haha…javisst har de det! Ibland får man se helt andra sidor av dem en den mysige sofpotatisen som ligger i knät å gosar ;)

Instinkten sitter inte så långt inne, och kommer snabbt fram i många lägen.

Ja, det kan man ju lungt säga….

det kan man se om man tex närmar sig vissa illrar lite för snabbt. De sätter sig direkt i försvars position och väser och visar tänderna samtidigt som de kurar i hop och burrar upp svansen…

Visst kan de bli rikstokiga om man försöker ta något som verkligen är deras enligt dem. Det gäller att försöka undvika att hamna i de situationerna. Men som med eran svam, ja då finns det liksom ingen möjlighet. Bara att ge sig in i fajten. Hoppas att det inte blev så allvarligt sår på din man.

Visst finns det vildingar därinne. Nu tycker jag ju att Marw  har varit ovanligt snäll o läraktig …kanske inte kändes så i början innan man fick grepp men ändå. Minns första veckan när Marwin fick tag på en ölburk  o jag var orolig att han skulle skära sig. Det blev prexis likadant slagsmål som du beskrev med rejält blodvite. Följden blev att jag fick "Hälla" ut honom tillsammans med resten av påsen av tomburkar nästa dag när han på nytt hittat skatten. Tror ni den drypande illern luktade mums?…….Nja

"Trevligt" om man kan säga så att det bara inte é jag som varit med om liknande

Han blev säkert bara rädd och överraskad, det har hänt mig också med Jazz. Har då råkat ta honom för snabbt, så han har blivit överraskad, illrar kan då skrika eller skälla högt.

Kan säga att pegasus har vissa "godbitar" som han reagerar exakt likadant på. Köpte några hundgodisar (som nu är bannlysta här hemma) som han verkligen var villig att döda för! min snälla mysiga pojke blev spänd som en fiolsträng och väste och skrek och ögonen blev precis kolsvarta!
är lite skumt just för att dom blir "blockerade" och stänger av allt annat än det dom vill ha för sig själva… lite som en kamphund i ett slagsmål, varken ser eller hör…

Det är ju inte så konstigt att han blev lite sne ..
Min erfarenhet av i alla fall mina egna 2 monster är att de båda ÄLSKAR godissvampar.
Visst, dom får smaka liten bit ibland när det finns, men så mycket mer än en liten bit får dom aldrig.

FÖrresten så skulle jag också bli sur om någon försökte ta svamparna ur munnen på mig, det är ju mumma =)

Här hemma får de också en bit godissvamp ibland. Det är väldigt poppis. Har även jag varit med om att Tengil blivit vild då jag försökt ta godis från honom och tagit emot bett i det läget. Det är sånt som kan hända.

haha gelatin i allmänhet är bannlyst här! ;)

albin regerar sådär på lakrits..han lyckades få tag i en bit från en gott o blandat påse här och jag o joel blev nöstan av med fingrarna i kampen om att ta den ifrån honom..och då var det verkligen gallskrik :)

Har varit med om en liknande sak, fast kanin.
Min lilla haer hoppade upp i sängen och greppade min kudde. Hon sprang iväg med den och försökte riva sönder den.
Eftersom det var min favvo kudde gick jag fram för att ta den ifrån henne. Då släppte hon kudden och ställde sig trotsigt framför mina ben.
Och jäklar, vilken kanin! Hon kutade omkring med den som en galning. När jag fick tag på henne och tog kudden blev hon förbannad -,-

Mina illrar har åxå gjort precis likadant. Spottat och fräst och skrikit som sju svårta skadade år när vi försökt ta tillbaka stöldgods. i vårt fall har det handlat om geléhjärtan som tydlgien är ryggigt gott och värt att dö för. :)

Jag har haft en liknande fajt med ted men då gällde det en ahlgrens bil… men jag klarade mig utan blodvite i alla fall.. men fy fan vilken dum matte man var han surade länge efter det nederlaget :P

Hej.jag har ingen iller men läser på allt vad jag kan om dem. Undrar hur de funkar med barn o illrar om de är så bitska??

Är de bara i kamp tillfällen de blir så eller kan de komme titt som tätt?

Hur funkar de när man får främmande…Ska de akta sej eller?

Tycker de verkar så himla mysiga med än vet jag för lite om dem.

#16 Det finns de som har illrar och barn. Men det krävs en del från barnets sida i regel, eller så krävs det en ovanligt lugn iller.. Jag skulle inte rekommendera en familj med småbarn Att skaffa iller iaf. Illrar biter ju varandra rätt hårt, det är en del av deras kommunikation liksom.. Att bitträna en valp/iller kan vara ett ganska jobbigt företag och kräver att man gör "rätt"…

#16 håller med robinsnel. Mycket beror ju oxå på illerns personlighet.

Jag anser att mycket beror på barnen och föräldrarna jag.
Jag har barn med iller. Och köart mina har gråtit när de blivit rejält bitna. Men de har inte dött av det. Och ärligt, jag blir också ledsen när jag blir huggen. Det är inte skönt. Det viktiga är hur man reagerar vid bettet inteo m man blir ledsen.
Här funkar det bra. Kanske beror det på djurvana barn och att de är extremt envisa. Har ju till och med min 12 åring som är en jäkel på problematiska huggiga illrar.