
Ögonskadare = jag
I söndags var det illerträff i uppsala. Dagen innan till ära tänkte jag att jag skulle tvätta öronen på Alba och Stiffler. Alba var en piece of cake, som vanligt. Men stiffler for runt som ett yrväder, och de månaderna jag haft honom hittills så har jag bara fått ner en tops 1 gång i örat.
Nu var jag fast besluten om att det skulle göras. Hällde olja på magen som han snällt slickade, tills jag stoppade en tops i örat. Då började sprattlet. Husse och matte höll honom båda medans vi försökte. Efter ett öra var fixat så märkte jag att hans öga rann och att han blinkade mycket på det. Utan att jag märkt det så hag jag antaligen petat honom i ögat med en tops (eller finger) när han sprattlat. Så vi torkade rent ögat efter bästa förmåga. Fixade även lite saltlösning som vi spolade rent ögat med, även detta under sprattel. Men under kvällen blundade han mest med ögat. *dåligt samvete* Han kunde titta med det några sekunder, innan han knep ihop det, så det verkar inte som om han hade något i ögat utan mer som om det var ömt av en smäll.
Igår hade han fortfarande ont och kisade fortfarande, det var dock bättre så han tittade med det i lite längre omgångar. Men fortfarande kisar han och det rinner tårar (inget gegg, tur nog). Och så även i morse, han kisar, men det verkar inte rinna idag. Han använder även ögat mer, verkar det som.
Men jag har sååååånt dåligt samvete, stackarn… Till saken hör att jag igår lyckades kasta min mobiltelefon i ögat på min kille. *flinar lite* Va inte meningen, skulle bara kasta den till honom i soffan, men missade lite… Så även han va ögonskadad igår, även om denna träffade honom utanpå ögat och inte i. Så mitt samvete är nu ännu större.
Gällande stiffler känns det inte heller som om det är något vits att åka med honom till veterinären, vad ska de göra. Har man själv fått en blåtira är det väl inte mycket de kan göra hos läkaren. Får se hur han ser ut idag, när jag kommer hem… :-(
/Värsta ögonmarodören

Annars var illerträffen trevlig. Spännande att se hur Stiffler reagerade på andra illrar. Han var väligt vänskaplig och bara nosade på dem. Alba däremot satt innanför min jacka typ hela tiden och frös, ville inte gå ner. Hon var nere några minuter och under denna tid höll hon sig på avstånd från de andra illrarna… Ville mest åka hem… gamlingen, hon är trots allt 7 år och har värsta tunna pälsen, så det kanske inte är så lätt längre. :)

Stackarn :o( Kul att i hade roligt iaf. Hade bra gärna velat vara med men husbond som har körkort jobbade borta hela helgen. Nästa gång SKA jag vara med…om inte jag jobbar då förstås :S

Ett öga är alltid ett öga… det är viktigt för alla djur. Jag tycker att du ska åka in med honom, han kan ju ha fått en liten rispa på hornhinnan och då kan man få salva. Så gör man med hästar och jagså på veterinärerna att de gjorde det på ett marsvin oxå.

#3> Det har du rätt i. Kanske inte är helt fel med lite salva… Ska kolla hur han ser ut i eftermiddag när jag kommer hem. Problemet är väl återigen bara att få i salvan i ögat utan att återigen skada honom. Han gör rätt extrema kast så det är rätt omöjligt att hålla honom blixtstilla, nackskinnsgrepp eller inte…
*ringer vet och kollar tid*

Ok, nu har jag fått en tid imorrn bitti, lika bra att kolla upp det, så han förhoppningsvis inte får något bestående… stackars pojken.

Tillbaka från veterinären (läs öven tråden om Fasta vid anemi, om Albas "ingrepp" på veterinären idag).
Precis som jag anade så var det lite värre än vad jag först trodde med Stifflers öga. Han hade fått sig en rätt stor skada på hornhinnan, kanske 2x2mm lång (kanske lite mindre än så, men rätt stor för ett illeröga) rispa som inte syntes med blotta ögat. Det satt dessutom under nedre ögonlocket så jag fattar inte hur topsen kom in där. Men å andra sidan så prattlade han rätt rejält.
Hursom helst, veterinären lade först på en lite pappersstrimla jättekort med något rätt medel på ögat. Sedan spolade de det med en massa gul vätska. Därefter spärrade de upp hans öga. Först sprattlade han som en galning, innan han slutligen höll sig lugn några sekunder så att de kunde titta, veterinären förstod mig även att det var svårt att tvätta öronen. N'är ögat var uppspärrat kunde de se rispan som då lös grönt efter vätskan. inte bra inte bra. Ögonspecialisten var dock ledig denna dag så så mycket mer än så kunde de inte säga. Men han har fått en salva som vi ska pruta i i ögat under en tid. Sen ska vi på återbesök om 10 dar, då ögonspecialisten är där, för att se om de läkt. med lite tur gör det det. Blir det sämre så måste vi genast tillbaka, men hon tyckte det bådade gott att han ändå använder ögat lite och att det inte rinner så mycket längre + att det inte var geggigt.
Hur 17 jag ska få in salvan har jag ingen aning om, så som han sprattlar. Rädd att jag petar ut ögat ännu värre. Tror man får ta salvan på fingret och plutta i den med lite snabbhet. uj uj uj, ser inte fram mot de fajterna med sprattelolle.
Sen kollade vi öronskabb och gav Stiffler sin valpspruta. ingen skabb på någon av illrarna. *fjuh*
Tror aldrig mer jag kommer våga tvätta öronen på honom… stackarn…

Stackars liten.. Jag kan intyga att det gör satans ont..
Har själv fått en nagel i ögat en gång som rispade upp hornhinnan. Ögat bara rann och rann helt okontrolerat, så det blev salva för min del också.. så jag tycker verkligen synd om den lille :)
Hoppas det fick ett bra slut iaf..
Carpe Diem
ajajaj huu ryser i hela kroppen ..
Hoppas salvan hjälper lillgrabben! håll oss uppdaterade
Yesterday is history, tomorrow is a mystery, but today is a gift. That is why it is called the "present."

Stackars liten då. Jag hoppas det läker fint med ögat utan komplikationer.
Skickar tröste kramar till er.
Cave quid dicis, quando, et cui
Audiatur et altera pars