hantera) var fortfarande inte snäll efter ett par år, knappt hanterbar.

Maila mig om du vill veta mera om dessa illrar.

Dessutom så hade uppfödaren även sagt till ägarna till "stövelillern" att det inte har varit några problem alls med de andra valparna, tråkigt, för dom kände sig helt misslyckade. Det var först när jag kom i kontakt med dom som dom fick veta sanningen.

#138: Jag vet vem ägaren är som fick gå med stövlar. Vi pratade mycket om den här kullen under djurmässan i Stockholm i våras. Jag tyckte också det var hemskt att de gick omkring och trodde det var deras fel.
Att de kunnat göra mer.
Men, men jag pmar dig ;-)

#138: Fel jag pmar inte dig då du verkar ha avsluta ditt konto här. Försöker leta reda på din mailadress istället ;-)
Eller hugger dig på msn. ;-)

Läst igenom detta forum och en tanke väcks? Runt 90-talets mitt blev illrar GAMLA! Träffade en 16-åring en gång i tiden och den äldsta kända i Sverige vad jag vet blev 17 år. Jag ha skött mina illrar på egen hand en längre tid utan större kontakt med illervärlden pg tjafs och att jag haft annat i livet att tänka på.  Hörde att bara för ett antal år sedan var illrars medelålder 3,5 år? VA? Beror allt detta på aveln? Hur kan den ha rasat så markant under alla dessa år? Beror de bara på avel/mat etc… förr hade man inte så mycket koll ang illermat och undra egentligen hur många som avlade i jämförelse med idag?

Jag har valt att ha omplaceringsillrar. Haft en valpbara. Jag har också valt att inte avla på mina illrar då jag anser själv att jag inte ha tid eller kunskap eller viljan framför allt till detta… Så för min del är inte stamtavlan den viktigaste i samband med en omplacering. Men det är klart i samband med Lilla Noras bortgång har jag undrat om hennes syskon är i livet….