Beklagar sorgen.

Usch…. vad hemskt…. Beklagar sorgen

Hoppas han har det bra i illerhimlen.

beklagar sorgen…så fruktansvärt tungt när manmåste fatta ett sånt beslut, men han har det bättre nu *tröst kramar*

Usch lider verkligen med dig ett sådant beslut är inte lätt att ta! Men du tänkte på honom före dig själv och det är beundransvärt.. Beklagar din sorg

Beklagar sorgen. Usch, förstår verkligen att det måste kännas tungt.

Beklagar sorgen. Så ledsamt. Det är ett tung beslut som vi alla säkert kommer att få ta någon gång *kramar om*

Beklagar soregn.

*kramar*

Beklagar sorgen. Alltid tungt att mista någon av ens vänner.

han får hälsa mina änglar, beklagar sorgen!

beklagar sorgen, ja som sagt innan han har det bra nu och du tänkte ju på honom i första hand.. *tröstekram*

beklagar verkligen, du vet att vi finns här allihop! önskar det fanns något jag kunde göra.. men du gjorde det rätta och jag vet hur tungt det är att förlora någon, människa som djur  
*kram*

Beklagar sorgen.

Beklagar verkligen sorgen!

Åh vad ledsen jag är för din skull Sarah.
Gör något extra mysigt för illrarna ikväll och tänk på alla trevliga stunder.

Tänker på dig!

RENGBÅGEBRON

Just denna sida av himlen kallas regnbågebron.

När ett kärt djur dör, kommer deras själ till regnbågebron. Här finns skogar och ängar att leka i tillsammans med andra djur. De är inte hungriga eller törstiga och solen skiner och håller djuren varma. De sover tillsammans i mysiga bon och känner sig fullkomligt trygga.

Alla djur som varit sjuka, gamla och svaga blir unga, starka och friska igen. Precis som vi kommer ihåg dem i våra drömmar och minnen. Alla djuren är glada och lyckliga vid regnbågebron, ingen saknar någonting, förutom en sak. De saknar alla någon de älskar som måste ha blivit lämnad kvar då deras tid inte ännu är kommen.

Alla djuren springer och leker tillsammans, men när en dag kommer så stannar ett djur upp och ser förväntansfullt mot regnbågebron. Ögonen glänser, kroppen skakar och plötsligt springer han ifrån gruppen av djur. Han springer snabbare och snabbare över det gröna gräset. Du har blivit sedd.

När du och din älskling möts på regnbågebron så blir ni fullkomligt lyckliga och glädjen stålar från er båda. Ni överöser varandra med klappar och kyssar. Du ser in i din älsklings förväntansfulla ögon, du ser kärleken strömma och även om ni har varit ifrån varandra länge så har ni aldrig skilts åt i era hjärtan. Nu kommer ni aldrig att skiljas igen.

Nu går ni båda över regnbågebron tillsammans och för alltid.

Beklagar sorgen. Kola skickar kramar till sin bror. Och vi hoppas han har det bra där han är nu.

:'-(

Tack allihop. Det var så tungt att se hur han dog i min famn, men jag är stolt över mig själv att jag klarade det. Han var sjuk av en kronisk infektion. Vi har tagit tusen prover tidigare så det blir ingen obducering. Mitt hjärta ville brista då jag till slut gav honom till Gunnel efter han dött.

Vill bara nämna och tacka Roslagstull som var helt underbara. De ordnade tid fast det inte fanns någon då jag ringde och grät. Gunnel gick ifrån sin operation för att vara med och ge honom sprutorna. De tog inget betalt då jag kämpat för honom så länge. De var helt enkelt fantastiska. Och tack min vän Sara (ingen här) som kom direkt då jag ringde och frågade om hon kunde följa med.

Beklagar så jättemycket! Vet hur det känns. Min hund somnade in i mina armar efter ett års kämpande med mediciner och operationer. Till slut måste man inse att det är bäst för djuret att få somna in när det inte orkar längre. Även ifall det inte känns bäst för en själv.

Skönt att du har andra där hemma som är förstående och tröstar dig

Vi tröstar varandra… Tjejen och Skitos var de som levt med Bubbisen längst och de verkar märka att allt är fel nu. Han saknas så otroligt mycket. De har gosat hela kvällen med mig och jag kan inte sluta gråta. Borde gå och lägga mig men det går inte.

tusen tröstkramar!!!

Det känns fortfarande så fruktansvärt tungt. En kall hand om hjärtat då jag ser bilder på honom. Och alla tårar. Jag klarade inte av att hämta askan. Trots att jag är ateist (nu ifrågasätter jag min tro) så bad jag om enskilld kremering. Tänkte ju sprida askan vid hans favoritplats i skogen. Men, sen fick jag ångest. Trots att jag inte tror på livet efter detta så klarade jag inte av det. Tänkte att jag inte kan sprida honom ute eftersom han hatar kyla. Hur ska det då gå i vinter? Sen ska jag flytta. Hur ska han ta det att bli helt ensam om jag inte kan hälsa på hans plats? Behålla urnan hemma med oss? Det blev det mest aktuella alternativet så han fick vara med dem han älskade. Men, jag ville inte ha honom instängd. Allt slutade med att jag insåg att jag inte kunde hantera det och ringde till Roslagstull och bad dem ringa krematoriet och lägga askan med alla andra djur. Inte ensam så i alla fall. Herregud vad det här får mig att gråta.

 ett tuft beslut men jag annser att det var rätt men det var garanteratt inte lätt. Tänker på dej,kramis

Beklaga verkligen sorgen förlora Lilla Nora 4/4 sorgen e så stor lider med dig men nu leker de för fullt i himlen kram

Beklagar sorgen

det är bara skalet, inget annat… men visst är det ändå så mycket mer!? 
Förstår att du haft ett svårt beslut och att du valde rätt. Känns det bäst för dig så var det det bästa för bubbisen!

Jag beklagar sorgen.. Starkt gjort av dej.

Jag tycker du är väligt stark! Jag beklagar sorgen, det är tufft att missta någon man älskar så högt!

Nää, va synd, stackars bubbisen o dej :'(…. när ja läser sånt här börjar ju nästan ja gråta ;(…. kramisar till er där (F)