Har du haft henne i ett år? Är Sigge kastrerad? Är Minerva kastrerad?

Har han varit sådan mot henne från start eller har det blivit värre eftersom?

Anledningen till att jag frågar om han varit sån hela tiden är att beteendeförändringar är en av många tecken till just binjuretumörer. Har upplevt det själv, en iller som gått från världens nalle-björn till att välja ut sitt "offer" och slåss.

Såg på din sida att du har två illrar till, alltså fyra sammanlagt. Hur funkar de ihop med de andra?

I ett sådant här läge skulle jag omplacera Minerva. Helst till ett hem utan andra illrar, då hon antagligen kommer att lättare att finna sig tillrätta och slipper vara rädd och osäker i kontakten med andra illrar.

//Ammi

#3 Jag tycker väl att det kan vara värt att ta reda på orsaken först.

Och om hon ska omplaceras, varför ska hon bo i ett hem med andra illrar? Det är ju inte hon som bråkar. Hon kanske skulle må jättebra med en annan, snäll och mysig kompis istället isåfall.

Usch beklagar att det är sånt krig dom emellan , vad som blir bäst för Minerva kan bara du själv avgöra, själv har jag ingen åsikt för vet inte hur man skulle gjort i det läget. Du får överväga för och nackdelar, lycka till med vad du än väljer.

#1 Ja precis ett år. fick hem henne 5 juli -09. Sigge är drygt 2 år och kastrerad på vanligt vis. Minerva har suprelorin chip sedan i februari iår.

Ja han har behandlat henne illa från dag 1. misshandlade henne i ca 4 månader. Efter det flög han på henne då och då, tex om hon sov på "hans plats" eller liknande. Så förhöll det sig under vintern men efter det att hon fick chippet insatt så har det bara blivit värre och värre…

Uppfödaren sa bara åt mig att ha is i magen men nu är isen slut och det blir bara värre och värre. här om dan fann jag blodspår på köksgolvet och mycket riktigt Sigge hade bitit loss en bit hud. Hon har alltid sår i nacken och är livrädd och springer och gömmer sig så fort hon ser honom. jag bor i en 2:a och vill inte begränsa deras utrymme mer med tanke på att jag har 4 illrar, 2 katter, en hund, en hamster, 2 marsvin och en kanin oxå.

Funderar allvarligt på att släppa henne till nån annan för jag hittar ingen annan lösning.

#4 Jag svarade vad jag personligen skulle göra, om det var min iller och den varit utsatt för detta i sedan den kom till mig för 1 år sedan.

Ett hem utan illrar är lämpligt, eftersom Minerva antagligen har en viss rädsla för andra illrar, efter att blivit behandlad på detta vis av Sigge under 1 år.

Nej om jag släpper henne till nån annan så vill jag att hon får en kompis iaf. Jag har 2 hanar till som hon gosar och leker och sover ihop med. det är alltså Sigge som har attitydproblem mot honor och det visste jag men jag var dum nog att försöka ändå.

#6 Förstår mycket väl att "isen" tagit slut. Det måste ha varit en väldigt jobbig situation att leva med :-(

#6 Har det hållit på så länge så tycker jag absolut inte det är snällt mot Minerva. Det ska ju ge sig efter en stund. Jag hade ju detta problemet med Nolita att hon inte blev accepterad men då delade jag ju på dem, annars hade hon fått stryk konstant, och det är inte rätt.

Hade jag varit i din situation så hade jag delat på dem genast. Har Minerva någon kompis i gänget som hon tyr sig till? Isåfall satt henne med den illern så hon fick ta det lugnt ett tag. Annars sätta henne själv. Hon ska inte behöva få stryk dagligen. Och absolut inte under så lång tid det kan sätta spår för livet om hon blivit jagad konstant.

#7 Var därför jag frågade just om det pågått hela tiden. Tänkte om det var i början och nu i slutet så är det ju en helt annan sak.

Såg att du skrivit under tiden att hon har kompisar. Då hade jag satt henne med dem under en period, så hon fick läka och lugna ner sig.

Jag har haft dem åtskilda på nätterna, men det är mest pga för att jag ska få sova ordentligt. sen sa uppfödaren till Minerva att om dem inte får vara ihop om dagarna kommer ju Sigge aldrig acceptera henne vilket jag kan hålla med om men hur många år ska få gå innan han tycker att hon är något sånär okej?

#12 Uppfödaren har väl en poäng om det hade gått över på några veckor/någon månad. När vi pratar år så får man ju inse att det inte funkar.

Jag tror väl ingen uppfödare tycker det är ok att ens valp för storstryk varje dag under ett års tid. Jag hoppas inte det iallafall.

Tack vare att hon är mindre och snabbare än Sigge så kommer hon undan på det viset på ställen som under bokhyllan osv. dessutom klättrar hon flinkt upp i katternas höga klöspall med olika avsatser som hon gillar att kura ihop sig i. hon och katterna är dem enda som klarar att ta sig upp dit!

men samtidigt har hon inte ögon i nacken så Sigge får tag på henne iaf.

jag har alldeles nyss särat på dem. sigge har sebastian hos sig i köket och hallen och Minerva är med Murmel i vardagsrummet.

#14 Jag förstår om man inte vill ha det så permanent. Det känns ju taskigt att dela på de illrar som gillar varandra också såklart. Jag vet exakt hur det är och det är skitjobbigt. Jag har lyft illrar över avspärrningar länge för att de som vill umgås ska få umgås och de som inte gillar varandra ska få slippa. Ett jäkla pusslande, men det går om man vill och tycker det är värt det.

Men jag förstår helt och fullt ifall man inte vill ha det så vill jag poängtera. Det var mitt val att ha det så, såklart och nu när jag inte har någon avspärrning längre så inser jag ju hur skönt det är.

Hur du väljer att göra framöver är ju helt upp till dig, men tills du bestämt dig så känns det väl som den bästa lösningen för Minervas skull.

#15 tack för hjälpen. Får se om nån vill ha denna underbara albinotös bara. innan dess får jag ha 2 läger.