
Gammalt problem som blossat upp igen!
Som rubriken lyder så har ett gammalt problem blivit aktuellt igen. Tony som tidigare haft problem med sitt kissande har börjat igen. Hos Fanny som han bodde hos tidigare höll han på och kissade lite här och där. Dock gjorde han inte det här i större utsträckning sedan han flyttade in hos mig, tills nyligen. Han kissar ibland med mindre än 1 minuts mellanrum och ofta går han upp mot stolsben och andra möbler. I helgen förstörde han även min bredbandsrouter som jag dumt nog lämnat på golvet.. Det börjar bli lite tjatigt..
Jag trodde till en början att det var hans suprelorin som slutat verka och tog honom till veterinären där de konstaterade att chippet funkar iaf på det sätt att man inte längre ser några fysiska attribut. Veterinären föreslog att det kunde vara något knussel med njurarna eller urinledare, men jag är något tveksam.
Vi har flyttat runt en del under sommaren och funderar om kissandet kan ha något att göra med stress. Vad kan felet vara? Någon som känner igen det?
Utöver kissandet så har han blivit mycket mer hårdhänt i sitt lekande både mot mig och sin kompis Estor. Hjälp?

Urinmarkerandet och det mer hårdhänta lekandet låter för mig som en iller som börjat få brunstbeteende igen.
Kan vara binjuretumörer kanske som chippet inte räcker till för.
Men det låter helt klart mer som ett fysiskt fel än någonting annat. En iller som trotsar eller protesterar brukar inte revirmarkera mot saker som typ stolsben och liknande.

Fasiken också!
Trodde att man skulle bli förskonad om man lät bli kirurgisk kastrering, men det kanske inte hjälper på alla illrar då..

Nu har Tony åkt både en och två gånger till veterinären för att få bukt med sitt kissande. Dock har ingenting dykt upp på några prover. Veterinären vet inte vad det kan vara men tror snarare på att det är psykologiskt än fysiskt.
Är det någon som kan "illerpsykologi"?
Suck, jag skyller på Tim för att jag inte orkar skriva lika utförligt igen. Jag hade skrivit värsta novellen och hon kom och skuttade glatt på tagentbordet.
Ta honom till en illerkunnig veterinär och utred ordentligt för binjuretumör. Då har du svart eller vitt på vad det inte är. Vissa illrar drabbas av olika former av cancer oavsett hur man än försöker. Men att chipa som kastrering är ett bra alternativ. Men det funkar inte för alla.
En iller som revirmarkerar kan vara, uttråkad, ledsen, sur, brunstig. Ser du något samband mellan beteende och revirmarkering? Vad händer om han är grymt uttröttad? Håller han på i likadan utsträckning? Finns det perioder då han är avsevärt bättre i sitt kisseri? när är dom perioderna i sånna fall?
Hur luktar hans kiss? är det väldigt starkt i färg och lukt?
Jag har provat olika djurpratare med olika resultat. Men i dom fallen det har funkat har det varit klockrent.
Tycker synd om er, men det finns nog en lösning trots allt.
Lycka till!
Tycker också det låter väldigt brunstigt.. både sättet han markerar på och att han blivit mer hård i sitt beteende. Håller med Cecilia Ang lukt och färg på hans urin.luktar det starkt? Chippen kan även sluta verka efter olika lång tid och ge olika effekter på olika individer.
Sajtvärd på Iller.ifokus

#4,5
Jag tog honom till Roslagstull för att kolla om hans nyaste chip slutat fungera (satte in ett i slutet av juni i år), men konstaterades att det inte var något fel på det. Sedan har vi tagit ett blod- och urinprov för att checka efter cancer, inget dök upp. Inte heller fanns det bakterier i urinblåsan.
Urinen är oftast ganska gul men luktar inte så starkt, men det förekommer att den gör det.
Jag har upptäckt att han nästan enbart drar sig mot metall. Har både trä och metall i lämplig "strykhöjd" men han går aldrig på träet. Kanske finns något där?
Som tur är har hans aggressiva humör mot Estor minskat, vilket känns skönt inte minst för honom..
vad tycker han om Estor? Både förr och nu?
Är estor kastrerad/ chippkastrerad? Om han har chipp, kan hans chipp vara på väg att sluta verka?
Sajtvärd på Iller.ifokus
Det jag funderade på var om Tony aldrig tyckt om Estor. Då är det inte så konstigt att han revirmarkerar och håller på. Illrar som är missnöjda på det sättet brukar hålla på så, och är dessutom ganska svåra att få rumsrena övht.
Menar inget illa på något vis. Vet bara av erfarenhet att illrar som inte tycker om varandra revirmarkerar enormt mkt, och på det blir slarviga på lådan.
Blir det mer revirmarkerande efter ni har städat?

Fast Tony och Estor har gått ihop kan jag ju slänga in, när vi passat dom har det aldrig varit något gruff mellan dom.

Jag vet inte riktigt hur man kan se att de "gillar" varandra på samma sätt som en människa. Men de sover nästan alltid med varandra, putsar varandra och Tony blir lugnare av att åka transportbur ihop med Estor. Skulle säga att de gillar varandra men jag har bara dem två att jämföra med.
De enda gångerna som det blir ordentligt är när Tony ska börja leka, då ger han sig på allt, annars, lugn som en filbunke.
#8 Estor fick sitt första chip i december förra året, problemen med Tony dök upp ca ett halvår efter det. Borde nog märkt om det slutat fungera..?
#9 Tycker inte att jag ser någon avsevärd skillnad i markerandet efter städning. Däremot tycker jag att han uppförde sig väl när vi var bortresta till mina föräldrars landställe i helgen, såg honom gnida sig ett par gånger men aldrig kissa. Kanske har något med nya lägenheten att göra trots allt..
Är det något jag kan hålla utkik efter annat än det som ni frågat efter? Kan förändrade matvanor spela in? Kan mitt humör, psykiska tillstånd spela in?