
Sorg
Två dar har gått nu sen Peach fick somna in under operation och man pendlar som en jojo från normaltillstånd till djupaste sorg.
Försöker bearbeta på olika sätt-detta är ett…
Det är så mycket som är jobbigt
. Att inte fatta att hon inte är kvar… man förväntar sig att båda små mysbollarna ska ligga ingosade i filten och bara en är kvar. Att fortfarande känna lukten på vissa kläder-har ni tännkt på att de inte luktar likadant utan har en "personlig" doft!! Att se Yster vara ensam o inte ha den obligatoriska brottningsmatchen i sängen..Att när man sitter vid datorn helt plötsligt känna någon försöka klättra upp för benet för att bli upplyft bara för att sen gona ner sig i knät…eller känslan på magen när hon somnat in djupt där.
Lilla Peachy-tomrummet är stort, så mycket att sakna och sörja över att ha mist. Att bara få finnas i två år är så himla orättvist men jag är glad för att dom levdes med mig o Yster.
jag lider så med dig, förstår hur du känner dig och önskar att jag kunde få dig att må bättre, men tyvärr så måste man få sörja. Peach har det bra där hon är, det är vi som är kvar som lider mest *stor tröst kram*

Att sörja é något fint, glöm inte det!
Kram

Det är så bra att du ger utlopp för din sorg. Och jag är glad att du vill dela den med oss här inne.
Att sörja är ett sätt att bearbeta sin förlust, och något man måste göra för att det inte ska göra lika ont till slut.
Sänder massor med tröste kramar till dig och Systeryster.
Cave quid dicis, quando, et cui
Audiatur et altera pars

det är väldigt många illrar som dör just nu tycker jag
.. men det är ju bara för synd om dej som fick vara med om det, skulle inte vara kul, o stackars peachy men hon har det nog väldigt bra….men "krya" på dej ….. Många kramar från mej och Bab`s