jag tar ett stadigt grepp i nacken om det behövs och sen är det klart.

Vart sätter dom sticket, Izzy blev stucken lite här och där eftersom hon rörde på sig så mycket att nålen åkte ut hela tiden… Hon fick nog inte i sig hela dosen av vaccinet heller…

i nackskinnet.

Jag har aldrig haft det problemet ärligt talat. Blir det problem så gör jag som Sarah och håller illern i nackskinnet (ganska högt upp) och håller fast bakdelen med andra handen medan veterinären sticker i nederdelen av nackskinnet.
Varför blev hon så hysterisk Izzy? Var du väldigt nervös? Det kan ju iof ha berott på att veterinären kände sig väldigt osäker redan från början och inte ingav någon trygghet.. Då förstår man ju om man blir lite nervös som iller. Nästa gång kan du ju förbereda med att ta med vetegroddsolja som hon kan slicka på under sticket. Det brukar ta bort den mesta oro hos våra små!

En gång har jag grinat som ett litet barn efter ett illerbett. Visserligen var det det värsta jag har blivit biten/tuggad (det brukar aldrig gå hål de gånger jag blivit det, men den här gången gjorde det det några gånger) på av en iller men jag hade redan en himla massa ledsamhet i kroppen som behövde komma ut så då kom allt på en gång!
Men kan hålla med att det verkar vara en väldigt underlig situation om veterinären börjar gråta för något sådant.. :S

Så du tar runt hela nacken och halsen och inte i nackskinnet??

okey i övre delen av nackskinnet…

Jag hade v.olja men det hjälpte inte…

nästa gång blir det att fara till Vännäs som är ca 11 mil bort, där finns det en veterinär som kan lite mer om illrar…

vilken, ursäkta, idiot till vet ska ju kunna ge ett vaccin, så länge ägaren håller ett stadigt grepp är det svårt att misslyckas, ni gjorde ett bra jobb ;) greppet fiunkar hur bra som helst även för chippning etc.

Jag var inte nervös… men Izzy tycker inte om främmande människor… vill gärna bita alla våra gäster då som ska ta av sig skorna… Vi har en kompis som alltid tar på sig tjocksockar då han kommer och hälsar på för hon biter gärna igenom vanliga sockar… Helst vill hon krypa upp i byxbena och bitas där… En veterinär med spruta var nog inte så omtyckt…

#8 Och började hon gråta av bettet så var hon förmodligen redan nervös och instabil i sitt känslotillstånd vilket förmodligen bredde på Izzys ovilja.

Ja… nått va ju på tok för denna veterinär…

Jag vet inte varför Izzy biter så hårt som hon gör för det går nästan alltid hål på skinnet då hon biter… Förutom då hon busar och vet att hon inte ska bitas så hårt… men helt plötsligt under leken så kan hon få för sig att bli sur och bitas jätte hårt… tuggar gärna två, tre gånger om hon inte låser sina käkar… en del mornar när man håller i henne och myser och hon får lite vetegroddolja kan hon bli tvär sur då det tar slut och biter en så att det blöder…

Jag har än så länge vaccinerat och chippat mellan 20 och 30 illrar av olika grader av tamhet och trevlighet, flera gånger på vissa. Ingen iller tycker om nålar och de flesta ogillar veterinären skarpt, av den anledningen är det en bra ide att lära sig att hålla illern stilla så att det inte uppstår oroliga situationer som inte är kul för någon, människa eller djur ;) Då går det fort och allt är över innan någon hinner blinka. Någon annan gång behöver man röntga och jag lovar då kommer det väl till pass, att få dem att ligga still på plåten med skador och dåligt humör i en evighet då bilderna blir suddiga är skitjobbigt. Ett bra grepp är A och O ;) hihi.

Jag ställer illrarna (även valpar) på undersökningsbordet, med huvudet mot mig och håller fast med ena handens pekfinger och långfinger på var sida bakom öronen, den andra handen håller jag still bakdelen med.

redigerat. tummen och pekfingret använder jag att hålla fast med, om det är stora bamsiga illerkillar :-)

Kan man träna Izzy med att man håller i henne i nackskinnet i en sekund per dag eller kommer hon att uppfatta det som straff då? Eftersom vi tar tag i nackskinnet och fräser då hon bits…

Jag tänkte om hon blir mer van att bli hållen i nacken om man gör det oftare… men jag vill ju inte att hon ska uppfatta det som straff om man tar tag i henne… eller nä det kanske inte är en så bra idé…

#13 Det är det som är lite dumt med att bestraffa sin iller med att ta i nackskinnet.. Det kan ju vara så att du mer eller mindre bara skapat en maktkamp mellan er och Izzy eftersom hon inte verkar ge så god respons på den uppfostringsmetoden då hon biter er och är osäker med främlingar.
Att ta i nackskinnet kan faktiskt bidra till helt fel reaktioner mot vad man förväntar sig av det.
Att uppfotra på detta sätt kan alltså göra att en osäker iller hela tiden måste hävda sig genom att tex bita och förmodligen blir den också mer osäker pga den ständiga maktkampen som sker.
Aviendha här inne har ett liknande exempel som var väldigt otrygg. När hon slutade ta honom i nackskinnet ändrades hans beteende.

Man behöver ju inte hålla illern i nackskinnet över huvud taget vid vaccinering. Man håller ju ett stadigt grepp som de andra säger. Jag håller en hand lätt över rumpan och en runt huvudet, samtidigt som jag kliar lite bakom örat.

Sen tar veterinären upp en liten bit av nackskinnet (ska knappt märkas på illern) sticker, och det är klart.

Mina illrar har i stort sett inte ens reagerat på sticket.

Jag använder samma grepp (pekfinger, långfinger) när jag chipmärker valparna vid ca. 5 veckors ålder och det är sällan någon valp reagerar.

Men vad ska man göra då hon biter och inte släpper taget och huggtänderna är långt inne i fingret/handen?

Hon är väldig skvätträdd av sig då hon är på öppna ytor i lägenheten…

Det måste ha gjort ont för Izzy då veterinären stack henne för hon reagerade på en gång… Jag höll i henne i nackskinnet, gav henne vategroddolja och hon var lugn men när sticket kom så brakade allting lös…

#17 Ja, har man en bitig iller måste man ju jobba extra mycket med henne. Du har inte känt att hon biter tag ännu hårdare när du tar tag i hennes nackskinn då? Många illrar reagerar nämligen så.

Som sagt kan det lätt bli en ond cirkel av att ta en lite nervös och osäker iller i nackskinnet då man förstärker känslan av att den borde hävda sig.
Har man en stabil iller kan detta sätt gå relativt bra (inte för att jag själv förspråkar det eller själv gör det nu när jag "vet bättre") då dom ofta lätt tar tills sig och inte känner samma press att hävda sig.
Det bästa att göra är att berömma så mycket som bara går. Vid varje situation där hon skulle kunna bita men inte gör det berömmer du. Jag har en iller som aldrig varit speciellt gale i fötter men det har ju hänt att han tagit sig ett smakprov så varje gång han är framme vid fötterna utan att bita berömmer jag.
Tar han i för hårt när vi busar eller skulle bita någon utan anledning (snarare nafsa) så säger jag ifrån skarpt med rösten. Blir jag extra arg över hans beteende kan jag ta upp honom och hlla hans huvud så vi ser varandra in i ögonen och tala besviket till honom för att sedan sätta ned honom en bit ifrån. Blir det för mycket, vid tex ett busryck, så ignorerar jag det felaktiga beteendet.

Ofta biter illrar för att få någon form av reaktion. Det kan handla om uppmärksamhet eller att illern får känna sig högre i rang om ägaren ryggar tillbaka och kanske tom blir rädd. Gästerna är ju smidiga offer!
Så det bästa brukar alltså vara att helt ignorera beteendet i början, om du nu väljer att följa mitt råd, för att få henne att förstå att hon inte tjänar något på att bita er. ni blir inte rädda och ni ger henne ingen uppmärksamhet. Ni bara går där ifrån. Vill ni inte helt ignorera så kan ni säga ifrån genom ljud.
Ni kan skrika till väldigt högt (iiiiiiiiiii) som en iller gör när det gör ont, och ni kan väsa (som hon redan känner igen att ni gör vid missnöje) eller tschyyssssscha henne. Jag brukar alltid använda mig av ett skarpt Tschyssssss!

Gör man det inte rätt vid en vaccination kan det förstås göra ont på illern, och det känns onekligen som att din veterinär redan var väldigt klumpig…

Tack JossanH så mycket för detta… jag ska pröva… Hon biter ju faktiskt lite hårade då man tar tag i henne… Det är min/våran första iller så man vet inte riktigt vad man ska göra i vissa situationer även om man har läst på en massa om illerns beteende… Dom är ju trotts allt olika från individ till individ… Hon kanske lugnar ner sig tillslut… hon är ju bara 1,5 år…

Ska väl oxå tillägga att det är bra om inte illern tror att det är ett straff de gånger man behöver ta dem i nacken :) det är en minsdre bra uppfostringsmetod men kan vara välbehövligt och då ska det inte skapa oro eller relatera till dåliga känslor.

#19 När jag fick min första iller fanns det i stort sett inget alternativ- alla sa ta i nackskinnet! och innan det sa alla att man skulle knäppa till illern på nosen. Hör man att det är så man måste göra för att få en trevlig iller så är det ju precis det man gör- utan att egentligen tänka själv!
Det är klart man gör misstag som nybörjare men så länge man är öppen för förslag kan man märka att det man trodde var en genväg egentligen var en omväg…

Det här kommer dock kräva en massa extra tålamod och engagemang nu i början plus att det kommer ta ett litet tag tills hon inser att ni nu ska kommunicera på ett nytt sätt och att det inte längre handlar om en kampmakt. Men bara ni tar er över det steget så kommer det nog gå mycket bättre för er att förstå varandra! :)

Det är många som uppfostrar sina illrar på detta sätt nu för tiden och många har väldigt goda resultat :)

Lycka till med lilla Izzy! Behöver ni hjälp på vägen så finns det som sagt en hel del människor som har mycket mer erfarenhet än mig på denna uppfostringsmetod då detta är min första valp på 4 år ;)

På tal om att gråta av bett, så tror jag inte det är smärtan man gåter för, utan mer att man blir besviken på att ens djur gör något sånt. Så varför veterinären (som borde vara van vid att få bett av rädda djur) grät vet jag inte, för hon kan ju inte bli besviken på någon annans djur på det sättet.

Vår vetrinär sa att vi skulle göra så här när vi vaccinerade våra djur och kallade det för "illergreppet" illern ligger platt på bordet vänster hand placeras över  huvudet med fingrarna precis bakom käkarna höger hand på baken då kan man kontrollera huvudet och eventuellt sprattlande och att inte den stackars illern blir stucken överallt, vetegroddsolja och massor med beröm när det är över eller vetegroddsolja under tiden om det funkar bättre MEN när vi hade en akutiller här hemma funkade det absolut inte att ta sprutan i nacken man kunde inte ens röra nacken i vanliga fall på honom när vi märke det vid vaccineringen då jag knappt kunnde hålla i honom föreslog hon som gav sprutan att han skulle få den  lite längre ner mot ryggen och då fungerad det utmärket, nu står det t.o.m på hans vaccinationskort att vaccinationen ej tas i nackskinnet så att ingen försöker sig på det igen.

#22 Eller helt enkelt rädd och chockad? Jag gillar inte nackskinnsgreppet när det kommer till fixering, de kan åla sig för mycket för att jag ska kunna ha full kontroll om jag inte tar ett grepp som är hårdare och placerat på ett sätt som jag inte är helt bekväm med, och då gäller det ju att jag inte tappar :P och ändå är jag inte helt trygg från bitning.

Håller snarare om nacken på det sätt som Gottfridsson och Nussen nämner (tror iaf att det är lika, svårt att visualisera det helt) och tycker att det fungerar utmärkt. Men så har jag inte heller haft illrar som försökt tugga så mycket på folk i just den sitsen heller, mer paddla, rulla, vrida, slita. Muta kan vara bra att ha med, det fick Phoenix att stå helt stilla trots att han hatar att sitta fast i vanliga fall.

#19 Vi har vår lilla bitiga Imie och vi kör med fräs och putta undan om det är på fötterna och ger hon sig inte eller biter väldigt hårt i händerna så gör vi som JossanH beskriver i #20. Tar runt huvet (bara så hårt att hon inte kan dra undan eller kommer åt att bita igen) stirrar i kombination med fräsning.

Därefter mammar vi henne jättemycket. Att mamma är att simulera illermammans sätt att vis omsorg och dominera sina valpar genom att slicka dem över öronen och mungiporna, och det gör vi genom att strycka över öronen och mungiporna. Är illern väldigt bitig så vänta med mungiporna. Vi brukar också strycka långa mjuka drag ner över nacken och ryggen eftersom det ska vara lugnande för illern.

Hon får inte komma ner på golvet igen förrän hon har slappnat av.
Imie accepterar visserligen inte alla familjemedlemmar fullt ut ännu men med mig och dottern kan hon vara väldigt gosig. Dottern får massor av pussar så hon har blivit fantastiskt ansiktssäker på tiden hon varit här. Det enda hon gillar att nafsa lite för hårt i på mig är öronen. De är tydligen oemotståndliga.

Även om främlingar inte kan hantera Imie utan att bli bitna så har lilla damen blivit en mycket lugnare och mer självsäker iller sen vi fick henne så det går åt rätt håll, och det blir ännu lite bättre för varje vecka som går.

Tack så mycket för alla inlägg! Det kommer nog att bli bra tillslut. =)

Våra veterinärar har alltid tagit på sig stora tjocka arbetshandskar. Men vi får se idag hur Hjärups klinik kommer göra, då vi ska dit ikväll för allmän hälsokoll. Men Tibia tog både vaccinationerna och chipningen med ro.

Lätt nackskinnsgrepp och trycker ned illern lite så hon inte kan göra en krokodilrullning. Sen kliar jag henne så hon börjar gäspa och sen äre bara att köra på.