Skit är precis likadan. Han kan vara sådär även inomhus. Vissa dagar är värre än andra. Spattig för allt som luktar annorlunda eller låter..
Ute är han ibland mer säker på sig själv än vad han är inne. Jag kan gå emot honom och prata lugnande men han springer ändå och gömmer sig när man kommer. Sträcker man fram handen brukar han nosa och sedan fortsätta kolla "bakom" mig som om han tror att det inte bara var jag som kom, utan någon mer som han blev rädd för.
Jag tror det beror mycket på självförtroende. Vilka situationer känner hon sig lugn i och vilka gör henne nervös. Hon känner sig lugn inne men blir nervös ute.

Men om Melwin är med ute så går det bra att leka iallafall, fast han kommer ju fram av sig själv, så han brukar bli inplockad innan henne. Då går hon bara runt och blir orolig.
Idag funkade varken pipgrisen eller Melwin-locka-grejen, men när jag skakade på godisburken och la den i snön så gick hon fram lite försiktigt till den, så då kunde jag ta henne :)

Aviendha gör exakt samma sak, eller ja, alla mina kan göra så när de är ute beroende på situation men Avi är så mer eller mindre jämt utomhus. Jag antar att det helt enkelt beror på att det är en smått läskig situation och då är det ju inte så konstigt att de blir lite skygga och spattiga av sig. Att hon blir orolig när Melwin "försvinner" är isf också väldigt förståeligt då han antagligen är betryggande för henne.

Men hon borde ju ändå känna att jag är en trygghet när hon är så gosig inne? :P

Jo, det skulle du mycket väl kunna vara men det är inte ett måste. Mina illrar tycker ju om mig och de är trygga i min famn om det är läskigt men de söker sig inte till mig alla gånger om det är läskigt ute, ibland tvärtom. Motivationen att gömma sig är väl helt enkelt större än motivationen att umgås med sin människa just då.

#4 Men du är ju så stor i jämförelse med Melwin. Är resten av världen stor och skrämmande är det nog lätt att även du blir det också.. Samma sak med Skit.

Kan va så :)

Lillstrumpa kan bli skrämd ute av mig (hittar ingen annan anledning) så far hon upp för benet på mig eller sambon och söker trygghet , lustigt undra vad det är hon tror att hon ser? Sen blir hon rädd normalt också för bilar människor mm och då klättrar hon också upp.

Epona är en riktig klätterapa också när jag är ute och går i koppel. Då ska hon alltid upp på mig och vågar inte gå själv, förutom på hemvägen, då är hon bäst på att gå :) Då struntar hon i om Melwin är flera meter bort, för det är ju inte läskigt att gå hem?

Men detta handlar om när hon är ute utan koppel… då är det inte jag som gäller, då är det farligt att komma fram till mig. Då ska man helst sitta under lekstugan, under vedhögen eller i en stubbe, och mellan de stationerna måste man springa :) Först stå i flera minuter och tveka på om det är safe att springa över till nästa ställe, sen kuta :) I skogen kan hon möjligtvis lunka lite långsammare.