Det första som ploppar upp i mitt huvud är ju att om du ska bo ihop med fler så bör ni verkligen vara överrens allihop om att en iller ska flytta in hos er. Illrar är så sociala djur att det är lite som att skaffa en katt eller hund, och det är svårt att lägga hela ansvaret på bara en person då det blir mer som en familjemedlem för alla i familjen.
Visst kan man ha det så att illern endast bor i ett rum men ofta blir illern rastlös och tröttnar på att sitta själv när ingen är med och då blir det lätt en ovana att stå och riva på dörren- för vet en iller vad som finn bakom en stängd dörr är det sällan de accepterar rakt av att vara instängda utan att visa någon form av protest.
Så är mamma hemma och illern är instängd kan det bli ganska jobbigt att lyssna på kafs och dunk från illern.

Det är nog även många som inte tänker helt på vad ett illersäkrat hem innebär. Ska illern kunna vara löst i hela huset utan total uppsyn så bör hemmet illersäkras väl. Detta innebär att saker den kan skada sig på, ha sönder eller kunna krypa in i måste säkras eller tas bort. Blomkrukor på behörigt avstånd och en hel del toalådor runt om i huset för att minska risken för "olyckor".
Är alla överrens om detta?

En iller kan även vara lite finurlig på det viset att en människa kan uppfostra, socialisera och aldrig någonsin bli biten av sin älskling, men andra människor kan illern nypa till. Detta innebär att alla som ska leva med illern måste hjälpas åt att sätta gränser. Ni måste vara överrens om vilken uppfostringsmetod ni kör med och vara konsekvent rakt igenom.
Om någon är rädd är det lätt att den blir till en rolig tuggleksak istället för en familjemedlem från illerns perspektiv.

Hur gammal är du?
Många kräver även att man är fyllda 18 för att själv få köpa en iller och skriva på kontraktet.

Jag skulle rekommendera att först köpa 1 iller. Valp eller omplacering spelar ingen större roll, men se till att vilket det än blir så ska illern vara väl hanterad, frisk och komma från ett bra hem så att du slipper börja helt från noll med din nya familjemedlem.
Efter ett halvår/år, när du lärt känna din iller och kommit underfund med hur djuret i sig fungerar kan man köpa en kompis till den då de flesta trivs bäst med en eller flera kompisar.

Det är förstås också viktigt att du är medveten om hur länge illern lever och att du har planerat för illern om du ska flytta någon annanstans efter ett par år.
Har ni andra djur i familjen måste även detta tänkas på. Illrar är strikta rovdjur och kan kämpa rätt så bra för att komma åt ett "byte". Se därför till att inte ha "bytesdjur" och illrar i samma rum!

vitalin är ett bra illerfoder. Annars kan du köpa Carnia Lynx kattfoder eller Orijen kattfoder.
Som komplement är det bästa att ge rått kött så som kycklingvingar, hjärta, mage eller annat kött. Det är bra med senor, ben och brosk för att hålla illerns tänder i gott skick.

Lycka till :)

Tack så mycket för ditt svar, det gav mig väldigt bra information! 

Självfallet måste hela familjen vara med på det, det har jag inte annat än räknat med. Och att ha i hela huset är i alla fall vad jag hoppas på, men jag kommer nog vara rädd att "den" smiter ut om någon glömmer dörren öppen etc?

Dock så kommer min mor antagligen att kunna hjälpa till då jag inte är hemma, hon har velat ha iller minst lika länge som jag, så det känns skönt på så sätt också! 

Jag är 17, men kommer ha antingen mor eller far som får vara med och skriva på köpekontrakt.
Det som känns kruxigt nu efter att ha läst det du skrivit och tänkt efter lite är att jag har både chinchillor och gerbiler i mitt rum, alltså bör jag kanske inte ha sovplats i mitt rum hemma i så fall? För jag vill absolut inte orsaka någon hemsk incident!
Kanske går det att träna bort som med hundar? Eller har de fortfarande den där instinkten kvar?

Jossan fick väl med det mesta. Angående smådjur skulle jag aldrig ha illern och dem i samma rum. Antingen får illern inte vara i ditt rum överhuvudtaget, eller så får smådjuren flytta till ett annat rum med stängd dörr.

Illrar är rovdjur och det tar inte många sekunder för en olycka att hända. Och nej, det går inte att träna bort en instinkt.

Så låg aldrig illern och smådjur vara i samma rum, någonsin.

#3 Okej, tack för upplysningen! Får fixa med sovplats och husrum i övrig del av huset i så fall.

#2 Tyvärr är det så att illrar är illrar och inga hundar när det kommer till jaktinstinkt. Det finns mer än en berättelse om döda gerbiler, chillor, marsvin, kaniner eller där "bytesdjuren" skadats ordentligt. Jag skulle inte rekomendera att ha iller ihop med de djur du har.
Det säkraste är att ha ett rum dit illern helt enkelt inte får vara. Där man har säkra burar OCH stängd dörr. Det är för att vara på säkra sidan.

Jag tog själv hand om 2 misshandlade råttor en gång. Dessa hade jag i en bur, på en bänk i köket i några dagar och det räckte mer än väl för att jag skulle påminnas om vilka rovdjur dom faktiskt är. De bokstavligen hängde i mina ben så fort jag var i närheten av buren. De ville bara till råttorna!
Har även haft en iller som jag, klantigt nog, råkade ha i koppel för nära en kaninbur utomhus. En sukund då jag var ouppmärksam slutade i en iller som försökte ta en kanin samtidigt som kaninen försvarade sitt= en iller i en kaninnos i några sekunder.. Genom gallret.
Inte kul!
Så där skulle jag klura ut vad som blir säkrast för de djur du redan har.

Och visst kan illern smita om man inte är tillräckligt uppmärksam och glömmer en dörr här eller där. För att minska risken kan man tex sätta upp en liten avspärrning i dörrhålet där illern inte tar sig ut, men ni kan hoppa över.

Något som även det måste tas med i beräkningen är illrars höga risk för att få cancer. Det är otroligt vanligt och när illern kommit upp i 3-4-5 år så brukar det bli ganska så dyra veterinärskostnader. Det är därför jätteviktigt att hålla illern försäkrad! Det är guld värt när olyckan, eller sjukdomen är framme.
En operation på en iller brukar kosta runt 9000:- utan försäkring. Med försäkring får man bara betala ett par tusen.
Så se till att det finns pengar att ta av om det skulle behövas.

#5 Okej, tack så mycket! Jag har nog fått veta det mesta som jag undrat över nu. En liten fond till djuren har jag alltid sparad i det fallet att olyckan skulle vara framme, så det är ju alltid något. Försäkring är också i mitt fall en självklarhet för alla djur, det kostar nästan ingenting ändå, så det är ju alltid bättre att ta det säkra före det osäkra. 

Det med att illrar ofta får cancer har jag faktiskt aldrig lyckats snappa upp, men det är väldigt bra att veta. Då kan man vara extra uppmärksam på sådana saker.

#6 Det finns ju små saker som man kan ta till för att minska risken för vissa sorters cancer. Tex kan man välja att inte kastrera sin iller kirurgiskt och istället sätta in ett suprelorinchipp som gör att illern inte går i löp/brunst på ca 2 år. När illern går i löp eller brunst igen är det dags att sätta in ett nytt. Att inte göra en kirurgisk kastrering minskar risken för binjuretumörer som är extremt vanligt på illrar (alla mina illrar har fått binjuresjukdom efter 3 års ålder). Man kan även förebygga detta genom att försöka hålla temperaturen ganska så låg där illern är mest (utomhustemperatur är det bästa, men vem har det vintertid ;)) och att illern får följa den naturliga dygnsrytmen utan konstgjort ljus. Det senaste är förstås lättast för de som håller sina illrar utomhus.
En annan vanlig cancer på iller är cancer på bukspottkörteln som tyvärr oftast leder till insulinom som är som diabetes fast tvärt om kan man säga.
Detta får de ofta pga "dålig" kost, eller mer rättvist en "sämre anpassad kost". Illrar ska egentligen inte äta annat än kött och animaliska produkter. Kolhydrater kan bidra till insulinom. Ger man en väl balanserad kost på rått kött är det självklart det allra bästa man kan ge för att få en frisk och sund iller, men då är det viktigt att man vet vad man gör så att illern inte får någon bristsjukdom istället.
Är man osäker på kosten så ge ett bra torrfoder men kompletera med ganska mycket kött och ben.

Även lymfom är vanligt hos illrar. Det är cancer som drabbar lymfsystemet och ofta går denna sjukdom ganska fort från diagnos till dödsfall. Har man tur kan illern leva ett gott liv i mer än ett år efter diagnos.