Pyret finns inte mer:(
Trodde verkligen inte att jag skulle behöva skriva en minnestråd till så kort efter Erik, men jag kan ju inte låta bli heller.
Den största personligheten i den minsta kroppen finns inte mer och det är helt ofattbart. Min lilla Pyret. Den som nog var friskast och piggast av alla mina illrar egentligen.
Trodde att allt elände skulle vara slut nu när det var nytt år och allt men varför tro en sån sak? Det bara fortsätter.
De flesta av mina illrar fick magsjuka för några veckor sedan. Ingen av dem blev dock särskilt påverkad i allmäntillståndet förutom Pyret.
På söndagen efter att Erik dog blev hon jättedålig och det var akut in till Blå Stjärnan för åtgärder. Var där över natten och fick åka hem sedan.
Hon slutade helt att äta och det var tvångsmatning och uppvätskning dygnet runt som gällde.
Jag ställde in julafton, nyårsafton och min mammas 60-årsdag för att vara med Pyret och se till att hon fick i sig mat och vätska.
På julaftonskväll såg jag ett mirakel, hon petade i sig några torrfoderbitar på egen hand. Och jag trodde verkligen att det höll på att vända. Det höll i några dagar och hon var uppe på benen och rörde sig men sedan blev hon sämre igen.
Tvångsmatning och uppvätskning igen men hon fortsatte att tappa i vikt. Och hon var inte så stor till att börja med.
På nyårsdagen kissade hon på sig när jag matade henne och var allmänt okontaktbar. Tillbaka till veterinären och hon trodde inte att Pyret hade så stor chans, men fick henne uppvätskad och på benen igen. Hade att välja mellan att lämna kvar henne eller att ta hem henne och hoppas på ett mirakel. Och i samråd med veterinären tog jag hem henne igen.
Satt med henne i famnen hela nårsdagens kväll. Matade och gav henne vätskeersättning. Hon svalde men hon öppnade knappt ögonen.
Sent på kvällen lade vi oss i sängen, Pyret blundade och andades med lugna, djupa andetag. Jag klappade henne, pratade med henne, talade om hur mycket jag älskade henne och påminde henne om allting roligt vi hade haft tillsammans.
Bad henne så mycket om ursäkt för att jag inte kunde göra mer för henne och bad henne att snälla, snälla, komma tillbaka till mig.
Klockan fyra på natten öppnade hon ögonen, tittade rakt på mig, tog sitt sista andetag och var borta.
Jag orkar ärligt talat inte mer nu.
Lilla Pyret. Jag beklagar Ulrika.
Och stackars stackars dig. Det har varit alldeles för mycket skit.
Men fy vad jag gråter nu =( Beklagar dina stora sorg. Men trösta dig med att du gjorde allt i din makt och hon hade en bra tid hos dig
Beklagar sorgen… Det är inte lätt att vara djurägare alla gånger.. Man får vara med om alldeles för mycket sjukdom och död :(
Sajtvärd på Iller.ifokus
Finns inga ord. Varför ska man måsta uppleva sånt här?! Hon skulle ju ha klarat sig, jag trodde verkligen att hon skulle klara sig.. kan aldrig föreställa mig känslan av att se henne tyna bort rakt framför ögonen och sakta men säkert glida ifrån en. Man hoppas ju in i det sista, för så länge det finns minsta chans vill man ju försöka.
Men att hon dog i din säng, i din famn.. med dina lugnande ord. De e ba för mycket 
Har så svårt att begripa att det verkligen kan gå så illa, det borde inte vara så. Hon borde ha fått tillbaka sin ork 
Du hade verkligen inte kunnat göra mer.. så det ska du inte ha på ditt samvete. Men visst gör det ohyggligt ont i själ och hjärta, att bara förlora henne sådär.
Finns inte ord
_♥ Registrerad guldhamsteruppfödare i SHF sedan 2009. Min hemsida; Exentrion's ♥
_
![[AlltIEtt]](/images/avatar-dead.svg){kind=avatar}
Beklagar. De är det värsta med att vara illerägare, man mister dom på tok för fort.
Usch vad jag lider med dig. Det är så hemskt när dem går bort i magsjukan. Man känner sig så hjälplös även om man gör allt.
Beklagar sorgen enormt mycket.
Medarbetare på Iller.ifokus och Sajtvärd på vin.ifokus.
Beklagar!
Sara
Söta, lilla underbara Pyret! En liten iller som trampade rakt in i mitt hjärta.
Jag beklagar verkligen din enorma sorg, inte bara över Pyret, över alla andra med, det har verkligen varit mer än vad som känns överkomligt för dig på slutet.
Paulina
tänker på dig, det är så svårt och det finns inte ord, styrkekramar
Usch, jag lider med dig och finner inte direkt några ord. Styrkekramar i mängder!
Du vet att vi finns hos dig i tankarna Ulrika.
Och Galleskrutt skickar massor med blöta pussar till dig!
Du finns i våra tankar, efter allt du har fått gå igenom, Det är inte rättvist. Du vet att du gjorde allt du kunde och hon fick vara med dig in i det sista och du med henne. Jag önskade så att hon skulle klara sig ! Rip världens sötaste pyret . Sorgen måste vara fruktansvärd..
Jag beklagar verkligen… ens hjärta går brutalt sönderi bitar varje gång man mister en älskad familjemedlem. Som tur är så är man omgiven av underbara individer som gör allt för att lappa ihop hjärtat. Minnen… de gör ont nu, men de härligaste består och är de man ska plocka fram, då det gör som mest ont. - Många tröst - och styrkekramar!
Har slut på ord…. finaste pyret :(
Nej, men…….åh, det finns inga ord……håller med SaraE……..orden har tagit slut……….kramar till dig, Ulrika.
Hillbiörns illrar finns på Facebook.
Beklagar sorgen Ulrika
Tack så mycket allihopa. Det var många som träffade Pyret under årens lopp och föll för hennes charm och personlighet. Gladare liten studsboll har väl sällan funnits.
Jag går här med värkande huvud och brännande ögon för jag kan inte gråta. Jag är bara så arg! Så arg på det orättvisa att lilla Pyret inte finns mer. Så arg för att det inte gick att rädda henne.
Att man förlorar sina älsklingar i cancer har jag fått acceptera, det gör inte mindre ont för det, men man vet att det händer.
Men det här? Så totalt orättvist och ofattbart.
Lilla Pyret, aldrig gjort en fluga förnär. Alltid varit pigg och glad. Aldrig sur och grinig. Alltid studsat runt med ett busigt uttryck och ett glatt poppande.
Väckte mig ofta med ett litet gnag i armvecket under täcket och när jag vaknade tittade hon oskyldigt på mig: Det var inte jag! Och så poppande hon glatt vidare nu när matte var vaken och kunde leka med henne.
Jag är så arg så jag darrar, men jag vet inte vem jag ska vara arg på…
Känner ju tyvärr igen mig alldeles för väl i det här… Beklagar sorgen, känner verkligen med dig Ulrika.
#18 Tack. Önskar att du inte hade behövt veta själv.
Du behöver inte ha någon att vara arg på utan var bara arg på situationen och det är helt förstårligt att du är det. *KRAM*
#17 Förstår att du är arg och det är en naturlig reaktion Tillåt dig att vara arg, svär och domdera, ut med skiten bara. Det är inte bra att stänga in känslorna. Gråt om tårarna kommer, det gör inget, tvärtom, det lättar…….finns egentligen inga ord som tröstar……kramar till dig från oss alla.
Hillbiörns illrar finns på Facebook.
Starta ny diskussion