oh yes! Nuförtiden talar jag om för folk som kommer och hälsar på "Stitch kan ni göra vad ni vill med, men stoppar ni ner händerna till buffy och rickie så är det på egen risk, för de kommer att bita er. och gör de det får ni skylla er själva. Jag kommer inte fya illern som bet, det får ni göra själva, det gör ingen som helst skillnad om jag fyar henne, hon kommer bita nästa gång ni kommer hit eftersom hon vet att ni inte säger ifrån". Funkar rätt bra..de flesta håller kroppsdelarna långt från illrarna medans andra stoppar ner händerna och faktiskt fyar.

mmm. Det är ju bra om de får hålla indra lite innan o kela lite o så. så de känner henne lite innan. Kanske du kan visa också då att illrar gillar lite "rejäla" tag och så. så de inte blir rädda för att säga ifrån..

Jag skulle kanske bli lite hårdare alltså :)

Grejen med Indra är ju att hon inte biter i händerna utan endast i fötterna. Gästerna har ganska svårt att inte ha fötterna på golvet, valet att vara med henne eller inte finns ju då inte om hon inte är instängd vill säga. Hon är dessutom nyfiken av sig och älskar fotlukt, så efter skorna i hallen är undersökta måste hon kolla vilka skor som tillhör vilka fötter. Detta görs genom att lukta mycket och eventuellt smaka lite lätt.. haha

#0 Ett sätt att "komma runt" problemet med att andra inte säger ifrån är att "glömma vårt språk" och lära illern att ordet AJ istället för fy, nej eller vad man nu använder när illern nyps eller bits.

Aj är det ord de flesta säger (nästan reflexmässigt), ofta med lite kraft i tonen när något gör ont. Om illern har lärt sig att den gjort fel när någon säger AJ, så blir det samma som om man använder något annat ord.

Mvh /Ammi

men då kan ju gästerna få hålla henne o känna sig lite bekvämare efter det kanske.. de kanske kan ta upp henne när hon kommer till fötterna?

#3 Jo det kan vara ett bra sätt, att låta de hålla henne en stund först. Det krävs då att personen är intresserad och har lite vilja. Vissa har det, andra inte.

#4 jag brukar använda lite olika ord när jag säger till. Jag har lärt henne att förstå rösten och tonläget mer. Låter jag arg så kan jag använda vilka ord som helst tror jag, men oftast blir det väl automatiskt som du säger aj, eller fy eller nej. Gästerna låter dock mest bekymmrade och då förstår hon inte ändå..

Tror folk är oroliga över att man ska ta illa upp om de säger till på skarpen. Ungefär som med andras barn.

jopp, tycker inte om när "mesiga" kommer på besök!! jag säger till att sej åt honom rejält och ta han i nackskinnet. vissa bara säger aj och ska klappa honom efteråt, (som om det skulle hjälpa) men dom som har kattungar hemma brukar vara bättre på att säga ifrån! det är bra! grann tanten ska alltid klappa honom och bobby biter faktist inte främlingar så ofta och hon tar fingret och typ stoppar den i munnen på honom! vad kan man då vänta sig??? hallå!? om han biter mig ibland och jag skriker aj åt honom gör han ett gulligt pip ljud ifrän sig och sen börjar han slicka där han bet!!! hehe sötis

Jag känner verkligen igen mig i ditt problem. Har nämligen samma problem fast 10 gånger värre eftersom smeagol biter överallt där han kommer åt och de är inte löst om vi säger så. Men min iller är ju ett pucko eftersom de spelar inge roll hur hårt gästerna tar i honom för han blir bara värre och typ ska visa att de är han som bestämmer här. Men man blir smått trött på att man ska behöva stänga in illern när de kommer folk hit. Så ibladn så skiter jag faktiskt i att folk är rädda för honom. Min iller ska inte behöva lida för de. Men sammtidigt kan jag förstå dem. Jag är ju van med de flesta djur och har aldrig direkt varit rädd för dem. Men när jag kommit till någon som har haft en väldigt hoppig och bitig hund så blir till och med jag osäker eftersom de är ju faktiskt så att man vågar inte ta i en helt okänd hund som man kanske skulle göra med sin egen. och ännu dummare känns de när dens ägare strå brevid. Så de är ju oxså ett dilemma-

Jag säger till mina gäster att dom själv måste säga till på skarpen, gör dom inte det, då är illrarna hela tiden vid fötterna och ska försöka bita i strumporna. Den ända gången jag "stänger" in mina djur, det är när mina gammla föräldrar kommer. Dom tycker om illrarna, men då jag har 9 st så blir det lite för mycket. Men dom gosar gärna med ett par åt gången. Alla andra som kommer in vet nu att jag har 9 illrar, och dom är som dom är. Så antingen så säger dom ifrån, eller så sätter dom upp fötterna på stolarna, finns inga andra alternativ.