jag har tomt på ord :( Vet inte vad jag ska säga…det är så ofattbart

Älskade Nolita sov sött… du var och förblir unik för alla som träffat dig

Men fy fan för vilket sätt att hitta sin iller :(

Jag är otroligt rädd för att finna någon av mina sådanna efter en operation så jag har alltid hållit stenhårt på burvila i minst 5 dagar- gärna en vecka.. Inte för att det jag skriver hjälper dig att få Nolita tillbaka…

Jag finner inte riktigt några ord.. Det är INTE riskfritt att kastrera. Har hört om en liknande historia en gång men den gången slutade det bättre.. Men nä- inget man skulle önska sin värsta fiende att vara med om :(

Men vad du än gör! låt inte Lurvas och Grizzly få lida pga det här. Blir man egoistisk så är det djuren som får lida- mer än dig- även om det kan vara svårt att förstå just nu..

Stor tröstkram…

Nej!!!  Gud vad hemskt, jag lider med dig Ulrika. Vilket hemskt sätt att förlora din älskade Nolita på.

Beklagar sorgen.

O herregud!

Men det här är INTE ditt fel!

Även om det inte är riskfritt att kastrera så är det ganska sällan det går fel på det här viset.

Skickar massor av kramar till dig och gräm dig inte, du kunde inte veta att det skulle gå så fel.

Men Ulrika! Faaan säger jag bara, jag börjar snart lipa här alltså.. jag förstår att du bara vill lägga dig och dö. Hur länge orkar man med sånt här, trodde det skulle räcka med veterinären imorgon…. Å så blir det såhär  

Jag tänker på dig, de vet du

Fy vad hemskt. Vet att inget som någon säger för att trösta hjälper just nu, men känner och lider med dej. Jag har just förlorat en tjej som var som Nolita nöjd bara hon fick vara med mej, saknaden är stor men jag har henne i mitt hjärta. Så jag förstår vad du går igenom nu. Vill bara ge dej en stor kram och säga var stark.

Fy fan vilket sätt att hitta ett av sina älskade djur på. Hur ser skadestånd/ersättningsmöjligheterna ut gentemot vet./vet. praktiken.?

urs vad hamskt for dig ulrika; har inga ord alls;

tanker pa dig;

beklagar varkligen detta ;

stor trost kram har i fran

Jag vet inte vad jag ska säga… Tycker så fruktansvärt synd om er… Stora styrkekramar

Oh fy :( beklagar verkligen.

Nej men fy vad hemskt! Det är nära att tårarna kommer nu. Vi lider med dig här hemma. Valle och Donna, Galle och Emi skickar en massa tröstkramar! Självklart vi med.

Jag gråter med dig.. , jag är fortfarande förtvivlad över Shanti´s bortgång och har oron i magen över valparna som hon lämnade kvar endast 2 dygn gamla… Shanti var min bebis, min vackra prinsessa och en riktig mammas-tjej.. Kommer dom till samma ställe så får dom ta hand om varandra där.. Ta hand om dig och dina andra djur, du är värd alldeles för mycket för dom för att somna bort från allt!

Ulrika jag beklagar verkligen! :( detta är så hemskt att läsa! nolita var så underbart speciell på alla sätt, ett unikt guldkorn. Vet att hon stod dig närmast. Om du vill ha sällskap så vet du vart du hittar oss. Många kramar och tassar

Lider med dig Ulrika och beklagar! Är så ledsen för din skull!
:(

Men nej! Underbara lilla Nolita! Jag har inga ord. Du får ta hand om dig Ulrika och gosa extra med de andra pälsarna. Kram!

Kram Ulrika.

Beklagar din förlust, vill inte vara okänslig men måste bara fråga, bet hon sönder stygnen ? Hade hon ingen tratt på efter kastreringen ?

Än en gång jag beklagar mitt innersta..

#19 Ursäkta men tratt på en iller?

#20, Ja

Tack allihopa. Det hade ändå gått 6 dagar så man trodde ju att man var säker.

Det är ytterst få veterinärer som tror att det går att sätta tratt på iller, oftast de okunniga. Iller-veterinärer skulle aldrig komma på tanken. 

Och nej, hon hade inte bitit sönder några stygn. Tog bilder på henne och hennes mage så sent som imorse och allt såg helt ok ut.

Hoppas att Nolita återförenats med sin älskade Kotte iallafall och krupit ihop i någon fleecefilt i himlen med honom.

har kotten oxå vandrat vidare?:(

#22, Oftast får man påpeka det själv tyvärr,

Så det hade ändå gått 6 dagar , men hur kunde de trilla ut ? Hur kunde det hända ?

Vill absolut inte vara okänslig på nått sätt, vill bara förstå, naturligtvis är du helt trasig inombords fy fan  (kramar om)

inte heller varit med om att man har tratt på iller

men undrar oxå hur detta kunde hända :( verkligen hemskt.

#24 ja, ofta får man påpeka att en iller INTE behöver tratt, eftersom korkade veterinärer ofta vill sätta på en. Och ja, det gör mer skada än nytta på en iller, dessutom är de så benägna att bita på stygn som andra djur är.

#25, Jag hade 2 st som tyvärr var tvungna att ha tratt, den är iofs för stor  men man klipper den så de passar.

Eftersom inte detta är fallet här så vill jag inte förstöra din minnestråd Ulrika, usch jag lider verkligen med dig o tyvärr finns det inga ord som hjälper just nu..

#26, För mig har det varit tvärtom, dom har inte velat sätta på tratt men jag krävde de

Beklagar verkligen…

sitter helt o hållet utan ord  men känner att jag måste säga något, även om det inte hjälper det minsta. tårarna rinner nerför mina kinder och jag kan inte annat än att skicka kramar, massor av kramar som varken hjälper eller gör det lättare tyvärr.

#23 Ja, tyvärr vandrade Kotte vidare för några veckor sedan. Hans kropp orkade inte med alla år av vanvård som han utsattes för innan han hamnade hos mig. Instängd i marsvinsbur och fel foder i 3 år.

Hans organ stängde ner ett efter ett och veterinären sa att det fanns absolut ingenting att göra i det läget utan att låta honom somna in. Han blev bara 4 år.

Så, det känns som om det är lite mycket nu, helt ärligt.

Efter att ha stirrat rakt ut i luften i några timmar och försökt tänka som om det inte är Nolita det handlar om. Så känns det mest logiska att hon fastnat någonstans och rivit upp stygnen.

Dock hittar jag ingenstans hon skulle kunna fastna. Hon och Molly har ju bott nu på den valpsäkra ytan jag hade i kök och hall. Finns ju absolut ingenting farligt där. Valparna överlevde allihopa också. De har heller inte fått träffa de andra illrarna.

Jag har krupit runt på alla fyra och letat men det enda jag hittar är mer blod att skura…

Men det är den enda logiska förklaringen jag kan komma på, även om jag inte hittar något bevis på vad som kunde hänt.

Men det ska ju vara sytt på insidan, limmat och sytt på utsidan. Det borde ju inte gå upp som en dragkedja om ett stygn fastnar i någonting heller.

Men det är mycket möjligt att det är någonting på den ytan som orsakat Nolitas död och isåfall är det mitt fel att hon är död. Det känns ju inte bättre direkt….

Angående tratt så har jag hört mer historier om illrar som har skadat sig på själva tratten i sin iver att få den av sig, än de som faktiskt den hjälpt. Illrar brukar inte pilla på sina operationssår, vare sig efter kastrering eller annat.

jag vet ju av erfarenhet att man inte kan klandra sig själv för olyckor :( man kan aldrig tänka på allt, så är det bara.

Du varken kan eller ska klandra dig själv för det här Ulrika. Det är jävla tragiskt och hemskt, men det finns inget du hade kunnat göra annorlunda. Möjligtvis haft Nolita i en hamsterboll, men nej. Olyckor händer, saker går snett. Ibland händer det trots att man gjort absolut ALLT man kan och lite till.

Jag lider med dig. Fokusera inte på att beskylla, utan att sörja och läka dig själv.

Om Nolita är död pga mig så kan jag aldrig någonsin förlåta mig. Brukar göra mitt bästa för att få mina sjuka djur bra och inte tvärtom.

Just nu försöker jag göra allt som står i min makt att samla ihop mig såpass att jag kan vara här för Grizzly och Lurvas. Det är inte rättvist att det sista de ska uppleva är en matte som inte kan sluta gråta.

Dags att ge dem deras sista grädd-slick med Prednosilon och försöka trycka sorgen åt sidan för en stund. Sen får den komma för alla tre samtidigt när jag kommer hem imorgon.

Men jag måste bara ta mig samman nu, och inte tänka på mig själv!

Beklagar verkligen, kan inte förstår hur jobbigt det måste ha vart för dig, lider med dig *kramar om*

Och klandra inte dig själv, du gjorde allt du kunde, och du kommer nog aldrig få veta varför det blev som det blev, utan trösta dig med att hon hade det underbart med dig den tid hon fick :)

#31, Okej man kan tyvärr bara spekulera i vad som kan ha hänt, men du tror inte att det är Molly som varit på de ? Finns det ingenstans hon kunde ha fastnat så borde det vara mer logiskt i så fall.

Du ska inte ta på dig skulden för vad som hänt Ulrika, du kunde ingenting göra och man kan som sagt fundera i all oändlighet för man lär nog aldrig komma på vad det egentligen är som har hänt och jag tror du gör bäst i att inte gubbla för mycket på det annars blir man bara knäpp.

Jag har tyvärr både hört och varit med om det motsatta ang tratt därför tar jag inga risker utan. Möjligt illrar inte brukar pilla på de men 2 av mina har gjort det.

Men det är inte ditt fel Ulrika, det kan ingen tycka förutom du själv och det pga dina skuldkänslor. Du kunde inte veta att det här skulle ske, det kan ingen. Det är tragiskt och hemskt men inte ditt fel.

#36 Nej, Molly har inte varit på hennes sår. Som sagt, det ligger inte i illerns natur att gå och pilla sådär.

Och jag är oftast hemma 24 timmar om dygnet och har inte varit utanför dörren sen de kom hem. Jag är säker!

# 38 Har du varit i kontakt med veterinären? Vad säger de? Det som står närmast i mitt huvud är att de gjort fel.

#38, Okej, är du helt säker på det så måste ju Nolita ha fastnat nånstans, de kan ju inte trilla ut av sig själv liksom, i vilket fall som helst så spelar det ingen roll, tycker inte du ska klandra dig själv oavsett,, ta hand om dig ..

#39 Detta hände ju ikväll, var ju på väg in i taxi till jouren, men vände i och med att hon dog på vägen.

Jag tänker ringa och iallafall informera vet. imorgon.

Så jäkla sjukt hur tankarna går…

Nolita hade en veterinär och Molly hade en annan. Även ifall jag inte tror att det var veterinärens fel så går ändå tankarna till att kanske Nolita skulle levt ifall samma vet. kastrerat båda två.

Inte ätit sömntabletter på tio år men hade jag haft några framför mig…eller nåt som satte hjärnan på paus åtminstone.

Och exakt 12 timmar tills vi ska vara hos vet. igen. Fast en annan, återigen.

Beklagar så mycke ulrika  Stor kram från oss här hemma

Jag är inne på vad hun gjorde, tog det 6 dagar och sen gick det poff upp helt, inte minsta tecken på fel, borde det inte vara operations fel, sånt syns för först släpper den innersta stygenen och buken ser konstig ut, kan t.o.m sticka ut skinn/kött/hud bitar mellan dem yttersta stygnene, men att alla släpper samtidigt är oerhört liten chans.

Detta är verkligen ett mysterium :/

Men ring å prata med veterinären…

#40 Kan, kan det ju. Om det är dåligt sytt, blivit infekterat och inte läkt ordentligt inifrån osv. Alla möjligheter finns ju.

Men det lär jag ju få reda på när någon veterinär undersöker henne.

Det är ingenting som får henne tillbaka, om det ändå vore så, men jag vill verkligen veta vad f-n det var som hände. Hur det kunde bli så fel.

Och återigen tittar jag ut över kök och hall där det finns puffar i mängder och fleecefiltar. Toa-låda, kant till Atlas 40, tröskel? Jag vet fasen inte. Finns inga blodspår på några av de hårda sakerna, bara på golvet.

Försöka sluta fråga varför, kanske prova sova lite?

Förhoppningsvis kan dem kanske kolla på henne sen och se vad som hänt. Men nu tror jag du behöver vila, verkar bli en jobbig dag imorgon.

usch, du verkar verkligen ha otur just nu, håller tummar å tassar för att det ska vara slut  på det nu

#44, Men Ulrika, även om det skulle vara dåligt sytt så skulle man ju märkt det tidigare eller om det blivit infekterat så kan det ju  inte bara trilla ut av sig själv.

Jag förstår mycket väl att man vill veta, kanske kan vett kolla om det just är så som du tror eller om hon trots allt har råkat fastna nånstans eller om ev Molly varit på det, det kan som sagt hända även om oddsen e minimala.

Min erfarenhet av stygn är att dom kan lossna rätt många beroende på hur det är sytt. En del syr för nära sårkanten med för tunn tråd och då skär tråden igenom huden och stygnen glider upp. Ett annat alternativ för att åf många stygn att gå upp är när dom syr så att säga kaststygn över hela såret med endast knut i början och slutet och inte många stygn med enskild knut. Går ena knuten upp där kan hela såret bli öppet.

Återigen, kram!

jag tycker att vi lämnar den här tråden för vad den är.. Ulrika (och många andras) sorg över Nolita.

Vad som gått fel här kommer att försökas utredas, det kan jag lova, tror ingen vill veta det mer än Ulrika faktiskt.

Tänker på dig Ulrika! Nolita och kotte har det bra tillsammans där de är nu.

#47, Det är lika minimal chans som att Molly eller Nolita själv skulle ha pillat på det men man kan bara spekulera tyvärr,

Jag hoppas vett kan finna orsak till det inträffade och återigen jag beklagar  ,, lämnar tråden nu o hoppas att Nolita har det bra nu ..ta hand om dig Ulrika..

#49 Tycker du? Hur många stygn har du haft? Jag har upplevt det mer än en gång.

#50 ja men man syr ju oftast 2 gånger, så går 1 av dem upp syns det och då hinner man in till veterinären innan det 2:a släpper, att båda går upp samtidigt är högst osannolikt.

#51 Tänk situationen, dom inre stygnen går upp… trycket från inälvorna spräcker yttre stygnen? Dom inre kanske man inte hinner märka eller ser? Det är ju trots allt på insidan av illern. Dom inre stygn jag har haft har jag av naturliga skäl inte kunnat se ett skit av då det sitter stygn på utsidan över dom.

Oj herregud!! Stackars lilla underbara Nolita! Jag  vet inte alls vad jag ska säga.. Fruktansvärt, rent av fruktansvärt. Beklagar så! Många kramar

Himlen var fridfull och vacker ikväll. Sov gott Nolita.

#52 går dem inre upp hänger buken ner mer och känns konstig, kan även se konstig ut, och det kan t.o.m sticka ut bitar mellan dem yttre stygnen, komma ut vätska osv, det märks, dock funderar jag på om dem inre går upp, inget märks kanske buken släppas i golvet så dem yttre går upp…

Men 6 dagar borde det har läkt ganska bra…

Jo, det är jag med på att det är lång tid, normalt sett är stygn på mig som ändå är människa med sämre läkkött i stort sett färdiga att ta efter 6 dagar. Däremot ser jag det som troligare än att Molly har petat upp stygnen, både dom yttre och dom inre och det var väl det jag försökte få fram när jag skrev mitt första inlägg om stygn.

Nu måste jag hålla med inlägget i 48# om att sluta diskutera öppet om diverse orsaker och hur det skulle se ut och vad som skulle pågå inuti. Det är inte trevligt och läsa även om det är av omtanke. Bara Låta tråden vara en minnes tråd för nolita.

Vet inte vad jag ska skriva… herregud, har nog aldrig hört nåt så fruktansvärt.  Styrka till dig Ulrika!

Vet inte riktigt vad jag ska skriva,Beklagar verkligen 

Det är ju helt sjukt efter 6 dagar! Sånt här får ju bara inte hända…. :(

jag har alldrig forr sagt till men hall denna trad fri fran speculationer mm och lat denna trad var ett fint minne av Nolita;

tag upp en ny tad o diskutera dar;

Nolita vila i frid ; Du ar alskad och saknad av manga har inne och aven utan for forumet

 Beklagar Ulrika…

nej men usch så hemskt! beklagar så mycket Ulrika! Vet knappt vad jag ska skriva. men vi tänker på dig här hemma! massor av kramar

Finner inga ord, Beklgara =(

Saknar ord, helt mållös. Känns overkligt att tösen inte finns längre.

Klandra inte dig själv, sånt här kan hända vem som helst.

Styrke- och tröst kramar från mig och illerflocken

*Vila i frid Nolita* <3

Är det inte bättre att göra en riktig minnestråd till Nolita?, kan tänka mig att man i Ulrikas situation inte kan tänka på annat än varför varför varför och hon spekulerar ju själv i denna tråd så vi kanske ska låta det vara här. Det är ju en viktig sak att diskutera då detta bara inte FÅR hända igen med någon annans iller.. Det är en sån fruktansvärd katastrof.

Så jag föreslår en tråd där det inte diskuteras om hur och varför utan en ren minnestråd som bara handlar om Nolita.

Tänker på dig idag Ulrika som är hos veterinären igen :(

Fruktansvärt!
Mina grannar råkade ut för samma sak med en katt..

Usch va fruktansvärt och brutalt :'(

Fick för bara ett litet tag sen ta bort våran hona och bara det va riktigt jobbigt så jag kan inte ens tänka mig hur jobbigt du har det just nu :(

Kan inget annat än att tänka på dig och ge dig stärkande internet kramar.

Beklagar så mycket Ulrika, jag hoppas att du får svaret på vad det var som gick fel.

Kram

Beklagar Ulrika, men det är inte ditt fel. . . du måste vara stark och ta hand om dom andra nu. Det kommer bli bra, hela iFokus stöttar dig !!!

Jag tappade orden………..så fruktansvärt. 

Vad jag än skriver så känns det bara så futtigt…….

Många kramar till dig……..

Det jag läste är ju fasansfullt, helst ofattbart. Beklagar verkligen sorgen och fick tårar i ögonen när jag läste det. Jag har aldrig hört om liknande.
Kämpa vidare, död i alla former vänjer man sig aldrig vid, så det kommer aldrig bli 'lätt' att förlora en bästa vän i djurform.

Låter som veterinären kanske glömde något när han slöt igen såret, det är fruktansvärt..jag är mållös.

Är med dig i tankarna, Tibia och jag!!

Kondolerer så mye….

Ta  vare på di gode minnene…

Har selv mistet en av mine kjære små på denne måten…

Tack så mycket!

Kände att jag inte vare sig hade ork eller lust att ge mig in i en disussion om vad som var möjligt eller omöjligt igår. Jag behövde all min mentala styrka för att överleva den här dagen, ännu en dag från helvetet. Och det kändes inte som om det spelade någon roll vad man sa ändå om saken.

Men efter att ha pratat med veterinären som kastrerade Nolita idag så hoppas jag kanske att vad hon sa kanske går bättre hem.

Det är alltså fullt möjligt för ett sår att gå upp så utan att någon annan iller pillat upp det, eller att hon ens fastnat. Jag var ju övertygad igår om att hon fastnat.

Veterinären sa att om Nolita skulle fastnat på någonting så skulle stygnen rivits upp, enbart. I och med att det var 6 dagar sedan kastreringen så skulle det ha hållit ihop även ifall stygnen var borta. Så någonting annat var galet. Det har tydligen inte läkt ihop som det skulle helt enkelt. Och det kan vara att det inte går att se från utsidan, i och med att läkningen kommer inifrån.

Varför det isåfall inte läkt som det skulle kan bero på många olika orsaker. Behöver inte alls vara någonting som veterinären gjort fel utan det kan bero på någon brist hos Nolita t.ex.

Men som sagt, fullt möjligt var det tydligen ändå.

Jag kommer att lämna in Nolita på måndag till veterinären. Kanske hon kan se vad som gick fel, kanske inte, men jag skulle gärna vilja veta.

Inte för att det någonsin kan ge mig bästa tjejen tillbaka men ändå…

Jävlars vad tomt det är härhemma nu!! Nu saknas dessutom två till…

Ville iallafall skriva vad veterinären sa, det är ju många med mig som spekulerar över vad som hände egentligen.

Usch beklagar sorgen, finner inte ord…. kram

# 74 Även om det inte ger Nolita livet tillbaka så skulle iaf jag känna att jag ville veta vad som hade hänt. Kanske det behövs för att kunna acceptera.

Beklagar både Grizzly och Lurvas också.

vet inte riktigt vad jag mer kan säga än att jag beklagar sorgen :(

Beklagar verkligen.

Det är alltid ledsamt när de små går bort men det här var nog bland det jobbigaste jag läst här.

Så ledsen och beklagar sorgen .

Blir bara mer och mer rädd för kastreringar.

Varför ser vi så många felaktiga operationer just på illrar?

Nolita var inte den första som råkade illa ut!

Jag vet hur ledsen du är och hur svårt det känns. Vilket beslut man än tar, kan det bli fel. Alla beslut blir så tunga när det går snett, men tanken är alltid det bästa vi kan!

Vi tänker på dig.

Lillan

Beklagar verkligen sorgen!

Stor kram till dig

Fina lilla Nolita! Sov så gott

Många stora tröstekramar till dig Ulrika! Man kan inte styra över vad som händer i livet, det som skedde var inte ditt fel, du ville bara Nolitas bästa, gör inget dumt, vi vill ha kvar dig här!

Usch vad hemskt, fick tårar i ögonen och tänkte in mina illrar i samma situation, hatar att dom inte kan leva tills man själv ska kasta in handduken.. *krama om*

Åh… *tröstkramar*

Åh, jag beklagar!
Men du gjorde allt du kunde. Ingenting är ditt fel.

Stora tröstkramar från mig, Zeke och Oliver. <3

Nej, vad hemskt! Det är inte ditt fel, men jag förstår att det är jobbigt

Beklagar och skickar tröstekramar…saknar ord

Hur makabert är det att åka med en död iller i ryggsäcken till Blå Stjärnan? Samma iller som alltid, alltid, alltid legat hoprullad i knät varje gång jag ska någonstans.

Det var otroligt jobbigt och jag bröt ärligt talat ihop när jag kom fram.

87# Förstår dig Ulrika, du är väldigt stark som person som orkar igenom allt detta som har hänt. Hoppas du får lite klarhet över vad som hände med nolita.

Chilla hälsar en kram till dig.

#87 Man/du får bryta ihop! Efter dessa dagar du har haft så är det förståeligt. Tycker du är så enormt stark mitt i allt.

Jag hoppas att vetten lyckas reda ut vad som gick fel så att du förstå vad som har hänt. För mig känns det alltid bättre att veta, då är det lättare att acceptera.

Många kramar till dig från oss alla…….