Jag är precis likdan! Eftersom nålen är stor som en bläckpenna och veterinären får ta i så hon spricker, blir det liksom ännu värre! Men dock går mina in i någon slags trance så fort man visar en tub vitaminpasta, så de bekymrade inte sig jätte mycket faktiskt!

Hade samma grej :) trots att GUnnar varken grät eller visade att det gjorde ont ,så jag hade lust bara ta ut nålen och sätta den på sköterska som vågade att sticka honom :) och vad fick jag för det där? Gunnar var bara arg på mig att jag lät sticka honom och i 3 dagar satt han i sitt *hem* och bet alla :D

Erkänner, jag är också en "fjölig" illermamma. När Dag-Otto skulle chipas så fick vetten ta med honom då jag är spruträdd. Skulle aldrig klara av se vetten sätta chippet.

När det kommer valpsjuka är det något "lättare". Jag håller illern och vänder bort huvudet. Så länge jag slipper nålen och dylikt så går det bra.

När Rickie skulle kollas för insulinom var det likdant. Fast där blev han mutad med gotta för att distrahera honom. Han var jätteduktig.

Hihi! Härligt med fler fjölisar! Fyll gärna på, det är roligt att läsa

här är både jag och min sambo fjoliga iller föräldrar =P

Sist när vi skulle sätta i kastreringschip i Mr.Frost så var jag både arg och ledsen.

Det gick jätte bra att få honom till vetrinären och helt lungt var det tills vetten kom med sprutan som dom ska trycka in gjorde det tyvärr hos våran vett som inte är någon höjdare på illrar,

För det första är jag blod och spruträdd min sambo är varken det ena eller det andra men han vart det hos vetten..Veterinären tyckte vi skulle hålla i Mr.frost för han inte skulle bita dom sen när hon trök i sprutan så gick den av så det bara blev ett hål men inget annat, sen gick hon och hämtade en ny och skulle trycka i den jo visst då var Mr.frost väldigt rädd redan för det gjorde antagligen ont på honom, sen skulle hon trycka i den andra det gick snabbt och smidigt trodde vi, efter 2 sek hoppade han upp på min sambo och började bloda ner hela honom, min sambo höll på att tuppa av och jag försökte hålla mig lugn för Mr.frost. Det vissade sig att hon hade tryckt sprutan in under huden och sen hade den kommit ut igen men chippet hade stannat kvar som tur var, vart ca 20min extra tid hos veterinären för att dom skulle få blodet att stoppa innan vi fick gå.Den dagen var den värsta dagen i mitt liv, sista gången jag går till den veterinären.

Haha nope… eller ja litegrann men inte så mycket. Har inga problem att hålla fast illrar som ska chippas, vaccineras eller röntgas eller vätskas upp. Gör det hellre själv än låter någon annan hålla.

Jag är jättemesig när det kommer till Willsan…står inte ut när hon blir ledsen ;) När vi var o satte in chip fick Jossan hålla henne och jag mutade med godis, men det gick så fint så!

#5 Men fy, vilken historia!

Ja absolut, sist jag skulle chippa min äldsta iller så klara jag inte av o vara kvar i rummet. Var så hemskt när hon är så smal o liten o nålen så stor. Men grabbarna som är lite större o har mer fett har jag inge problem med för det känns inte som om det skulle göra lika ont