Iller iFokus

Iller

Etikettberättelser
Läst 3194 ggr
JosefinaH
0

Bebisätande bestar?

Har varit ute med våran nya familjemedlem. Och jag har träffat två personer som påstår att illrar biter sönder bebisars händer och ansikten.

Igår så träffa jag en lite för berusad kvinna när jag var ute, hon tycker det var väldigt roligt med iller. Ända tills hon börja jämföra sina hundar mot illrar. Hon sa att illrar är vilda och att det inte går att ha som sällskapsdjur. Jag kunde väl hålla med om att vissa människor inte ska ha iller eftersom man måste klara av att hantera dom. Men när jag förklara att man måste uppfostra dem så spåra hon ur. Sa det till henne att illrar måste uppfostras precis som hundar och alla andra husdjur. Men jag tror inte hon fatta.

Till frågan då, vart har folk fått uppfattningen att illrar äter upp bebisars ansikten och händer?

JossanH
0
#1

Ptja, senast det här året har det ju inträffat ganska hemska saker gällande illrar och barn.

Först så var det ju en lös tamiller (som tydligen varit ute i flera månader men utan att någon tagit in den) här i Sverige som hade klättrat upp i en barnvagn och anfallit en sovande bebis.
Förmodligen en jäkligt hungrig iller som såg sin chans till mat.

Den andra händelsen gällde en familj i USA där deras iller bet av flera utav bebisens fingrar och åt upp.
Föräldrarna vaknade inte/gick inte in till bebisen förrän illern hunnit äta upp flera fingrar vilket måste tagit flera minuter.
Tyckte direkt att det lät som en väldigt hungrig iller och tydligen hade familjen blivit anmälda för vanvård av djur tidigare och inte utfodrat sina djur som de skulle. Rakt av föräldrarnas fel med andra ord…

Hör man sådana historier och sedan aldrig träffat en iller (då de ju ändåär relativt ovanliga husdjur) så har man inte mycket annat att relatera till. Seda  får man väl inte glömma att de som oftast uttalar tig i sådan här fall är "experter" som inte vet vad de talar om Obestämd

Sajtvärd på Iller.ifokus

Ceciliaolucifer
0
#2

Det som hände med Selma i Sverige ifrågasätter jag starkt. Ser mer ut som en fågel som har pickat henne i ansiktet. Och att illern varit i barnvagnen för att ta den. Äsch jag vet inte..

TottsiGirl
0
#3

Visst kan ju saker hända med bebisar/barn å illrar. å andra sidan händer det ju även olyckor mellan hund/katt och barn oxå.
Har man sina barn ihop med djur så måste man ju som förälder alltid ha koll på situationen och inte lämna dem ensamma.

Yesterday is history, tomorrow is a mystery, but today is a gift. That is why it is called the "present."

Zmellda
0
#5

Vill höra den människa som säger att alla hundar bits och och anfaller småflickor… Efter två händelser med iller och sen är de "livsfarliga"? Människor är allt bra korttänkta.

Nilam
0
#6

Det är ju fruktansvärt synd om bebisen, men jag har mycket att kritisera mot föräldrarna i dessa historier. Han hade alltså inte bebisen inom varken syn eller hörhåll och han tänkte dessutom sätta sig och lyssna på musik! Rivsåren kan ju också diskuteras då det ser ut som att hon blivit "pickad" av något vasst. Och även om illern gjorde detta så kan inte alla andra illrar som aldrig gjort något ont ta skuld för det.

Sedan tycker jag det är puckat att han säger "olämpligt det är att ha rovdjur som tamdjur", när både hunden och katten räknas som rovdjur. Illern har ju ändå blivit domesticerad i ca 2500 år, så det är ju inte ett vilddjur vi släpar in i våra hem.

Eftersom han nu lämnade sin dotter utom syn- och hörhåll så får vi aldrig veta vad som riktigt hände. Jag är inte mamma än, men kan inte föreställa mig att lämna min bebis själv sådär utomhus.

JossanH
0
#7

#5 Skillnaden är ju att de flesta människor har träffat en hel bunt med snälla hundar och katter och hör ngon historia om dessa. Kanske man kan jämföra bättre med sk "kamphundar". Har man aldrig träffat en snäll kamphund och läser historier om hur de anfaller barn så förstår jag att det är lätt att bli trångsynt. Kamphund=farlig.
Har man aldrig träffat någon iller utan bara läst hur de anfaller barn så blir det samma sak där. Iller=farlig.

Sajtvärd på Iller.ifokus