Kommenterar här vill gärna se svar, då min minsta iller är på dom andra två rätt ofta så att dom fräser och har sig. Men inte så aggresivt! 

Är de syskon och har växt upp med varandra? Det är ju oftast bus-beteende enbart. Illrar leker ju ganska hårdhänt med varandra och det ser oftast värre ut än vad det är.

Hon ska inte dela på dem, det ger sig efter ett tag.

#2, Dom är syskon och har växt upp med varandra, jag funderade på om det kunde vara rang också ? Dom leker väldigt hårt för att det bara ska vara bus men man är nog överkänslig :-)
Kommer dom lugna ner sig efter dom har kastrerats ?

Har någon fråga till. Hon vill gärna ge båda beröm efter det har gjorts i lådan men dom är lite skygga, hjälper det om hon bara sitter en bit ifrån och säger att dom varit duktiga ? Både hon och illrarna är rädda för varandra, hon vågar inte sitta utan handskar och lång tröja, hon låter dom komma till henne och tvingar sig inte på men hon känner osäkerheten. Blir det bättre när dom lärt känna varandra ?

Risken finns att det kommer ta lång tid att "lära känna varandra" om hon är så rädd för illrarna. Jag gissar att dessa är uppfödda i bur och blivit dåligt hanterade? Prata lugnt och bara vara är prioritet 1, dom måste få förtroende för henne. Berömma för minsta framsteg och även använda sig av godis och mutor är också viktigt för förtroendet.

Valpar leker hårt med varandra, ordentligt hårt.

Om hon är så rädd för illrarna så undrar jag lite varför hon har dem. Inget illa ment alls, men är man så rädd för ett djur så kanske inte djuret är lämpligt.

Illrar som inte blir hanterade blir till slut totalt ohanterbara ifall de får göra precis som de vill. Det krävs att man tar i dem, gosar med dem, håller på med dem konstant för att de ska bli tama.

Och har de inte haft någon mänsklig kontakt under uppväxten, typ suttit i bur eller liknande så krävs det så otroligt mycket mer utav ägaren.

Visst kan man ge beröm med rösten, men valpar kräver mänsklig kontakt, mycket mänsklig kontakt. Annars har hon snart två stycken valpar som har tagit över därhemma.

Man ska också tänka på att valpar inte bits särskilt hårt egentligen. Men när de blir större och får mer kraft i käkarna så kan de bitas något så vansinnigt hårt. Och då kan det vara otroligt svårt att få rätsida på dem.

Och i och med att de inte kommer att gå i brunst förrän till våren så kan hon nog inte vänta på att de ska bli kastrerade och lugna ner sig heller.

Antingen så får hon lägga sin rädsla åt sidan och börja hantera dem eller så tycker jag att hon ska lämna vidare dem till någon som klarar av dem.

Valpar som inte blir hanterade under några månader, är de som blir avlivade pga att ingen vill ta hand om dem sedan pga att de bits för hårt.

#5, Dom bodde i en husvagn och det var ett rör ut, röret gick längs hela gräsmattan, uppfödaren hade byggt små hus runt omkring, hon resonerade att man skulle låta dom bita för att dom skulle inte lockas till att fortsätta. Vad menar du att bara vara ? Hon berömmer dom ofta men försöker hon klappa så springer dom iväg.

#6, Hon är inte rädd för djur, hon har haft illrar, hundar och katter tidigare och dom var mycket tillgivna. Hon har väldigt svårt att lägga sin rädsla åt sidan, hon vill gärna ha hjälp hur man övervinner det så det kan fungera mellan dom alla.

Jag menar att man måste ha illervalpar i händerna. Springer de iväg så måste man lyfta upp dem, ha dem i knät, kela med dem, gosa med dem. Annars blir de ju mer vilda än tama.

Om de bara känner doften av handskar och kläder hela tiden så kommer de inte att lära känna igen hennes doft och när de doftar henne sedan så kommer de att bita. Och ju äldre de blir desto hårdare bits det.

Därför är de viktigt att de lär känna henne och hennes doft nu och inte senare. Ju längre hon väntar desto svårare blir det och desto hårdare bits det. En iller i tonåren kan bitas så att blodet sprutar och det gör ont. Då är risken så mycket större att man blir så rädd för dem att man inte vill peta på dem alls efter det.

Ett valpbett är mycket lättare att stå ut med och det är lättare att tillrättavisa en iller om vad som är rätt eller fel om man inte blöder och har fruktansvärt ont under tiden.

Så hon måste börja hålla i dem, gärna ha godsaker i handen så de förknippar henne med någonting positivt. Kela, gosa, beröm dem med rösten och med godbitar.

Bli en tillgång för illrarna helt enkelt. Just nu behöver de henne inte, de klarar sig bra med varandra och leker med varandra. Så därför måste hon vara någonting extra positivt för dem, annars har hon ingen lockelse alls för dem.

#8, Okei, ska hon tvinga dom att lyfta upp när det sprattlas med tassarna ? Det har börjat blöda flera gånger på henne och det har givit sår. Jag berättade att det kommer vara värre när dom blir stora och att det är viktigt med fötroendet nu och hon försöker verkligen. Har hon godis i handen vill dom ner och gömma det, jag gav henne vitaminpasta för att prova men det tycker dom inte om :-(
Det låter enkelt när du berättar hihi.

#9 Säg åt henne att testa när de är riktigt trötta och inte mitt i allt bus, då är det ju svårare. En trött iller brukar inte ha så mycket emot att gosa.

Grejen är ju att just nu vet de inte om att det är mysigt med klappar och kel för de är ju inte vana vid det. Så man måste få det till att vara mysigt och positivt annars har man snart vuxna illrar som inte vill vara i närheten av en. Och hur kul är det.

Det är otroligt jobbigt att ta hand om två stycken sådana valpar samtidigt och det krävs nästan dygnet runt jobb för att få det att fungera. Men det är ingenting man kan vänta med. Och som sagt, om bara någon månad så kommer de att göra så mycket mer skada när de biter.

Jag är van vid bett men t.om jag kan tycka det är obehagligt att sitta med en vuxen, bitig iller som jag vet drar blod. Även om jag är beredd. Då spänner man ju sig och det känner illern av och helt plötsligt sitter en iller fast i handen och blodet rinner. Då är man ju inte så sugen på att sätta fram handen en gång till. Och den onda cirkeln är fullbordad.

Vitaminpasta hade ju varit bra i och med att de inte kan springa iväg med det, hon får hålla fast hårt i godiset helt enkelt. Mina gillar ju att slicka laktosfri grädde av fingrarna men det är ju kanske inte så lämpligt ifall illern är bitig:)

Hon får prova sig fram och se vad som passar bäst för hennes småttingar helt enkelt.

Jag förstår att det är jobbigt, det är verkligen inget lätt jobb att ta hand om en iller som inte är miljötränad från start och då dessutom ha två. Det är inte alls lätt. Tyvärr är det ju lätt hänt att sådana djur hamnar i omplaceringskarusellen tills sista ägaren inte orkar mer utan avlivar.

Det är tråkigt, för det är ju uppfödarens ansvar från början att se till att deras djur blir trygga och lugna individer.

Så hon har ett stort jobb framför sig, helt klart. Men är hon konsekvent och har bestämt sig för att fixa det så går det ju helt klart. Men det krävs både vilja, mod och en stor portion envishet:)

#10, Hon har gjort det i 2 dagar nu, dom verkar nästan medvetslösa och märker inte någonting när dom sover men kan dom ändå känna av hennes doft och röst ? När dom är vakna så är det bus med en gång och hon får knappt någon chans att klappa och visa sin närhet.
Hon vet att det krävs hantering nu och hon är fast besluten att hantera det, jag har inte själv mycket erfarenhet så ville fråga experterna här om bästa råd :-)

Vågar man prova laktosfri grädde ? Var lite osäker på det för tror inte det är så nyttigt :-) Hon kommer ju få ge dom det flera gånger per dag. Tror du man kan hälla lite på ett fat när hon har dom i famnen ? Annika älskar dom väldigt mycket och hon är så arg på sig själv för att hon reagerar som hon gör :-(
Annika vill verkligen få bort denna rädsla och jag hjälper henne med det lilla jag kan, jag tror dom känner av hennes osäkerhet för när jag tar upp dom så går det bra men hon blir ju bara nervös.

Hon tycker det är en svår balansgång, samtidigt som dom ska vänja sig vid sin nya miljö så vill hon ge dom mycket närkontakt. jag var hos henne en stund innan idag och dom verkar känna sig hemma och jag ringde henne också nu och förklarade vad du sagt :-)

Med mina valpar brukar jag hålla pekfingret framför nosen på dem om de är bitiga. Sen får de bita och varje gång säger jag nej och blåser lite på nosen. Efter några gånger brukar de slicka istället. Man måste tyvärr låta dem bita för att få dem att inte göra det, annars kan man ju inte säga ifrån.

Som sagt ovan… två valpar samtidigt är sjukt jobbigt… jag hade kvar 4 förra året ;)

#13, Hihi, det kommer nog inte Annika våga göra, hon tycker dom biter väldigt hårt redan nu när dom är små, när jag hälsar på är dom snälla så jag tror det beror på att hon är rädd för dom och det blir en ond cirkel.

Vet ni någon annat man kan köpa i tub och ge ?
När dom får en godis så rycker dom den ifrån handen, min lillkille tar så försiktigt när han får men betyder det att dom fortfarande är rädda ?

Jag kan intyga att även valpar kan bita extremt hårt! Det är lätt att bli rädd när dom biter sig fast eller tuggar. Det är inte alltid små vassa valptänder som biter igenom huden mycket lättare än vuxna tänder är lättare att stå ut med.. Dåligt hanterade valpar är ett ganska dåligt köp från början. Att ta 2 är egentligen ännu dummare.. då tyr dom sig till varandra och behöver inte sin ägare på samma vis.. Jag tror att din kompis kommer få kämpa länge och väl med det här. Ta på Valparna koppel o gå ut med dom en och en för att öka förtroendet mellan ägare och valp.

#15 Det betyder att de är uppvuxna med att den som tar sakerna fortast och springer får dem. Vad det än gäller, mat, godis osv.

Den som inte är snabb får inget helt enkelt.

Vet inte vad annat godis som finns i tub faktiskt.

Har läst hela tråden och kände igen mig direkt..=) Min Love var min första iller och han var extremt tuff som valp…Jag var fullständigt livrädd vissa gånger för honom. Efter två veckor ringde jag hem till hans uppfödare och grät. Jag sa att jag var världens sämsta illerägare och att Love skulle bli ett monster om de inte tog tillbaka honom. Uppfödaren sa nej och sa att jag fick visa vem det var som bestämde. Love var bara en extremt energisk och lekfull valp..En del illrar biter väldigt hårt redan som valpar, så är det och det är bara att stå ut. JA, de kan bita så att det blöder, men sår läker. En iller som lär sig att den är ledaren hemma läker däremot aldrig.

Jag kelade med Love när han sov, tog upp honom och lät honom sova i mitt knä. Vi gick på timslånga promenader ibland 4-5 gånger/ dag (ja, det var en mardröm att få på selen, en gång tog det 15 minuter) men vi gjorde åt mycket överskottsenergi..

Jag lekte jage samt med bollar med honom inomhus flera timmar varje dag.

Jag trodde aldrig att han skulle bli bitfri, idag har han varit bitfri i 2,5 år men är fortfarande lika energisk och glad =).

illervalpar behöver få röra på sig, att lyfta upp dem när de är pigga är ingen idè.

Bra godis är vetegroddsolja eller fiskleverolja. Med extremt bitiga illrar kan man droppa lite på golvet, låta dem äta lite och lyfta upp dem när de äter, upprepa flera gånger/dag. Illrar som bits mycket kan man också pussa försiktigt i nacken när man gosar, det verkar lugna dem och har fungerat på alla mina små.

Det viktgaste är att hon hittar ett sätt för varje iller att säga nej på som den lyssnar till. Här hemma säger jag ett högt och skarpt A!! till Alice (hon är högst i rang) och Nej! till Love. Lyssnar de inte då så väser jag åt dem, skarpt och högt, då brukar de sluta. Ignorans är också bra ibland.

Men det allra viktigaste är att en gång är alla gånger, här hemma är det jag som bestämmer, illrarna får aldrig vinna. Det kan låta hårt, men har man illrar som är tuffa i sitt psyke så är det det som gäller.

Din kompis får gärna höra av sig till mig om hon vill =) och det viktigaste är tålamod. Ibland kan det ta några månader eller till och med ett år innan man ser resultat men jag kan intyga att det verkligen är värt det!! =)

#16, Annika vet att hon måste kämpa och är envis som tusan men hon behöver tips på hur hon ska hantera det på bästa sätt.

#17, Hon vet hur dom är uppvuxna, det hon undrar är hur man lär dom gå försiktigt fram.

#,18, Hon har börjat ta dom i famnen när dom sover men det fungerar inte när dom är vakna :-( och hon leker också mycket med dom. Gör hon ljud dom inte är vana vid så gömmer dom sig. Vetegroddsolja får dom väl bara ha någon droppe ? Lyfter hon upp dom när dom äter så gömmer dom sig. När hon höjer rösten och säger nej så springer dom och gömmer sig. Dom reagerar väldigt snabbt.
Hon hade nog gärna velat prata med någon med erfarenhet så det var ett mycket snällt erbjudande av dig ! Du kan skicka det i ett privat meddelande till mig så lämnar jag det till henne :-)