Det kan ha varit en vild iller, men det troligaste är nog att det var en som blivit "droppad", eftersom du kom så nära.

Förra vintern försökte jag fånga en iller som bosatt sig under en av grannarnas hus. Det var troligtvis en droppad iller, för beskrivningen liknade en silver. Tyvärr fick jag inte se mer än spåren av den och efter ca en vacka hade den försvunnit. Troligen hade den dött eller flyttat till ett "bättre mathak". Den hade gjort rent i deras hönshus, innan dom ringde mig.

Nej jag tror inte att det var en droppad iller. För en vild iller skiljer sig en del i färg från den tama ändå. Denna var mörk nästan svart. Men den hade sin vanliga iller mask så det var inte en mink. hihi
Att jag kom så nära var nog för att den levde vid vattenfalls kraftstaion och fick lite matrester där, sedan fiskade den lax i små pölarna som blev efter att de hade slagit på fallet. hihi

Nu låter det som om det skulle kunna vara en vild liten iller. Lax är väldigt populärt bland våra illrar.

Ja, men jag säger ju det. hihi
Som sagt var. Jag har haft diskussionen tidigare. Jag är hundra på att det var en vild iller. Något måste dock ha hänt den för i somras såg jag inte till honom någonstans.

Va tråkigt.

Ja, det är jättetrist. Men jag håller koll efter honom fortfarande. Och hoppas på att se honom runt kraftstationen i sommar igen.

å vad härligt jag önskar att jag kunde få se en vild iller..men det har bara varit vesslor och minkar.. vill gärna se ett lodjur någon gång så man vet att dom vekligen finns här i skogarna

Här nere på kontinenten (södra skåne ) har vi relativt mycket iller som springer omkring. Tyvärr så är dom inte rädda för att springa vid vägar så man ser en 3-4 st varje år som ligger påkörda. Men har inte träffat någon på nära håll.

Helt klart att det finns vildiller här nere i Skåne. Har själv vid ett tillfälle sett en tik med 6-7 valpar i släptåg. Att det var en vildiller och inte en mård, vessla eller mink är jag 110% säker på, detta pga teckningen som tiken hade i ansiktet och den blanka svarta pälsen hon hade. Teckningen i ansiktet var precis som på min Aslan (som var halv vildiller), vitt på öronen, vit nos och en ganska så tydlig banditmask. Valparna var ca 8-10 veckor, så dom hade precis börjat byta sin valppäls från den gråsvarta till nästan svart med sina vita tecken i ansiktet. Såg denna lilla familj för ca 3-3½ år sedan när jag hade gått ut en tur i skogen själv, hade väl varit ut i ca 1-2 timmar när jag satte mig att fika vid en stor sten i en liten glänta. När jag hade ätit upp mina mackor och druckit min choklad, så tog jag fram en Ramlösa Citron och satte mig upp ovanpå stenen. Det var då jag fick sin på den lilla familjen som kom tuffande bland löven, tiken stannade upp och kollade in mig. Själv satt jag som på nålar. Skulle hon sticka iväg kvickt som attan, eller skulle hon stilla vända sig om och kolla in läget. Hon gjorde det senare, slängde ner dom sista bitarna av min sista macka med oxkött på. Hon lät sig väl smaka, ungarna däremot bara luktade på det vad jag kunde se. Efter nästa 30 min så hade mamma fått nog, och hon drog iväg med hela sitt lilla gäng. Gissa vem som gick med ett fånigt leende på läpparna i en hel vecka efter detta mötet. Otur hade jag dock då jag vid tillfället inte hade någon egen kamera. Idag går jag inte ut utan att ha denna med, för man vet ALDRIG vad som finns bakom en sten i skogen.

Trollet.

Oh, vilket mysigt möte. Förstår att du grämer dig över kameran. Skulle jag också gjort.
Anledningen att så många tvivlade på mig är att det inte alls är lika vanligt här uppe med vilda illrar som nere hos er i skåne.

Jag tycker det är hopplöst med kameran, jag menar hur många gånger missar man inte det där super kortet på grund av att man missat ta med kameran liksom.

Jag håller med dig Åsa, för vid dom tillfällena man INTE har med sig en kamera, det är då man ser saker som man helst skulle vilja ha på foto bara för att bevisa att man har sett det. Eller så är det så att djuret gör nått alldeles speciellt, som när Aslan tog deras papplåda och förde den mot ett öppet fönster. Satt själv i soffan och läste en bok när han kom från mitt sovrum. Han upptäckte då att fönstret var öppet, så han satte sig på rumpan och nosade i luften. Sen tittade han på mig och sen tillbaka på fönstret. Tittade sen på deras låda som var under soffbordet och sen tillbaka till fönstret, detta gjorde han ett par gånger till, sen tittade han på mig. Sen gick han till låda och började föra den mot fönstret med nosen. Han stannade upp ibland för att kolla om han var på rätt kurs, när jag såg vad han var på väg att göra, så reste jag mig och stängde till fönstret. När han väl var framme med lådan vid fönstret, så ställde han den på högkant och hoppade upp i fönsterkarmen. Men ACK ACK, nu var fönstret slut. Och vilken blick jag fick av honom, den var inte nådig den *fniss fniss* Så numera så försöker jag alltid att ha en kamera till hands, men ibland så vill ju Peter också ha den.

Trollet