Det kan Mycket väl vara min Freja som tog det med sig. Hon var den enda som insjuknade hos mig efter Sollentunamässan. Även en av Robins illrar blev magsjuk samma dag så alla som hade illrar på Sollentunamässan bör anses vara smittbärare dessvärre. Likaså alla som träffat illrar som var på Sollentunamässan.

Wilma som är den enda iller mina träffat efter Sollentunamässan har haft magsjukan tidigare och har därmed inte visat någon symptom. Även Tengil verkar ha haft tur och klarat sig utan sjukdomssymptom.

Så trist för er att era illrar blivit sjuka.Är det den smittsamma iller magsjukan? iså fall är karantänstiden minst 8månader. hoppas att det bara är vanlig magsjuka. KRYA PÅ ER

Ja, eftersom mina illrar inte träffat andra före helgen. Och jag hade en iller magsjuk 10:e januari så måste det vara den gamla jobbiga magsjukan. Mina illrar blev smittade på Sollentuna mässan och någon måste de ha smittats av så det är nog många smittbärare där ute nu skulle jag tro

Jaha då har alla våra illrar blivit smittade med magsjukan och alla illrar som vi har träffat och alla illrar som vart på träff här har blivit smittade.

Det bästa ni kan göra är att alla som vet att de varit på mässan och de som träffat era illrar ska räkna sina illrar som smittbärare och undvika att träffa andra illrar.Det är för allas bästa !

Våra illrar har inte vart på mässan men dom har träffat illrar som va med där.

Då skulle jag iallafall sätta mina illrar i karantän.både för egen del och för andras skull så att inte smittan försvidare. vet att det låter trist med minst 8 månaders karantän men det är ju för allas bästa.och man kan ha kul med sin iller ändå utan att träffa andra

Vi åker på dom flesta träffar och om alla dom är smittade så är det många illrar som är bärare nu.

Japp tyvär kan det nog vara så..

Mina är immuna, hade det för ett år sedan, så då ska dom tydligen inte kunna få det igen..

Tyvärr kan de vara smittbärare, det är mycket man måste tänka på när det gäller magsjukan

Ja, allt tyder på att det är gamla magsjukan.

Man vet inte om de som redan haft smittan tidigare kan bli smittade igen.

Hur länge det smittar vet man inte säkert men man vet att den kan smitta efter längre tid än 4 månader.

Illrar kan vara smittbärare utan att själva ha visat sjukdomssymptom.

1-2 dagar efter smittotillfället bryter normalt magsjukan ut. Pågår sjukdomsförloppet mer än 2 dagar så måste behandling sättas in.

Dom är väl inte smittbärare om det har gått ett år..

#13: Eftersom smittan inte varit kännd tillräkligt länge så vet man inte tillräkligt mycket om den. Det ska inte smitta efter över ett år men det finns inget som säger att de inte kan smittas igen efter att redan ha haft det en gång

Ja nästan hela illersverige är smittat om våra illrar är smittbärare

Frågan är om de kan bli nya smittobärare om de träffar "magsjukeillrar".

Oki.. Då får vi hålla tummarna..

Jag tror att det finns hela tiden och att det bryter ut på vissa men inte på andra och att det oxå kan bero delvis på yttre påverkan som stress, förkylning mm.

Jag är inte ett dugg nervös, inte att man ska vara nonchalant och strunta i det, men jag tror att om man håller koll så är det inte nån livsfara. Illrar har ju även dött av förkylningar och andra saker.. Dom är ju mer känsliga än andra djur på vissa saker.. ; (

Ingen av våra sex illrar har vissat nån sympton av att ha fått magsjukan. Och då har vi en 5 åring och en 6 åring. Tråkigt om vi måste sitta i karantän i 8 månader eftersom vi åker på dom flesta träffar och har träffar hemma hos oss.

Jag har haft en fruktansvärd tur med att inte mina illrar har blivit magsjuka. Så vitt jag vet har de inte visat några symptom på magsjuka och inte heller träffat några "magsjuke"illrar. Phu!

#1 fanns ju en anledning till att jag höll mina hemma på förra träffen… Vad skönt att du lämnade dina illrar hemma sist! En blomma åt dig!

#0 Måste säga att grönt slem i avföringen är så typiska symtom som man kan få gällande sjukan.. Som tur var har inte mina drabbats, och hemma stannar dom många månader framöver…

#18 det finns illrar som blivit så pass dåliga av magsjukan att avlivning verkar varit enda lösningen- men i sista sekunden har dom lyckats repa sig.. Det man bör tänka på är att inte utsätta andra illrar för smittan, illrar som varit sjuka tidigare kan som sagt vara smittbärare..

Smittan kan yttra sig från något lös avföring (knappt ens det ibland) till mer eller mindre livshotande med kraftiga kräkningar, slemmig diarré med risk för att bli uttorkad.

http://rissanens.com/forum/viewforum.php?f=22&sid=bd00a52b31284ed3eb4968974e5b9acf här kan ni hitta mycket bra läsning om vad det är för magsjuka som drabbar illrarna.

Jaha, magsjukehysterin igång igen. Tycker alla kan ta ett djupt andetag först. Det kan inte vara så att tomte kom med smittan? Han va ju sjuk först? Dessutom hur vet man att det inte är någe vanlig magsjuks som smittat från människor. Illrar brukar sjukna in av virus som drabbar människor.

Nova var ju magsjuk här för ett tag sen…typ 2 dagar efter mässan. Var inte dålig mer än nån dag… det var nog från Tuva & Woodoo hon fick det eftersom det bara var de som var där. Men ingen annan har blivit sjuk här efter det iaf.

Når dere sier at deres ildere har "magsjukan" har dere fått dette kontrolert av en vetrinær? Det går mange rare sykdommer på ilder i Norge for tiden. Dere burde gå å få det sjekket av en vett.

Trine

#23 men det finns ju ändå trots allt en anledning till varför den smittan kallats för "gröna magsjukan"- karaktäristiskt grön, slemmig avföring..
Visst skulle tomte mycket möjligt tagit med något till sophia och tindra- men å andra sidan, varför skulle han ha blivit sjuk först då efter att ha träffat tindra? Då borde egentligen bara Tindra varit sjuk och att Tomte var smittbärare..

jag tänker iaf inte ta några risker nu.. har haft nära kontakt med flera som varit hårt drabbade och det är inget jag önskar någon iller/illerägare!

jag tycker ändå att det är bra att det kommer ut mycket information, sen huruvida folk bedömmer riksen för sina egna illrar är upp till varje enskild person. vet att det hölls flera träffar under senaste "sjukdoms- hysterin" och vissa illrar blev sjuka, eventuellt sjuka, eller inte sjuka alls. Alla gör sin egen bedömning gällande träffar och utställningar.

Jag tycker tyvärr att det låter väldigt likt magsjukan som härjade för ett tag sedan.

Mina blev smittade efter en träff hemma hos mig i december 2005. Men Chilli har ju inte bott hos mig så länge. Hon var också på sollentundamässan men har inte visat några magsjukesymtom.

Min fråga är: kan illrar som varit sjuka tidigare vara smittbärare? Hur länge kan de i såfall vara smittbärare? Är det 6-8 månader ännu en gång för mina??

#27: Problemet är att det inte finns något svar på frågan. Ingen har kunnat visa att det är så men det är ju inte heller något bevis på att de inte kan vara bärare.

Det kan vara svårt att veta vem som smittat vem i många lägen. Många har haft magsjukan utan att veta om det så att den finns där ute är inte så oväntat. Den går alldrig att få bort helt men den går att begränsa genom att fler får kunskap om riskerna och hur man begränsar spridning. Det kan vara svårt att skilja den här magsjukan från andra snällare och mindre smittsamma magsjukor då vissa inte vissar symptom eller enbart bajsar löst en dag. Det som visar tydligast att det är den gamla magsjukan är tiden från smittotillfälle till att magsjukan bryter ut. Känner inte till någon annan magsjuka som smittar så länge efter sjukdomsförloppet heller. Att Tomte tagit med smittan hem är som Jossan skrev osannoikt.

Mina illrar får lätt gröna bajsar när de är/varit stressade. Ex när de åker till veterinären, träffar nya illrar, när jag har flyttat osv..

Men då är inte bajset slemmigt utan mer korningt. Precis som om maten inte är riktigt smält.

Visst ska man ta det osäkra före det säkra och det gör man bäst genom att skicka bajset på koll. Men jag tror inte att alla illrar som bajsar lite löst och grönt efter att ha varit ute på aktiviteter har "gröna magsjukan". Det måste ju vara fler än mina som får sånna symptom av stress?!

Hur har illern/illrarna varit under tiden. Pigga, hängiga/slöa, nyfikna mm. Det jag har hört är att en iller som har farliga magsjukan är hängig. Medan illrar med förändrad tarmflora som också kan leda till grön och slemmig avföring är pigga efter omständigheterna.

Menar inte att man skall nonchanlera det hela men man skall tänka till en eller fler gånger och fundera på om det finns andra förklaringar till varför illern mår dåligt. Som någon sa tidigare i tråden; en iller smittas lätt av mänskliga virus och med tanke på att vinterkräsjukan går nu så är det inte omöjligt att en iller smittas av viruset som orsakar det.

jo visst, men det är ett vanligt tecken. ofta följs det ju även av rent slem som avföring. lägger man märke till något som viker av mot det normala bör man hålla extra koll och upplysa de som haft kontakt med illern. alltså, vet man att ens iller nästan alltid får grön avföring efter en träff måste man ju inte genast tro att det är magsjukan, men om den aldrig visat upp något liknande innan kan man misstänka magsjukan tex..

Så det é magsjukan vår Kerstin har fått-

hon har spytt här nu i 2 dagar men hon verkar "frisk" i övrit!

Vi har inte träffat andra illrar men därimot så blev hon kastrerad förra fredan så kan det vara ifrån vet hon fått det??

Egon o Roland har ännu inte visat något tecken på att vara sjuka så det é väl bara att hålla tummarna att inte dom ska få det oxå

#29: Du är inte ensam om illrar med stressmagar. Vet flera till som har sådana.

Avföringen behöver inte vara grön vid "magsjukan", Frejas avföring var gult slem. Hon var väldigt svag och orkade knappt röra sig. Varken åt eller drack under sjukdomsförloppet. Tidigare trodde jag inte det var magsjukan men med tanken på Tomte och Tindras insjuknande efter Frejas besök så är det troligaste att det är "magsjukan" hon burit på.

# 34 Även "vanlig" magsjuka smittas lätt genom att de dricker och/eller äter ut samma skål eller att de gått efter varandra på toalådan.

Ända sättet att verkligen veta är att skicka det dåliga bajset på kontroll. Hur många av er har gjort det? *nyfiken*

#35: skickat iväg på någon kontroll har jag inte gjort. Även vanlig magsjuka smittar lätt som du säger men utvecklingsförloppet tyder på att det inte är någon "vanlig" magsjuka. Vanlig magsjuka ger inte heller slemmig avföring om det inte handlar om en inflamation i tarmen vad jag har förståt. Jag sätter mina i karantän bums, sen får andra göra som de själva vill.

#32 När träffade ni andra illrar innan hon blev sjuk? För att det skall vara magsjukan så skall de insjuka inom 72h från det att de träffade andra illrar senast. Ovtast visar sig de första symtomerna inom 48h.

Nu i efterhand tänker man att man borde skickat iväg prov.. Jag trodde inte Nova kunde ha denna magsjuka, hennes avföring var lite lös, men annars ingen konstig färg eller så. Men det KAN ha varit det. Ingen av de andra har visat några som helst symptom, inte ens thea som har väldigt dåligt allmäntillstånd iom insulinomet.

Usch! Känner mig så dålig om man har smittat massa andra illrar på träffen hos Kerran. Läxan lärd…

# 38 Tråkigt om det skulle vara så men tror ingen tycker sämre om dig ändå. Tror ingen tror att det var medvetet gjort. Det är ju ändå en risk man tar när man går på illerträffar m.m. Det kan ju finnas öronskabb, löss, pälsmaskar, magsjuka osv osv..

jepp.. tre illerträffar räckte då.. nu blir det nog inga fler..

Jag tog prover när Turbo var så dålig. Men jag tog avföringsprov från dag 9 till dag 21. Tyvärr visade inte proverna något. Men de sa att det kan vara för att det gått för lång tid från sjukdomen inträffade tills jag tog prov. Magsjukan kunde vara över redan men att tarmarna var redan så upprörda. Turbo var dålig ganska länge i sin mage, typ var tredje dag bajsade han diarré.

De sover nästan hela tiden och äter dåligt med litegrann när jag handmatar dem. Dricker gör de iaf.

Lite grönt stressbajs är det inte frågan om här utan snarare slemmiga klumpar som liknar alger! Jag vet att de fick det av Falo eftersom Tomte gick å slickade Freja i baken när hon va här två dar innan han blev sjuk. Dan efter det blev Tindra sjuk på samma vis. Här e det magsjuka som råder så ta det seriöst! Isolera potentiella smittobärare. Det ska jag göra.

kan det smitta människor eller andra djur?

Det är väl främst smittsamt genom avföring. Men det är tydligen extremt smittsamt. Kan smitta iller - människa - iller också.

det verkar som om magsjukan har sin höjdpunkt på vårkanten, det var samma förra året.. kan det inte ha med andra djurs avföring ute som kommit fram i tö..?

Allvarligt. Alla som är orolig för att ens iller har magsjukan. Skicka genast in ett träckprov. Hur ska man kunna veta säkert om inte folk tar och skickar in prover. Än så länge finns det alldeles för mycket som skapar hysteri och panik faktiskt. Och allvarligt, vem kan vara säker utan prover?

mm, det vore kanske säkrast om sophia kunde skicka in prov nu så vi får svart på vitt att det är ece? Eftersom deras är "igång" nu.

Ja det vore verkligen bra om träckprover skickas in. enbart detta kan ge svar. Så slipper man spekulera.

#47 Jag håller med för fullt. Kan va bra att veta vilken magsjuka det är.

Det är för dent nu. Jag skulle ha tagit proverna i förrgår för att det skulle funka. Första dan sa dom ju. Dessutom så ska jag hålla dem i karantän i vilket fall som helst. Jag e övertygad om att det e magsjukan… jag har åxå varit lite dålig idag faktiskt. Skulle kunna va det samma.

Om det är magjuka så bör alla illrar som ex var på Kents och Kerrans träff vara smittobärare. Kan de då fortsätta umgås?

skjut inte kon över skämd mjölk… rita inte fan på väggen… finns väl flera såna uttryck att man inte ska ta ut olycka i förskott…

vi var magsjuka förra veckan och nu är Berit det, bajsar grönt slem o är lite slö.
kan det smitta från männsikor?
för isåfall skulle det väl lika gärna vara influensa?
Berit har inte träffat andra illrar…

#51, fast det är ju halva illerbefolkningen som träffat nån därifrån typ.

Nu är jag helt bortdribblad….

Freja har börjat bajsa alger och har kräkts en gång, annars är hon pigg, äter och dricker. Pratade med Roslagstull där jag blev kopplad till en tjej som skulle vara kunnig på illrar. Hon sa att avföringsprov inte skulle ge något eftersom det nästan uteslutande kunde påvisa eventuella parasiter och inte kunde ge någon information vilken magsjuka det handlar om. Jag fick rådet att ge snällt foder, gärna fisk med vitt ris eller kokt köttfärs. Fick rådet att avvakta och komma in om det inte gav med sig på ett par dagar.

En liten fundering.. är det någon som lämnat in avföringsprov som fått svar på att det fanns ece? förra omgången? Jag lämnade prov en gång för att kolla med de hittade inget. Detta test kollade bara efter just det, och jag kunde då inte få reda på vad det var istället. Vetten sa så då även att det kan finnas ece trots att de inte ser det, eller att det har funnits. Stämmer det kan man ju inte vara säker trots att man lämnar prov..

Precis Hannis. Jag lämnade också prov efter Turbo. Men det hade gått för många dagar för att själva bakterien skulle visas i provet. Samtidigt så kan alla prov visa fel.

#46 men känns det inte som att magsjukan som Sophia har hemma hos sig verkar allvarlig?? Även om det är eller inte är "den magsjukan"..

#55 Jag vet att Johannah och Paula träffade varandra när de hade magsjukan och det verkade som att deras illrar (som bar på samma smitta) återigen kunde smitta illrar som inte hade några symptom eller svaga symptom igen.. Alltså akulle Freja ha kunnat smitta Tomte, där smittan verkligen blossade upp, som i sin tur smittade Freja igen.. Bara en teori, men kanske??

Visst, det kan vara en vanlig influensa (vilket jag faktiskt inte tror) men i vilket fall som helst så ska väl sjuka illrar hållas borta från friska.. Att illrar blir sjuka är väl något man vill undvika.. Både Tomte och Tindra verkar ju ändå rätt rejält medtagna..

#58, kräver inte det att viruset muterat?

#58: Jodå den verkar allvarlig. Å andra sidan tycker jag alltid det är allvarligt om ett djur blir sjukt. Men jag vill framhäva att det ska tas prover. Det är i dagsläget otroligt många olika sjukdommar på vift bland människor. Flertalet olika magsjukor och förkylningar. dessa kan illrarna bli nersmittade av. Och de kan självklart smitta varandra. Jag vill få fram ett träckprov för att säkerställa bättre vad som är just den magsjukan som har tagit livet av illrar.
Sedan är det självklart så att en vanlig magsjuka kan ta död på en iller också, allt hänger på hur deras motståndskraft är.

Magsjuka av någon form är det ju alla gånger men jag upplever att frågeställningen är om hur länge det är smittsamt. Att hålla illrarna hemma mellan 8-12 månader i "onödan" för att man troooor att de är smittsamma. Eller kolla upp bajset och få veta om det är den smittsamma sjukdommen.

För på nått sätt måste det gå att kolla om illern är smittobärare. För är den det så måste det ju finnas bakterier eller liknande någonstans i kroppen på illern. På nått sätt blir ju andra illrar smittade.

Hade inte tänkt ge mig in i den här debatten någonsin mer eftersom det uppenbarligen bara är slöseri med tid, men väljer att göra en kommentar i alla fall. Förlåt att det här kommer att bli lite surt och uppgivet, men det är stor sorg här hemma just nu efter ett dödsfall så jag orkar inte vara diplomatisk.

Som jag med flera sagt igen, och igen, och igen (men det går visst ständigt totalt över huvudet på vissa):

Det är inte så enkelt som att bara testa detta. Att testa för okända virus (detta är troligen ett virus) kan vara en svår process. Det tog flera år av forskning innan man ens lyckades komma fram till definitivt att ECE är ett coronavirus. Det tog ännu längre tid att isolera viruset och ärligt talat vet jag inte riktigt var kunskapsfronten ligger i nuläget men framsteg har man i alla fall gjort med identifieringen för Dr. Matti Kiupel och hans kollegor (numera Michigan State University, USA) kan utföra tester för att identifiera åtminstone vissa stammar av ECE.

Vi var några som gjorde ett försök att få till stånd ett test (allt går att läsa på Illersverige). Jag tog kontakt med Dr. Bruce Williams, USA, erkänd patolog med expertis på iller och är en av flera som forskat på ECE. Hans uppfattning om våra fall här i Sverige är att det är troligt att det kan vara en form av ECE. Han sa bland annat:

"It does sound very much like ECE, and the slight differences would not be unexpected, as we have probably had some drift from the original aggressive strains we saw in 1993."

Dr. Williams tipsade mig om att vända mig till Dr. Kiupel vilket jag gjorde och han var med på att ta emot material i form av antingen tunntarmsvävnad i paraffin eller extraherat DNA/RNA från avföringsprov. Att skicka färskt material (färska avföringsprover) till USA är tyvärr numera i princip omöjligt som en konsekvens av 9/11.

SVA erbjöd sig att gratis försöka använda sin PCR-test som detekterar coronavirus från antigengrupp 1. Lyckades man extrahera något RNA skulle det skickas till Dr. Kiupel i USA för vidare identifiering. Så vitt vi kunde förstå så tillhör ECE-viruset antigengrupp 1 men det var naturligtvis ändå inga garantier för att detta test skulle hitta vårt specifika misstänkta virus.

För att ytterligare komplicera saken är det svårt att detektera och extrahera DNA/RNA ur prover. Det krävs att man tar prov så tidigt som möjligt i sjukdomsskedet när illern har rejält med slemmig diarré, och man bör tar prov från flera skitar gärna över flera dagar för att maximera möjligheten att hitta något. Provet ska frysas så fort som möjligt och får inte tina under transport. Jag kan tillägga att det är alltså lika komplicerat med test för ECE.

Uppenbarligen krävs det också att man har några "bra" sjukdomsfall. Dvs illrar som helst är rejält sjuka och har mycket tydliga och rikliga symptom. Det hade vi dessvärre inte vid den här tidpunkten, så de fåtal prover som lämnades in var långt ifrån optimala. Och SVA hittade inte heller något coronavirus av antigengrupp 1. Det innebär i sig ingenting. Proverna var som sagt inte bra, testet kanske inte fungerade eller kanske är det en annan form av patogen. Vi vet helt enkelt inte. Så vi står på samma ruta som innan.

MEN, om detta är en variant av ECE eller ej vore visserligen intressant att veta, men i övrigt egentligen av mindre vikt. Det är en sjukdom som har ett förlopp snarlikt med ECE, smittar som ECE och under bevisligen flera månader. Det kan bevisligen ge vidare komplikationer med ett långdraget förlopp (som man därför bör vara informerad om och uppmärksam på) och som bör behandlas vid behov. Konstigare än så är det inte.

Om folk vill isolera sina illrar eller ej bryr i varje fall inte jag mig om, men det vore ju önskvärt om alla får göra som de själva vill utan att få skit för det (gäller alla).

Så ska folk strunta i att ta prover nu då? Nej, självklart är det positivt om prover fortsätts att tas men det får uppenbarligen ske i privat regi och på eget initiativ i fortsättningen. Då gäller det att folk är informerade och alerta (hysteriska som ni så snällt kallar alla som vill hjälpa och informera). För den som har råd kan man gärna testa för så mycket som möjligt, bakterier och virus (men förstå att det är som att leta efter en nål i en höstack), förutom fortsatt test med PCR-prover (men om de fungerar vet vi alltså inte).

Kanske vi kan slippa kommentaren nu att "ja men gå och testa då så får du veta vad det är". Så enkelt är det nämligen inte.

Till sist kan jag säga till alla "stressmagar", att hade ni upplevt magsjuka (av någon som helst dylik form) på illrarna i sin fulla blom så hade ni insett att när man drabbas på allvar går det inte på något som helst vis att missa att det är en pågående rejäl SJUKDOM. Ni skulle ha gjort studiebesök här hemma hos mig när jag hade ett tiotal illrar där vissa såg ut som de låg för döden och tillsammans producerade näst intill en ICA-kasse slem i alla färger under något dygn, utan att överdriva. Läkningsprocessen tog också tid (olika för olika individer), och en avled som ni vet i komplikationer. Jag har två illrar som fortfarande har återkommande problem med känsliga/dåliga magar i sviterna av det här, övriga återhämtade sig tack och lov helt (iaf så vitt jag vet).

#31 uttryckte det väldigt bra.

Kan tillägga att oavsett om vi skulle få reda på att det är ett eller flera magsjukevirus som dyker upp så påverkar det inte behandlingen som vi redan gör idag. Skulle man i något fall hitta andra problem som behandlingsbara bakterier eller parasiter är det förstås en annan sak som hanteras på lämpligt sätt (men dessa sjukdomar yttrar sig ofta lite annorlunda).

De flesta illrar som drabbas av virusrelaterade magsjukor tillfrisknar inom några dagar (ev med viss symptomatisk behandling vid behov). Men man bör vara informerad om att magsjukor kan ibland leda till långdragna förlopp och en längre period under läkningsprocessen då det ibland kan förekomma nedsatt närings- och vattenupptag mm. Då är det bra att känna till rent allmänt om hur sådant visar sig och hur det ska behandlas.

knuffeliputt, viktig läsning..

TACK Marie för att du försöker. Jag vet att det diskuterades bakom min rygg när Turbo var så extremt dålig. Att jag var hysterisk och att det inte var något att oroa sig för. Dessa personer som diskuterade råddes till att fortsätta med sina träffar. Skrämmande !

Jag säger som Marie, den som råkat ut för magsjuka hos sina illrar vet om det. Det slemmiga alg-bajset går inte att missta sig på. Turbos mage var upprörd länge, men han klassades av många som icke-sjuk bara för att hans provet inte påvisade ECE.

Jag sätter nu mina illrar återigen i karantän. Även om de inte själva uppvisat symtom nu.

En fundering bara:

Iom att illrar så lätt kan smittas av våran förkylning så borde dom väl lika lätt kunna smittas av magsjuka?

Malolo har varit dålig i magen 2 gånger och en gång då hade hon slemmigt grönt bajs, men mådde annars bra och då hade hon aldrig träffat andra illrar. Så det kan omöjligt ha varit den farliga magsjukan.

Och just nu går det ju faktiskt vinter/vårkräksjuka. Har flera kompisar och arbetskamrater som är/har varit sjuka. Men jag är immun mot magsjuka och har aldrig i hela mitt liv haft det heller.

Oavsett vad du säger Marie anser jag att hela illerstammen skulle ha glädje av att det tas träckprover på en gång. jag har hållit fast vid det från början och gör det ännu. dessto fler prover som tas, dessto mer information kommer att komma fram till de som är kunniga inom detta område, det innebär också  att det kanske kan komma något bra preparat som kan hjälpa mot detta.
Jag anser fortfarande att man har skyldighet att ta prover på sina djur om de insjuknar.
Hur man kan låta bli detta och sedan sätta sig över vad veterinärer och forskare säger förstår jag inte.

När man pratade med SVA i den förra omgången av detta var det inte ens känt bland forskarna vad det var de skulle kolla efter. Och det låter ju otroligt seriöst.

Men jag vill oavsett om hur alla väljer att behandla sina djur fortsätta att trycka på om att ett träckprov enbart kan komma till godo.

Åsa:

"Oavsett vad du säger Marie anser jag att hela illerstammen skulle ha glädje av att det tas träckprover på en gång."

Jag säger ju att man BÖR fortsätta ta prover på illrar som insjuknar. Läs är du snäll. Jag försöker påpeka svårigheterna med att identifiera patogener och varför försöket hittills inte går att dra några slutsatser av.

"Hur man kan låta bli detta och sedan sätta sig över vad veterinärer och forskare säger förstår jag inte."

Jag förstår inte vart du vill komma med en sådan kommentar eller vad du syftar på att någon har gjort. 

"När man pratade med SVA i den förra omgången av detta var det inte ens känt bland forskarna vad det var de skulle kolla efter. Och det låter ju otroligt seriöst."

De veterinärer och forskare jag varit i kontakt med i USA och Sverige har inte gett annat än ett högst proffesionellt intryck och stort tillmötesgående. SVA ställde t o m upp gratis som jag detaljerat beskrivit ovan och jag har också förklarat svårigheten med att testa på måfå (när man inte exakt vet vad man letar efter).

Du kan ju komma med lite konstruktiva förslag själv Åsa, om exakt vad gemene illerägare som drabbas bör utföra för tester, vilka patogener exakt man ska leta efter och med vilken form av testmetod. Det är nästan så jag tycker det är du som sätter dig lite över det hela, när du bara sitter och dissar allt utan att själv vara särskilt insatt. Vissa av oss har ju faktiskt tagit initiativ och försökt iaf, för vårt allas bästa intresse.

"det kanske kan komma något bra preparat som kan hjälpa mot detta."

Som sagt, behandling av magsjukor av detta slag är vi redan på det klara med. 

Nu räcker det för min del när det gäller detta så det blir ingen kommentar från mig mer offentligt i detta sammanhang. Allt som kan sägas i nuläget har redan sagts så många gånger.

En eloge till dig sophia-doos för att du var omtänksam nog att meddela att dina illrar blivit sjuka (oavsett vad de nu blivit sjuka i). Det tycker jag är ansvarsfullt djurägarskap, att dela med sig av potentiellt intressant information och omtanke om andra. Sedan får var och en göra vad man vill med informationen.

 Om det kallas att dissa allt om man ifrågasätter varför man inte tar prover på illrarnas bajs. Så ja då dissar jag. Jag kommer fortsätta att dissa. Jag anser att det finns otaliga skäl till att illrar kan få magsjukesymptomer. Och jag vill verkligen att vi ska hitta något som kan hjälpa. Och då menar jag mediciner inte den vanliga magsjukebehandlingen.
Det finns massor att testa för, en iller kan dra på sig de flesta av det vi kan få. detta ställer till med stora problem för oss som har illrar som sällskapsdjur. men är också anledningen till att de är så otroligt bra att ha som försöksdjur. Att ge dem våra sjukdommar i laboratiorer och sedan expirementera på dem för att hitta botemedel. Det är det som gör dem så mottagliga för allt som far omkring runt oss.

Många olika patogener kan ge upphov till vad vi i dagligt tal kallar maginfluensa /magsjuka. En del av dessa har diarré som huvudsymtom, andra kräkningar, en del vanligen både och. Det går vanligen inte från symtombilden att gissa vilket smittämne eller toxin det rör sig om. De i Sverige vanligaste smittämnen som ger mag- och tarmsymtom är listade nedan. 
Bacillus cereus
Calicivirus (noro- och sapovirus)
Campylobacterinfektion
Clostridium difficileinfektion
Clostridium perfringens
Cryptosporidiuminfektion
Enterohemorragisk E. coli (EHEC)
Escherichia coli-infektioner i tarmen (E. coli)
Giardiainfektion
Matförgiftningar
Rotavirusinfektion
Salmonellainfektion
Shigellainfektion
Staphylococcus aureus
Vattenburen smitta
Vibrio parahemolyticus
Yersiniainfektion

Att ta prover kanske inte ger svar på första illern, eller andra illern. Eller tionde illern. Men en vacker dag kanske det ger svar. Det jag tycker är så hysteriskt är inte att folk går ut och berättar att de har sjuka djur. det är bara bra. utan det att nu vet alla att det finns en risk för att det är ett speciellt virus. varför i himlens namn hugger man inte prov på en gång. Varför avvakta i flera dagar tills proven minskar i värde?
Att gå ut och säga att det är en specifik sjukdom utan att vara säker. det är som att säga att en iller med främmande kropp har en sjukdom som går lver med medicinering. Och råda någon att behandla sin iller efter det. Och så kör man på sin tro tills någon dör. Varför ska man behöva dra det så långt? Varför inte ta prover direkt.

Så jag dissar vidare med mitt: TA PROVER!

Mvh Åsa

Sjukdomsinformation om enterohemorragisk E. coli infektion (EHEC)

Annan benämning: EHEC

EHEC som orsak till blodig diarré är känd sedan 1977, och toxinet kunde påvisas 1982. Sjukdomen är spridd över hela världen och flera stora utbrott har rapporterats. Sjukdomen är en zoonos, d.v.s. en sjukdom som kan överföras mellan djur och människa. Benämningen av sjukdomen varierar och kan förvirra begreppen, enterohemorragisk E. coli (EHEC) används ofta i Sverige. I många länder används en annan klassifikation, som t.ex. verotoxinproducerande E. coli (VTEC) eller shigatoxinproducerande E. coli (STEC). VTEC används för att benämna sjukdomen bland djur i Sverige.

I Sverige rapporteras c:a 200 fall bland människor varje år, flertalet smittade i landet. Undersökningar har visat att drygt 1% av nötkreatur i Sverige är bärare av VTEC (E. coli O157).

Orsakande mikroorganism, smittvägar och smittspridning

EHEC producerar ett gift (toxin) som svarar för många av sjukdomssymtomen. Flera serotyper kan orsaka sjukdom, den vanligaste vid utbrott har varit EHEC O157. EHEC-bakterien finns i hela världen. Relativt stora utbrott har förekommit i Kanada, USA, England, Tyskland och i Japan.

Nötboskap är reservoar för VTEC. Utbrott har beskrivits från många olika typer av livsmedel som opastöriserad mjölk, opastöriserad äppelcider, yoghurt, sallad, salami, medvurst, rostbiff, hamburgare. Människor har också insjuknat efter friluftsbad i förorenat vatten eller efter att ha druckit smittat kommunalt vatten. Även smitta från person till person har förekommit.

Inkubationstiden är vanligen 3-4 dygn (1-8 dygn).

Symtom, komplikationer, behandling och diagnostik

Sjukdomen har främst associerats till en blödande grovtarmsinflammation (hemorragisk kolit). I sjukdomsbilden kan dock ingå såväl oblodiga som blodiga diarréer, sönderfall av de röda blodkropparna och njursvikt (hemolytiskt-uremiskt syndrom - HUS), andra koagulations- och blödningsrubbningar samt neurologiska symtom.

Ofta börjar sjukdomen med magkramper och diarré, men sällan feber. Illamående och kräkningar kan förekomma. Efter 2 till 3 dygn kan diarrén bli blodtillblandad. Sjukdomen går normalt över inom en vecka. Hos c:a 5% av patienterna (framför allt barn under fem år och gamla) utvecklas HUS, som uppträder inom 2 till 14 dygn. Njurarna skadas med njursvikt som följd. Trombocyterna, "blodplättarna", kan sjunka så lågt att blödningar uppträder. HUS kräver ofta intensivvårdsbehandling och dialys.

Antibiotikabehandling har ingen effekt mot HUS. Diagnosen ställs genom odling från avföringsprov och PCR-teknik.

Allmänt förebyggande åtgärder

God hand- och livsmedelshygien förebygger smitta. Väl genomstekt kött, särskilt malt nötkött, minskar likaså risken för smitta. Mjölk ska vara pastöriserad eller kokt.

Åtgärder vid inträffade fall och/eller utbrott

Infektion med enterohemorragisk E. coli (EHEC) är enligt smittskyddslagen en allmänfarlig sjukdom, och inträffade fall anmäls till smittskyddsläkaren i landstinget och till Smittskyddsinstitutet (SMI). Vid misstänkt livsmedels- eller vattenburen smitta skall miljökontoret eller motsvarande i kommunen informeras, vid misstänkt djurkontakt görs anmälan även till länsveterinären. Infektion med enterohemorragisk E. coli är en smittspårningspliktig sjukdom. Smitta från person till person har förekommit, vilket understryker betydelsen av en mycket god hygien vid inträffade fall.

Kommentarer

• Ett stort utbrott skedde i USA 1993 med minst 500 fall och 4 dödsfall. Smittan spreds via hamburgare och EHEC O157 kunde isoleras från köttet.

• Vid ett utbrott i Skottland insjuknade c:a 500 personer, varav 20 avled. Smittan spreds via olika kötträtter, som samtliga distribuerades från ett enda charkuteri.

• Under sex veckor hösten 2002 insjuknade 27 personer i Skåne med EHEC O157-infektion. Åtta av dessa utvecklade HUS och krävde intensivvård. En fallkontroll-studie genomfördes, som visade på en ökad risk att insjukna om man ätit rökt medvurst. Under utredningens gång riktades misstankarna dessutom mot ett speciellt korvmärke, som saluförts i olika förpackningar. Vid mikrobiologiska analyser isolerades EHEC O157 från korven.

• I samband med fotbollsturneringen Gothia Cup 2004 insjuknade fjorton personer, deltagare och ledare, från olika delar av Sverige med samma typ av EHEC O157. Troligen kom smittan från mat som serverats under turneringen. Endast ett fall rapporterades från utlandet.

• Mer än 2300 personer insjuknade med mag- och tarmsymtom i Walkerton, Canada. Det handlade om en vattenburen smitta med åtminstone två olika smittämnen; EHEC O157 och Campylobacter. Vattentäkten bestod av flera olika brunnar på olika djup. Det fanns flera olika möjligheter till förorening av dricksvattnet, men den troligaste orsaken var att en dåligt skyddad brunn förorenats med kogödsel.

Sjukdomsinformation om escherichia coli-infektioner i tarmen

Bakterien Escherichia coli betraktades tidigare som en icke sjukdomsframkallande mikroorganism, vanlig i mag- och tarmkanalen både hos människor och djur. Den används som indikatorbakterie vid rutinundersökningar av vatten för att påvisa färsk förorening med avföring.

Under årens lopp har det visat sig att det finns flera olika typer av E. coli, som kan ge sjukdom hos människa, några av dessa kan även finnas hos djur, men djuren är sällan sjuka.

Orsakande mikroorganism, smittvägar och smittspridning

Åtminstone sex typer av E. coli kan orsaka infektion hos människa: enterohemorragiska E. coli (EHEC), enteroinvasiva E. coli (EIEC), enteropatogena E. coli (EPEC), enterotoxinbildande E. coli (ETEC), enteroadhererande E. coli (EAEC)ochenteroaggregativa E. coli (EAggEC). Bakterierna finns i tarmen hos människa, vid vissa typer även i tarmen hos djur. Bakterien utsöndras med avföringen. EHEC redovisas separat (se enterohemorragisk E. coli infektion).

EIEC: Reservoar är människa. Smittspridning sker troligen via smittade livsmedel. Inkubationstiden är kort, 10-18 timmar.

EPEC: Reservoar är människa. Smittar framför allt barn under två år, och smittspridning kan ske via smittad barnmat eller mat under avvänjningen eller på spädbarnsavdelning på sjukhus. Även vuxna kan insjukna. Smittan var tidigare vanlig i Europa och USA och spelar fortfarande en stor roll som diarréorsak hos spädbarn i utvecklingsländerna. Inkubationstiden hos vuxna är 9-12 timmar, det är okänt om samma förhållande gäller för barn.

ETEC: Enterotoxinbildande stammar, som bildar ett värmekänsligt toxin (LT) och ett värmestabilt toxin (ST). Reservoar är människa. Smittar framför allt via livsmedel som förorenats, men även vattensmitta har beskrivits. Smitta från person till person är ovanligt. Smittan är vanlig i utvecklingsländer, turister insjuknar ofta, och sjukdomen går ofta under benämningen "turistdiarré". Inkubationstiden är normalt 10-12 timmar men kan uppgå till 72 timmar.

EAEC: Ännu inte speciellt känd mikroorganism som har förekommit i utbrott hos små barn i utvecklingsländerna.

EAggEC: Viktig orsak till barndiarréer i utvecklingsländerna. Eventuellt finns ett samband med kronisk diarré. Inkubationstiden är 20-48 timmar.

Symtom, komplikationer, behandling och diagnostik

EIEC: Invasiva stammar orsakar sjukdom, speciellt lokaliserad till tjocktarmen. Symtom är feber, slemmig och ibland blodig diarré.

EPEC: Orsakas bara av speciella serotyper av E. coli, kallades tidigare för "spädbarnskolera". Symtom är vattniga diarréer med slem, feber och ibland uttorkning som följd.

ETEC: Infektion med ETEC liknar kolera. Patienten har rikliga, vattniga diarréer, buksmärtor, kräkningar och ibland feber och kan snabbt bli uttorkad.

EAEC: Icke toxinbildande stammar som adhererar till vävnadsceller. Symtombilden domineras av diarréer.

EAggEC: Symtomen är vattniga diarréer med slem. Flertalet av dessa sjukdomstillstånd antibiotikabehandlas inte normalt, men vätskeersättning kan behövas.

Diagnos ställs med odling och PCR-teknik från ett avföringsprov. Diagnosen görs framförallt för EIEC, EPEC, EAggEC och ETEC.

Allmänt förebyggande åtgärder

God hand- och livsmedelshygien förebygger smitta. Koleravaccinet skyddar tämligen bra även mot ETEC.

Åtgärder vid inträffade fall och/eller utbrott

Dessa E. coli är inte anmälningspliktiga enligt smittskyddslagen, undantaget EHEC (se enterohemorragisk E. coli infektion). Misstänkta utbrott från vatten och livsmedel skall meddelas miljökontoret eller motsvarande i kommunen.

Kommentarer

**ETEC
**Minst 200 personer i Stockholmstrakten insjuknade med diarré och kräkningar efter att ha ätit mjuk dessertost. Osten visade sig innehålla toxinbildande (LT- toxin) E. coli, mer än en miljon bakterier per gram ost. Liknade utbrott förekom samtidigt även i USA, Danmark och Nederländerna.

På ett kryssningsfartyg insjuknade 108 personer av 138 med mag- och tarmsymtom. Utbrottet orsakades av ETEC, som isolerades både från dricksvattentanken och från sjuka personer. Mellan kylsystemet och färskvattentanken fanns en rörförbindelse, och sjövatten kunde via denna nå färskvattentanken.

Under 2003 insjuknade 50 av 148 personer efter att ha ätit en gemensam italiensk buffé på en restaurang. En enkätundersökning baserad på menyn gav inget utslag för ökad risk för insjuknande kopplad till ett specifikt livsmedel. Tolv personer provtogs, varav två var positiva för ETEC, sex för EPEC och tre dubbelinfekterade med ETEC och EPEC.

**EPEC
**Bland de boende i två bostadsområden utanför Uppsala med gemensam vattenförsörjning insjuknade 60% (442 personer) med mag- och tarmsymtom. De sjuka representerade alla åldersgrupper. EPEC kunde isoleras från såväl de sjuka som från dricksvattnet.

Sjukdomsinformation om salmonellainfektion

Infektion med salmonellabakterier (salmonellos) är vanligt över hela världen. Sjukdomen är en zoonos, d.v.s. en sjukdom som kan överföras mellan djur och människa. I Sverige är färre än 1% av alla djur och livsmedel smittade med Salmonella, till skillnad från flertalet andra länder i Europa, där det är vanligt att t.ex. (rå) kyckling och ägg är förorenade med Salmonella. I flertalet europeiska länder (dock ej Norge, Finland och Sverige) är Salmonella Enteritidis från ägg och kyckling ett särskilt stort problem.

I Sverige rapporteras c:a 4000 fall per år, varav c:a 85% är utlandssmittade. Normalt rapporteras 4 till 8 utbrott per år. Av de utlandssmittade fallen kommer många från Medelhavsområdet, speciellt S. Enteritidis som ökat påtagligt i stora delar av Europa sedan 1985. Därefter har antalet smittade minskat något i många länder, framför allt har en förändring av fagtyperna observerats.

Orsakande mikroorganism, smittvägar och smittspridning

Sjukdomsagens är s.k. zoonotiska salmonellabakterier (ej S. Typhi och S. Paratyphi, som bara finns hos människan). Bakterierna är i stora delar av världen vanligt förekommande hos många olika djurslag, t.ex. nötkreatur, gris, hönsfågel, vilda fåglar och sällskapsdjur som hund, katt, orm och sköldpadda. I Sverige har färre än 1% av de livsmedelsproducerande djuren Salmonella.

Det finns över 2000 olika serotyper av Salmonella, varav ett 20-tal är relativt vanliga i Sverige. Bakterierna kan tillväxa i flertalet livsmedel. Infektionsdosen är oftast hög, normalt krävs upp till 100 000 bakterier för att sjukdomssymtom ska uppstå, och detta förutsätter oftast att bakterien först förökas i livsmedlet.

Känsligheten kan dock variera, små barn, äldre och immunsvaga är mer mottagliga, och hos dessa är den kritiska infektionsdosen lägre. Vid vissa feta livsmedel, som t.ex. choklad och ost, tycks infektionsdosen vara lägre, så låg som några få bakterier.

Normalt varar bärarskapet fyra till sex veckor, någon procent blir bärare en längre tid (månader till år), några få i åratal. Sekundärfall är relativt ovanliga, c:a 4% vid utbrott.

Inkubationstiden är oftast 1-3 dygn (6 timmar-10 dygn).

Symtom, komplikationer, behandling och diagnostik

Vanligen ses ett akut insjuknande med buksmärtor, feber, diarréer och ibland kräkningar. Komplikationer från leder ses emellanåt. Normalt ges ingen antibiotikabehandling, men ibland kan vätskeersättning behövas.
Diagnos ställs vanligen genom att bakterien påvisas i odling från avföringsprov. Den kan dock ibland också påvisas från blod och/eller urin.

Allmänt förebyggande åtgärder

Inget vaccin finns mot Salmonella, allmänt god hygien förebygger dock smitta. Det är viktigt att livsmedelshygieniska rutiner hålls på en hög nivå, så att en förökning av eventuella bakterier i maten inte kan ske.

Personer inom livsmedelsbranschen bör vara särskilt uppmärksamma på risken för Salmonella och på de särskilda regler som gäller för personalhygienen.

Åtgärder vid inträffade fall och/eller utbrott

Salmonellainfektion klassas enligt smittskyddslagen som en allmänfarlig sjukdom, och inträffade fall anmäls till smittskyddsläkaren i landstinget och Smittskyddsinstitutet (SMI). Salmonellainfektion är en smittspårningspliktig sjukdom. Vid misstänkt smitta från livsmedel eller vatten skall miljökontoret eller motsvarande i kommunen kontaktas.

• God personlig hygien är viktig för den smittade och för omgivningen.

• En smittad bör undvika att hantera oförpackade livsmedel och att laga mat åt andra personer; om detta ändå är nödvändigt måste man vara extra noga med handhygienen.

• Enskild toalett är bra, om sådan lätt kan ordnas, men är oftast inget krav.

• Isolering av den sjuke är inte nödvändig

Om man arbetar med livsmedel och är smittad med Salmonella blir man i första hand omplacerad till andra arbetsuppgifter. Om detta inte går kan man bli avstängd enligt smittskydds- eller livsmedelslagen.

Kommentarer

Salmonella var tidigare ett större problem i Sverige än vad det är nuförtiden. År 1953 förekom ett stort utbrott med 9000 fall och 90 dödsfall. Smittan, S. Typhimurium, spreds via förorenade charkvaror och kött från ett slakteri. Det har under senare år förekommit salmonellautbrott som härrört från ovanligare smittkällor som böngroddar, ölkorv, avokado, vitpeppar och ruccolasallad.

• Ett större inhemskt utbrott med S. Enteritidis inträffade 1977 då c:a 3000 skolbarn och lärare smittades med Salmonella av mat från en skolbespisning.

• En chokladkaka med äggkräm serverades på charterflyg från Kanarieöarna till Sverige. Kakan var smittad med S. Enteritidis. Antalet svenskar som rapporterades sjuka var c:a 500, men troligen smittades flera tusen personer.

• Under våren 1995 insjuknade omkring 50 personer med en ovanlig typ av S. Typhimurium. Den epidemiologiska utredningen visade att alla ätit kebab på några olika restauranger och att köttet kommit från samma leverantör (var troligen importerat).

• Under tre månader i början av 2002 insjuknade 88 personer, varav 2/3 kvinnor, i framför allt Stockholmsområdet i S. Saintpaul. En fall-kontrollstudie utfördes, som pekade på att alfalfagroddar var orsaken till utbrottet. Salmonella kunde dock inte isoleras från groddprover.

• 53 personer spridda i åtta olika län i Sverige insjuknade sommaren 2003 med S. Hadar. De hade ätit kyckling importerad från Brasilien via Danmark men tillagad i Sverige. Molekylärbiologiska analyser visade att bakteriestammarna från sjuka människor och kycklingen var identiska.

• Sommaren 2003 insjuknade minst 112 personer i södra Sverige i S. Typhimurium fagtyp 108 efter att ha ätit på en och samma restaurang. I stort sett samtliga hade ätit kebabkött i en eller annan form. I samma veva rapporterades 27 ytterligare fall från två andra län i landet. De hade ätit kebab på sex olika restauranger. Kebabköttet kom från samma grossist, som hade importerat fläskkarré från Danmark. Samma ovanliga salmonellatyp kunde isoleras från köttet som hos de sjuka personerna.

Under de senaste åren har smittspridning skett av en S. Typhimurium, fagtyp 104, vilken uppvisar multiresistens mot vanligt använda antibiotika. Detta är en oroande utveckling. I Sverige producerade livsmedel är i praktiken fria från Salmonella genom ett sedan många år genomfört salmonellakontrollprogram

Annan benämning: giardiasis

Giardiainfektion har global spridning. Parasiten kan förekomma hos många andra djurarter, t.ex. bäver, rådjur, lodjur, hund. Omkring 1500 fall rapporteras per år i Sverige, oftast bland asylsökande och flyktingar, ibland hos hemvändande turister.

Relativt få inhemska fall av giardiasis rapporteras årligen, då ofta som daghemssmitta. Även livsmedels- och vattenburen smitta har förekommit.

Orsakande mikroorganism, smittvägar och smittspridning

Giardiasis är en tarminfektion orsakad av Giardia lamblia (synonymt G. intestinalis, G duodenalis), ett encelligt "urdjur", protozo. Flera genotyper av Giardia lamblia finns, men endast genotyp A och B infekterar människa. Parasiten invaderar ej vävnaderna.

Den förekommer i två former; som vegetativ form i tarmen (trofozoit) och som ett vilostadium (cysta). Cystorna är den smittsamma formen. De är relativt motståndskraftiga och överlever vid temperaturer från 0° till +60°C. De är känsliga för intorkning. Giardia kan inte föröka sig utanför sin värdorganism.

Giardia utsöndras via avföringen och smittan sker vanligen via avföringsförorenat vatten, ibland via livsmedel. Smitta person till person har setts på institutioner och daghem. Smittan kan också spridas sexuellt.

Den kritiska infektionsdosen är låg, färre än 100 cystor kan ge infektion. Om inte infektionen behandlas kan utsöndringstiden pågå länge (månader till år). Inkubationstiden är vanligen 7-10 dygn (3-25 dygn).

Symtom, komplikationer, behandling och diagnostik

G. lamblia infekterar övre delen av tunntarmen. Hur parasiten orsakar sjukdom är ej helt känt. Man kan vara bärare utan att ha några symtom alls. Många har dock en diarré, som kan vara långvarig, med magkramper, trötthet och viktminskning. Behandling med antibiotikum har god effekt.

Diagnos ställs genom att cystor (ibland trofozoiter) påvisas i avföringsprov (mikroskopi). Vävnadsundersökning från tunntarm kan enstaka gånger ge diagnos. Man kan också söka finna antikroppar mot parasiten i patientens blod.

Allmänt förebyggande åtgärder

God hand-, vatten- och livsmedelshygien förebygger giardiasis. Varningsflagg bör hissas för okokta grönsaker och okokt dricksvatten, framför allt i Östeuropa och i utomeuropeiska länder. Giardiacystor är, som andra protozoer, mycket motståndskraftiga mot vattenklorering. Något vaccin finns ej.

Åtgärder vid inträffade fall och/eller utbrott

Giardiainfektion är enligt smittskyddslagen en allmänfarlig sjukdom, och inträffade fall anmäls till smittskyddsläkaren i landstinget och till Smittskyddsinstitutet (SMI). Vid inhemsk smitta bör man söka utröna om smittspridning skett på daghem, om smitta spritts via dricksvatten etc. Vid misstanke om vatten- eller livsmedelsburna utbrott skall miljökontoret eller motsvarande i kommunen kontaktas. Giardiainfektion är en smittspårningspliktig sjukdom. Den sjuke behöver inte isoleras men ska ha hygienrekommendationer.

Kommentarer

Vad gäller giardiaspridning via livsmedel är risken störst för grönsaker som kan ha bevattnats med avloppspåverkat vatten.

• Vid ett utbrott med Shigella (se Shigellainfektion) via isbergssallad fann man hos någon person även G. lamblia.

Flera dricksvattenburna utbrott har förekommit i Sverige sedan början av 1980-talet.

• Ett stort utbrott inträffade i Sälen vid nyåret 1986. Totalt 3600 (90% av fjällgästerna) insjuknade i diarré och hos fler än 1500 personer påvisades Giardia. Ett stopp i avloppet gjorde att avloppsvatten trycktes in "bakvägen" i dricksvattenreservoaren. Bräddavloppet från denna hade kopplats ihop med avloppsnätet.

• I Bergen, Norge, insjuknade under hösten 2004 minst 800 personer i en giardiainfektion efter att ha druckit kommunalt dricksvatten. Giardia isolerades både från rå- och kranvatten. Många av de som insjuknande drack stora mängder vatten.

Giardiautbrott på daghem är inte helt ovanligt.

• Två barn från samma avdelning på en förskola (med 80 barn) söker för diarrésymtom. Samtidigt söker också två vuxna personer med likartade besvär och som har anknytning till samma daghem. Totalt blev 14 av 52 undersökta personer positiva för G. lamblia. Åtta var barn, samtliga på den avdelning där de två första fallen uppdagades

Vart kommer all denna information ifrån Åsa? Det vore kul att läsa mer om detta.

Det är information om sjukdommarna för människor. men som sagt var, det är ju samma sjukdommar vi får.
gå in på smittskyddsinstitutet.

Om det kallas att dissa allt om man ifrågasätter varför man inte tar prover på illrarnas bajs. Så ja då dissar jag.

Jag tror du mycket väl förstår att det inte är din önskan att ta prover det handlar om.

Och då menar jag mediciner inte den vanliga magsjukebehandlingen.

Jag upprepar ännu en gång, rådande behandling är fullt adekvat vid dylika typer av virusrelaterade magsjukor.

Att gå ut och säga att det är en specifik sjukdom utan att vara säker.

Men det har ju ingen gjort! Tvärtom, jag tycker det poängterats gång på gång att vi inte vet vad det är!

varför i himlens namn hugger man inte prov på en gång. Varför avvakta i flera dagar tills proven minskar i värde?

Det finns säkerligen individuella skäl till varför inte alla har testat. Okunskap är ett av dem och förmodligen det vanligaste. Men när man försöker sprida information och tjata, så blir man betraktat som "hysterisk" eller för nitisk. Talar av egen erfarenhet här. När mina blev sjuka kände jag ex inte till att man kunde bevara prover genom att frysa dem, eller någonting om vart man skulle kunna vända sig för diverse tester. Det tog jag reda på senare och försökte dela med mig av till andra (något jag nästan ångrar).

Du öser på här med massor av info om diverse smittor, kanske därför att du inte riktigt vet vad du ska säga? Jag väntar fortfarande på ett rimligt, praktiskt genomförbart förslag om vad du tycker man rimligen ska testa för, och som överrensstämmer med sjukdomshistorik, symptom och smittspridning (det är mot denna bakgrund som coronavirus legat högt på listan över misstänkta). För du kan ju inte på fullaste allvar mena att man skulle testa för allt mellan himmel och jord utan någon som helst rim och fason eller logik.

För övrigt är det inget av det du citerat (framför allt inlägg #70-73) som stämmer in rimligtvis väl med de typiska magsjukefallen vi diskuterar här (jag får fortfarande en känsla av att du inte riktigt tänkt igenom och satt dig in i det här Åsa).

Själv kan jag föreslå test för t ex rotavirus, men det stämmer dock inte riktigt in på fallen vi haft. Det drabbar främst mycket unga valpar och anses inte smitta i flera månader. Jag tycker också som jag sagt många gånger att det är värt att försöka med fler av SVA:s coronatester innan man avfärdar det (som många av "kriktikerna" har gjort).

Låt oss säga att ett par illrar i ett hem blir magsjuka i riklig, slemmig, oblodig diarré ca ett par dagar efter att de varit i tät kontakt med en ny iller som kommer från ett hem där man haft magsjuka inom säg 4 månader tidigare.

Illrarna har aldrig tidigare reagerat med stressmagar i kontakt med andra illrar, man har inte bytt foder och det finns ingen annan uppenbar orsak till sjukdomsutbrottet.

Illerägaren har läst på och tar prover redan under första (och kanske flera) sjukdomsdagen och fryser in dessa.

Vad rekommenderar du, Åsa, att ägaren (eller flera ägare i samma situation) ska testa för?

Det MarieB hoppas jag att de som jobbar med forskningen inom SVA har svaret på. den delen är de bättre på än mig. Och jag överlåter gärna till de som kan. Men hur ska de kunna kolla något om inte folk skickar in. Ska de skita själva och kolla eller?

Allvarligt talat tycker jag att du försöker vända på allt jag säger till att bli till något negativt för illrarna. det är det inte. Kanske för folks plånböcker men inte för illrarna.
Jag har inte sett era gröna bajsar mer än på kort, jag har inte sett någon av de sjuka djuren. jag kan bara lyssna till folk med insjuknande djur som berättar om det.
Självkalrt vill jag inte att smittan sprids, men veta hur man bekämpar saker kan underlättas om man vet vad det är. Och ja vilket virus som orsakar detta.
Finns som sagt var många saker som hör till benämningen magsjuka vilket jag försökte visa här. Trotts att mina inte varit sjuka, jag inte stått uppi detta så har jag faktiskt sökt fakta jag med. prata med SVA och sådant. Men det räknas liksom inte om man inte heter MarieB och tycker lika som dig. och sorry, i det här fallet verkar jag inte nå fram till dig alls.

Allvarligt talat tycker jag att du försöker vända på allt jag säger till att bli till något negativt för illrarna. det är det inte. Kanske för folks plånböcker men inte för illrarna.

??

Men det räknas liksom inte om man inte heter MarieB och tycker lika som dig. och sorry, i det här fallet verkar jag inte nå fram till dig alls.

!!

Ohh, tog argumenten slut nu?? Det kan inte vara sant. Fundera en stund till så kan du nog förvrida det jag skrivit lite till.

Nu går jag och lägger mig, så får vi se vad som hänt här i morgon.

Nej, du avslutade det så snyggt åt mig ;). I rest my case.

Natti natti

ojoj, här har det varit livat….

Nu finns informationen om att magsjuka uppkommit och omständigheterna kring det. Eftersom det finns misstankar om att det rör sig om en magsjuka som är smittsam under väldigt lång tid så är det viktigt att det blir kännt. Jag betraktar mina illrar som smittorisker och kommer att hålla dem i karantän en längre tid för att det känns som rätt beslut för just mig. Om folk väljer att sätta sina illrar i karantän eller inte är upp till var och en, syftet med tråden är inte att skrämma folk eller säga till folk att de ska hålla sina illrar i karantän. Nu finns informationen tillgänglig och var och en kan själva ta beslut om hur de väljer att göra med sina illrar.

Angående Frejas sjukdomsförlopp igår så blev det bara en kräkning och grön avföring vid ett tillfälle. Hon hade senare under dagen gulaktigt slem i avföringen men har varit pigg under hela förloppet, ätit, druckit och varit lekfull.

Jag kan bara ifrågasätta alla illerägare som INTE sätter sina illrar i karantän. Hur tänker ni då?
Här prisas dagligen illrars rätt, det skrivs protestlistor i långa banor för både det ena och det andra som handlar om djur. Ja, det är helt rätt. Djur ska INTE lida.

MEN när det sedan handlar om att människor kanske får lov att ställa in lite träffar med andra illrar då backar alla. Då sätts inte längre djuren i första hand. Utan själviskheten om att träffar är superkul att åka på, går före djurs hälsa?!

Det krävs tydligen att djur ska behöva dö för att bli tagen på allvar. Tydligen inte ens då tas man på allvar (tänker på MarieB). Djur har dött och kommer att fortsätta göra det pga okunskap. Olyckor kan självklart alltid hända. Man kan inte veta och kunna allt. Men man behöver ta mig sjutton inte utsätta sina illrar för onödig smitta.

En fråga till dig MarieB, jag värderar faktiskt din kunskap och är enormt tacksam för din hjälp när Turbo var sjuk, tror du att den här magsjukan är luftburen? Smittar den via kläder?
Jag har nämligen lovat (innan det här bröt ut) att vara illervakt åt Sophia_doos illrar. Kan jag ha dem i samma hem, åtskilda med bara en avspärrningsskiva? Kommer jag att utsätta mina för enorma risker igen?

#82, men precis!

Jag undrar precis som Nettan hur denna magsjuka smittar!  Vet MarieB detta?  :oP  Mina pillrisar mår mkt bättre nu.

Jag tror att smittan lika gärna kan komma utifrån (katter,hundar).. All gammal avföring kommer fram nu när det blir vår och bakterierna frodas. Visst är det här inget kul när det händer och visst är det allvarligt, men jag tycker det blir lite väl hysteriskt varje vår när influensan dyker upp igen och igen.. Ska kontakta en väninna på SVA och höra med henne om dom vet nåt om ursprung, smittovägar, smittorisk mm.

Har skickat PM till dig Nettan.

jag puttar upp denna då den kan vara väl värd läsning nu innan alla illerträffar!

Läste lite här om magsjukan. Min Skrollan har aldrig haft det, men hon har inte heller träffat någon annan iller, men även hon har grönt bajs ibland, p.g.a stress tydligen. Men jag läste att ni brukar vara på mässor och träffar emd er aillrar tydligen, vad är det för träffar & mässor? Verkar intressant! :)

Mina e fortfarande kassa i magen  :oS Kan bli tufft å bli av med dethär! Akta er!!!! Tänk på era pälsar…vilket e viktigast? Att ni får gå på träffar å ha kul eller att era pälsar får stanna hemma och behålla hälsan och va lyckliga?

#89 De flesta illerföreningar ordnar illerträffar och även många privatpersoner. Föreningarna medverkar även på flera husdjursmässor ex. Sollentunamässan och Örebromässan. Sen ordnas det illerutställningar både i Norge och Sverige.

#90, man får göra avvägning själv. Bäst är säkerligen om man har illern i ett utrymme utan kontakt med omvärlden men vilket liv är det? De flesta illrar tycker det är kul att gå ut.

Det e lkart man får bestämma själv! Att gå ut med dem tycker jag e ok…men att ta med på illerträffar anser jag vara att utmana ödet lite. Jag tror personligen inte att illrarna tycker illerträffar e lika kul som ägaren tycker. Oftast inte iaf.

# 93 Håller med dig om att illerträffarna inte direkt är så roliga för illrarna alltid utan mer för oss människor.

#93 det varierar nog lite från iller till iller också. Men vår erfarenhet är som din, att det mest är för människornas skull man åker. Det kan ju vara minst lika kul att åka utan illrar. Som sist var ju Tuva och Woodo inte så pepp på att ens titta på en annan iller…

O lilla tindra ville bara vara hos mamma vad jag kom ihåg… :)

Vi använder framförallt illerträffar för att socialisera illrarna med andra människor med illervana.

Eftersom magsjukan kom tillbaka under sollentunamässan, bör man inte ta i beaktande att det kanske var annat djur som spred smittan och inte annan iller? Det är väl faktiskt så att detta virus sprids mellan olika arter. Alltså kan din iller lika väl bli smittad utomhus när den nosar på hundskit.

Någon med större kunskaper kan säkert detta.

Hittils finns inga tecken på att andra djur i hem som haft smittan själva blivit smittade vilket tyder på att smittan enbart smittar från iller till iller. Att smittan kommer från avföring som legat dold under snön är långsökt eftersom det finns så få illrar och det ska mycket till att två illrar från olika hem ska ha traskat förbi samma ställe. Man får anta att en iller eller annat djur som kommer från ett hem där det finns illrar har fört med sig smittan till mässan. En magsjuka som smittar upp till 6-8 månader försvinner inte bara utan vidare. Den kommer att komma och gå men det man kan göra är förstås att minska antalet smittade illrar genom att hålla dem från illerträffar och utställningar. Att gå ut med illrarna på prommenader ska vara näst intill riskfritt som jag ser det. Smittan kan inte utrotas eftersom många inte vet att deras illrar är smittade och att andra väljer att blunda för riskerna men jag hoppas att smittan ska få begränsad omfattning iaf. Speciellt ni som ska ha kullar borde vara extra försiktiga att få hem smittan.

Det är klart att man inte tar med illrarna på träff om man har en dräktig hona hemma… det jag menade var att det här viruset om jag fattat det rätt är ett coronavirus, och det är ett kattvirus.. jag kanske har helt fel, vad vet jag..

Sophia har hela lägenheten full av katter men endast illrarna har blivit dåliga där hemma. Har inte hört om några andra fall där illrar smittat katter eller tvärt om heller.

oki.. bara en tanke.. min syrras katt fick nämligen det viruset.

#96: om hundar kan ha smittan vet jag inte, vore intressant att få svar på.

#100: ja om det är samma som illrarna kan smittas av. Finns ju mutationer på virusen så det är svårt att veta.

man är väl inte ens säker på att det är ett coronavirus??

Det man vet säkert är att flera illrar blivit extremt dåliga (livshotande) av detta virus och att de varit smittbärare en längre tid..

Precis som Falo skrev har jag många katter här hemma och de umgås med illrarna väldigt nära…leker, busar, äter och går på låda ihop. Ingen av katterna har blivit sjuk så jag är säker på att det inte smittar till katt. Annan magsjuka gör det säkert och det går ju många magsjuketyper nu åxå.

När Nettans Turbo visade symptom på viruset så gjordes tester för Corona av Katt-typen och de visade negativt svar. Det kan mycket väl ha rört sig om Corona även i det fallet men en variant av viruset som inte är densamma som det katter bär på. Säkert är att det finns en magsjuka med lång smittotid, risken att få viruset ute är mycket liten i jämförelse med direktkontakt med andra illrar så promenader oroar jag mig inte för.

Puttar åt Burtil

Jag hade magsjukan för två år sedan och då visste man inte så mkt om den. Jag hade Lucifer som var 2 år och Hugo som bara var en liten valp. Det fanns två sätt som jag kunde ha blivit smittad på. Ena var luftburet och andra var genom att Lucifer kom i kontakt med mina kläder som jag hade haft på mig i ett illerhem där magsjukan fanns. Hursom så blev han allvarligt sjuk och jag tog mitt ansvar och höll Lucifer & Hugo i karantän. Under den här tiden så lät jag och smittokällan våra illrar mötas och leka eftersom vi båda var utsatta. Men då började tankarna surra och en rad frågor dök upp.
Räknades karenstiden from det datum första illern insjuknade, eller räknades karensen efter den sista insjuknade ?
Träffade man andra smittade illrar hur blev det med karensen då? Nollställdes den då? Dvs om du hade haft dina illrar isolerade i 3 månader och träffar andra smittade illrar, börjar din karenstid om då och du förlorar dina 3 månader?
Jag drog linjen efter att ha fått hem Tigern och då hade Lucifer frisknat till och varit isolerad i någon/ra månad.

Tråkig att det divideras så mkt om magsjukan som rör hurvida vissa personer måste ställa in träffar och hålla sig hemma. Borde det inte vara av eget intresse att hålla sina illrar hemma och skydda dem mot risken att kunna bli smittade? Okej att man inte bryr sig om man eventuellt kan ha smittan och smitta andra men att överhuvudtaget ta risken att själv bli drabbad? Magsjukan i all ära men tänker ingen på följderna magsjukan kan ge? blödande magsjuk tex.

Jag var på Sollentuna mässan i år och visade stolt upp mina killar för besökare och andra illerägare. men ingen annan iller kom i kontakt med mina killar.  På senaste tiden har en av mina illrar varit sjuk från och till men utan att ha blivit helt frisk emellan. I förrigår blev han dålig och kräktes många gånger under kvällen. Han är otroligt matt men dricker själv och äter när jag matar honom. Hans avföring påminner om magsjukan som jag så mkt väl känner till vid det här laget.

Vad kan man dra för slutsats?

Cilla, jag trodde att vi kom överens om att han fick det från Hugo eftersom du fick hem honom från norge inte så lång tid innan. Vi sa då att det inte var mina illrar som hade smittat honom. De hade ju inte träffats eftersom jag visste att jag hade haft magsjukan hemma. En snarare smittoväg är Hugo.

Tråkigt att höra att någon är dålig där hemma. Hoppas att han kryar på sig.

Tråkigt att du har en sjukling Cilla. Det är illerägare som försökt teesta om det smittar via luft eller kläder tidigare och allt har tytt på att det inte smittar de vägarna. Men det är naturligtvis inget man kan vara säker på. Det är svårt att spåra tillbaka vart magsjukan kommer ifrån då det inte alltid märks direkt efter att de blir smittade.

Tycker att det är viktigt då det känns onödigt att blåsa upp att det skulle vara luftburet då det flertalet gånger visat sig att det inte är det. Utan att det är fysisk kontakt och framför allt kontakt med bajs som smittar. Men men.

En viktig poäng är att valpar inte har symptom om de föds med sjukdomen. Jag fick hem Skitos i slutet av Juni 2005 och visste då att han var bärare. Men han hade inga symptom då eftersom han var född smittobärare. Hugo borde aldrig ha insjuknat. Hade han gjort det hade jag trott på att det skulle vara luftburet men det gjorde han inte.

Insjuknade han natten efter du varit hos mig så bör inte smittan hunnit ta eftersom det är minst 48 timmarsinkubationstid. Skulle smittan kommit från dina kläder borde han blivit utsatt för smittan natten till den 28e. Men du var inte där förrän på dagen den 28e.

Det spelar mig ingen roll om du hade fått hem det från mig. Det hade varit otur, men det du säger är fel. Tycker att det är viktigt att komma ihåg de sakerna då det gäller magsjukan. Med största sannolikhet inte luftburet. Valpar födda med det visar inga symptom och det är minst dvå dygns inkubationstid. Speciellt nu då det är valptider.

viktigt att de som har sjuka illrar hemma läser dessa trådar och drar sina egna slutsatser efter att folk delat med sig om sina erfarenheter. Magsjukan kan vara mycket diskret och många illrar är endast smittobärare och visar inga symptom. Alla illrar i ett hem som är drabbat bör räknas som smittade/smittbärare. Så länge folk läser och begrundar det som skrivs gällande magsjukan så kan man göra som man vill sedan gällande utställningar och träffar- man vet vad man har att riskera och det är upp till var och en att avgöra om det är värt en chansning.

Ojj, vad många smittade illrar   För att vara på den säkra sidan tror jag inte Bab´s får gå på några träffar eller träffa andra illrar förräns Valpen kommer hem

#112: Bra skrivet.