jag träffade första iller när jag kanske var 10 eller nåt den promenerade med sin ägare - jag blev super förtjust i den :) sedan lite här och där kom illrar som husdjur för mina kompisar så jag fick hälsa på dem när jag var 14 så jag nästan nästan nästan fick en iller - men vi fortfarande visste inte så mycket om de o min mamma var rädd att vi ska inte kunna ta hand om den på ett bra sätt. till slut skaffade jag min första iller när jag fyllde 21 - så det var ganska länge jag fick den :)

lite illerträffar finns du får följa trådar här på forumet eller bara lägga själv tråden om vart finns nån iller ägare som du skulle få hälsa på :) lycka till :)

om du kollar i inläggslistan så finns det (ganska långt ner) en flik som heter just 'Träffar'… kolla in läget för det brukar vara ett par stycken om året på lite olika ställen i sverige :)

och nej, du är inte dum för att du vill ha ett djur (i detta fall en iller) du aldrig träffat. men det är speciella djur, rekommenderar starkt att träffa minst ett par olika illrar för de är väldigt individuella… och känner du att det funkar och att du orkar och hinner med att ha en iller så är det trevligt. de är underbara varelser men de kräver mer stimulans och tid än vad man kan tro. för att få en trevlig iller (typ bitfri och att h*n går på lådan) kräver mycket jobb och att man är konsekvent!

men har man en gång haft och träffat iller så är det svårt att tänka sig ett liv utan dem! :D

hoppas du fick ut ngt av allt mitt pladder ;-)

I höst ska det vara illerutställning på Axvalla om du bor i närheten =) Där kommer det vara maassoor med pälsisar :D!

Jag träffade min första iller den dagen jag hämtade min grabb. Jag hade sett illrar och mött dom via bur som barn samt haft kontact med illerägare men inte mer än det. Meningen var att jag bara skulle vara stödhem i drygt en vecka men han stal våra hjärtan och fick stanna.

Jag hade aldrig ens träffat en iller eller ens sett en på riktigt innan jag skaffade min första. En kompis hade sett en när han varitcpå promenad o berättade om det. Jag visste inte ens att man kunde ha dem som husdjur. Var på "jakt" efter mitt första husdjur just då o jag började googla och kolla iller forum. Ett halvår senare köpte jag min fösta omplacering. Nu 5 o ett halvt år senare sitter jag här med 5 små. Inte det ultimata sättet att aldrig ens sett en på riktigy men det funkade för mig tur nog :)

Så kul att ni svarat :)

Jag bor tyvärr här nere i lilla Skåne :) Landskrona, närmare bestämt. Men jag tror mig ha sett ett par som har iller i Helsingborg. Så jag får se lite närmare på om man kanske kunde bestämma träff en dag och ta en fika med någon med iller (som är villig att berätta lite om hur det är).

Hur gör ni när ni inte är hemma? Illrar ska ju inte vara ensamma under längre perioder, då de kan hitta på massa skit, som små ungar :) Även då skada sig själva. Hur gör ni?

Jag tänkte försöka hitta en lägenhet med ett extrarum, som man kunde inreda som iller-rummet. Att de fick leka där i lugn och ro när jag vart på jobb i ett par timmar, och sen vara ute resten av dygnet. Med det sagt menar jag ju ett litet RUM, inte bur :)

Det finns ju ganska många illerägare i Skåne, så gör en tråd och be att få komma och besöka illrar i närheten av dig.

Du blir  förvånad hur gästfria de flesta illerägare när det gäller att få presentera sitt favoritdjur.

Jag bor i kävlinge du är super välkommen och träffa våran lilla tös Mollie (1år) :) Och även min kompis lilla pojke Ossian (10 veckor)

Du är mer än välkommen till oss i Helsingborg och träffa våra illertöser över en kopp kaffe =)

#9

Morsan brukar fnissa och säga att jag "inte är vuxen" eftersom jag inte dricker kaffe. Men annan dryck tar jag gärna :)

#Ja det finns ju säkert något du kan dricka ;D

Träffade min första iller när jag var 10 och det var då jag bestämde mig för att skaffa en ;)

Fick bara vänta 9 år….

När det började närma sig träffade jag 4 illerägare vid olika tillfällen.

Jag hade sett illrar ett par gånger, både vilda och tama som folk gick runt med i koppel, men första gången jag verkligen träffade en iller var när jag hämtade min lilla flicka. Nog var det lite jobbigt den första månaden men är man envis får man igen allt kämpande i tusenfald.

Om du har tid och ork att ta dig ner till Malmö hade jag kunnat träffa dig med min lilla Årra fast jag är bortrest mellan den 25 juli och 28 augusti.

Well.. jag såg min första iller som sextonåring tror jag… Den var visserligen tvärdöd eftersom den attackerade allt som rörde sig i människoväg. Det var en utsläppt tamiller gissar jag. Innan dess hade jag aldrig sett en iller live eller funderat på att man kunde ha dom som husdjur men sen så blev det en lockande ide och när jag var 21 så flyttade första illern in. Då hade jag träffat iller hemma hos en tjej en gång, varit på två illerträffar och sen träffade jag omplaceringen som kom hit en gång innan han flyttade in också.

Jag var som dig när jag föll för illrar. Hade aldrig träffat iller, bara läst och sett videoklipp på dem. Läste både för- och nackdelarna, hur de funkade med andra djur, osv. Stötte på en omplacering här på forumet som jag blev helt förälskad i beskrivningen. Åkte och träffade lilla Maja och fick chansen att inte bara träffa henne, utan även de andra illrarna som bodde där. Fick mig ett litet nyp (tror det kan vara bra att få redan från början så man vet att det faktiskt inte är så farligt och att det inte slutar/börjar med att man använder handskar i början). Kom tillbaka några dagar senare och hämtade hem henne.

Ångrar inte en sekund av det, trots att vissa i familjen kallade henne "det lilla odjuret" för att hon gick runt och bet dem i anklar och tår. Fast jag kom allt på dem med att mysa och leka med henne iaf

Jag träffade min första iller när jag var 16 år nu ska jag fylla 21 och ska åka och kika på en liten 12 veckors pojke i eftermiddag har bara varit iller vakt innan men har läst på i många år och känner att det är rätt i tiden nu. Man måste ju börja någon stans men för mig kändes det iaf viktigt att få träffa illrar innan man ger sig in på att köpa en egen sen tar det ju lite tid att hitta en uppfödare man känner sig trygg med och då ska denna ha en valp man klickar med osv man måste känna att det är 100% innan man gör något förhastat anser jag själv. Jag såg på djurjukhuset mycket när jag var liten och det var då jag fick upp ögonen för dom lustiga små busfröna. Ser vill jag inte endast betona uppfdare det finns super mycket fina illrar att finna som omplacering också!