
Dödsfiender?
Ne så illa är det som tur inte utan det fungerar bra här hemma så länge jag inte gör någrar förändringar i deras tillvaro.
Tjejerna och Zebben håller sej i varsin ände, de kan dock äta tillsammans eller mötas utan att det blir bråk.
Det är när jag tillfälligt stänger in dom i ett rum (vilket inte är så ofta som tur är) eller möblerar om, ja när deras tillvaro förändras då blir det bråk med skrik i högsta decibel men INGA märken. Har även hänt att någon av dem gått och lagt sej i samma säng som någon annan och då händer samma sak.
Zebben har haft illerkompisar av båda kön förut så han vet hur det "ska" fungera och tjejerna har ju alltid haft varrandra sen var de bara runt ett när Zebben flyttade in.
Nu har de bott tillsammans i över elva månader nästan ett år alltså men håller fortfarande på att fjanta sej.
Finns det någon annan här inne som haft illrar som aldrig blivit riktigt vänner, eller där det tagit över elva månader för?
Fungerar som sagt vad fint här ändå men vore ju roligare om de kunde ha mer nytta utav varrandra:) Åtminstone Zebben som är den ensamma av dom, iof lever han i mina hälar och har alltid föredragit människolekar men ja ni med flera illrar förstår hur jag tänker;)
/ Veronica, sajtvärd för Iller.iFokus

Mina tjejer jag hade tidigare kom aldrig överrens med varken mig eller miilo och vi prövade 1år och 7månader =(

Nolita som jag hade kom enbart överens med Snuffe och Molly. De andra gick aldrig. Hade min lägenhet i två läger hela tiden Nolita levde.
Men där var det ju inte att de struntade i varandra. Där blev det slagsmål om de träffades.
Går de bara och lallar runt så kan de ju vänja sig vid varandra även om det kan ta lång tid.
Räcker upp handen! Ofta handlar det om att bryta vanan. Att ta in en Iller till hjälpte avsevärt. Men det var en chansning. Det gäller då att alla andra kommer överens med den nya.
#1 Förresten, hur har det gått för Nora & Dede?

#4 Det är bara bra med dom där dom bor nu. eller nja Dede har precis fått diagnosen Insulom men äter kortison morgon och kväll och svarar på den mycket bra och det är ju underbart. dom damerna fyllde 7 år nu den 24 augusti om jag inte missminner mig helt på att det var augusti. men otroligt skönt att dom är ju år och full gas ;)

#1 Usch inte roligt, är glad att våran situation ändå (vad jag tror) inte skapar någon olycka. Finns många anledningar till varför jag inte skulle kunna leva med att omplacera någon av just dessa illrar.
Vad roligt att de hittade ett hem som var rätt för just dom, kommer ihåg när de var mycke prat om dom på iFokus.
#2 jag är himla glad att det i stort sett inte blir några riktga slagsmål utan mest sura miner, hittade Nailia och Zebben i samma säng för första gången för några dagar sen men det var nog ett rent misstag för när dom upptäckte det själva blev de liv i stugan..
#3 Har varit inne på en fjärde till och från ett bra tag av den anledning samt att Nailia saknar någon att leka med men det är just en chansning och är lite rädd att det ska göra större skada en nytta, har varit ute efter en yngre omplacering men nu är jag mitt i en flytt igen så det får vänta:)
/ Veronica, sajtvärd för Iller.iFokus
Kan inte påstå att Aviendha och Camaro är vänner precis. De kan sova bredvid varandra, men det sker bara om det är en mycket åtråvärd sovplats. De kan gå förbi varandra utan problem, och det är sällan som det gruffas. Å andra sidan har de aldrig lekt, någon förlupen lekinvit på sin höjd som snarare urartat till slagsmål. De hälsar genom att sniffa nackområde/rumpa, och de blir stelare under tiden.
Det är ju inga problem att ha dem på samma yta, och den tredje här hemma fungerar super med båda vilket är tur. Men riktiga vänner kommer de aldrig att bli antar jag då Camao flyttade in för snart två år sedan.
Paulina

#7 Känns som situationen är ganska identisk här hemma, förutom att det är Zebben mot tjejerna så han är väl ensam men som tur är uppskattar han ju mej, vilket tjejerna gör i en mycket mindre utsträckning men det verkar fakiskt börja förändras:)
/ Veronica, sajtvärd för Iller.iFokus

#7 Det var samma situation med Elliott och dom andra här hemma. Han var aldrig vän med någon av dom egentligne men det var oftast vapenvila så dom inte hade problem att bo under samma tak men visst smällde det ibland när det tex var mat inblandat.


Jag säger bara; tadaa! något chockad men otroligt glad, före jag störde dom låg dom som en snurrad korv och återgick till det när jag vek tillbaka filten:-D Det händer något magiskt när jag skriver om "problem" på iFokus!
/ Veronica, sajtvärd för Iller.iFokus

"Plötsligt så händer det!"