Från allra första början fick jag en omplacering på 5 år, efter hans tid blev det en valp och året efter blev det en till.

Hur länge har du haft suzy ? Har du lång erfarenhet ? Jag vill nog säga att det beror på hur du är som person, vet du med dig att du har ett (ursäkta) sjuhelvetes tålamod och enormt med envishet så kan det funka med 2 men du MÅSTE veta vad du ger dig in i, även om det är dubbel lycka och dom kommer trivas bra tillsammans så gäller det att du klarar av det oxå.

Det är inte säkert hon blir "tamare" bara för att du köper en till, det kan bli tvärtom oxå, det beror både på din nuvarande tjej och på den du ev får hem.

Jag har haft henne bara i några veckor, och hon var en av de första illrarna jag träffade. Så har ingen erfarenhet mer än allt jag läst.. Jag undrar ju bara om hon kommer bli gladare av en kompis hon kräver väldigt väldigt väldigt mycket bus och bits bara hårdare och hårdare när man fräser. Fräsning funkade ett tag faktist, men nu har hon vant sig..

Hon är ju jätte gosig som trött och vaken sålänge hon inte är bus eller hungrig/törstig.. Så är inge fel på henne.. Men jag bara undrade för om jag skaffade en till kanske lite äldre så kanske de kan avreagera sig med bus på varandra och sen vara lugnare med mig? Fast jag vet inte alls hur det fungerar därför jag frågar :)

Hur gammal är hon ? Är det bara en valp så består ju den mesta tiden av bus och lek. Om du har svårt att hantera det nu är det inte säkert det bli bättre med 2, dom kommer kanske trigga varandra så du blir galen, klarar du de ? Det kan oxå gå jättebra men även en äldre iller kan busa hej vilt .

För att underlätta för henne så busa/lek/aktivera..det är svårt att säga om hon blir lugnare av en kompis, jag tycker dock du ska avvakta för är hon bara liten ännu så är det normalt att hon är sådär..

hon är valp. Jag försöker aktivera henne, gå ut, hon hatar det, bite rmig blodig.. Jag försöker busa inomhus, hon attackerar mig fast det är en leksak hon busade med innan.. Det känns lite som om hon är sur på mig sen kuttrar hon högt och springer iväg när jag ignorerar henne.. Har du något tips på hur jag kan aktivera henne?

haha låter extremt med biter mig blodig.. hon gör ju inte djupa hack hahahahaa tänkte bara påpeka det :) men blod kommer det.. och sår får man överallt.. :)

Okej, om du inte har detta hemma, köp en låda med lock , häll i halm/jord och fixa ett hål som du trär ett rör igenom, illrar älskar att gräva och kan aktivera sig länge med detta, låt henne t.e.x. plaska i en balja.. hon känner säkert av att du är osäker/rädd så prova ha handskar på när ni leker, när hon biter då säger du ifrån, du måste visa att det är du som bestämmer och den osäkerheten du känner utnyttjar hon, ju mer säker du blir desto bättre blir de, även om hon triggas av vantarna så måste du lära henne att lyda. När ni leker så använd gärna en handduk eller liknande..lär och visa henne att det inte är okej att bitas så..

Ska köpa handskar och tjocka strumpor så fort jag kan :) Och låda också behöver bara få tag i skjuts till ikea eller liknande (:
Men jag brukar ta ut henne för att hon ska gräva i sandlåda eller i små jordskvättar.. men hon är bara intresserad av att gömma sig i buskarna..
Baljan dricker hon hellre ur än badar/gräver i haha.
Är inte direkt osäker med henne :) inte alls snarare, bara när jag ska lyfta upp henne när hon vill "gosa" eller ja bita mig i ryggen.. hahaha..

Det kanske intresserar henne mer om det finns nått att gräva i hemma  ,

"bara när du lyfter upp henne", de räcker för att hon ska känna av din osäkerhet, försök o släpp den så ska du se de kommer bli enklare..

Tvinga henne inte att gosa utan låt hon komma fram till dig, bits hon, ignorera, är hon istället snäll så beröm mycket, säg att hon är  jätteduktig och ge henne en bit gurka t.e.x.

Vi startade med en, och nu först 2 år senare skaffade vi nr 2. Hade nog gått upp i limningen om vi startat med 2 från början.

Man brukar säga att det är lättare för en ensam valp att skapa band till sina mattar och hussar än om man har 2  för då tyr de sig mer till varandra, och det stämmer nog om vi jämför vår första med vår andra. Fast det ka ju även vara skillnaden mellan individerna som avspeglar sig ochså.

Har jag också tänkt på men har inte haft möljlighet ännu att åka och handla låda :/ har ju tänkt det ända sens jag fick hem henne :)

Okej, då blire handskar och grejor! haha.

Jga brukar ge henne lax i köket, sätter mig på golvet sträcker fram handen gör lite olika saker och ger henne en liten laxbit såfort hon inte biter och fräser och ignorerar om hon biter :)
Jag vill inte tvångsgosa med henne tar bara henne när hon sover och klappar henne tills hon somnar om i min famn haha :)

Jag tror det nog blir bäst om ni skapar er ett band mellan er först för den osäkerheten (om än lite) så finns den där och den måste du vänja dig av med.

Visst kan hon behöva en kompis o leka illerlekar med men eftersom hon är valp så består deras dygn av bus o sömn, att hon biter sådär hårt har aldrig mina gjort men prova med vantar och se, hon kan triggas av de iofs men du måste visa att det är du som bestämmer, låt henne inte ta kontrollen. Låt henne gärna sova ifred oxå, okej om du klappar om henne och sådär men ta inte upp henne förrän ni känner er helt trygga i varann..

Nu berättar jag bara mina erfarenheter och vad JAG tror kan hjälpa,,

Nar jag skaffade Nisse sa var han ratt rabiat och bet och det var i princip omojligt att gosa med honom. Han fick en kompis, och helt plotsligt hade jag varldens gos- och mammagris! Han ar en sadan iller som helt enkelt inte klarar av att vara ensam. Nar hans kompis var tvungen att avlivas sa gick han snabbt ner sig, men blev sitt gamla jag igen nar han fick en ny kompis.

#9 okej :) jo .. men är det värt att ta risken..kanske inte :/

#11 Jag förstår :) Men hon "känner sig trygg" vid oss troligen då hon gärna sover nära oss (brevid sängen eller på data väskan osv) och hon vill gärna gosa när hon vaknar och slicka än på näsan.. Tar ju inte henne om hon vill ner, då får hon gå ner. Hon är ju inte osäker med oss, hon gömmer gärna sig i våra famnar när vi är ute eller det kommer främmande :)

#12 Jag har läst att din blev så i en annan tråd därför jag började fundera på om Suzy kanske saknade en liten vän! Man vet ju aldrig, hur länge hade du nisse innan ni skaffade en till och hur gammal var han när du fick honom :D?

#13 Han var 10 veckor nar jag fick hem honom, och en kompis fick han nar han var 13 eller 14 veckor om jag inte missminner mig.. Hade honom inte speciellt lange, och eftersom jag anda hade planer pa att utoka antalet, sa tankte jag att det var lika bra att  prova pa en gang, for det kunde ju liksom inte bli varre iaf ;)

#14 okej :) Jag vill testa en annan iller men ja man ve tju aldrig vill inte lämna iväg den sen om jag ändå köpt den eller liknande.. så kanske kan låna någon inom kort eller liknande bara för att se :D

Det blev tre men tanken var en. Stod på valplista när uppfödaren hörde av sig om en omplacering från hennes uppfödning som fanns nära mig. Vi åkte och tittade och jag blev kär. Vi valde att ändå stå kvar på valplistan, tänkte att den äldre herren skulle få lite sällskap. Dessvärre visade det sig att han inte alls var speciellt förtjust i andra så ett tag efter att lilla valpBlubbet kom hit så kom också Valrhona. Belsebub var så hemskt ensam när gamla Elliott vägrade leka med honom. Vi hade en enorm tur, Belsebub bet men var duktig på lådan och Valle tvärtom, han bet inte men var usel på att pricka lådan så vi fick en "normal" valp att uppfostra trots att dom var två.

Fördelarna med två är ju att dom kan busa av sig det värsta med varandra och kanske lbi lite lugnare med ägaren. Nackdelen är att man har två valpar. Med otur är det dubbelt så mycket lådträning, dubbelt så mycket bett och bitträning. Två valpar som kommer till samma hem nästan samtidigt tenderar också att bli väldigt väldigt tighta med varandra så det kan bli svårt som människa att komma emellan, det är mycket svårare att få det där starka bandet mellan sig och djuren.

Det värsta som kan hända är ju att en ny iller skulle kunna ta efter Suzys bettende eller att Suzy tyr sig så mycket till den att hon blir "sämre" på att vara med människor än vad hon är nu.
Jag skulle def inte rekomendera att skaffa ännu en redan utan vänta lite tills det värsta valpbuset har lagt sig så att du inte får dubbla problem.

Jag höll alltid ner Elsa över skulderbladen när hon bet mig, höll kvar tills hon lugnade sig så skuttade hon iväg. Hon är bitfri idag. Men de flesta testar u början om jag förstått det rätt.

Jag tog en omplacering efter 4 månader som var 5år, men jag tror du klarar dig med en i början. Alternativt att du tar dig an en äldre lugnare omplacering. Men det är svårt att lära gamla "hundar" att sitta. Så även med illrar, ifall den e kass på toa osv…

16, citat : Två valpar som kommer till samma hem nästan samtidigt tenderar också att bli väldigt väldigt tighta med varandra så det kan bli svårt som människa att komma emellan, det är mycket svårare att få det där starka bandet mellan sig och djuren.

Jag tror det helt beror på hur mycket energi och tid man lägger på valparna faktiskt, om dom ofta får vara för sig själva så kanske bandet mellan sig o djuren inte blir detsamma..

Jag kan bara säga nu när jag fick 2 samtidigt, vi har ett starkt band och fick det ganska snabbt, tog bara ett par dar, precis som de brukar göra om man bara får hem en, jag märkte ingen skillnad på just de faktiskt.

Naturligtvis säger jag inte att du har fel för visst kan det vara svårt kanske , ville ändå berätta min synvinkel.

#16 men hade tänkt mig kanske en två åring eller liknande, som är lite bättre på grejerna ja h*n kommer testa mig men självklart är man redo för det :) Är mest orolig att det inte funkar alls, att det blir värre eller att suzy inte har intresse eller den andre inte har det.. :/

#17 jo, tänkte det med.. Men i Suzys kull var Suzy den ända som ville sova i ens famn i stort sätt, därf´ör jag också valde henne :) Men ska nog ändå vänta i ett eller två år.

#18Som sagt toa är inget jag oroar mig för, plockar upp bajs med glädje hära! Så länge det inte är stopp i tarmen äre lycka lilla Suzy får (klart jag säger fy när hon gör utanför men gör ju inte allt för mkt för mig). Har testat det där med skulderbladen, funkar inte alls, allt som säger åt henne är bara roligt.. och då blir man busigare för man är galen liten valp. haha.

#19 Mina grabbar hade jag nog inte kunnat få den kontakten med även om jag lagt ner ännu mer energi. Dom älskar verkligen varandra. Nu har jag ju inte dålig kontakt med dom alls men dom har en extremt nära relation om man jämför med relationen mellan dom andra illrarna här hemma. Har ju bara fått en annan valp hem och det är Alinda och där har jag en annan relation.

Min andra erfarenhet av valpar ihop var wilmer och Didrik jag fick hem i akuthem. Dm var skvättiga och skygga och jag tror det hade gått betydligt fortare att få en nära relation med dom om det bara varit en av dom.

Så nej, jag tror inte det bara beror på tid och energi för det har jag lagt ner på dom två. Jag tror det är individuellt för illrarna. Naturligtvis, om man släpper in dom och bara låter dom umgås så hamnar man ju utanför som människa.

Sen har ju du också andra förutsättnignar än många andra eftersom du är hemma på heltid, jobbar man så har man lite mindre tid att hinna avsätta för att lära känna dom indivudellt.

.så fel

#21, Okej Hanna, jag berättade bara min synvinkel på det hela och naturligtvis är det lättare om man alltid går hemma..det säger ju sig själv.

Hade jag haft heltidsjobb som många andra hade jag inte haft nått djur alls då jag anser att man har djur som sällskap och jobbar man på det viset och sen kommer hem så är det så mycket annat som måste fixas och då blir djuren lätt utanför, speciellt om man ska ut o ränna eller liknande på helgerna, men det är bara MIN egen uppfattning även om den låter korkad kanske..

Det är bara vad jag känner.. men jag tror visst på, ju mer tid och energi desto mer "tama" blir dom, även om dom har egna personligheter oxå..

Jo och jag säger inte att du har fel. Bara att tid och energi inte är något som alltid "hjälper" i ett sånt fall. Jag var också hemma på heltid när vi fick hem grabbarna bus.

#24, Jag sa inte "alltid" heller, men jag tror det hjälper till för det mesta