![[Shaiya]](/images/avatar-dead.svg){kind=avatar}
Helt livlös kropp.
HJÄLP vad rädd jag blev. Jag höll i iller pojken (en valp på ca 3 månader) i famnen som alltid somnar han. Efter en stund så lägger han huvudet på sidan med tungan ute, efter inga rörelser så blir jag lite halvrädd och håller i honom runt bröstet och under fram benen så han dinglar i luften.
Inte minsta rörelse. Jag skakar honom lite i luften för att försöka väcka honom men ingen rörelse, inte ens en tå rörde sig utan huvudet åker bara lite åt sidan som om han var död. Jag blir livrädd och säger till min pojkvän som sitter brevid mig, han säger "nej det tror jag inte" när jag frågar om han är död.
Jag bollar lite- och drar med honom och ändå ingen reaktion. Sen tar min pojkvän honom och då vaknar han och springer iväg….
Jag har nog aldrig vart så rädd i hela mitt liv… Visst jag har vart med om husdjur som dött osv men inte i händerna på mig! *Svärord* iller! Så får han inte skrämma mig igen!
Add:
Näst sista meningen lät som att han dog, men det gjorde han inte. Han sov bara.
Inbäddat innehåll kan använda tredjepartscookies och spårningsskript.
#0 Välkommen till illervärlden och illerkoma, kallas även "dead sleep" på engelska 
De blir som en blöt spagetti med päls när de somnat in i komastadiet 
.
Om man tar det lungt och kollar riktigt noga kan man se dem andas, ytligt och långsamt, och lägger man deras bröstkorg i handflatan kan känna hjärtat slå. Även om det slår mycket lugnare och svagare än normalt.
#2 Haha förstod att det var någon sorts iller grej. Tyvärr var jag inte beredd på det eller hört om det tidigare så jag blev lite nojjig. 
Här hemma kallar vi det kort och gott "att illra" ;)
Väldigt spännande "trick" att visa upp när det kommer hem folk som aldrig träffat iller förut :P
Vi har ju haft iller i över ett år nu, men jag blir fortfarande lika fascinerad av att ha en illrande iller i famnen. :)
Än idag kan mina illrar skrämma mig med denna sömn. Senast det hände var när Allie hade vunnit pris och vi skulle upp och hämta det. Jag lyfte upp henne från hennes sovsäck, ingen som helst reaktion, jag skakar lite försiktigt på henne, fortfarande ingen som helst reaktion, ruskar om henne och då äntligen rör hon på sig. Jag muttrade några fula ord i hennes öra och fick en liten puss tillbaka 
.
Hillbiörns illrar finns på Facebook.
Har oxå upplevt de en gång, jag trodde jag skulle gå av på mitten, när hon sen vakna till så grät jag av lycka o pussade henne massor o förklarade att hon aldrig skulle göra om de igen he he.
#4 Illra… Vad gulligt
#5 Kommer nog aldrig vänja mig till 100% med den sömnen men nu vet jag i alla fall lite vad som händer Han försöker väl få mig att få en hjärtattack så att han ärver all gurka jag har i kylen eller liknande.
#7 Fast jag kan undra vad Allie ville uppnå? På en utställning liksom 
. Nä, van vid den sömnen blir vi nog aldrig.
Hillbiörns illrar finns på Facebook.
Jag funderar på om det är ett valp-fenomen? Har inte varit med om att mina har sovit så hårt på några år nu.
golf.ifokus.se
Illerdöden händer ofta här hemma fast brudarna är 2-3 år och oftast så blir jag inte nervös eftersom jag lärt mig efter alla panik attacker över denna iller-döds-sömn hur man finner pulsen men ibland när Sara sover så djupt för på henne är det svårare att hitta pulsen eftersom hon är en liten tjockis :)
#7 Man blir nog aldrig van vid komasömnen. Hjärtat hoppar upp i halsgropen varje gång, men med tiden (och antalet gånger) så går oron över snabbare.
Starta ny diskussion