Ja, det är mycket svårt att förlora en liten pälskling.. Det finns bara en i hela världen som är precis som han och man ska nog vara glad att det är så och försöka glädjas åt att faktiskt du har fått vara hans mamma i dessa år.

Jag förlorade min första iller i sjukdom för drygt ett år sedan och i augusti i år fick jag ta bort min andra iller.. Dom går aldrig att ersätta. Aldrig.
Dom var friska tills det dom blev runt 5 år. Sedan blev dom sjuka men levde ändå tills dom var ca 6,5 år. Jag hann som tur var förbereda mig ganska länge på vad som komma skulle.

Tyvärr har ju din veterinär rätt. Det kan komma fort. Det kan komma krypandes. Men vad kan du göra åt det nu? Vad kan du göra för Max just nu? Jo, du kan njuta av den tid du har. Du får försöka slå bort tankarna. Blir dom sjuka är det oftast ingen dödsdom på en vecka (även det kan ju hända förstås) utan oftast finns det medicin att ge som ger illern ett bra liv ett år eller 2 till.

Jag började få ångest över deras "dödsdom" när dom bara var runt 3 år. Jaha, nu är det inte långt kvar tänkte jag.. Men det var ju ändå ett tag kvar och det finns ju illrar som blir uppemot 10 år. Man kan ju bara hoppas och göra det bästa av den tid som är. Något annat kan man ju inte göra!
Jag gläds idag av att jag fortfarande träffar mina pojkar i drömmarnas land. Ofta drömmer jag om min trio.. min senaste iller från i somras får i stort sett aldrig vara med i mina drömmar men jag tror att det beror på att jag fortfarande inte har sörjt klart och inte är redo att "byta ut" mina första älsklingar.

För din och Max skull, försök lägga dina tankar åt sidan. Vad ska du gå och ha ångest över det nu för, du kommer må dåligt så det räcker den dag det är dags, det finns ingen anledning till att göra det nu också. En frisk 5åring är anledning nog att fira och vara glad! :)
<3

Rent krasst så överlever man, man fortsätter andas och pulsen tickar på även om det gör så ont att man tror att man ska dö själv på fläcken. Jag själv förlorade en iller, iofs blev han bara lite över två år, men vid den tidpunkten var jag sjukskriven och mådde inte alls bra i övrigt. Hade någon frågat mig en veckan innan hur jag skulle reagera så hade jag utan tvekan sagt att jag skulle gått under helt och hållet själv om det hände. Jag minns inte så mycket av det nu i efterhand men bevisligen så står jag upp fortfarande, 3 år senare.

Jag ska inte säga att jag inte käner igen ditt tänk. Avi är 4,5 och såvitt jag vet frisk. Full fart på henne men det dyker upp som tanke lite då och då att hon börjar anses gammal. Många i hennes ålder börjar få diverse krämpor och hon kanske inte finns kvar hos mig i hur många år som helst. Men det enda det tänket gör är att jag sörjer något som inte inträffat och förstör därför en fin stund i nuet. Visst, det är bra att vara medveten så att man inte ignorerar symptom som dyker upp, men ingen vinner på att man går runt med hjärtat i halsgropen hela dagarna. Just nu är han fullt frisk och pigg. Njut av just nu, för det är helt underbart, och du har en underbar vän att dela detta underbara med :) Trist får komma sen, betala inte samma nota två gånger.

Håller med Jossan här men jag förstår dig, är precis likadan själv, det är fruktansvärt att tänka så men man får försöka slå ifrån sig dom tankarna och njuta av den tid ni har tillsammans nu. kram

Jag förstår dej helt och hållet, före jag var på hälsokollen med Zebben i tisdags så var jag säker på att han var döende och att det var 3 månader det handlade om. jo jag vet det är också helt galet att tänka så men när de berättade vad testet visat så var det som att ett berg lyfte från hjärtat nu när jag fick veta att testat kan ha varit missvisande så känns det lika dant igen..

Jag skulle helt klart byta veterinär.
Bland det första veterinären i tisdags sa var att hon hade kört förbi en överkörd iller tidigare på dagen och lät glad.. hmm vad tänker man då?
Det är lite som att säga att jag avlivade en hund för precis samma sjukdom igår.
Ne det var helt klart sista gången på Annalysen i Örebro.

#4 OT: Usch vad var det för hemsk vetrinär? så man vet vem man ska undvika där

#4 Men fy! Du får hemskt gärna PMa namnet på veterinären för jag har en del mindre trevliga erfarenheter av dom jag med…

#5,6 Är inte hemma just nu och är dålig på namn men ska kolla upp det när jag kommer hem och skicka pm, har en tråd om de värsta delarna i besöket; vet imorrn!

Försök att njut av dom positiva resultaten istället, det gör dig och Maxen mest gott just nu!

Att allt har ett slut, ja, så är det. Men inte ännu och inte just nu!

Instämmer med alla i föregående svar.

Försök att njuta så mycket som möjligt, varje dag. Vi har dom bara till låns och får göra vårt bästa hela tiden. Nu har du kollat upp honom och du har koll på honom, krasst sett kan du inte göra så mycket mer förutom att älska honom så mycket du bara kan :-))

Tycker det var en väldigt okänslig veterinär. Hoppas du får en annan nästa gång.

Vi är tacksamma för alla svar, och tar vara på tiden som är just nu :)