Har *peppar peppar* inte haft några illrar med insulinom ännu, men det finns enligt vad jag har hört ett samband mellan binjursjukdom och insulinom, så min gissning är väl att de går lite tass i tass, och iom. att de flesta kastrater förr eller senare verkar utveckla binjuretumörer känns det inte helt osökt att de även riskerar att drabbas av insulinom. Att de barfats länge kan säkert ha stävjat det hela en del, men möjligheten finns ju att åren med torrfoder även predisponerat för utvecklingen av insulinom i framtiden. Jag tror te.x att min Dweia är den utav mina som i första hand skulle utveckla insulinom, iom att hon är den enda som numera inte är barfad sen start. Sedan beror det ju såklart även på om det föreligger en genetisk predisponering. Ju lägre ner i ålder de drabbas desstå mer troligt är det att det gör det. Ju äldre de är desstå mer troligt att det är miljöfaktorer som legat bakom.

Jag tror även att det är bättre att dela upp prednisolonet  på 2 ggr om dagen, eftersom de borde hjälpta till att jämna ut blodsockret mer över dagen. Hur man löser det rent praktiskt däremot vet jag inte.

Finns ju en del härinne med insulinom sjuka illrar sedan länge- Tottsiegirl har ju sin tös som efter 1,5 år med insulinom bara verkar bli piggar och piggare, och numera går på en väldigt låg dos mot vad hon började på så vitt jag vet.

jag har tyvär min lilla sessa som går på en tablett om dagen, började med en halv men efter två-tre mån och ingen större effekt uppade jag dosen till en om dagen. Imorgon ska jag börja dela upp dosen så hon får en halv på morgonen och en halv på kvällen i en månad och om hon inte blir sämre av det så ska jag ta bort den ena halvan på kvällen så hon bara har en halv tabl om dagen och fortsätta succesift tills hon är nere på en låg nivå. Men det är svårt och även om jag har pratat med både veterinärer och folk runtomkring mig som har illrar med insulinom eller bara mycket vetskap om dem så är det min magkänsla som jag får gå på.

sålänge hon är pigg i ögonen och visar att hon fortfarande vill vara med så kämpar jag på…

När jag frågade Marianne om utspridningen sa hon att det ofta gett bättre effekt att ge en stor dos en gång om dagen, men eftersom jag nu tycker att det inte är optimalt så ändrar vi och testar,

Jag har inte hört ngt om sambanden med kastrering tidigare men det låter ju logiskt att det finns ett samband.

Nu var han nästan 6 när han fick det och det är ju bara att vara glad att det kom så pass sent. Cliff som är 5 och ätit torrfoder de första åren och är kastrerad är som tur är piggare än de flesta.

Ja knepigt är det…

En iller som går på prednisolon behöver inte må dåligt är mina erfarenheter.  Jag tänker ju precis som dig Sarah att man aldrig får vänta för länge med att ta bort en sjuk iller… Men jag tycker även att man ska vara försiktig med att "döma ut" en iller också. Dom måste få bli sjuka dom också och det behöver inte betyda att dom på något vis plågas eller lider.

När jag har haft illrar som gått på prednisolon så har dom inte varit speciellt känsliga för förändringar gällande tider etc.
Jag har höjt när jag själv har känt att nu kaaanske det är dags med en liten höjning. Eftersom illern redan går på prednisolon så har jag vetat utgången hela tiden och har hellre "riskerat" att ge lite för hög dos än lite för låg. hellre att dom mår bra under den tid dom lever än att det hela tiden ska vara en balansgång.
har jag sovit borta så har jag åkt så sent som möjligt på kvällen och gett medicin innan jag åkt hemifrån och tagit mig hem igen så tidigt som möjligt dagen efter för att ge medicin då.
Jag har ju varit ganska "skonad" just för att dom inte varit speciellt tidsbundna.

När tiden varit inne för att ta bort sin älskade vän så har det varit detaljerna som varit avgörande. Jag vill inte behöva åka in och akutavliva en iller som blivit så sjuk att den bara vill dö. Jag vill inte att mina djur ska sluta sina dagar i smärta och plågor..
Med Dexter var det svårt. Han som alltid varit som en grillpinne i tjocklek- när är han för mager? han som alltid haft en taskig ballans- när är han för vinglig?
Han hade glädjen och viljan att vara med ut på promenad i skogen och visst magrade han av och blev svagare i bakbenen men han var fortfarande pigg. när han började sätta sig utanför lådan var det för mig ett tecken att något hade förändrats. något var inte längre lika "bra" som det hade varit. Det var dags.

Pegasus var egentligen lika pigg som Dexter men han började tappa päls. Hade funderingar på att suprelorinchippa honom men i samma veva fick han även ont i sitt ena öga som varit grumligt och en aning förstorat en längre tid (hade fått veta att det kunde vara lymfom som satt sig i ögat..). Då skulle han alltså chippas, och börja behandlas för ögat samtidigt som jag visste att han hade lymfom och ingen återvändo fanns. Beslutet kom iom ögat och att jag inte ville att han skulle ha ont av det.
Honom behandlade jag lite på känn med prednisolonet. När det kändes som att han mådde bra var dosen förmodligen lagom.

nu sitter jag med Skit och känner hur mjälten har vuxit på honom. Ska boka tid hos veterinären för blodprov och palpering och kommer förmodligen få börja behandla honom med prednisolon inom en snar framtid..

Detta gällande binjuresjukdom och insulinom gör ju att man mår ganska dåligt.. jag hatar att Marcello föredrar torrfodret före kött men så fort vi får hem nya valpen så ska dom få umgås lite mer flitigt och då endast erbjudas kött!… Hemska torrfoder och hemska kastreringar! Tänk om man vetat då vad man vet idag…

Lurvas och Grizzly fick Prednisolon i över 1 1/2 år. Delade upp doserna på två gånger per dag och de var mycket piggare efter de började med medicineringen.

Tills det inte gick att höja dosen längre.

Var aldrig borta några längre stunder efter det att de blev diagnosticerade och skulle jag bort för att göra någonting åkte jag hem för att ge dem deras medicin och åkte sen tillbaka igen. På julafton t.ex när jag var hos släkten.

"Funderade först på att ta bort honom då jag tidigare hört mycket om biverkningar av Predisinol: Men iom att han är i bra skick annars och inte har andra problem så bestämde jag mig för att testa. Har varit väldigt positivt överaskad, men funderar mycket på dosmängder och när det gått för långt."

F

F

Vad har du hört talas om för biverkningar som har gjort att du först funderade på att ta bort honom innan du provade? Låter enligt mig drastiskt.f

Jag är väldigt nöjd med prednisolonet och jag kan inte säga annat än positiva saker om det. Biverkningar kommer ofta efter långvarit bruk och höga doser. Hur man ger medicinen beror på enligt mig. Hugo klarade från början av en låg dos delat på två, och fick morgon och kväll. Sen när han svarade sämre på det. Så fick han den enbart en gång per dag. Idag äter han en ganska hög dos på morgonen och får en liten dos på kvällen för att han ska hålla sig jämn.

F
När det har gått för långt? det har ingenting med medicinens dos att göra, utan det ser du på Skitos. Medicinen lindrar hans sjukdomsymtom och han kommer att må bra, tills den inte längre hjälper. Man kan ge ganska mycket kortison jämnfört med vikt, men man märker av när dom inte svarar lika bra på det.ffff

f

Tumörerna gör att han producerar för mkt insulin vilket leder till att han får väldigt lågt blodsocker. Kortisonet stabiliserar det. När han blir tröttare och bara sovare så brukar det i regel behöva vara så att man måste öka medicinen. Ofta får man öka ganska mkt under en period, för att det sedan ligger vilande ett tag.

Jag är nog för att ge medicin en gång per dag, och sen eventuellt en kompletterande dos vid fortskriden sjukdom.  Jag har inte haft några problem med att ge medicin två gånger per dag, för jag lämnar dom ovilligt.f

f

Sist jag pratade med Marianne om hur man ska ge kortisonet så att det blir mest effektivt så sa hon en gång per dag. Jag kommer inte ihåg varför just nu. Men 1/4 tablett är väldigt lite, hur länge har han haft diagnos? blodsocker?g

f

f

f Ursäkta alla f-f-f-f, utan dom kan jag inte skriva av ngn anledning. suck..

Mina erfarenheter är att det är bättre att dela upp på två gånger. Ger en mer jämnare nivå.

Sen kan de bli bukiga, kliiga, dålig päls osv men det kommer ju så småningom och inte direkt. Dessutom har de väl egentligen inte så ont av det själva förutom om de kliar sig mkt då.

Fy vilka hemska sjukdomar våra älsklingar oftast får =(

Efter en insulinom diagnos, hur långt har dem kvar då? Det kanske varier olika?

JossanH:
"nu sitter jag med Skit och känner hur mjälten har vuxit på honom. Ska boka tid hos veterinären för blodprov och palpering och kommer förmodligen få börja behandla honom med prednisolon inom en snar framtid.."
Groggie opererades för binjurepoblem i somras, och då sa Marianne att han hade stor mjälte. Och i januari var vi på besök med skrollan, och då kände hon även på Groggie och konstaterade att mjälten iaf inte hade blivit större. Hon så dock aldrig att man kunde göra något, så blev nyfiken på vad du menar med att ta blodprov och palpera och sedan behandla?
Något jag missat som även jag borde göra med Groggie? =/

#8 Nej, mjälten s'äger mig bara att något har förändrats i kroppen på honom men han har ju även en stor tumör på bukspottkörteln så insulinom är ju att vänta.. :(
Har ju varit oförskämt pigg sista månaderna med en massa bus (vilket inte är typiskt honom) men tycker mig ha sett små, små glimtar av obalans i babenen på honom plus att jag även uppfattar honom som lite "stirrig" i blicken emellanåt..
Mjälten känner jag en skillnad på men tycker även det känns som att tumören vuxit så vill att någon kunnig känner igenom honom och sedan får vi köra igång med prednisolonet.

#0 Menar du Prednisolon i rubriken? Ändrar gärna isf så den blir mer lättsökt. =)

:) yes!!

Ang höjning, hur mycket har ni höjt per gång? Nu har han fått 1/4 ggr om dagen några dagar och jag tycker nog att det är för lite. Höjer jag till ½ 2 ggr om dagen eller ½ en gån goch 1/4 en gång?

Har du möjlighet att kolla själv vad han ligger på utan att ta till veterinär?

Saken är ju att stress ökar värdet och även om man inte tycker att det är stress så är det en annorlunda situation.

Min känsla att det är bättre att höja lite i taget och sedan öka lite igen om det inte räcker.

Jag körde med drygt en kvarts tablett morgon och kväll med Dexter. prova att höja till en halv med ena dosen och se hur han mår efter ett par dagar, ser du ingen skillnad så höj båda doserna till en halv.

Prata med veterinär vid dosering, för den är väldigt viktig i början av sjukdomsförloppet. Man vill undvika att komma upp i "hög" dos rätt fort. 

Att äta en 1/2 tablett per dag är ganska mkt för en iller som precis har blivit diagnostiserad. Sen höjer man väldigt sällan både morgon och kväll samtidigt.  Allt är väldigt individuellt, men öka försiktigt i början och i samråd med veterinär.