Jaa, är väl inte många som vet att hon ens är sjuk iom att jag knappt är innte och skriver här så mycket nu förtiden…

Men det började med att Curry fick svullen vulva. Vilket skulle kollas upp efter jag hade kommit hem från en resa. Misstanke: Ovarierester eller krånglande binjurar.

Men - när jag kommer hem ser jag att hon börjat se lite tunnhårig ut på ryggen! Min sambo hade knappt märkt av det eftersom det ändå var vääldigt lite glest och hon är ju albino. Hur som helst, så gick det väldigt fort för henne att tappa mera päls! Jag kom hem den 13e Juli, då det bara såg aningen glest ut. Den 18e då jag hade fått tid hos veterinären så hade hon börjat bli kal på ryggen och magen, även "armhålorna", bakom öronen och börjat bli gles på även huvudet…

Besöken hos veterinären hjälpte mig inte ett piss. När jag ringde för att boka tid för undersökning och berättade att hon har svullen vulva och börjat tappa päls och även sa att jag misstänker starkt att det är binjurarna som krånglar. Ville göra en hormonpanel och ultraljud. Men då börjar hon i telefon tycka att jag ska till en hudspecialist. Tillslut fick jag som jag ville.

Tog blodprover på Curry. Proverna som togs var hB och S Östradiol. Är det bara det som tas vid en hormonpanel…?
Hennes värden var
hB 18,8
Östradiol kunde dom inte kolla. Första besöket fick dom för lite blod. Även andra gången… :/ Så det har jag ingen aning om…
HB var väl över normalvärde men det tyckte dom inte var något för det kunde bero på stress…?

Vet att värdena även kan visa normalt trots att dom har problem med binjurarna.

Nästa besök var det ultraljud. Men dom visste inte alls hur en iller skulle se ut så dom kunde inte hitta något… Jag sa iaf vad jag visste, att normala storleken är 3x7mm och att den andra kan vara lite större osv osv, så hon iaf visste storleksmässigt vad hon kanske var ute efter o hitta.. Men inte blev jag nå klokare efter ultraljudet. Behövde iaf inte betala något för det pga deras inkometens.

Även om jag inte var säker genom dessa tester så sa jag åt dom att sätta in suprelorinimplantat på henne för att se om det funkar och slippa plåga henne mer. Så fick jag "hoppas" att det är det även om man aldrig önskar sin iller sjuk så skulle man iaf veta vad som är fel på henne iom att Djursjukhuset aldrig kan tala om det för mig. (Gav dom f.ö nr till Marianne Thornvall, hoppas dom kan ringa henne någon gång och lära sig NÅT)

Hur som helst, nu börjar hon bli bra! Upptäckte i förrgår att hon hade fått kort kort stubb överallt hon har varit helt kal! den 26/7 fick hon implantatet. så det har tagit 3 veckor för det att börja visa att det verkar.

Men jag är även besviken på att man inte kan få den hjälp till sina illrar som man behöver… Tänk om jag inte hade haft någon aning, då hade hon förmodligen fått gå o vara sjuk… Har alltid känt denna press som illerägare att man MÅSTE veta o ta reda på så mkt ang sjukdomar SJÄLV för att veterinärerna aldrig kan ett piss…

Är så bra att detta forum finns, är ju här man lärt sig allt genom alla åren som illerägare!

Jag är så lycklig att jag valde att sätta in implantatet, och ser att hon börjar bli normal igen! Vulvan är väl halva storleken nu än innan. :) Kan även tillägga att hon har blivit mkt snällare. Hon har ända sedan vi fick henne varit bitig (ett riktigt jävla monster i början). Kanske berodde på redan då att hon började bli sjuk? Hon var ju väldigt osäker och rädd och kan ju berott på det, att det var därför hon hade sina hysteriska attacker. Men att det kanske inte hade varit så extremt om hon varit "normal"? Det är bara funderingar från min sida. Var 1,5 år sedan vi tog henne som omplacering. Vet inte hur långt innan det kan visa beteendeförändringar? 
Nervös har hon alltid också varit. Minsta lilla ljud har kunnat skrämma henne rejält. Men sen så är hon ju från en "farm" och suttit i bur i säkert 3 år eller så…