Jag har en lillebror. Min yngsta på pappa sida. Han är väldigt sent utvecklad och har farit på sjukhus men de har tagit alla prover som kan tas men ej hitta nått. Han har fått feberkramp 2 gånger så de ska kolla hans hjärna så de ej blivit nå fel efter kramperna. Men jag tror nästan att nått är galet efter som han är så sen i utvecklingen. Men skillnaden mellan att veta och inte veta är stor…

Ja den är stor och de är just att INTE veta som är jobbigt.
Och just när man märker att något inte står rätt till men ändå inte får svaren man söker.
Hoppas de löser sig för din lille bror och er i familjen.

#2 ja det hoppas jag oxså. Men man går ju runt och hoppas på det bästa ialf!!

Jag tror att många ser det som ett nederlag att få ett handikappat barn. De vill kunna visa upp perfekta små telningar i perfekt avbild av sig själv och sin respektive. Det handikappet Jacob ändå verkar ha, verkar inte vara så stort att det hindrar honom i hans dagliga vardag. Man får vara glad för det lilla och tacka sin lyckliga stjärna för att man ändå fått miraklet. Varje barn som skapas är ett mirakel. 

Otroligt fin text på slutet. Precis den styrkan måste man som förälder ha varje dag, har man sedan ett barn med ett handikapp så har man mer av den styrkan än någon med ett friskt barn.

All styrka och kraft åt dig !!

Arbetade inom handikappsomsorgen innan jag blev sjuk och kan helhjärtat säga att han kommer att få ett fullvärdigt och bra liv även med sitt handikapp. Speciellt med den inställning du har.

Ibland har jag nästan varit smått avundsjuk på den sammanhållning och vänskap och lojalitet som finns hos de allra flesta brukarna inom omsorgen. Sådan vänskap och gemenskap som det är på dagverksamheterna och i boendet ser man inte på andra arbetsplatser eller hos grannar.

Jag har en son som nu är 13. Vi har alltid arbetat efter att han har ADHD men fick diagnosen damp. Nu har även tillkommit misstankar från skolan han går i (specialklass för barn med koncentrationshinder)och han ska påbörja en utredning om det inte är en form av autism inblandat :S

hade en arbetskompis med ett autistiskt barn som kom med en bra historia.

Av Emily Pearl Kingsley. Översättning av Sara och Hans Hallerfors

"Jag blir ofta tillfrågad om hur det är att leva med ett handikappat barn - att jag borde hjälpa dem som inte delar denna unika erfarenhet så att de kan förstå och föreställa sig hur det känns. Så här är det….

Att vänta barn är som att planera en sagolik semesterresa till Italien. Du köper guideböcker och gör upp underbara planer, Colloseum, Michelangelo, gondolerna i Venedig. Du lär dig några användbara fraser på italienska. Allt är mycket spännande.

Efter månader av spänd förväntan är det äntligen dags. Du packar dina väskor och så far du iväg. Flera timmar senare landar planer. Flygvärdinnan kommer in och säger: "Välkommen till Holland". "Holland?!" ropar du. "Vad menar ni med Holland? Jag har beställt min resa till Italien! Det är dit jag ska.
I hela mitt liv har jag drömt om att
komma till Italien".

Men flygresan har ändrats. De har landat
i Holland och där måste du vara kvar.

Det viktiga är inte att de fört dig till en hemsk ful och smutsig plats med pest, svält och sjukdomar. Den är bara annorlunda.

Så du måste gå ut och köpa nya guideböcker. Och du måste lära dig ett
nytt språk. Och du kommer att möta helt nya människor som du aldrig skulle ha mött annars.

Det är bara en annorlunda plats. Tempot är långsammare än i Italien; det är inte så tjusigt. Men när du varit där ett tag och återhämtat dig så ser du dig omkring…. Och du börjar lägga märke till att Holland har väderkvarnar…. Och att Holland har tulpaner…. Och i Holland finns till och med målningar av Rembrandt.

Men alla du känner är upptagna med att resa till Italien…. Och de talar vitt och brett om hur underbart de hade det där. Och under resten av ditt liv kommer du att säga: "Ja det var dit jag skulle ha rest. Det var det som jag hade planerat."

Och den smärtan kommer aldrig, aldrig någonsin att försvinna…. Därför att förlusten av den drömmen är en mycket betydelsefull förlust.

Men…. Om du ägnar ditt liv åt att sörja över att du inte kom till Italien, så blir du aldrig fri att uppskatta och njuta av det sällsamma, det underbara…. Med Holland"

Det var en av de smartaste beskrivningarna jag sett !! Tack för att jag fick ett nytt synsätt.

#7 tycker det är en så bra beskrivnig på hur det är med ett "annorlunda" barn. (inom situationstecken för att varje barn är unikt och inte likt något annat…har 5 själv ( 6 med fästmannen;o))

Min lillasyster har ett handikapp, och hon hade aldrig vart min älskade lillasyster Julia om hin inte hade haft det handikappet, jag skulle aldrig vilja beyta eller ändra på henne för hennes handikapp. Hon är unik! :) Är väldens underbarste! Hoppas det inte tas som skryt att, jag ville bara också skriva av mig lite ! :)

Tack för alla svar ni gett mig.

Jag är så tacksam åt alla mina tre underbara PERFEKTA barn :)

#10 underbar bild måste jag säga!

tycker det är starkt av alla er mammor med handikappade barn att ni inte ser dom som annorlunda än om dom hade varit "vanliga". tycker det är jättebra, det är så mammor ska vara!
10# helt sjukt söt bild!